Här är jag
Posted on: 10 maj, 2022
Har helt tappad det ..har ingen lust alls haft att skriva på väldigt länge.
Är knappt inne på bloggen men nu minsann då jag betalat två räkningar så loggar jag in.
Vet knappast vad jag ska skriva om ändå så har jag massor att berätta. Man tycker att man inget har att skriva om, att inget händer som man vill berätta, att livet bara rullar på så där som det gör ibland.
Det är tråkigheter mest jobba äta sova ..och så död. Döden döden döden.
Varit på begravning, min morbror Ensio gick bort i cancer och jag fick ledig från jobbet för att närvara. Sorgligt värre men min mamma har nu fått sällskap uppe i himlen. De båda som fick fly undan ryssen i fortsättningskriget efter Finska vinterkriget sände min mormor dem båda till Sverige med tåget. De splittrades i Sverige och kom till 2 olika familjer i Småland. De delades på för att det var ovanligt att familjer kunde ta fler än ett barn. Att små barn sändes för att komma undan krig och elände är förståeligt men att de inte fick vara tillsammans är för mig förkrossande.
Mamma sa alltid att hon inga rötter hade någonstans hon kände sig inte hemma varken i sitt nya hemland ej heller i Finland.
De sändes tillbaka efter några år och mamma bara grät och ville tillbaka. Det var fattigt i Finland och hon hade tappat språket helt.. så min morfar sa till min mormor att ser du inte att flickebarnet inte trivs så låt henne åka tillbaka. Så blev det. Men Ensio fick stanna för pojkar fick inte åka tillbaka, de skulle ju göra militärtjänst senare i livet. Därför lärde sig Ensio finska.
Jag tänker mycket på detta nu när barn återigen är på flykt undan ryssen. Ingen trodde väl att detta skulle ske igen i Europa. Krig ..en galning som skapar ett krig igen och att det återigen är ryssen som krigar utan anledning och som dödar civila. Jag ska erkänna att jag är rädd har hört så många historier om Ryssen. Mina släktingar bor ju nära ryska gränsen så det känns så nära. Har ju varit där så många gånger och det känns som om det är mitt andra hemland. Fruktansvärt!
Har ju varit där nu 2 somrar i rad och tänker kan jag åka dit igen? Mina släktingar är såklart oxå rädda hur ska detta sluta?
Min nya lilla vrå 
15 maj, 2022 den 05:20
Så sorgligt med syskonen som inte fick bo i samma familj och man kan knappt föreställa sig hur det ska ha känts för dina morföräldrar att behöva avstå från sin dotter efter att de självklart längtat efter sina barn under kriget. Min morfar flydde ju från Ryssland till Finland så jag har också mycket tankar om hur det var att vara ryssbarn i Finland. Jag beklagar din sorg och hoppas att du får lust att blogga snart igen.
Kram
31 maj, 2022 den 11:17
Lusten kommer nog tillbaka igen ..någon gång. Livet kommer emellan och man har fullt upp med att bara leva. Livet är som det är en berg och dalbana som man bara får åka med i.
Jag skriver ju dagbok sedan början av pandemin och är nu på tolfte boken så skriver gör jag ..det får bli ett tidsdokument till mina barnbarn och barnbarnsbarn.
Kram