Min nya lilla vrå

Ångest…

Posted on: 9 september, 2014

Ja det får jag då jag ser på program om åldringsvården…ångest …har jag vareviga gång jag varit hos mamma på demensboendet…inte för att mamma har det sämre än någon annan utan över hennes situation  att vara så utelämnad i andras händer och godtycke. Jag vet ändå att hon har det så bra man kan i det utsatta läge hon befinner sig ..men jag kan ändå inte rå för att jag får ångest…oron över att hon sitter där hon sitter och själv inte kan påverka sin situation..det kryper i mig och det gnager inifrån och ut ..ibland tror jag att det ska gnaga hål i mig..så gnager det i  mig.

Jag vet att alla i som hamnar på boenden runt om i vårt avlånga land skulle kunna ha det så  mycket bättre ändå…och det stör mig..att man inte kan göra mer ..visst  finns det eldsjälar som förgyller tillvaron och ser människan bakom sjukdomarna…och som skulle vilja göra än mer men det går inte ..för det finns inte mycket utrymme över att göra det där lilla extra för alla som vill.

Tid..det finns inte tid..tiden räcker inte åt alla…

Jag utbildade min nyligen till demens undersköterska…nu vet jag lite mer och tänker att hur ska jag nu använda mig av denna kunskap? Mina kunskaper blir till ingen nytta då det jag lärt mig inte alltid går att förverkliga och genomföra. Det är frustrerande …att veta att man skulle kunna lindra om man bara hade resurser och fick med sig fler på arbetssätt som förenklar vården av de som själva inte vet sitt bästa ..som inte har sjukdomsinsikt och ens  förstår att vi är där för deras skull.

Det är svårt …svårare än det skulle behöva vara.

Önskar att samarbetet ..teamkänslan vore bättre ..att det vore mindre tungrott och att beslut kunde fattas lite snabbare ..för ibland fattas beslut alldeles försent…det är frustrerande att det är så..

Det är för mig inte logiskt att låta så svårt sjuka människor vänta på viktiga ibland livsavgörande beslut …inte ens anhörigas påtryckningar kan påskynda processen ..jag vet …helst ska man bortse från anhörigas tyckande..så har jag faktiskt känt det  emellanåt..och jag tror att de hellre vill fatta viktiga beslut utan min inblandning..de kan fatta beslut själva om de vill …men jag ifrågasätter då ..det är min skyldighet och rätt för min mammas skull..som själv inte kan säga hur hon vill ha det. Det är knivigt ..hade min pappa levat så hade han kunnat fortsätta att vara med och ta viktiga beslut..men som barn till en dement har man mindre att säga till om…

Jag har ändå bra kontakt med personalen på min mammas boende…efter otaliga samtal så ringer de nu upp mig om viktiga händelser som gäller mamma ..innan så var det inte en självklarhet.. tyvärr …

Så mycket hade kunnat förhindras om de hade jobbat så från första början…om anhöriga får känna sig  så delaktiga som möjligt i vården om sin anhöriga så behöver det inte väcka en massa onödiga oroskänslor …ångest, otrygghet och istället stärka tilliten till varandra.

Det är svårt att få tillbaka tillit då den gått förlorad…

Misstänksamhet och frustration är symptom på förlorad tillit…det tar lång tid att bygga upp förtroende och tillit igen då man känner sig förbigången och vilseledd när man inte fått till sig viktiga händelser.

Man kan bara läsa av sin anhörigas kroppsspråk och beteende att något inte stämmer…och fråga ibland ganska så obekväma frågor för att få veta..har det då hänt något allvarligt så blir man förbannad och ledsen över att de undanhållit en detta…varför? kan man då undra..tycker de att det är bättre att anhöriga inget få veta..men då man får veta i efterhand blir det än värre …bättre att vara ärlig direkt.

Jag är ju både anhörig och jobbar som undersköterska på ett boende…så jag ser saker och ting från två håll..om det är en fördel vet jag inte men jag tror det..

Jag har nytta av mina kunskaper i alla fall..men det är jobbigt att veta för mycket ibland särskilt då man vet att det finns bättre sätt..sätt som rekommenderas att rätta sig efter …som man inte alltid  kan genomföra..man gör så gott man kan ..och hoppas att alla gör det.

 

Det är bra att det debatteras om vår äldreomsorg …att fler får veta hur det kan vara att hamna på hemmet..att det kanske inte blir så enkelt sista centimetern i livet …att de  anställda har ganska tuffa arbetsvillkor och att de kanske inte ska behöva ta största ansvaret då det skrivs stort om vanvård och svält i tidningarna..

Man ska veta att gamla sjuka kroppar inte fungerar man förväntar sig..näringsriktig kost är jätteviktigt..att maten smakar och ser god ut för att aptiten ska retas..många äldre petar bara i maten ..och väljer själva om de vill äta..det är självbestämmande som råder och det är ingen som får tvinga i någon mat ..

Vi på natten erbjuder något att dricka och äta  om de är vakna …vi gör vad vi kan för att bryta den långa nattfastan…men det är kanske inte tillräckligt…en del går ner sig fort och det är svårt att få tillbaka vikten igen…

Min mamma var en gourme hon älskade att laga mat och baka så  hon vägde lite för mycket då hon hamnade på hemmet…henne ville de banta ner…för de tyckte hon var för stor…men se hon vantrivdes så att hon ändå rasade ner i vikt första året…alla hennes kläder blev förstora och nästan hela garderoben behövde bytas ut…och det tog tid att få upp henne till normal vikt igen..

Jag kommer att finnas där för min mamma så länge hon lever..jag är hennes trygghet..liksom hemmet/rummet där hon vistas dygnet runt..jag är en närvarande anhörig som ser till mammas bästa..jag har ändå tagit ett steg tillbaka för man orkar inte känslomässigt att engagera sig fullt ut hela tiden..men kunde jag så skulle jag ta hem henne ..fast det är inte möjligt ej heller särskilt logiskt…det är jag klok nog att inse…

Min omsorg om mamma  är så stor och jag vill henne så väl för hon är värd det allra bästa …så jag lämnar henne med sorg i mitt hjärtat varje gång jag besökt henne…så är det…det kommer man inte ifrån….

Annonser

12 svar to "Ångest…"

På den ort jag nu lämnat finns ett äldreboende som jag besökte flera gånger i veckan. Det var ganska litet. Men personalen bodde, ganska många, på orten. Var det inte egna mormodern så var det kompisens faster. De flesta hade de mött som friska. Det gick inte att vanvårda. Kompetensen var hög anser jag. Och man arbetade på att stimulera det friska. Jag fick vara en resurs i det.
Jag tror allmänt att kvalitéen är bättre i det lilla formatet.

Det tror jag oxå…att på små enheter kan det vara bättre precis som du säger..där kan sammanhållningen och samarbetet tendera att bli bra vara större.Många gånger kan det vara samarbetet mellan personalen som inte fungerar..att det finns för många starka viljor…även chefens roll spelar in …för att arbetsplatsen ska fungera. Dåligt ledarskap kan vara orsaken till brister i vården. Jag vill nog påstå att det finns för lite bra chefer som kan leda på ett bra sätt..sen ser man knappt dem på arbetsplatserna för de har flera arbetsplatser att vara på. En närvarande chef är A och O.

Det är synd att vården oftast får dålig kritik..för det finns bra hem med bra anställda oxå…som jobbar som man ska med att vårda våra gamla…
Det kommer sällan fram …kanske är det så att det som ger rubriker säljer mer…
Jag skulle vilja fokusera mer på det positiva i vården …så kanske fler skulle vilja satsa på att bli undersköterskor och vilja jobba i vården .
Höj statusen och lönen så blir det än bättre tror jag ..om man kan försörja sig på lönen så lockar det kanske fler.

Att vi som jobbar inom vården sliter ut oss talas det inget om…för det är tungt att jobba inom äldreomsorgen.

Tack för din kommentar Kyrkis

Det gör mig bedrövad hur våra gamlingar behandlas. Hoppas det stundande valet ger dem en bättre tillvaro!

Hm…det är bedrövligt det man läser och ser i verkligheten. Men jag ser ändå positivt på vården ..vi gör vad vi kan ..och försöker göra det så bra som möjligt. Men det går inte alltid att göra alla vårdtagare nöjda…
Det behövs fler anställda helt klart ..men med tigh budget att förhålla sig till så får man bara försöka att göra sitt bästa.

De vi vårdar är för det mesta nöjda …men det behövs inte mycket för att rucka på deras tillvaro. Tiden sätter ibland käppar i hjulen för oss…om det tar längre tid hos någon än vanligt så blir hela arbetsschemat förskjutet och alla därefter får då vänta.

Man kan ju inte förutse vissa händelser…

Jag blir oxå bedrövad då jag ser reportage om äldrevården för vi skulle kunna göra saker och ting så mycket bättre ..om vi var mer personal och om de gamla fick kosta lite mer.

Jag ser ju mest de gamla som inte klarar av att bo hemma men ändå måste göra det. Det går alldeles på tok för långt innan de får plats på hemmet. Nya ansikten från hemtjänsten vareviga dag – flera gånger om dagen t.o.m. Sådana som inte kan svenska och inte ens vet hur man startar en dammsugare. En som fyller 103 om en månad borde ju få plats på ett äldreboende, tycker jag.

Absolut..det är lite snett att man tror att så många som möjligt ska ha som högsta önskan att få bo kvar hemma…men ibland är det bättre att få bo hemma än komma in på hemmet. Många har höga förväntningar då de flyttar in på ett boende …att de ska få hjälp med precis allt. Så är det ju inte att vi står utanför dörren och väntar på att de ska larma…det är många vi ska hjälpa och det bildas kösystem så alla kan inte få akut hjälp precis då de larmar. Vi får prioritera hela tiden..men för individen som väntar är all väntan för länge.

Det får vi förhålla oss till bara …

Vet inte hur man ska få bukt med åldringsvården om det inte får kosta pengar…det behövs både fler personal och fler boenden.

Dina kunskaper och erfarenheter gör det både lättare och svårare för dig. Mycket handlar om personalbrist, personalen är hårt pressad på våra äldreboenden och i hemtjänsten. Men visst finns det personer som inte borde ha sådana jobb utan utbildning. En som kom hem till mamma brukade lägga sig på soffan… Jag har en stor ilska i mig efter vad som hänt mamma, den vanvård och de skador hon fick där hon var i två år. Privatiseringen är en stor bov i det hela. Våra skatter går till vinst i dessa bolag som pressar ut allt av sina få anställda!!!! Skam på torra land! Pengarna ska gå till omvårdnaden av våra gamla, punkt slut! Likadant är det på vårdcentralerna, jag har just talat med en anställd som säger upp sig för att hon inte får tid till att läsa patientens journal eller att reflektera över vad hen behöver för hjälp utan bara får betalt för den tid som patienten finns inne i rummet. Jag kräks åt detta. Pengar som ska gå till att ta hjälpa våra gamla, våra svaga och våra sjuka stoppar bilagen i egen ficka!!!

Usch ja …jag har oxå funderat på om jag verkligen är på rätt ställe …men än så länge väger det positiva i jobbet över …och jag tycker att jag ändå gör ett bra jobb.
Hoppas och tror att det ska bli bättre …därför är jag kvar.
Det som händer våra anhöriga är svårt att ta till sig annat än att man blir frustrerad och förbannad…det är så olyckligt att människor som är gamla och sjuka ska hamna i kläm.
Jag strider fortfarande för att mamma ska få sitta på toan varje dag, få ducsha 2 ggr iveckan och att de ska gå 1 gång i veckan med henne på promenad.
Jag förstår personalen då de säger att de inte hinner..men lite egentid har alla rätt till. Nu har de schemalagt promenaderna i alla fall men jag vet inte om de går ut med henne …de ska skriva avíkelser om de inte hinner…suck det är nog snart dax för att tillkalla ett möte igen.

Man orkar inte strida hela tiden för självklara mänskliga rättigheter…när de ursäktar sig med än det ena än det andra….

Anhöriga har det inte lätt…tänker ofta på dem som vårdar sina anhöriga i hemmet dygnet runt….

Det är förfärligt att allt ska styras av pengar…det är därför det ser ut som det gör…äldre får inte kosta staten något helst ska de väl dö innan de går i pension.

Inte är det lätt precis att vara människa…tänk att man nu själv ska välja vilket vårdbolag som man ska hjälp av …hur i hela fridens namn ska man kunna veta det?

Men det är ju inget val i egentlig mening. Det är som du säger: hur ska man kunna veta vem som är bra eller dålig? När det gäller äldreboende väljer man ju inte i ett akut skede, man får vackert ta det man får, annars hamnar man sist i kön för att man tackat nej till det som erbjöds. Vackra ord, vackra kulisser är det. Människoplågeri.

Usch ja det är bara förvaring av människor i vissa fall..där beslut måste fattas snabbt för att annars får någon annan platsen.
Min pappa sa upp mammas plats första vändan hon var inne …för han led så av att se henne där…då hon ångestfullt skrek och grät då han gick därifrån.
Det gick ett halvår till hemma i huset sen orkade han inte mer…
Mamma fick plats på samma avd igen ….och är där än i dag…det har kanske blivit lite bättre …för jag har varit på dem om saker som jag inte tycker fungerar…men jag talar även om för dem vad de gör bra…för man kan inte bara klaga …och vara i försvarsställning hela tiden..för mammas skull försöker jag vara så positiv jag bara kan..för att hon ska slippa oroa sig.
Hon har det för jäkligt ändå…och jag vill inte spä på henne än mer oro.

Hur mår din mamma? Min mamma blir sakta men säkert sämre och sämre…det är oundvikligt men hon dör sakta sakta ifrån oss…
Det är plågsamt att se på…men än värre för henne som sitter där fångad i sin kropp 😦

Min mamma är en liten förstelnad fågel som går ut och in i sin förvirring, I de klarare stunderna får hon ångest över sin situation och vill därifrån. Hon blir tröttare och tröttare men aptiten har hon kvar och även skämtlynnet, vi kan skratta gott åt något när det är en bra dag.

Helt klart är det viktigt med beröm och ett vänligt bemötande. Men slarv och nonchalans har jag inget överseende med, jag säger till genast.

Min mamma kan inte tala och förmedla sig annat än med olika ljud…innan kunde hon säga vissa ord och hon kunde skratta, gråta och bli arg..men det har med tiden försvunnit mer och mer. Men hon finns där och jag är övertygad om att hon förstår…fast skadan i hjärnan hennes gör henne oförmögen att uttrycka sig i tal..så kan jag läsa av hennes sinnesuttryck och mimik.
Äter gör hon med god aptit och kag köper med mig sånt som jag vet hon gillar…bla jordgubbar, choklad, ostbågar och cider.

Ska ner till henne i eftermiddag och gå på promenad om vädret tillåter…det är väl det enda som avbryter tristessen på hemmet …att gå långpromenader oftast längst Vätterstranden. Jag har ofta med mig kameran då vi strosar fram genom stan.

Jag kan heller inte bara se på om något är galet…då säger jag ifrån..de vet att jag är ganska så kritisk men bara vill väl.
Tycker att de har bättrat sig och de kommer inte längre med tomma ursäkter för det vet de att jag inte tar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

september 2014
M T O T F L S
« Aug   Okt »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Arkiv

Kategorier

Allena ensam semester trivs mask tankar barnbarn barnbarn barn barn barnbarn rödlök fika jordgubbar saft tvätt packning Mallis Rhodos berget blommor spinning promenad hemmakväll böcker film tvättrace rhodos Mallis blå anemon bär jordgubbar bigarråer hallon semlor vit choklad krusbär rödavinbär trädgård balkong tomater bärkräm havregrynsgröt regn räkningar mamma egentid förhållanden carpe diem funderingar semester kaffe sol promenad hästar zlatan delaktig sammanhang dörrar vägar digital fotoram bilder födelsedagspresent 2012 nu grönskar det efterlyst gofika solnedgång barnbarn flagga bröllop diadem tiara barnbarn sovmorgon Fototriss 208 Hårt svårt börja om Fototriss 209 gemenskap fototriss 225 M frestelser begär karaktär frukost kalas lördag funderar födelsedag fira årsräkning retrougn ambrosia sabrina lönekuvär spargris kontantlös fågelskrämmor A frukost tvätt kråka blomlåda sola födelsedagskalas glass glass salt lakrits chutney surt allsång skansen sommar regn Mallis helg jobb svacka roligt tråkigt hälsa sjukdom diagnos symtom bot vetenskap synsätt välbifinnande hippokrates helheten läkare specialister medkänsla vinterkräksjuka is mjölk träning Mallis vin fest party jobb möte skor prokastinera brev mamma promenad danspass boxning lejonet arbetsprov jordgubbar kalas flädersaft drinkar bubblor maräng mascarponegrädde gla kolfilter torkarblad mat kylskåp toscakaka hollywood Beverly Hill lejonet brumbrum lycka pengar välbehag framgång rik fattig mamma mamma blommor prästkragar lupiner rödklöver kyrkogården paraply regn åska Mallorca halsont grabbarna grus palma nova mamma rullstol möte behov egentid semester kick off midsommar mat överflöd salta grodor sommarhagarna promenad musik balans lagom light extrovert introvert känslighet energi musik Lana del Rey musik P1 sommarpratare Maja Ivarsson nationaldagen ullared barnbarn mamma rabarber och jordgubbspaj vaniljsås solsken promenad natt görtrött grannar kaffe sommarpratare nätter fokus häl dottern söndag paket Justin Bierbermonster high pengar tårta student ekonomi kaffe spinning ryggpass solsken bikini picklad rödlök rabarberchutney james bond tid för hämnd playa Rhodos frappe seg cortison silver god man årsräkning kopior gröt räkningar pappa mamma semester semester turkiet Rhodos Mallis midsommarafton tvätt semla keso hallon yoggi pizza jobbmöte träning mål vikt kilo fläsk sjuk feber halsont ingefära te honung födelsedag tårta blommor mamma sjuk kaffe koffein smitta kräk hosta halsont beroende karensdag kompledigt kurera valnötter äpple Lena Andersson sol bad sommar tingeling barnbarn leverpastej gurka havregrynsgröt äventyr sol himmel räkningar molnen skingrade nudlar nyttigt halsont hes tvättrace sol promenad mamma vård digital fotoram bibblan träning maska tidsbrist personal sol sovmorgon vaken natt sommar semester fantasier natur vik båt sjöbris hamn ankare sorg spinnaker segel vind HSP berg och dalbana specialbegåvning spinning polis bråk skrik borrande tak hål sova student 2013 student tårar respekt fixat sårad ledsen känslor ytan swedish Hose Maffia sylt saft konserveringsmedel minne glömska tankar drömmar sömn drömmar curling plan flygfärdig kärlek omsorg lycklig verklighet val möjligheter teflonpanna glad bara en bild telefonsamtal mamma tema utmaning fantasi trögtänkt nasonex kaffe promenad minusgrader Tro hopp bakslag lejon träning hantlar vikt spinning euro sjusovare klocka Eclipse Tvättstuga spysjukan semesgter jobbmöte k-special tvätt svett nys popcorn film utsövd dammsugare kaffebryggare ensam sällskap varg älg rådjur hästar får ronja birk natur fotosafari usb minne nikon minolta zlatan midsommarafton jordubbar vit choklad ösregn änder ostbågemössa mys fredag sol
%d bloggare gillar detta: