Min nya lilla vrå

Ångestladdat

Posted on: 29 maj, 2015

Igår var jag på sista Zumbapasset innan sommaren…ett svettigt roligt pass som går över fort eftersom man har så  roligt och fullt upp att hänga med i svängarna. Nu blir det inget Zumbande förrens i höst igen..lite tråkigt men jag får röra på mig på andra sätt under tiden.

På sommarschemat finns lite andra pass att gå på så träning kommer det bli hela sommaren ändå. Två pass om dagen finns det att välja på så något av dem ska väl ändå passa. Det får bli många vändor i skogen på vårat fantastiska fritidsområde ja så gjorde jag förra året och det var bra motion och mycket friskluft gratis. Förra sommaren stod luften stilla då det var som varmast och jag undrade vad jag gjorde där i joggingspåret då jag svettandes tog mig runt. Lite värme stoppar inte mig ..nej röra på sig måste jag och vädret stoppar mig inte. Nu väntar jag bara på att sommaren ska komma någon gång..så att jag kan ta fram mina piratbyxor 🙂 och börja använda mina sandaler. En gång denna kalla maj har jag haft sandalerna på mig.

Dagen idag kommer bli bra ..ska fixa 2 nya balkongstolar på Jysk..och köpa de där hinkarna på granngården att plantera mina tomatplantor i. Om jag hinner ska jag hoppa in och köpa ett par svarta byxor jag höll i igår och velade om jag skulle köpa. Nu har jag bestämt mig för att dem vill jag ha i sommar. Jag kan inte använda mina kjolar längre då min mage knappt ryms ..och det ser mer än lustigt ut ja nästan som ett vandrande tält ser jag ut. Jag som använt kjolar och trivts i dem kan nu inte ha dem på mig utan att jag ser lustig ut. Så kan det gå när man har en inbyggd airbag. Den är svår att bli av med kan jag säga även om jag kör stenhårt på gymmet så sitter den säkert som en kil i berget gör.

Suck..det blir inga kjolar i sommar heller för magens omfång verkar ha bestämt sig för att stanna på min kropp. Så vad gör man jo man får anpassa sig och gilla läget.

Ska jobba i helgen och vaknar därför tidig då jag hade behövt en lång sovmorgon för att få vila lite längre inför mina jobbnätter. Så är det som oftast då jag ska jobba att jag vaknar tidigt i ottan..så första natten är alltid tröttsam…tröttare än tröttast.

Ska dessutom åka till min lilla hemby där jag har mitt hus kvar ännu men som bara X-et bor i numera ..igår funderade jag på vad som skulle hända om jag fick för mig att flytta dit igen för jag äger ju fortfarande huset lika mycket som han gör. Inte för att jag vill flytta ihop igen utan för att det skulle vara mer ekonomiskt fördelaktigt för mig. Jag spånade bara lite och tänkte att det kanske skulle sätta lite press på situationen och få det att ta slut någon gång.  Men jag härdar nog ut ett tag till innan jag får för mig att flytta ”hem” igen av ekonomiska skäl. Det finns inte på kartan att jag skulle göra det men ibland så slår tanken en att det kanske är lösningen för att få igång processen.

Jag ska i alla fall dit idag och vara hos mitt barnbarn som opererat bort sina halsmandlar..stackars liten hon har så ont men hon är tålig och sååå modig.
Båda föräldrarna var tvungna att jobba idag så vilken tur att jag är ledig hela dagen. Hon ska inte vara ensam hemma då det kan börja blöda i halsen då skorpan trillar bort så jag har lovat att hålla henne sällskap denna fredag. Köper nog med mig lite ísglassar för det är gott då man har svårt att svälja att äta sådant som är kallt. Ja så jag kommer att sköta om lilla A idag ..

Det var en väldans tur det att jag var ute med mamma igår på promenad ..för inte visste jag då att jag skulle vara upptagen hela fredagen med att vara hos barnbarnet. Mamma ja.. det är ju Morsdag på söndag och jag hoppas att jag hinner och orkar dit en liten stund då jag har sovit färdigt efter min jobbnatt. Min mamma kämpar på där i sin lilla värld ..den bubbla som hon hamnat i där hon sitter fångad i sin egna kropp. Det ät förfärligt att behöva gå igenom det hon behövt gå igenom. Sakta sakta blir hon sämre och jag fattar inte att hon mäktar med men vad har hon för val..inget för inget kan hon göra för att  påverka sjukdomsförloppet..som håller henne i ett läge som ingen vill hamna i.

Jag märker på henne att hon börjat att tröttna och att hon sluter sig mer och mer. Hon somnar oftare nu i sin rullstol då vi är ute på promenad. Jag förstår mer och mer att min modiga älskade mamma börjat ge upp..jag hade gett upp för länge sedan om jag hamnat i en liknande situation. Hon blir mer och mer frånvarande och mer trött för var gång jag är där men hon lyser upp var gång hon ser mig och blir glad ändå då jag kommer på besök. Så mina besök tror jag har stor betydelse för henne då hon vet att jag finns där och troget kommer till henne ..det är det minsta jag kan göra för att underlätta i hennes kamp mot sjukdomens fruktansvärda förlopp. Den tar hårdare och hårdare tag om hennes liv det liv som hon inte längre råder över utan bara får sitta och vänta ut.

Så jag vill verkligen besöka min mor på Morsdag..och jag kommer att ta mig dit en stund även om jag är trött..för min mammas skull orkar jag.

Min bror ska dit på lördagen så hon får besök ändå det vet jag ..

Hur svårt ska ett liv behöva vara egentligen? Min mammas öde är obegripligt svårt ..hon är fortfarande ganska ung och var ännu yngre då skadan skedde. Så mamma har haft ett svårt liv i många år nu och skulle nog vilja slippa lida mer snart..hela vår familj har lidit genom åren över att behöva se sin nära anhöriga lida. Ångest är ett för lindrigt ord att använda för att beskriva vad vi har känt då vi har stått vid mammas sida och sett vad sjukdomen/skadan har gjort med vår mamma. Som vi har ältat och ältat och trott att det kan ke snart ska bli bättre ..så mellan hopp och förtvivlan har vi åkt upp och ner genom åren. Mamma lilla min goa mamma har haft det svårast och vi har stått vid hennes sida och försökt att hjälpa men se sjukdomen har varit så obarmhärtig och tagit vår mamma ifrån oss och gjort hennes liv till en lång pina. Det är så himla orättvist att inte min mamma och pappa fick leva de sköna liv som de velat ihop. De hade det ju så bra och de hade så  mycket kvar att uppleva och göra tillsammans. Det gör mig så förbannad och ledsen att de inte fick leva och ha det bra ihop i tills döden skiljer dem åt.
Döden ..ja den ser jag som en befriare för min mamma..det är hemskt att tänka så  för man vill inte att någon ska dö ..men då någon lider och ingen speciell livskvalite och glädje längre kan uppleva så tjänar livet inget särskilt syfte att leva längre.

Det är mer än ångestfullt att behöva känna så som vi känt nu i alla dessa år som mamma levt i sjukdomens grepp..jag kan inte förklara hur mycket ångest vi haft ..hur vi känt och hur vi våndats över situationen vår älskade mamma  hamnat i.

Det är rent ut sagt en för jäklig känsla som är övermäktig för alla att behöva känna och behöva möta och ha vid sin sida dag efter dag år ut och år in..en ångest som har splittrat och söndrat vår familj och samtidigt enat oss och gjort oss starkare än någonsin.

Vi lever och andas..med vetskapen om att döden kan komma när som..var gång telefonen ringer och det är från mammas avdelning så tror man att det är nu det är dax. Det är nu som slutet börjar ..och man samlar alla gemensam kraft för att ta man tror att det är nu det ska ske.

Så har vi levt länge nu ..med vetskapen om att det kan ta slut vilken dag som helst.

Så visst kan döden vara befriande! …för då tar lidandet slut och vi kan sörja klart någon gång för sorgen finns i våra hjärtan så länge mamma lider ..

SAM_3197

Sorgen över mammas situation är påtaglig i vår familj…men vi gör det bästa vi kan  ändå för att mammas ska ha det så bra som det är möjligt..

Det är det minsta vi kan göra ..att finnas där vid hennes sida och försöka lindra så gott det nu går i en nästintill omöjlig sorglig situation…så gör vi det omöjliga möjligt på något konstigt vis så gör vi det.

Nu blev jag av med lite jobbiga tankar igen..det lättar en stund men de fylls snart på igen för det går inte att bli av med helt.. vi har levt med dessa ångestfulla tankar i många år nu och man vänjer sig aldrig aldrig vid dem..så är det med ångest..man kan inte tänka bort den den finns bara där och kan få en ur fattning när som..det går inte att trycka undan känslor för de kommer upp till ytan ändå någon gång ..även om man ibland försöker förtränga det som  är svårt så finns allt därinunder och kommer fram då man minst anar det. Så det är svårt att leva med undertryckta känslor ..men man gör så för att överleva stunden..man biter ihop och är stark utåt fastän man är så sårbar och känslig inuti..så är vi starka för att klara ut det. Fast mamma vet om att vi är ledsna över att hon sitter där hon sitter men vi kan in te spä på hennes ångest så vi visar inte vår ångest för henne ..utan vi håller den för oss själva.

Vi lindrar och lindar in våra  ångestkänslor för mammas skull..kanske är det fel kanske är det rätt..jag vet inte men jag går på min känsla och intuition om vad som är bäst.

När allt är över så tror jag att allt kommer svämma över..men det får man ta då.

Annonser

6 svar to "Ångestladdat"

Jag minns precis hur det var. Det var min bror som ringde och sa att de hade ringt från sjukhuset. ”Hon har börjat andas långsammarenu”. Bara att beställa taxi och be honom skynda på. Overkligt.

Det samtalet har vi inte fått ännu..men det lär komma det vet vi. Då blir det nog jag själv som får åka dit för mina syskon vet jag inte om de följer med. Jag hoppas att jag slipper sitta där ensam och vaka..men om det skulle bli så så så får det bli så.
Samtalet kan komma när som ..eller så tar det många år till innan det slutgiltiga samtalet i telefonen rings.
Det är ovissheten som är jobbig att inte veta när det ska ske.
Så jag får inte tänka på det hela tiden utan försöka ta var dag för sig annars blir man helt nojjig.

Ovissheten är jobbig. Och det kan till och med bli så att du är där och allt ”verkar lugnt” och så dör hon en kvart efter att du gått därifrån. Man vet inget och kan inget göra utom att knoga på!

Visst kan det bli så..det är jag väl medveten om. Min mamma kan försvinna bort närsom ..det har vi levt med i många år nu. Jag är där minst 2 ggr i veckan och besöker henne ..så det kan bli så att jag missar ögonblicket som hon slutar att andas. Att leva med ovisshet är rent ut sagt för jäkligt..men vi kan inget annat göra än att vara där och finnas till för henne så mycket vi hinner. Vi har ju égna liv oxå som ska levas vid sidan av som pågår mitt i allt det sorgliga ..så vi lever vi med döden i vår närhet hela tiden. Varje gång mamma blir sämre tror vi att det är nu det ska ske…det tär på en att se någon man älskar plågas ..

Att ha sjuka anhöriga tär… så sant så… Jag tycker du är fantastisk i din omsorg av din mamma! Vad jag förstår tillbringar du många timmar tillsammans med henne.

Tack Mia ..ja kan inte annat än säga att det tär och gnager i en och är ångestladdat att min mamma har det som hon har det.
Så jag gör vad jag kan för att underlätta hennes liv det lilla jag nu kan göra för att hon ska ha det lite bättre ..
Det är tungt att gå¨dit och tungt att gå därifrån….men man gör det ändå fastän man själv helst av allt skulle vilja slippa. För att se sin mamma sakta förfalla är inte enkelt..att inse fakta att det aldrig någonsin kommer bli bättre är svårast att acceptera ..för det är ju min mamma som sitter där nästan som en levande död och som sakta försvinner bort från oss.
Det är hemskt och svårt att tänka att livet kan vara så obarmhärtigt.
Så jag finns där för henne och kommer vara där ända in till slutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

maj 2015
M T O T F L S
« Apr   Jun »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Arkiv

Kategorier

Allena ensam semester trivs mask tankar barnbarn barnbarn barn barn barnbarn rödlök fika jordgubbar saft tvätt packning Mallis Rhodos berget blommor spinning promenad hemmakväll böcker film tvättrace rhodos Mallis blå anemon bär jordgubbar bigarråer hallon semlor vit choklad krusbär rödavinbär trädgård balkong tomater bärkräm havregrynsgröt regn räkningar mamma egentid förhållanden carpe diem funderingar semester kaffe sol promenad hästar zlatan delaktig sammanhang dörrar vägar digital fotoram bilder födelsedagspresent 2012 nu grönskar det efterlyst gofika solnedgång barnbarn flagga bröllop diadem tiara barnbarn sovmorgon Fototriss 208 Hårt svårt börja om Fototriss 209 gemenskap fototriss 225 M frestelser begär karaktär frukost kalas lördag funderar födelsedag fira årsräkning retrougn ambrosia sabrina lönekuvär spargris kontantlös fågelskrämmor A frukost tvätt kråka blomlåda sola födelsedagskalas glass glass salt lakrits chutney surt allsång skansen sommar regn Mallis helg jobb svacka roligt tråkigt hälsa sjukdom diagnos symtom bot vetenskap synsätt välbifinnande hippokrates helheten läkare specialister medkänsla vinterkräksjuka is mjölk träning Mallis vin fest party jobb möte skor prokastinera brev mamma promenad danspass boxning lejonet arbetsprov jordgubbar kalas flädersaft drinkar bubblor maräng mascarponegrädde gla kolfilter torkarblad mat kylskåp toscakaka hollywood Beverly Hill lejonet brumbrum lycka pengar välbehag framgång rik fattig mamma mamma blommor prästkragar lupiner rödklöver kyrkogården paraply regn åska Mallorca halsont grabbarna grus palma nova mamma rullstol möte behov egentid semester kick off midsommar mat överflöd salta grodor sommarhagarna promenad musik balans lagom light extrovert introvert känslighet energi musik Lana del Rey musik P1 sommarpratare Maja Ivarsson nationaldagen ullared barnbarn mamma rabarber och jordgubbspaj vaniljsås solsken promenad natt görtrött grannar kaffe sommarpratare nätter fokus häl dottern söndag paket Justin Bierbermonster high pengar tårta student ekonomi kaffe spinning ryggpass solsken bikini picklad rödlök rabarberchutney james bond tid för hämnd playa Rhodos frappe seg cortison silver god man årsräkning kopior gröt räkningar pappa mamma semester semester turkiet Rhodos Mallis midsommarafton tvätt semla keso hallon yoggi pizza jobbmöte träning mål vikt kilo fläsk sjuk feber halsont ingefära te honung födelsedag tårta blommor mamma sjuk kaffe koffein smitta kräk hosta halsont beroende karensdag kompledigt kurera valnötter äpple Lena Andersson sol bad sommar tingeling barnbarn leverpastej gurka havregrynsgröt äventyr sol himmel räkningar molnen skingrade nudlar nyttigt halsont hes tvättrace sol promenad mamma vård digital fotoram bibblan träning maska tidsbrist personal sol sovmorgon vaken natt sommar semester fantasier natur vik båt sjöbris hamn ankare sorg spinnaker segel vind HSP berg och dalbana specialbegåvning spinning polis bråk skrik borrande tak hål sova student 2013 student tårar respekt fixat sårad ledsen känslor ytan swedish Hose Maffia sylt saft konserveringsmedel minne glömska tankar drömmar sömn drömmar curling plan flygfärdig kärlek omsorg lycklig verklighet val möjligheter teflonpanna glad bara en bild telefonsamtal mamma tema utmaning fantasi trögtänkt nasonex kaffe promenad minusgrader Tro hopp bakslag lejon träning hantlar vikt spinning euro sjusovare klocka Eclipse Tvättstuga spysjukan semesgter jobbmöte k-special tvätt svett nys popcorn film utsövd dammsugare kaffebryggare ensam sällskap varg älg rådjur hästar får ronja birk natur fotosafari usb minne nikon minolta zlatan midsommarafton jordubbar vit choklad ösregn änder ostbågemössa mys fredag sol
%d bloggare gillar detta: