My space
Posted on: 12 februari, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | Bilder | bra dagar | kärlek | klokord | Okategoriserade | svammel | Vardagliga ting
- 10 Comments
Jag behöver space…det behöver nog alla ..lite utrymme för sig själv där man kan vara precis som man vill och vara ifred. Ju äldre jag har blivit ju mer space har jag behövt. Vet inte varför det har blivit så men så är det. Jag blir nästan galen då jag inte får vara ifred och ha tyst omkring mig.
Förr så har jag själv inte märkt av mina galenskaper ..men nu så lider jag verkligen själv av att vara så lättirriterad och stingslig. Nu har jag förståelse för andras reaktioner för de kanske har märkt av min irritation eller vad det nu är då man reagerar som jag gör.
Det är jobbigt att störa sig på sig själv..men kanske är det bra att jag nu stör mig så märkbart att jag mår illa över mitt sätt att vara på. Nu måste jag ju göra något åt det..annars blir jag helt ensam till slut för ingen vill ju umgås med en argbigga.
Tror att det mesta jag får ur mig är frustration över sådant man inte kan göra något åt. Känner en stor maktlöshet över att inte kunna förändra saker och ting på bästa sätt.
Så varför ens bry sig då kan man ju tycka ..om något man ändå inget kan göra åt?
Så är det med oro och ångest ..att man oroar sig för något som inte skett ännu och rädslan man då känner blir till ångest och oro. Det är lättare sagt än gjort att sluta oroa sig…det krävs mycket för att komma så långt att man kan släppa dessa tankar och att tänka i nya banor kan kännas helt omöjligt. Fast mycket kan man styra med sin tankekraft..om man tänker annorlunda mot vad man är van vid..så kan man ändra på sitt beteende och må bättre.
Man hamnar i en ond cirkel som man inte kan ta sig ur till slut..jag behöver ensamhet..då kan jag vila i min knasighet och tänka klarare ..jag är inte rädd för att vara ensam ..men inser att om jag isolerar mig så kanske jag står där ofrivilligt ensam till slut.
Så illa blir det nog inte att ingen vill umgås med mig..men jag inser faran ändå att bara vara i sitt egna sällskap för länge. Jag är social..och får social tid så det räcker och blir över på mitt jobb. Så är det ju när man jobbar med människor att man inte kan vara osocial ..vi behöver ha den kompetensen att hela tiden kunna kommunicera och vara lyhörd i vår yrkesroll. Det kan ibland vara fullt tillräckligt.
Är lite så nu att jag behöver vara ifred..och då får det vara så ..inget konstigt alls egentligen. Livet rullar på och man känner sig utanför all stress och hets som pågår runt ikring en..när jag är i min lilla vrå och myser. Det känns som om man behöver trycka ctrl alt delete och starta om maskineriet emellanåt då error blinkar för att uppmärksamma på att nu får du ta det lite lugnt.
Det är så det är för mig …då är jag bara i min tysthet hemma och vilar och gör precis vad jag vill ..om jag inte fårvara i min ensamhet och tänka fritt då lampan blinkar rött så blir jag mycket lättirriterad över precis vad som helst som annars inte hade stört mig alls.
Det är inget roligt alls ska jag säga men kroppen säger ifrån ..och den kanske har sänt signaler länge länge men man har inte märkt av det då man haft fullt upp med annat.
Det visar sig ganska snart på andra sätt om man inte lyssnar på sig själv ..kroppen är smart och hittar andra vägar att klara av stresspåslaget och så går det ett tag till.
Ständig trötthet..kan bli en följd..första gången jag vart utbränd så var jag trött hur mycket jag än sov…jag sov och sov och gäspade mig igenom dagarna. Det är en trötthet man inte kan bli av med och ingen kan förstå att man kan varav så trött för man gör ju inget annat än sover sig igenom dagarna.
Tacka för det kroppen har ju stängt av sig själv efter år av överbelastning. Det sägs att det tar lika många år att bli sig själv igen efter att ha bränt ut sig och bli av med utmattningsdepression som det har tagit att hamna där man är i sin utbrändhet. Så man kan ju förstå att det tar tid..
Jag finner ro i att vara ensam ..jag går ut på promenader, tränar , fotograferar, bakar och skriver ..det ger mig sinnesro…och då jag får lov att vara den jag är så blir allt mycket lättare.
Allas lika värde och unikhet är något man inte kan bortse ifrån.
Jag blir lycklig och glad över att det finns människor som fortfarande bryr sig om andra människor och låter dem vara just så som de själva vill. För man ska ju lyfta och stötta varandra så att alla får skina och glänsa i det de tycker om att göra ..
Jag följer Lärins lärlingar..ett helt fantastiskt program ..där alla för möjlighet att glänsa och skina hur mycket de vill. Jag har ju ett barnbarn med autism/asberger…känner igen mycket då jag ser på dessa fantastiska människor vilken styrka och kraft de har trots sitt handikapp. Vilka kloka tankar de sätter ord på ..som då de pratade om mobbning..att de som mobbar inte mår bra och att de borde få komma in på behandlingshem för att bli bättre människor.
Kloka ord.
Om ni inte har sett programmen så rekommenderar jag dem varmt.
SES!
15 februari, 2018 den 01:17
Kan förstå hur du känner. Den förlamande tröttheten känner jag igen, men nu sen jag slutade jobba mår jag mycket bättre. T.o.m bra, om man bortser från fysiska besvär. Tystnaden är min vila och vän, samt att få vara för mej själv så mycket som möjligt. Men ikväll kommer lilla familjen på besök :-)// Kao
15 februari, 2018 den 06:06
Absolut med åren så blir man mer känslig för förändringar i schemat..man äör ju van vid att ha viss återhämtning för att orka. 50 timmars vecka är helt förkastligt ..det ruckar på hela dygnsrytmen.
när man var yngre fixade man av det bättre ..nu märker man att kroppen säger ifrån direkt om man avviker från det normala/onormala ..så jag behöver tystnaden och ensamheten än ,mer nu.
Kul med den lilla familjen…barnbarnen ger en verkligen energi och hjälper en igenom vardagens bestyr. Mitt ena barnbarn konmer ju till mig varje dag efter skolan. Han har autism 1 och behöver hjälp med att socialisera sig ovh förberedea sig inför livet mer än någon annan av mina små. Han är så duktig..skolan är ett stort skämt då det kommer till att ge stöd till barn med särskilda behov. Ingen resurs har de satt till för det är såååå många barn med behov av stöd att de verkar skita i alla barn.
Det är den bistra sanningen. Han säger att det är bra mormor att jag har dig du är bäst ❤
Hm man vill ju sina små det allra bästa och man försöker så gott man kan att hjälpa dem ..då samhället/skolan sviker.
Varje dag utan stöd är en förlorad dag för dessa barn.
Kram
16 februari, 2018 den 01:02
Illa att han inte har stöd. Min dotter hade en klasskamrat som hade ADHD. Hon gick i en mindre klass i vissa ämnen med andra som hade samma problematik och det fungerade tydligen bra. En mycket musikalisk tjej med härlig sångröst. Det gäller ju att uppmuntra det som dessa barn är bra på. // Kao
20 februari, 2018 den 03:21
Det är helt förkastligt att barn inte får den hjälp de behöver. Snart är den skolan utan ansvar då han ska börja högstadiet. Hur ska det gå? Vilken skola ska man välja till någon som behöver extra stöd..vem vill ta emot en extra kostnad? Vi är oroliga och det har vi belägg för att vara ..att klara sig ensam ute i stora världen då man har svårt med sociala kontakter och bara en kompis har. För mig är det lite av en gåta att skolan tycker atyy det är en fungerande situation.
Enligt mig så är det de som har största ansvaret över barnen..ibland undrar jag om de har kompetens nog för att ge stöd åt barn med särskilda behov..de verkar tycka att alla ska vara stöpta i samma form för att passa in i skolans system.
Inget inget har de gjort då vi kommit med förslag..om vilka insatser som behöver göras.
Så nu måste vi ha hjälp av någon med att välja rätt skola där lillkillen får bästa skolgången så att han klarar av att få godkänt i alla ämnen. Så är det inte nu..
Ja du Kao..varje dag som han inte får rätt stöd är en förlorad dag..som aldrig kommer igen. Han tappar ju snart sugen ju mer han kommer efter.
Kram
20 februari, 2018 den 05:55
1991-1992 var jag tjänstledig från sjukvården och arbetade på en skola här i stan som elevassistent åt 2 barn. Den ena eleven gick i 1an och den andra i 3an och de hade helt olika” besvär” och behov. Den förstnämnda var en smart ADHD-kille som var helvild. Den andra var jättetrög och fattade knappt någonting. T.o.m ett plus ett var svårt….
Den ena läraren ställde märkliga krav på mejmen den andra gick det bra att samarbeta med. Föräldrarna i båda familjerna var dock nöjda med min insats för deras barn.
Finns inte den här typen av hjälp längre? Du har nämnt assistent förut, har jag för mej. Kommer de överens, barnbarnet och assistenten?
——-
Man får leta efter en skola som tar emot barn som inte fungerar enligt mallen :-(. Blir förbannad bara av tanken på att något barn ska slås ut.
Kanske en kommunal skola är det bästa för grabben? Har en känsla av att det är bättre än en skola som främst tänker på vinster och har dollartecken i ögonen. Kolla upp och ha samtal med olika skolor så ser ni vad deras drivkraft är. INNAN ni placerar honom. Prata med rektorn om skolans policy, drivkraft och vad de egentligen arbetar för. I många skolor arbetar rektorn för skolföretagens räkning och eleverna kommer i 2a hand.
// Kram från Kao
22 februari, 2018 den 05:34
Det är just det som tar sådan kraft och energi från oss att vi inte får någon hjälp alls. Nej han har ingen assistent..skolan tycker att det fungerar bra ..ändå så klarar han inte målen och har underkänt i många ämnen så jag förstår inte hur de kan säga att det funngerar.
Så där står vi nu..lite vilsna ..t.om Bup tror att skolorna sköter sitt uppdrag..men det vi vet att de inte gör.Vi gick på kurs på BUP om Autism och träffade andra föräldrar i liknande situationer och de här barnen får inte den hjälp de behöver.
BUP är överbelastat och hinner inte med alla barns behov..
Så det är moment 22.
Just nu är jag så orkeslös och trött att jag måste hämta andan lite..så är det sen tar man nya tag och orkar driva på ett tag till…
Kram från mig
22 februari, 2018 den 11:22
Kommunal eller privat skola? Hur som helst måste ni byta skola åt honom och ta reda på vad den nya erbjuder för stöd till grabben. Innan ni bestämmer er.Den närmaste skolan är verkligen inte alltid den bästa!
Kram t-baks och lycka till
(Håll mej underrättad) 😉
23 februari, 2018 den 09:07
Nej nu går han på en skola nära mig det är enda fördelen att han kan gå hem till mig efter skolan var dag.
Han harv kommit in på kunskapsskolan ..de vill ha svar innan månadens slut. Gillar inte privata skolor egentligen men nuvarande skolan har rekommenderat denna. Vet inte om det blir denna skola ..
Elevassistenter har vi inte sett röken av…finns det nuförtiden? Mentorer kan man få träffa en gång i veckan på kunskapskolan. Lukas behöver en egen elevassistent ..han har jun svårt med att socialisera sig och har ingen kompis om han ska börja en ny skola. En kompis har han fått på hela sin skoltid.
Den kompisen ska gå på en skola som alla andra går till , en kommunal stor stökig skola. L skulle kanske kunna gå där om man visste att han fick en assistent som stöd ..annars är det helt uteslutet. Där har han ju sin enda kompis ändå.
Det är inget enkelt man vill att han ska komma rätt från början och få det stöd an behöver.
kram
23 februari, 2018 den 01:19
Tyvärr är nog elevassistenter det första man drar in på då man ska spara pengar. Jag är så trött på orden ”det finns inga resurser”. Man hör det överallt i alla sammanhang, men visst finns det resurser. Det beror på vad som prioriteras. De som bestämmer kan ju börja med att sänka sina ofta alltför höga löner. I skolans fall räcker då de pengarna till elevassistenter 😉
// Kaoskram
24 februari, 2018 den 09:43
Man tycker ju att alla barn ska ha samma chans i skolan att få hjälp att lyckas på det sätt som passa individen bäst. Men så är det tyvärr inte..skolan har totalt misslyckats med att stötta och lära mitt barnbarn att klara målen.
Jag lägger ansvaret på skolan för det är där barnen är för att lära sig för livet. Vissa barn hänger inte med så har det alltid varit ..att inte skolan har funnit på någon bot på detta än är för mig en gåta.
Mitt barnbarn får läxhjälp en gång i veckan i skolan efter skoltid ..det räcker inte ..han borde få individuell hjälp i mindre grupp under skoldagen alla dar,
Han är inte ointelligent nej han har bara svårt med att koncentrera sig och komma igång med uppgifterna.
Det borde pedagogerna i skolan snappat upp ..men de verkar blunda för detta fakta och se det som att han behöver lättare uppgifter som inte sporrar honom alls att utföra.
Suck!!