Min nya lilla vrå

Ledig fredag

Posted on: 10 mars, 2017

Skönt..att vakna denna morgon  och veta att idag står inget på agendan. Denna dag kan jag förfoga fritt över min ledighet..det är inte ofta det är så..oftast har man något man måste få gjort..men inte idag.

Så idag tar jag det som det kommer och börjar med mitt goda morgon kaffe och en skorpa med Bregott på..och sätter mig här i min soffa och vaknar sakta upp till nyhetsmorgon.

Jag brukar inte ha på tv:n på morgonen för det är oftast inga roliga nyheter och jag vill inte bli matad med elände det första jag gör men idag har jag tv:n på för omväxlings skull.

Ute har snön töat bort..och det är åter smutsgrått både på marken och uppe i skyn, Igår låg snön fortfarande vit och fin på backen och då var jag och mamma ute på promenad. Mamma ja hon är lite stabilare men ack så trött och hängig men ut går vi ändå för att få friskluft. Det är väl det minsta jag kan göra för henne att ta ut henne trots läget. Vi går längst strandpromenaden där är det lugnt och skönt ..vi går inte längre ner på stan för det tror jag inte att mamma vill längre ..där det är mer folk ..det vill jag inte utsätta henne för ..men visst går vi åt det hållet ibland men inte mitt inne i centrum utan vi håller oss i utkanten.

Mammas tillstånd gör att jag inte vill planera in för mycket ..inga utlandssemestrar även om jag längtar efter värme och sol..kanske kanske blir det något i höst ändå. För man kan inte gå och vänta hela tiden på att mammas allmäntillstånd ska försämras ..jag vill leva och uppleva saker trots att mamma är dålig. Men det gnager i mig  att mamma har det som hon har det ..det kommer man inte ifrån..det är en ständig oro man har i sig ..att när som helst kan man få det det beskedet, telefonsamtalet  som man väntar på och som vi vet kommer närmre och närmre dag för dag.

Man vänjer sig aldrig ..nej aldrig ..vid att ha en så sjuk anhörig..det påverkar en varken man vill eller inte..på olika sätt. Jag är mycket involverad i mammas situation för det är så jag får bort den värsta ångesten genom att vara närvarande med henne. Det är kanske en strategi en skyddsmekanism att finnas där i närheten för att visa att man bryr sig..man kan skydda sig själv på olika sätt..och detta är mitt sätt..andras strategier är att undvika att involvera sig för mycket utan hålla sig mer i utkanten..för då de håller de borta sin ångest..jag förstår att det är så. Jag klandrar ingen alla måste få hitta sitt sätt att förhålla sig till hur det är.

I början kände jag  panik över mammas utlämnade situation och det påverkade mig mycket ..det tog ett bra tag att släppa den känslan och förlika sig med mammas öde. Nu har man på något konstigt vis tagit sig igenom det värsta även om jag tycker att det är nu det värsta förloppet börjar..vägen mot den slutgiltiga ..döden döden.

Jag vill inte att det förloppet ska bli utdraget och pågå för länge ..men det är inget vi styr över..det blir vad det blir..men jag tänker på mamma för hennes skull vill jag att det ska ta slut fort då det närmar sig.

Så här har vi levt i många år nu ..med dessa tankar och med mammas sjukdomstillstånd.

Såg en dansk sorglig dokumentär igår om en ung man mitt i livet som fick en hjärnskada..och allt kom över mig  igen .. detta med att personen blir en helt annan efter skadan och att man inte längre känner igen personen fastän det är samma människa så är den en helt annan ..från en dag till en annan så är allt som förbytt. Jag förstår hur pappa hade det ..med mammas förändrade personlighet, raseriutbrott och hjälplöshet. Att ständigt behöva oroa sig och finnas där för någon man älskar men inte längre är den samma. Det tar enormt mycket energi och man orkar inte ge allt hur länge som helst..så det blev växelvård ..och ångest och dåligt samvete över att inte längre orka ..och inte ha en enda chans till återhämtning för två veckor räcker inte för att återhämta sig ..det blev som en negativ nedåtgående spiral fastän man inte ville det. Tillslut så gick det inte längre..

Så ej heller för paret i den danska dokumentären..de skiljde sig till slut efter mycket vånda. ilska och tårar ..jag förstår att det blir oerhörda slitningar i familjer där en av medlemmarna blir hjärnskadad..vi har gått igenom just detta i vår familj. Det gjorde att filmen igår påverkade mig starkt ..och jag insåg precis hur det är och förstod hur svårt det är att ha det som vi haft det.

Pappas och mammas liv gick fullständigt i kras och det vart katastrofalt efter mammas operation för hela vår familj..det tror jag inte att någon annan än vi kan skriva på att vår familj hamnade i vårt livs störta kris. Läkarna lyckades fixa mammas anerysm ..men hur det påverkade hela vår familj vet de inte än idag..det skulle jag kunna skriva en bok om..ett före och ett efter operationen.

Om det skulle kunna vara till hjälp för någon vet jag inte..jag vet inte heller om någon intresse finns för att läsa om något som detta ..men för mig skulle det vara som ett avslut och ett sätt att bearbeta hela situationen som vi alla ofrivilligt hamnat i.

På bokens framsida skulle det finnas en fjäril eller flera ..läkaren som opererade mamma åkte till syd Amerika efter mammas hjärn-operation ..han ville studera fjärilar sa han och skulle vara borta länge därför var det viktigt  att mamma beslutade sig snabbt för en operation för annars hade hon fått vänta och leva i ovisshet länge länge.

Idag kan jag känna att han läkaren kunde fått åka iväg till sina fjärilar så vi hade fått lite andrum att fundera innan mamma bestämde sig för operation..nu fick vi knappt en vecka tillsammans innan  katastrofen var över oss. Just därför känns det som en katastrof ..vi hann aldrig förbereda oss på vad som komma skulle. Vi vart alla helt överrumplade och chockade över hur det blev..mamma gjorde operationen för att slippa få hjärnskador och kunna få ett längre friskare liv..kunna komma tillbaka till jobbet igen och allt skulle få vara som vanligt. Vi skulle få leva lyckliga i alla våra dar ..den drömmen gick fullständigt i kras den där dagen i november ..då pappa ringde mig på jobbet och sa att nu ligger mamma på operationsbordet.

I det ögonblicket så splittrades vår familj,  vårat nav,  vår drivkraft och allt hoppade liksom ur led ..men det visste ingen av oss då. Kanske är det bra att inget veta i förväg ..så säger man i alla fall att man får ta det då det kommer ..det har vi minsann  fått göra.

Jag hade nog inte velat veta i förväg vad vi skulle behöva gå igenom…även om man kanske hade tacklat situationen annorlunda då..så tror  jag inte att jag velat veta … jag vet inget annat sätt än det vi fått gå igenom. Vi förlorade vår mamma där på operationsbordet ..för vår familj blev aldrig mer sig lik efter det ..även om vi blev mer sammansvetsade och starka av det som hände mamma så önskar jag att det aldrig hade hänt.

SES!

 

 

 

 

 

Annonser

5 svar to "Ledig fredag"

”Det är angenämt att göra ingenting” (nihil agere delectat) 😉

//Jag tröttnar i,a.f inte på att läsa om din mamma, Min egen tynade ju bort i alzheimer, så jag vet vad du går igenom. Kan inte tänka mej något värre öde i ett fredligt land. Kan din mamma fortfarande kommunicera verbalt? Möta din blick?
När det gäller aneurysm i hjärnan så kan man både leva med dem, om de inte är alltför stora, utan att de någonsin brister. Men å andra sidan kan de ju göra just det. Självklart vill man göra det läkarna säger är bäst, Man tror ju på dem och viktigast är ju det personen själv vill. Något måste ha blivit fel under operationen för sån påverkan brukar det ju inte bli. Däremot är det stor risk att man får epilepsi efter ingrepp i hjärnan.
——
En bekant till mej ställde upp som försökskanin i en datortomografi under sin sjuksköterskeutbildning inför klassen i utbildningssyfte. Döm om allas förvåning då man fann 3 mindre aneurysmer i hennes hjärna! Hon opererades en tid senare och blev lyckligtvis sej själv helt och hållet efter det.

// Kao

Det är länge sedan som min mamma kunde tala ..4 år sedan ungefär ..men hon ser fortfarande och känner igen oss ..och kan bli glad då vi kommer. Oftast så är hon innesluten i sig själv..trött och nere. Det har jag full förståelse för ..att hon är le på hela situationen hon hamnat i.
Fruktansvärt inget man ens önskar sin värsta fiende att hamna i.
Mamma ångrade sin operation där i början då hon insåg hur den kom att påverka henne..bättre att dö knall och fall mitt i levande livet än att bli helt beroende av andra och inte klara sig själv alls längre.
Min mammas anerysm satt illa till bak i hjärnbarken ..de sa att de skulle klara det om det suttit lite värre så hade de skickat henne till USA..mamma sa då att hon kanske skulle komma hem i en kista.

Operationen var säkert inte helt problemfri ..den tog 11 timmar..bara det att vara nedsövd så länge är en stor påfrestning för kropp och hjärna. Hon var ju nerkyld lika länge och liksom helt avstängd..det fattar vem som helst att det påverkar negativt. varje ingrepp i hjärnan är en stor risk man tar.

Jag hade önskat att vi fått ha mamma frisk längre och jag tror att hon fått ett bättre liv med mer livskvalitet även om risken var stor att anerysmet skulle spricka..så hade hon kunnat leva och göra saker som hon ville ända in till döden.
Men det kan vi inget göra åt nu…det blev som det blev ..inget vi trodde och det har vi fått förhålla oss till bara.

Efter 10 år utvecklades så skadan till vaskulär demens och det vart än sorgligare..då gick det inte längre och vi fick fatta beslut om växelvård..senare blev det flytt till ett hem..därifrån i ångest tog pappa hem henne igen ..sa upp platsen och så gick det ett halvår till. Som vi kämpat för mamma ..men man orkar inte hur länge som helst.

Vi har levt med detta förlopp i 20 år nu..jag finner inte ord för hur hemskt det är och har varit.

Att min snälla rara söta mammas liv skulle bli så här är fruktansvärt.

Kram

Fy så tråkigt! Ja, sjukdomstillstånd i hjärnan är det sista man vill råka ut för. Kan inte tänka mej något värre än att få en stroke med halvsidesförlamning och afasi. Att tänka och känna men inte KUNNA kommunicera pga det. Att folk behandlar en som om man INTE kunde tänka och känna. Att ligga i min egen skit…..
——-
20 år är en mycket lång tid, dessutom tröstlöst när det bara går åt ett håll = utför. Som du vet hade ju min egen mamma alzheimers i 13 år innan hon plötsligt dog av en infektion på bara ett par dar. Hennes ansikte var enormt fridfullt i döden, slätt och med ett litet leende.
Det gick oerhört fort i början av sjukdomen. Redan efter ett halvår kände hon inte igen pappa som hon hade varit gift med i nästan 55 år då. Efter ett år trodde hon att min bror var hennes man och att jag var en av hennes väninnor från ungdomen. Ingenting hon sa var rätt redan efter 2 år. Efter tre år var hon helt tyst. Efter fyra år ingen ögonkontakt alls. Enormt plockig. Åt dukar, blommor och servetter och allt annat som låg framför henne stoppade hon i munnen. Sen var det total öken i 10 år tills hon dog. Det var bara plågsamt att besöka henne de sista åren, men ändå gjorde jag ju det liksom du nu besöker din mamma. Men så småningom blev det bara en gång var 14e dag. Min bror hade placerat henne på ett hem långt utanför stan…
// Kao

Självklart var detta en katastrof för er familj. Att er mamma inte blev sig själv efter operationen och att ni alla skulle leva med det. Man måste nog ändå tänka att det var omöjligt att förutse, att ett brustet blodkärl hade ställ till med stor skada även det och att man försökte förhindra skadan. Min mamma fick en hjärnblödning vid 50 och man trodde självklart att det var ett aneurysm, men det var det inte. I stället tror vi att blodkärlen i hjärnan var inflammerade och försvagade av det trikloretylen som hon tvättade maskindelar med. Men hon återhämtade sig någorlunda efter många år.

Jag tycker att du ska försöka komma iväg på en resa för att vila och för att få lite input. Du har gett din mamma så mycket omsorg och omtanke och jag tänker att det är omöjligt att garanterat vara närvarande när en människa dör.
Varm kram

Man vet aldrig vad som väntar en bakom hörnet ..så man kan inte gå och tänka på var när hur saker och ting blir..det blev så här och det fick vi förhålla oss till. Mamma gick från att var frisk ena dan till att vara svårt handikappad nästa dag. Det blev en chock för oss alla.

Det är vår verklighet nu ..och vi har vetat sedan ett år efter operationen att hon inte skulle bli sig själv igen. Hjärnskador gör människor personförändrade..det gör det än svårare för man ska lära känna en ny annorlunda mamma. Hon fick raseriutbrott grät och skrek på oss…det högg i våra hjärtan och vi blev såklart oxå påverkade av detta.
Jag har ändå alltid stått vid hennes sida ..även om hon skrikit på mig frustrerat så har jag varit kvar.

Jag är hennes dotter och kunde inte agerat annorlunda ..men visst jag fick ångest oxå och grät många gånger över situationen i min ensamhet.

Jag tycker inte att läkarna tog sitt ansvar ..och stöttade efter operationen..Hillman hette han som opererad.. honom fick vi aldrig träffa på något av återbesöken ..det bekräftade bara det vi trodde att han visste hur det skulle bli för mamma och därför inte kunde bemöta oss efter det…det är märkligt för läkare ska ju kunna ta hand om svåra situationer. Usch fy va vi har varit besvikna.

Hela vår familj påverkades och förstördes av denna operation..
även om vi blev mer sammansvetsade så hade vi velat vara utan denna erfarenhet.

Allt är bara så fruktansvärt sorgligt.

Det är skönt att kunna skriva av sig allt här inne ..för vi pratar inte om det så mycket utan försöker leva våra liv med detta..även om det är något som vi har med oss dagligen i våra tankar.

Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

mars 2017
M T O T F L S
« Feb   Apr »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Arkiv

Kategorier

Allena ensam semester trivs mask tankar barnbarn barnbarn barn barn barnbarn rödlök fika jordgubbar saft tvätt packning Mallis Rhodos berget blommor spinning promenad hemmakväll böcker film tvättrace rhodos Mallis blå anemon bär jordgubbar bigarråer hallon semlor vit choklad krusbär rödavinbär trädgård balkong tomater bärkräm havregrynsgröt regn räkningar mamma egentid förhållanden carpe diem funderingar semester kaffe sol promenad hästar zlatan delaktig sammanhang dörrar vägar digital fotoram bilder födelsedagspresent 2012 nu grönskar det efterlyst gofika solnedgång barnbarn flagga bröllop diadem tiara barnbarn sovmorgon Fototriss 208 Hårt svårt börja om Fototriss 209 gemenskap fototriss 225 M frestelser begär karaktär frukost kalas lördag funderar födelsedag fira årsräkning retrougn ambrosia sabrina lönekuvär spargris kontantlös fågelskrämmor A frukost tvätt kråka blomlåda sola födelsedagskalas glass glass salt lakrits chutney surt allsång skansen sommar regn Mallis helg jobb svacka roligt tråkigt hälsa sjukdom diagnos symtom bot vetenskap synsätt välbifinnande hippokrates helheten läkare specialister medkänsla vinterkräksjuka is mjölk träning Mallis vin fest party jobb möte skor prokastinera brev mamma promenad danspass boxning lejonet arbetsprov jordgubbar kalas flädersaft drinkar bubblor maräng mascarponegrädde gla kolfilter torkarblad mat kylskåp toscakaka hollywood Beverly Hill lejonet brumbrum lycka pengar välbehag framgång rik fattig mamma mamma blommor prästkragar lupiner rödklöver kyrkogården paraply regn åska Mallorca halsont grabbarna grus palma nova mamma rullstol möte behov egentid semester kick off midsommar mat överflöd salta grodor sommarhagarna promenad musik balans lagom light extrovert introvert känslighet energi musik Lana del Rey musik P1 sommarpratare Maja Ivarsson nationaldagen ullared barnbarn mamma rabarber och jordgubbspaj vaniljsås solsken promenad natt görtrött grannar kaffe sommarpratare nätter fokus häl dottern söndag paket Justin Bierbermonster high pengar tårta student ekonomi kaffe spinning ryggpass solsken bikini picklad rödlök rabarberchutney james bond tid för hämnd playa Rhodos frappe seg cortison silver god man årsräkning kopior gröt räkningar pappa mamma semester semester turkiet Rhodos Mallis midsommarafton tvätt semla keso hallon yoggi pizza jobbmöte träning mål vikt kilo fläsk sjuk feber halsont ingefära te honung födelsedag tårta blommor mamma sjuk kaffe koffein smitta kräk hosta halsont beroende karensdag kompledigt kurera valnötter äpple Lena Andersson sol bad sommar tingeling barnbarn leverpastej gurka havregrynsgröt äventyr sol himmel räkningar molnen skingrade nudlar nyttigt halsont hes tvättrace sol promenad mamma vård digital fotoram bibblan träning maska tidsbrist personal sol sovmorgon vaken natt sommar semester fantasier natur vik båt sjöbris hamn ankare sorg spinnaker segel vind HSP berg och dalbana specialbegåvning spinning polis bråk skrik borrande tak hål sova student 2013 student tårar respekt fixat sårad ledsen känslor ytan swedish Hose Maffia sylt saft konserveringsmedel minne glömska tankar drömmar sömn drömmar curling plan flygfärdig kärlek omsorg lycklig verklighet val möjligheter teflonpanna glad bara en bild telefonsamtal mamma tema utmaning fantasi trögtänkt nasonex kaffe promenad minusgrader Tro hopp bakslag lejon träning hantlar vikt spinning euro sjusovare klocka Eclipse Tvättstuga spysjukan semesgter jobbmöte k-special tvätt svett nys popcorn film utsövd dammsugare kaffebryggare ensam sällskap varg älg rådjur hästar får ronja birk natur fotosafari usb minne nikon minolta zlatan midsommarafton jordubbar vit choklad ösregn änder ostbågemössa mys fredag sol
%d bloggare gillar detta: