Min nya lilla vrå

Ovissheten tär på en

Posted on: 9 oktober, 2016

Att veta att de kan ringa när som, och man kan få ett besked som både är väntat och icke väntat är som att gå på gungfly..hela tiden. Man vet att samtalet ska komma och det har ringt  ganska ofta de senaste månaderna ..och man får samma besked om och om igen av olika personer som är i tjänst just då. Människor som oftast är sjuksköterskor som inte känner min mamma lämnar viktig information i telefonluren..man känner sig ganska så liten och uppgiven men låter nog ganska så samlad ändå. Även om informationen man får inte är vad man vill höra så samlar man sig och svarar adekvat på det man för till sig och ställer de  frågor man tror sig  behöva för att få de rätta svaren.

Igår ringde det igen på kvällskvisten..ännu en ny sjuksköterska..gav information om att mamma haft en frånvaroattack igen ..men att hon nu var som vanligt igen. Behövde jag ta mig dit Var min fråga? Nej nej hon har repat sig och vi ringer om det förändras. Såhär har det varit nu i några år att jag fått dessa samtal..och så startar telefon kedjan till mina syskon..om och om igen  oräkneliga gånger ska vi vara oroliga och inte veta om det är nu det ska ske..denna oro lever vi med dygnet runt.

Som i somras då min syster och jag blev eftersända av en sjuksköterska som tyckte att nu är det dax..er mamma är så dålig att ni behöver komma hit..vi åkte dit och satt vid hennes sida några timmar. Trodde att det var sista gången vi skulle få se henne i livet ..och att slutet nu var nära..men så vände det och hon vaknade till och var törstig och hungrig. Där satt vi och fick mata i henne nyponsoppa och se till att hon fick i sig den vätska som hon så väl behöver.

Tänk va svårt det är att bedöma allmäntillståndet på personer man inte träffat förr ..det kan vara svårt att bedöma även på de man känner väl..så vi förstår att de ringer och vi vill att de ringer hellre en gång för mycket än en gång för lite. För fasan är att de ringer och det är för sent.

Hm..det tar energi att gå i denna väntan hela tiden..jag besöker ju mamma minst två ggr i veckan och jag känner henne väl..igår då vi var ute på promenad såg jag på henne att hon var trött..det måste vara så tröttsamt att gå igenom det hon gör och sakta sakta försämras efter varje attack. Hon försvinner lite för varje gång det sker och jag ser på henne att kroppen hennes har gett upp ..man får inte samma respons längre inte lika mycket tecken kan hon heller visa längre att hon känner igen mig..hon kan inte följa med med blicken utan man får ställa sig så att hon kan se att det är jag som är där..med trötta ögon tror jag att hon ser mig. Annars har hon visat med ljud att hon känner igen mig och dragit lite på munnen ..

Jag ska dit om en stund och besöka henne ..jag har en extranatt i natt och är i ständig beredskap att åka ifrån mitt jobb när som ..så jag vill dit nu på dagen för att säga henne att jag kommer så fort de ringer efter mig ..men det vet hon för det har jag sagt många gånger att jag kommer att göra.

Hon kan lita på mig ..jag är ju hennes dotter och jag kommer då hon behöver mig..så har jag gjort i många år nu. Vi har gått på långa promenader varje vecka i ur och i skur ..har vi gått ut ..och det har blivit vårat sätt att umgås på..för att sitta inne på hemmet är då inget upplyftande ..så vi går ut ..vi rymmer en stund och promenerar runt i omgivningarna. Mamma och pappa åkte ut med bilen nästan varje dag då mamma fortfarande kunde sitta i framsätet ..det var en frihet för dem att åka iväg på äventyr och se sig om utanför hemmet.

Mamma satt i bilen och pappa gjorde ärenden ..och sen åkte de hem igen.

dsc_8091

Nu går inte det sedan länge att ge sig ut med bilen ..men visst kan vi ta färdtjänsten ..men mamma blev orolig då vi åkte med dem om inte jag var med förstås så vi slutade med det..  det fanns liksom ingen mening längre att åka runt då nöjet förtogs av oron.

Så vi har promenerat istället och det har hon varit mycket nöjd med ..suttit och nynnat och hojtat och på så vis visat vad hon känner på våra utflykter.  På sistone har hon blundat, vilat sig då vi varit ute ..ibland somnar hon och jag tror att det är ett tecken på att hon är trygg med att vara med mig. Tänk att få känna vinden i ansiktet höra alla ljud från en värld där man inte längre verkar i fast man finns…och bara kan sitta där och se på.

Ja jag hoppas att det har varit angenämt att få följa med mig ut ..vi går numera inte där det är mycket människor ..tror inte att mamma vill det ..och jag vill heller inte utsätta henne för nyfikna betraktare.

Men jag tror att många ser oss ändå och att vi har blivit lite en del av stats bilden för många då vi är ute och går.

Det blir mycket konstigt och tomt då vi snart inte kan gå ut längre på promenader..snart och snart det vet vi inget om  ..men vad ska jag då göra istället?

Det vill jag inte tänka på nu..nu är nu och jag lever i verkligheten där det är som det är just nu..vad som händer imorgon tar jag då..

dsc_8101

Det kommer då aldrig mer vara sig likt..det är ett som är säkert ..då jag kommer vara föräldralös helt när älskade mamma går in i evigheten.

Nu är nu och än så länge finns vi här och får göra det bästa av varje dag.

SES!

 

Annonser

8 svar to "Ovissheten tär på en"

usch du har de inte lätt ..denna oro som är så jobbig….är de slutet eller inte..man åker liksom bergodalbana med känslorna hela tiden när man lever i ovissheten så där ..massa styrkekramar till dig otto vännen

Nu har mamma piggat på sig igen ..och är sig själv igen.

Så svårt för dig att leva med denna oro. Jag minns att jag ställde in mig på att det är kanske så att jag inte kan vara med när mamma går bort och då är det så. Du tar så väl hand om din mamma och ger henne ljusa stunder, men hon är trött och slut.
Varm kram.

Ja jag får kanske ställa in mig på att jag inte kan vara med just då..men jag är där så ofta att det borde gå ändå.
Hon är trött och slut som du säger på att allt är så utdraget ..det har ju pågått i så många år nu. Men idag då jag var hos mamma hade hon piggat på sig igen ..jag ska skriva om det i nästa inlägg..om vad som hänt.
Kram

Håller med förgående bloggare och vet precis vad du går igenom: den obarmhärtiga resan nedåt.
*styrkekram*
// Kao

Det där långdragna är ju jobbigt både för den sjuke och för anhöriga. Och på något vis börjar sorgearbetet redan då. Den gamla är inte längre som förr.
Tycker att du ordnar det fint för din mamma. Det kommer du att ha till godo i sorgearbetet. Du behöver inte ha dåligt samvete. Eller fundera över vad du kunnat göra mer. Du gör allt som står i din makt.

Så är det ..men mest lider nog mamma ändå som ingen livskvalitet har att tala om längre ..sörjt har jag gjort sedan den dagen hon opererades ..och förstod att det inte skulle bli som förr mer någonsin. Jag har funnits med på hela resan från början och vill vara med hela vägen till slutet för mammas skull.
Att gå dit på besök är ångestfullt och svårt..men man gör det för det är ju min mamma. Så som vi fått strida för att hon ska ha det bra ..det ska man inte behöva göra ..men den bistra sanningen är att dt behövs för att den anhörige ska få det så bra som möjligt.
Från första stund efter operationen har vi fått stå på oss.
Det blir som en kamp i kampen mot sjukdom och för att få rätt vård och boende.
Jag har inget dåligt samvete men visst lider jag med mamma och hennes tillstånd/situation..så man sörjer sig igenom förloppet och kommer inte kunna sörja klart förens det är över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

oktober 2016
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Arkiv

Kategorier

Allena ensam semester trivs mask tankar barnbarn barnbarn barn barn barnbarn rödlök fika jordgubbar saft tvätt packning Mallis Rhodos berget blommor spinning promenad hemmakväll böcker film tvättrace rhodos Mallis blå anemon bär jordgubbar bigarråer hallon semlor vit choklad krusbär rödavinbär trädgård balkong tomater bärkräm havregrynsgröt regn räkningar mamma egentid förhållanden carpe diem funderingar semester kaffe sol promenad hästar zlatan delaktig sammanhang dörrar vägar digital fotoram bilder födelsedagspresent 2012 nu grönskar det efterlyst gofika solnedgång barnbarn flagga bröllop diadem tiara barnbarn sovmorgon Fototriss 208 Hårt svårt börja om Fototriss 209 gemenskap fototriss 225 M frestelser begär karaktär frukost kalas lördag funderar födelsedag fira årsräkning retrougn ambrosia sabrina lönekuvär spargris kontantlös fågelskrämmor A frukost tvätt kråka blomlåda sola födelsedagskalas glass glass salt lakrits chutney surt allsång skansen sommar regn Mallis helg jobb svacka roligt tråkigt hälsa sjukdom diagnos symtom bot vetenskap synsätt välbifinnande hippokrates helheten läkare specialister medkänsla vinterkräksjuka is mjölk träning Mallis vin fest party jobb möte skor prokastinera brev mamma promenad danspass boxning lejonet arbetsprov jordgubbar kalas flädersaft drinkar bubblor maräng mascarponegrädde gla kolfilter torkarblad mat kylskåp toscakaka hollywood Beverly Hill lejonet brumbrum lycka pengar välbehag framgång rik fattig mamma mamma blommor prästkragar lupiner rödklöver kyrkogården paraply regn åska Mallorca halsont grabbarna grus palma nova mamma rullstol möte behov egentid semester kick off midsommar mat överflöd salta grodor sommarhagarna promenad musik balans lagom light extrovert introvert känslighet energi musik Lana del Rey musik P1 sommarpratare Maja Ivarsson nationaldagen ullared barnbarn mamma rabarber och jordgubbspaj vaniljsås solsken promenad natt görtrött grannar kaffe sommarpratare nätter fokus häl dottern söndag paket Justin Bierbermonster high pengar tårta student ekonomi kaffe spinning ryggpass solsken bikini picklad rödlök rabarberchutney james bond tid för hämnd playa Rhodos frappe seg cortison silver god man årsräkning kopior gröt räkningar pappa mamma semester semester turkiet Rhodos Mallis midsommarafton tvätt semla keso hallon yoggi pizza jobbmöte träning mål vikt kilo fläsk sjuk feber halsont ingefära te honung födelsedag tårta blommor mamma sjuk kaffe koffein smitta kräk hosta halsont beroende karensdag kompledigt kurera valnötter äpple Lena Andersson sol bad sommar tingeling barnbarn leverpastej gurka havregrynsgröt äventyr sol himmel räkningar molnen skingrade nudlar nyttigt halsont hes tvättrace sol promenad mamma vård digital fotoram bibblan träning maska tidsbrist personal sol sovmorgon vaken natt sommar semester fantasier natur vik båt sjöbris hamn ankare sorg spinnaker segel vind HSP berg och dalbana specialbegåvning spinning polis bråk skrik borrande tak hål sova student 2013 student tårar respekt fixat sårad ledsen känslor ytan swedish Hose Maffia sylt saft konserveringsmedel minne glömska tankar drömmar sömn drömmar curling plan flygfärdig kärlek omsorg lycklig verklighet val möjligheter teflonpanna glad bara en bild telefonsamtal mamma tema utmaning fantasi trögtänkt nasonex kaffe promenad minusgrader Tro hopp bakslag lejon träning hantlar vikt spinning euro sjusovare klocka Eclipse Tvättstuga spysjukan semesgter jobbmöte k-special tvätt svett nys popcorn film utsövd dammsugare kaffebryggare ensam sällskap varg älg rådjur hästar får ronja birk natur fotosafari usb minne nikon minolta zlatan midsommarafton jordubbar vit choklad ösregn änder ostbågemössa mys fredag sol
%d bloggare gillar detta: