Archive for the ‘kärlek’ Category
På svensk mark igen!
Posted on: 22 juni, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | citat | galenskap | Glädje | kärlek | längtan | Oförglömmliga händelser
- Kommentera
Nu är dottern och hennes kärlek hemma i Sverige igen. Som vi våndats över att de varit fast i USA under total Lock down i hela 3 månader.
Helgalet läge och så fruktansvärt oroligt ..men de fick ju inte gå ut annat än till affären. apoteket och till veterinären. De kunde ta bilen och hämta hem mat från restaurangers drive in.
Ja efter 4 inställda flighter 3 med Norwegian och 1 anslutnings flight med Alaska air till Seattle där Iceland air skulle ta dem hem så kändes det ganska hopplöst.
Sista resan funkade bättre med 2 stopp började i San fransisco till New york sen med Iceland air till Amsterdam där KLM flög dem till Kastrup. Därifrån tåg till Malmö då Svenskar inte får åka över bron ens för att hämta upp någon vid kiss and fly. Ja äntligen funkade hela den planerade sträckan hem. Vi var ju oroliga för att de skulle fastna på någon flygplats pga inställda flighter så vilken lättnad att de nu är här. Tack Iceland air och KLM för att ni tog hem de mina till Sverige!..eller kastrup rättare sagt.
Nu sitter de i självvald karantän i 2 v ..lite av en chock att komma hem till ett land med typ självvalda restriktioner ..om man nu jämnför med USA där knappast någon sågs ute och i grupp nejnej BIG NO!
Så dottern fick en lättare panik attack häromdan då de inte är vana att det är så öppet. De har ju typ inte träffat någon därborta.
Jag handlar åt dem jag som är nojjig över att gå i affärer. Storhandlar ju bara var 14 dag och åker sent på kvällen då det inte är någon som helst trängsel.
Storhandlade rejält igår för både mig och dem. Knepigt med 2 listor..inte konstigt jag glömde fryst broccoli 🙂 och lite jag hade hemma i mitt kylskåp..men det får de en annan dag.
Jag kan nu erkänna att mycket spänning i min kropp har släppt..jag är därför såå trött hela tiden ..vilar och tar det lugnt. Gör inte mycket mer än det nödvändigaste nu..oroar ju mig hela tiden för att smitta eller smitta någon då jag jobbar med äldre i riskgruppen. Alltså denna pandemi ställer till det så mycket..besöksförbud, inställda aktiviteter på boendet och ständig oro bland de vi vårdar. Det går åt mycket energi till att peppa och trösta dem som tappar sugen och inte ens vill vara med mer.
Det är ju så att många väljer att isolera sig och därmed blir de väldigt ensamma.
Kan säga att det är mycket ilska oxå mellan personerna som bor där.. då en del inte följer bestämmelserna och går ut på stan typ varje dag och träffar människor. De kan ryka ihop och skrika på varandra ..det är frustration rädsla och irritation som kommer ut på en gång.
-Du får inte vara här i de allmänna utrymmena du måste vara på ditt rum!
-Jag bor här och får vara vad jag vill..får jag inte det så tänker jag flytta.
Ja så håller det på..jag förstår deras frustration från båda hållen…den som sköter sig vill ju inte smittas..och den som är pigg vill ju inte sitta isolerad. Men de anses som om de kan vara smittade och därför ska de vara på sitt rum.
Hur ska man förhålla sig till detta man kan ju inte låsa in hyresgästerna!!
Stora tårtkalas anordnas på innergården som urartar i stora kramkalas ..ja ni hör ju att de glömmer av sig även de som är noga med att isolera sig kan i stunden börja att kramas för de blir ju så glada över att äntligen få ses.
Så om nu någon blir smittad hos oss kan man inte bara skylla på personalens basala hygienrutiner för vi sköter oss ..vet inte varför vi hängs ut i media..men det är väl lättas så att skylla på oss på golvet.
Corona …är så trött på detta luriga virus nu..men jag håller i och håller mig för mig själv även om det börjar tära på en så finns ju inget annat val.
Undrar jag hur man blir som person när detta är över? Kommer vi kramas och ta i varandra igen? Kommer vi någonsin över detta trauma? Vågar vi det?
Kommer våra beteenden var ändrade för alltid..kommer vi alla få beteendestörningar av olika slag..jag har ju typ fått torgskräck när man samlas mer än 3 personer på en och samma plats. Jag är ju en ensamvarg redan innan ..så efter detta blir jag väl värsta originalet och klassas som den sura knepiga tanten som pratar för sig själv. Blir kanske psykfall vad vet jag. Terapi behöver man säkerligen för att kunna gå vidare.
Hur tänker ni om hur det kommer bli i framtiden?
Just nu tar jag dag för dag och lever i nuet.
Today is life ….tomorrow never comes!
Ledig dag
Posted on: 18 februari, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | längtan | mamma | mat | Pappa | Semester | träning | Vardagliga ting
- Kommentera
Bokat tid för passfotografering..upptäckte att mitt pass går ut in juli. Jag åker ju till Skiathos i maj ..så det är väl lika bra att passa på och göra ett nytt. Om vi nu kommer iväg..men det hoppas jag ..tänker på hur det här Coronaviruset utvecklar sig. Det är läskigt med virusar som inget bot finnes mot.
Hoppas att det värsta är över i slutet av maj då vi åker.
Idag har jag bokat tvättstugan, fick ett ryck igår och tänkte tvätta kuddar täcken och bäddmadrasser…inte gjort det på väldans länge. Tvättar ju mest uppe i lägenheten vilket gör att jag kan tvätta lite då och då. Slipper de långa tvättpassen i stuga och allt spring upp och ner. Det tar ju mycket av min tid som jag istället vill ha till gymmet. Hm..denna vecka blir det mindre träning..om jag inte får för mig att ta ett förmiddagspass i gymmet i morgon. Får se hur dagsformen känns då.
Igår var jag på ett Powerbox pass ..ojoj jag som mestadels bara spinnat nu det sista året fick använda lite andra muskler än jag brukar..haha fick även känna på lite mjölksyra i armarna ..det var länge sedan. Jaja tufft och jobbigt ska de va och jag kan inte låta bli att ta i allt vad jag har när jag tränar. Så idag trodde jag att jag skulle få värsta träningsvärken ..men det känns inte så mycket ändå..bara lite i armmusklerna. Magmusklerna fick sig oxå en omgång..situps gjordes och ja jag vet att jag fuskat med magens muskler så de var ju bra att de fick jobba. Alltså det är ju magen jag behöver träna har fått bukfett som jag aldrig förr haft.
Det är väl typ för att ha något att ta av om det skulle behövas någon gång. Men jag vill inte se ut som en airbag..kan ju inte ha kjol längre då jag ser gravid ut och kjolen blir som ett tält. Hm..egentligen är jag inte så kroppsfixerad jag trivs ganska bra ..men kan bara inte använda vilka kläder som helst då magen putar för mycket. Så jag går mest i byxor, jeans och shorts. Vissa klänningar går oxå bra men är ingen klänningstypen egentligen.
Klänningar är snyggt på andra inte på mig. Men jag har köpt några nu ändå för det är ett väldigt skönt plagg att bära speciellt om det är varmt. Men låren har en tendens att klibba ihop så då använder jag korta cykelbyxor under.
Alltså kroppar förändras med åren det bara är så..hormonförändringar då man är i menopaus gör att vissa lägger på sig kilon man inte vill ha ..jag är en av dessa ”vissa”
Det jag har svårast för är ändå magens omfång. Men jag kan leva med den som den är ..tänker att lite träning varje vecka håller kroppen lite i trim och det skadar inte att låta den jobba lite för födan den får i sig.
Jag kompenserar kan man väl säga ..tränar och kan äta lite gott då och då.
Jag älskar ju att äta gott..bakar som en stolle emellanåt men det mesta ger jag bort äter inte mycket sött…för jag trillar lätt dit då om jag börjar ..det kallas väl socker begär. Det vill jag helst inte trigga igång.
Kan ibland köpa lite godis och tro att jag kan ha det i en skål ..men allt äts upp om det finns och det är väl lika bra det om man tänker på syra angreppet på tänderna så kan man lika bra äta upp allt på en gång och inte småäta lite då och då.
Igår var det min mammas födelsedag 17 Februari 1939.
Tänker mycket på min mamma och jag saknar henne oerhört likaså min pappa saknar jag och tänker att de borde ha fått leva längre. Deras slut blev inte som någon av oss trott och det är väl tur att man inte vet om i förväg hur det ska bli. Man ska leva i nuet och ta vara på varje dag.
Till detta hus på höjen med Vättern i bakgrunden kom min mamma då hon och hennes bror skickades hit till Sverige under kriget.
Mamma blev fosterbarn hos Lisa och Aron Rebeskow. Aron var av Italiensk härkomst därav kom efternamnet.
Nu är både mammas och pappas tid över här på jorden ..mamma som bodde på demenshem och pappa som slapp komma dit. Så som det är i vården nu kan jag ändå tänka att det är skönt att de är borta. Pappa våndades så över att se hur mamma hade det och som vi kämpade för att hon skulle få det bra.
Det är så jag tänker oxå att sluta sitt liv på hemmet är inget att se fram emot.
SES!
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | drömmar | galenskap | Glädje | kärlek | längtan | nonsens | svammel
- 2 Comments
Sover som en kratta…är i detta nu omvänd till nattdygnets timmar. Så jag ser knappt dagens ljus längre..kan bara inte sova normalt så ja jag får erkänna att jag är sömnrubbad. Tur är att jag lever ensam och ingen annan har att rätta mig efter..så jag sover när jag vill och jag kan.
Helt upp och ner.
Jag försöker och försöker att vända natt till dag..men se det är stört omöjligt mestadels…ibland går det ibland inte. Detta är facit av ett omöjligt schema ett schema som stör hela kroppens rytm..hur kan det vara möjligt att genomföra då det inte är hälsosamt? Är det ens tillåtet? Ja vem kan svara på det? De som beslutat är inga vana nattarbetare…och de som precis börjat jobba natt vet inte heller..så varför varför lyssnar man inte på de som har erfarenhet?
Så numera är jag en som sitter ensam vaken om natten då jag är ledig…och ensamheten känns än mer ensam under nattens mörka timmar. Så vad gör det med en? ..jo man blir en enstöring..en som ständigt är trött och orkeslös.
All arbetsglädje är som bortblåst av besparingsvindar som kommer med nymodigheter för att rädda en verksamhet som redan går på knäna. Enligt mig är det dömt att misslyckas ..rena katostrofen!
Jag måste vända detta själv och fatta beslut som kanske kommer att påverka hela min framtid..vem vet? Jag/vi står i ett vägskäl och kommer tvingas att bestämma mig/oss snart.
Jag vet hur jag kommer att tänka då tiden är kommen…jag kommer att ta beslut som gynnar mig ..ingen annan fast i slutändan gynnar det dem som står mig nära oxå..så beslutet är egentligen inte svårt att fatta, för det håller inte i längden att vara så rubbad.
Det är sorgligt det hela allt som görs förgör ju människorna..för inte är det för deras väl ..det som bestäms ..nej vi ska utnyttjas till max..vi har längre ingen speciell värdighet utan vi ses som brickor i ett politiskt spel..där vi är utbytbara och inget är värda..om vi inte springer fort fortare fortast. Vi ska hinna med så mycket som möjligt och vara så effektiva att vi knappast hinner andas..vi ska stå till tjänst 24-7 ..jo det är sant ..för när arbetspasset är slut kan de hända att man även får stanna kvar några timmar in på dagpasset. Vår lediga tid är längre inte vår..för vi ska kunna rycka in då verksamheten kräver även då vi är lediga.
I slutet på ett nattpass vill man inte att telefonen ska ringa utifrån…för om någon sjukskriver sig och man ingen får tag i så är det bara för någon att stanna kvar..inte konstigt att man lider av inre stress. En stress som förgör en inifrån.
Min gräns är nådd för länge sedan..tänk att en timmes dygns förskjutning kan rubba hela ens tillvaro. Att då man inte orkar får höra att man är egoistisk och lat..och att man då borde säga upp sig hjälper och tröstar föga.
Jaja detta var ett dystert inlägg i hälsoschema debatten..jag håller ut till nästa år sen får jag ta tag i min situation ..igen…och komma fram till någon bättre lösning ..där man både kan ha ett liv vid sidan av jobbet och kunna försörja sig så man kan leva ett så drägligt liv som möjligt.
Fler än jag har det så här..jag lovar ..många har redan dragit vidare mot nya mål i livet.. många är oxå som jag som kämpar på och tror på att förändringar snart kommer bli till det bättre ..för just nu är vi på ett sjunkande skepp..snart får vi lägga i livbåtarna och rädda så många vi bara kan. Det är den bistra verkligheten..det är facit på en organisation som kör med härskartekniker och söndrar en hel verksamhet. Jag lämnar inte skeppet förens jag vet att det är omöjligt att stanna kvar..då först ger jag upp.
Jag är ingen egoist som bara tänker på mig själv..men då ingen annan tänker på en så bör man nog tänka till lite och förstå att man är värd bättre än så..då sätter jag min hälsa i första rummet och räddar den.
Jag sätter inte min hälsa på spel..för för att rädda en ekonomi som egentligen inte går att rädda.
Som sagt jag jobbar nyårsafton och nyårsdagen sen ska jag fatta ett beslut ett beslut som jag egentligen inte vill fatta men jag lyssnar på min magkänsla och tänker att det blir nog bra med det..
Jag behöver sinnesro…vila och återhämtning..jag vill finnas här lite till och kunna njuta av livet och min familj är det för mycket begärt?
Ses nästa år!
En annan fas
Posted on: 4 december, 2019
- I: Aftonbladetblogg | drömmar | kärlek | mamma | Minnen | Semester | sorg | svartvitt | Vardagliga ting | vetenskap
- 4 Comments
Bättringsvägen är lång men nu kan jag ändå märka att jag börjar komma tillbaka igen.. när man är dålig så gör man inte så mycket annat än byter soffhörn då och då för att inte få skavsår i ändan
Åh det är så långtråkigt med långvariga förkylningar..jag har varit helt matt och orkeslös.
Nu har jag kommit in i host-fasen..hostar och hostar och hostar.
Hostattacker from hell…äter starka halstabletter och fiser så fort jag hostar för halstabletterna gör att jag blir fisig..det får jag stå ut med bara för tabletterna hjälper. Problemet är ju när jag hostar då jag är i affären bland folk..då får jag lite diskret gå undan och hoppas att det inte märks. De luktar inte som tur är..pruttarna 🙂
Hur kom jag in på detta ämne ..hahaha ni ser även humorn är tillbaka så då måste jag väl ändå vara på bättringsvägen?
Ok ..var iväg med yngsta dottern idag ..hon skulle hälsa på en kompis på sjukhuset och då gjorde jag lite ärende under tiden. Snart är det jul det har nog inte undgått någon ..så jag åkte till shoppingcentret för att se om jag hittade något att ge bort i julklapp. jag tok köper inte klappar längre. Som ni kanske vet gillar jag inte julens hysteri.
Men idag ville jag finna något åt dottern att ta med över Atlanten till Kalifornien. Hon åker dit nu igen till sin stora kärlek och då vill jag att hon ger föräldrarna och kärleken några klappar.
Det är svårt med presenter till någon man inte känner men jag köpte en köks handduk med svenska motiv och landskapsnamn på. Det blir nog bra med det är ju tanken som räknas. Dottern skickar jag oxå med en liten klapp ..får se vad det blir. Hon kanske läser här inne så jag avslöjar inget.
Jag har ju varit sjukskriven och har därför sämre med pengar denna månad så jag kommer ha lite svårt med att köpa julklappar så jag får rätta mig efter det. Nu tog jag ut mina kvarvarande semester dagar för att slippa förlora för mycket pengar nästa löning. Suck ..det är vad det är hälsan går före ekonomin i detta läget.
Det ordnar sig jag kan ju om jag vill handla lite på mellandagsrean istället det har jag sagt varje år att jag ska köpa klappar då och ge på nyårsafton istället..så får det bli i år då jag jobbar i jul. Genialiskt! eller inte ..för det är nästan än värre i butikerna då rean startar!
När jag hämtar dottern efter sjukhusbesöket ..kommer hennes väninna med ut på stapplande steg svag och blek ..hon har legat nedsövd i 2 veckor av anledningar jag inte tänker skriva här. Nu var hon på bättringsvägen igen ..och vi får hoppas att hon tillfrisknar fort.
Sen möter jag en bekant till ..andra gången på kort tid ..lite konstigt..hon var min mammas kontaktman på demenshemmet så vi känner varandra på det viset. Hon berättar att hon varit och opererat in en port..för hon har bröstcancer. Åh nej vad säger man jag gnäller över en långdragen förkylning…det går ju inte att jämföra. Vi pratar en stund och hon berättar att hon ska få behandling nu 2 ggr i veckan så hon får ingen rolig jul. Hon inser att hon inte kommer orka men så säger hon ..jag kan kanske åka till Ullared på annandagen och köpa julklappar då brukar det inte va så mycket folk ..de vet jag ett år åkte vi på denna dag och det var nästan tomt då de flesta är hemma och firar jul. Så stark gjort att vilja berätta för mig om sin situation..för vi träffas ju inte så ofta längre ..efter att mamma dog. Hon var hoppfull om att bli frisk. Hopp..är bra att ha tappar man hoppet och tron så är det nog svårare att ta sig igenom svårigheter. Jag sa att jag lever i nuet och tar varje dag som den kommer och hon sa likadant för man vet ju aldrig när det tar slut.
Jag tänkte då jag åkte hem att livet är så orättvist!
Min super kraft!
Posted on: 16 november, 2019
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | cykelturer | galenskap | Glädje | kärlek | Minnen | svammel | Tussie och Majsan | Vardagliga ting
- Kommentera
Är på bättringsvägen nu efter veckor av trampande i sjukträsket…nu först kan jag se och ha lite framförhållning och planera för morgondagen. Ha lite ork att tänka längre än att ta sig igenom dagen.
Har inte tränat på väldigt länge ..4 okt spinnade jag sist. Ojoj men jag behövde nog ta lite Time Out från allt och bara vara i nuet.
Det är tråkigt att ingen ork ha att göra saker som man brukar orka. Har ingen input och då blir det ej heller någon output…inget att skriva om för inspirationen är ju lika med noll. När den största händelsen är att gå och slänga soppåsarna är den största som hänt en på länge ..ja då kan man ju börja undra hur man tänker. Om det är så livet fortsättningsvis ska vara …att upplevelserna är så små att man blir glad av soppåsar som slängs ..ja då är man väl inte riktigt riktig i skallen. Då går det väl ändå utför!!
Jag orkar cykla till jobbet nu i alla fall och det är väl ändå en positiv grej..har ju tagit bilen sista tiden den lilla bit som jag har till jobbet ..det är inte långt till mitt jobb ska jag tillägga inte ens 1000 meter så om man inte orkar gå eller cykla denna sträcka är man väl inte som man ska tänker jag. Jag är ingen lat person men jag har tänkt så sista tiden att jag har blivit lat.
I morse fick jag gå hem från jobbet i regnet ..hade slarvat bort cykelnyckeln kan ni tänka ..så cykeln står på jobbet låst med 2 lås supersäkert. Tur jag har en reservnyckel här hemma..man undrar ju om man har alla hästar hemma …eller hur man kan trolla bort en nyckel bara så där. Det är kanske en superkraft jag har ..nja att leta gömma nyckel för sig själv är inget att föredra ..att slarva bort nycklar är min grej ändå. Tror att någon spelar mig ett spratt för vet inte hur många nycklar som kommit bort från mig i livet och aldrig mer kommit tillbaka.
De är väl i borttappade nycklar himlen.
Så ikväll får jag snällt promenera till jobbet igen..och liksom stå mitt kast att jag inte har bättre koll /fokus på mina grejer.
Jag är nyckelnojjig och har alltid varit …inte utan anledning som ni nog förstår.
Jag önskar att jag kunde slippa undan alla tokigheter …
Hittade en trolig bild på våran katt Majsan ..en bild jag inte visste fanns som jag helt glömt bort att jag tagit.. Ja nog hade vi en rolig katt alltid hittade hon på något bus.
Nu är vi kattlösa sedan några år …hästlösa är vi oxå likaså kaninlösa. Djur berikar verkligen livet ..men inga mer djur kommer in i mitt liv..det har jag bestämt..vi har haft djur så det räcker.
Det är så svårt att skiljas från de små liven..så jag att inte utsätta mig för att fästa mig vid husdjur igen. Visst är det lite tråkigt för djur ger ju en så mycket ovillkorlig kärlek ..och kärlek behöver ju alla så varför väljer man bort detta?
Vet inte riktigt hur jag blivit som jag blivit ..jag har blivit lite tråkig hela jag ..jag har liksom kommit till ett stadium där jag måste tänka på mig själv mer än någonsin..jag som alltid tänkt mer på alla andras väl först och har själv alltid kommit sist.
Förintade mig själv ett tag ..och det är ju väldigt dumt egentligen men man är så uppe i att bekräfta alla andras behov att man tappar sig själv på vägen. Man har väl velat vara en superbra person som visat att man bryr sig om alla och trott att man gjort det för att själv må bättre..men nej man har nog bara sett fånig ut i andras ögon och de har kanske trott att man ingen egen vilja haft. Att förverkliga sig själv genom andra är inget bra.
Jag tappade bort mig själv ..det är värre än borttappade nycklar.
Jag låter väl som en bitter surkärring nu och det som jag försökt undvika är nu verklighet. För livet formar en till den man blir och hur man än försöker vara sitt bästa jag så kanske det inte är tillräckligt ändå.
Jag är jag och jag vill inte vara någon annan ..det får jag förhålla mig till och leva med. Bättre förhålla sig än förställa sig och försöka vara något man inte är.
Thats It..Over and Out!
Vad händer
Posted on: 5 november, 2019
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | kärlek | klokord | längtan | Semester | sorg | svammel | svartvitt | träning | Vardagliga ting
- 2 Comments
Ja det kan man undra ? Tur jag har en läkartid imon äntligen efter 3 misslyckade försök att komma till läkaren så får det bara funka nu imon. Läkarbrist och sjukdom på min VC har gjort att mina tidigare försök strukits från listan.
Så jag har fått jobba hela helgen då jag inte var helt frisk eftersom arbetsgivaren kräver läkarintyg efter 1 v. Det var tröttsamt men jag genomförde ändå mina pass…så är på bättringsvägen..men så idag vaknar jag med diffus halsont..alltså tjock i halsen..va ska det sluta? Det är väl så att i min ålder så kommer krämporna och de ger sig inte av lika lätt som tidigare ..jag har ju ofta långdragna infektioner och såklart att då blir immunförsvaret nedsatt och har svårare att komma igen.
Det är bara att gilla läget man är inte purung längre även om jag i sinnet är det . Jag tappar inte hoppet om att bli som vanligt igen ..men jag tappar sugen när jag inte kan träna ..har ju inte varit på gymmet nu på snart 4 veckor!!!
Det stör mig oerhört ..jag behöver röra på mig annars liksom rostar jag ihop. Promenerat har jag gjort och gått på löparbandet här hemma ..det är det jag har orkat med ..trappat upp gåendet minut för minut och gått en stund var dag sedan jag började bli lite bättre..gå gör man ju normalt sett även om man är sjuk. Cyklat 1 ggr under dessa veckor ..jaja
Bilen har jag tagit till jobbet i helgen och det är inte av lathet utan det kommer sig av att jag varit orkeslös…matt och trött.
Så ni förstår att jag riktigt längtar efter att få komma vid en läkare nu.
Vet egentligen inte vad han ska kunna hjälpa mig med …kanske hjälper det bara att få tala om sina besvär..så kommer han komma med bot.
Hahaha ja man kan ju hoppas på det.
Annars så lunkar livet på..det gör det ju även om vägen är krokig och guppigare än brukligt..känner att jag skulle vilja ta TIME OUT! inte vara sjukskriven utan bara ta time out från jobbet ett tag. Jag får söka semester har 5 dagar kvar av årets semesterdagar ..så det är väl läge nu.
Tänkte lagt in dessa dagar i systemet nu i helgen då jag jobbade …men va händer då…de har inte tagit bort min sjukskrivning ur systemet så jag är sjuk hela året ut enligt schemat. Då ser man heller inte vilka dagar man ska jobba ja man ser inte sitt schema och det bör man ju göra för att kunna ta semester. Vi har dessutom nya 5 v perioder var gång så jag har ingen aning om hur det ser ut.
Eftersom vi måste söka semester 8 v innan så blir det än knivigare att få semester …söker du 1 dag försent så blir det avslag. Det har hänt både mig och flera kollegor. Om vi inte ser hur vi ska jobba om 8 v kan vi ju inte söka i tid.
Visst låter det som en omöjlighet. Förbättringar som görs gynnar inte oss anställda …nej nej det är vi som blir lurade i slutänden. Kommunen går dåligt och då blir det såklart försämringar …som de kallar förbättringar för det låter ju bättre så.
Vi är inga slavar som godtar vilka förändringar som helst. Därutav kom undersköterskeupproret till.
Just nu har jag tappat kämpar glöden lite …men inte helt..man pallar inte att köra på för fullt hela tiden ..man får rycka fram i etapper liksom. men jag kan säga att många har gett upp redan för det är som att slåss mot väderkvarnar.
Jag är inte så knasig att jag inser att vi är små mot dem som bestämmer ..även om vi är fler till antal än dem så har vi inte lika mycket att säga till om. Men om vi är enade och inte bara lägger oss/ ger oss i första taget så finns det hopp om att de tar oss på allvar.
Eller?
Vad är det som sker i vårt avlånga land? Varför händer allt just nu …varför går så många kommuner back och varför har vi inte längre råd att ge den välfärd som vi alla varit med och betalat in? Varför har det gått helt åt skogen ..varför sprängs det mest i hela Europa just hos oss? Varför vågar sig inte medborgare gå ut när mörkret faller…varför varför varför har det blivit så här?
Jo man kan lägga ihop ett och ett och det blir inte 20…pengarna räcker inte längre till alla. Sverige läcker ..Sverige håller på att kollapsa …Sverige har blivit ett land där man inte kan vara trygg längre och inte ens en anställning är säker längre. Vi är utbytbara även om det är brist på kompetens så är vi längre inte attraktiva. Varför? jo för vi anses vara högavlönade ..pyttsan hoppsan ..vi är lågavlönade ..så kan det gå då kommuner går back. Då finner man nya vägar.
Jaja så är det nu att vårt land svajar rejält..vi är i rejäl knipa minst sagt.
Det har nog alla förstått att vi har tappat kontrollen och då svajar det på även det som är vår grund. Grunden som vi alla har trott varit säker och som inget kunnat rubba är längre är ingen säkerhet längre.
Man kan bli mörkrädd för mindre…många ser och kan koppla ihop saker som sker på ett förnuftigt sätt..men varför gör man då inget???
Varje individ har ett ansvar och jag tar ansvar för det jag kan ..jag tar ansvar för min hälsa och den kommer före jobbet alla dar i veckan. Jag kan bara se till mitt jag kan inte rädda världen ..jag är ganska liten i det stora hela ..men jag vet att om man går ihop så blir man starkare..så nu är det dax att ena oss mot det vi vill ..vi måste göra oss hörda och synas mer. Annars blir vi överkörda.
Ok …nu skrev jag av mig lite rakt från mitt hjärta…ett hjärta som även det är lite svajigt inte konstigt att hjärtan börja darra och slå ojämnt..inre stress gör inte gott mot hjärtan…inre stress gör människors kroppar ostabila och man får konstiga symtom som gör att hälsan tar stryk så var rädda om er där ute.
Livet är kort ..inget finns för evigt ..broccoliträdets tid är förbi …det var någon som tyckte att trädets tid var över ..det ståtliga trädet hade en egen FB sida och var känt vida över världen .. och det tåldes inte av någon/några..så det sågades sönder.. så sorgligt!! Ingen ingen går säker i en osäker tillvaro där avund, maktmissbruk och storhetsvansinne råder.
Men det finns hopp ändå..trädet skjuter nya skott från stubbarna och är numera en ganska så stor buske även om det aldrig mer kommer bli lika ståtlig och stort så gror det och växer för fullt. Trädets rötter finns där inunder och vill fortfarande leva ..det inger hopp i mig.
SES!
Bättringsvägen
Posted on: 29 oktober, 2019
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | längtan | Vardagliga ting
- 4 Comments
Fortsatt hängig..men orkar lite mer nu ..men är inte helt återställd. Kroppen värker och jag äter alvedon.
Jajaja det är som det är bara att vänta ut skiten.
Dottern har varit här i 2 nätter..hon är hemkommen från soliga Kalifornien igen ..stannar någon dryg månad sen far hon över igen och stannar över jul ..ah jag vill att hon slutar fara fram och åter men den kärleken den kärleken styr och den är stark så snart hoppas vi att de båda kan börja sina liv här i Sverige. De vill bosätta sig här först ..men migrationsverket har högavis med ansökningar om uppehållstillstånd att klubba. I 13 mån nu har de väntat på svar …ej behandlat är svaret de får då de går in på sitt ärendenummer.
Vi hoppas att de snart får sitt besked ..vi är inte helt utan hopp för vad skulle det vara som hindrar att de kan få bo här? De har ju varit ihop nu i 5 år!!
Dottern har hållit mig sällskap nu ..man blir lite tokig av att vara sjuk och det blir lätt tristess..
Man märker det inte så lätt själv men dottern säger att -det är inte bra mamma att sitta ensam och sjuk ..man kan bli sjuk av att vara isolerad..hon ser väl att jag lider risk att bli en galen gumma liksom 🙂
Ingen risk visst blir man lite osocial av att bo ensam ..men så länge man trivs och inte isolerar sig helt från omvärlden så är det helt ok …vanligtvis tränar jag och träffar mina vänner så jag får min beskärda del av socialisering.
När man är sjuk är det ändå skönt att ha någon som pysslar om en och som får en att skratta …om man orkar skratta så känns livet lite lättare att leva.
Har ändå orkat med lite denna sjuka vecka ..bytt däck på bilen …promenerat ..och idag var jag hos frissan och ljusade upp kalufsen lite. Håret är viktigt för hur man mår så har det alltid varit för mig…det behövdes verkligen idag att klippa till frisyren. Håret blir ju påverkat då man är hängig, det blir livlöst och elektriskt så nu med lite slingor känns det som om jag mår lite bättre av bara det.
Ska till läkaren på torsdag och gynekologen på fredag så nu ska jag kolla upp allt som går att kolla upp. En grundlig hälsokontroll blir det.
Ps..ska på en jobbintervju kan ni tänka ..får se vart det leder…
Det är ju allahelgona helgen denna veckan…har varit och köpt en dekoration till vår familjegrav och en fin rosa ljung ska dit oxå. Det fixade jag på hemvägen från frisören idag. Jag går fortfarande förbi graven varje vecka och ser till planteringen, vattnar, krattar och är där en stund. Stannar ofta till med cykeln på väg till affären eller till jobbet. Får se nu om jag blir fortsatt sjukskriven eller ej om inte så jobbar jag hela helgen.
SES!
Tacksamhet
Posted on: 5 september, 2019
- I: Aftonbladetblogg | cykelturer | drömmar | kärlek | längtan | Semester | träning | Vardagliga ting
- 6 Comments
Har haft fullt upp i vardagen kan man nog lugnt säga..
Min operation är gjord och knölen är nu skickad på analys..en fettknöl som suttit lite illa till på handleden togs bort. Fick sövas eftersom läkaren inte visste hur stor operationen skulle bli..som tur var var det enkelt att få bort den ..inga sammanväxningar med annan vävnad ej heller i nervtrådar..så mitt ärr blev ca 4 cm långt om det varit komplicerat hade det blivit 10-15 cm långt.
De var ju tur ändå att jag slapp det. Men hujeda mig va trött jag var efter operationen ..sov knappast något natten innan så inte konstigt att jag sov hela operationsdagen. La mig direkt då jag kom hem och somnade som en gris.
Sjukskriven 2 veckor på det och ja det var väl skönt att få vara hemma lite och bryta med jobbet ett tag. När man är mitt i allt som händer nu och jobbar på dåligt schema utan återhämtning har man inget annat val än att bara köra på. När man sen bryter så kommer tröttheten och man känner då man stressar ner att kroppen tagit stryk. Alltså vad säger man ..jag är tröttare än någonsin i kropp och själ. Så 2 veckors sjukskrivning kom som ett brev på posten och det kanske är vad jag behöver allra mest nu.
Så igår var jag på kommunhälsan för att göra stresstestet..en massa frågor att kryssa i..och jag fick ont i huvudet av att koncentrera mig..alla frågor liksom flöt ihop på pappret så jag fick lägga över ett papper så jag slapp se allt på pappret i sin helhet.
Helt slut efteråt och fick åka hem och ta huvudvärkstabletter och lägga mig en stund. Hur är det möjligt? Men jag förstår ju att jobbsituationen påverkar inte bara mig på jobbet utan alla. Men alla engagerar sig inte lika mycket som jag så de orkar väl på så vis lite längre.
Jag vet att jag måste släppa allt och se framåt…men framtiden är ju så oviss att man inte vill se framåt heller..så jag tar dag för dag och försöker då jag varit ledig inte orkat ta tag i saker som jag brukar. Då har jag bara vilat och gjort saker som ger mig energi..tränat, bakat och varit varit ute och cyklat och sett mig om. Suttit vid Vätterns strand och lyssnat på vågorna som slår in mot land ..finns det något mer rogivande? Jag som är en livsnjutare har inte hunnit njuta på sista tiden. Saknar det..att hinna med familj och vänner ..för även om jag gjort mycket i sommar och verkligen tagit väl vara på tiden ..så kommer man in fort i det vanliga vardagslivet när man varit ledig och haft det gott. Så är det väl för alla…och vad har man för val annat än köra på?
Hur ska man nu fortsätta ..tänker jag …jag jobbar väl på och ser hur länge det går.
Jag får vara tacksam ändå att jag kan och har haft möjlighet att få miljöombyte under mina semesterveckor..var ju på Gotland en vecka med en stallkompis från förr det hade jag då inte haft råd med jag som älskar denna Ö.
Åkte ju till Grekland 2 veckor i början av sommaren och där kunde jag oxå koppla av och njuta i fulla drag. Så jag har verkligen gjort vad jag kunnat för att relaxa och ta hand om mig på bästa sätt denna sommar.
Tacksamhet och ödmjukhet känner jag nu inför livet och jag ska banne mig göra mitt allra bästa för att leva livet.
Har ju fått några törnar under åren som gått och fått lära mig att ändra kurs och lägga till på platser som är bra för mig. Strategier man haft har strategiskt fått ändras för att passa just mig..när jag tänker så har mina tidigare strategier alla gånger inte varit mina egna..och så är det ju man anpassar sig och försöker vara så smidig man kan i olika situationer och det är väl ren överlevnadsinstinkt.
Nu får jag hjälp att se vad det är jag håller på med ..genom stresstestet ska jag nu få se med andras ögon på vad stress innebär för mig.
Man ska inte stirra sig blind på och tro att man ska få svar på allt men kanske kan jag ta till mig något nytt och det kan ju få mig att tänka till igen.
Det är inget personlighets test så man går inte in på min person..utan mer på hur jag känner i olika situationer. Jag är en känslig själ ..fast det ser ingen för det sitter liksom inte utanpå..
Jag är jag och måste få vara mig själv..ingen ska säga att jag har fel i det jag känner..för det jag känner känner jag oavsett vad någon annan säger.
Så där ja ..nu ska jag baka en kaka som jag ska ha med till en liten träff jag ska på eftermiddag.
Det kan jag skriva om någon gång kanske ..kanske inte.
För hur det än är så kan jag säga att jag vill inte att mitt jobb ska påverka mig så som det gör. Vi måste hålla ut lite till bara ..det gör vi alla för att vi vill fortsätta jobba med äldre människor och för att vi känner att vi gör stor skillnad i många människors liv.
SES!
Minnen jag kan leva på länge
Posted on: 11 juni, 2019
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | Minnen | Oförglömmliga händelser | Semester
- 4 Comments
Nu är jag här igen och ja 99% igen ..så vad ska jag nu göra? Min plats här är strax fylld igen ..och jag får försöka klura på vad jag ska ta mig till. Starta en ny blogg igen mäktar jag inte med för tillfället så jag får väl ägna mig åt att radera igen. Mycket tidsödande är vad det är så maybe maybe skriver jag bara i mina inlägg framöver. Jag som har så mycket bilder att visa ..nu då jag varit på semester 14 dagar i paradiset. Skiathos..vilken ö jag säger bara det nnu vill jag dit igen så nu får jag gneta och spara för att få ihop till nästa utlandssemester.
Ojoj vilken skön semester jag haft …första veckan lokaliserade vi närområdet och vandrade på vägar som efter några dagar inte längre var okända utan kändes som våra. Så är det att nya platser att utforska tar lite tid att lära känna och hade vi åkt hem efter en vecka så hade vi missat väldigt mycket av denna vackra plats. The old port tex hade vi missat ..tänk att man har fullt upp med att upptäcka allt att man helt ”glömmer” att vika av åt höger nere vid nya hamnen. Vi vandrade bara på den stora shoppingatan Papadiamanti och missade att vika av åt höger eller vänster då den tog slut.
Skiathos stad är ändå ganska liten..full av små mysiga gränder och hur mycket butiker och matställen som helst ..så 1 v är definitivt för lite ..hade kunnat stanna där längre än 2 v det finns hur mycket som helst att upptäcka. Så därför ska jag dit igen ..vissa jag träffat har åkt dit varje sommar i 10 år. Så många innan mig har upptäckt charmen med denna lilla/stora Ö.
Efter en veckas semester hade jag landat i att vara ledig..för mig tar det tid att landa och kunna koppla av ordentligt..så 2 veckors semester är för mig helt perfekt..
Vi hamnade på ett lägenhets hotell med fantastisk utsikt över havet ..och vi välkomnades första kvällen av ett månsken som var magiskt. Vi satt på vår lilla balkong länge och njöt av det vackra bemötandet som vi fick av självaste månen. Det var så vackert att vi inte kände oss särskilt trötta alls.-efter en lite turbulent resa och start på äventyret.
Kvällen innan så bröt jag nämligen min lilltå..slog i den i resväskan hjul..2 ggr!!! Så himla klantigt men kanske var det lite resfeber som gjorde att jag inte var uppmärksam nog då resväskan låg uppslagen i min lilla hall. Ajaj AJ va ont det gjorde ..har fortfarande ont i den lille tån. Så den har definitivt varit bruten.
Flygresan som inte är så lång 3 tim 15 min ..var oxå lite rolig ..om man nu tycker om turbulens..vilket inte jag gör. Har då aldrig varit med om liknande förr..utan förvarning precis då kaffet just serverats börjar det…2 stora luftgropar ..som om hissen släpptes 10 våningar ner …minst sagt en hisnande känsla..tappade luften och sen så börja det skaka infernaliskt..glas kaffekoppar skulle hållas i för att det inte skulle åka ut…det gick inte att hålla armarna stilla i luften utan man fick hålla ner alt bäst det gick mot brickan framför sig. Först fnissar man lite men när det aldrig tar slut så slutar man fnissa det kan jag lova. Efter ett tag välte en liten tom champange flaska över glaset som var fyllt med bubbel och det hamnade såklart i mitt knä…ca 2 dl bubbel är inget skönt att få just där ..först känns det bara blött sen blir det kallt precis samma känsla som när man har kissat på sig. Blött och äckligt med andra ord..så fick jag sitta snällt tills det slutat skaka och allt var inplockat av flygvärdinnorna. Minst en halvtimme höll det på…och jag satt plaskvåt som i en pöl av champange. Det börjar ju bra eller hur?
Fick en filt att sitta på som sög upp det värsta ur sätet.
Landade utan problem på en pytteliten kort landningsbana …och så kunde semestern börja. Olycka nr 3 hände då vi hoppade av transfern…på en icke upplyst väg trilla jag handlöst ner i backen..tro nu inte att jag var påverkad/full för det var jag inte men man kunde ju tro det. Syrran gick först i det stora sällskapet och märkte ingenting hon…när jag trampade snett på asfaltskanten och föll. Det gjorde sällskapet bakom ..herre jösses hur gick det..uttryckte sig den som gick strax bakom mig. Ont gjorde det men jag linkade mig fram och fortsatte som inget hänt till vårat hotell. Värsta backen och högt där uppe kunde man skönja konturerna av hotellet. Där blev vi mottagna av hotellägaren som stod där med våra resväskor. Väskorna fick åka egen transfer till hotellet och det var tacknämligt för att dra väskor och handbagage ända dit hade varit näst intill omöjligt.
Inkvartering i vårt hotellrummet och sen se den vackra vyn med månen och allt gjorde att jag för ett ögonblick glömde bort smärtan i foten. Efter en stund gjorde foten ändå sig påmind och då upptäckte jag att även mitt knä blödde..och byxorna mina hade fått ett hål i sig. Plötsligt händer det ..triss i olyckor..sen vart det slut med olyckor som tur var.
Om man nu inte räknar in hemresan för den startade med blixtrar, dunder och ösregn. Fick inte starta utan sitta i mysbelysning planet och vänta i 40 min på att molnen skulle skingras. Flygkaptenen informerade oss om att inga risker kommer att tas sen släckte de ner. Ingen info mer.. men rätt som det var drog han på och vi kunde äntligen lyfta..i 30 minuterstystnad steg vi upp över molnen innan nästa meddelande kom nu är vi uppe i vår bana ca 3 tusen meter någonting. En suck dras av många och anspänningen släpper. Nu är vi på väg hem äntligen.
Jaja som ni hör så har resan varit äventyrlig…
Utsikt från våran balkong ..den fyrmastade segelbåten låg här i viken första veckan några dagar och man undrar ju vad det är för båt. Säkert en lyxkryssare ..såg att de körde in passagerare i småbåtar in till Skiathos stad så de fick shoppa lite och gå av sig sjöbenen ett tag. Sista kvällen så hördes Zorbamusik eka över viken ..så de hade fest. Nästa dag hade de seglat vidare ut på Medelhavet.
Nu är min blogg full av bilder …så nu kan jag inte visa er mer av denna resa för nu. Måste finna en lösning ..så jag kan fortsätta blogga med bilder igen.
Att radera gamla inlägg är inget jag vill utan jag får sitta och redigera om bild för bild i inlägg från förr. Tidsödande jobb jag vet för jag har gjort det innan. Annars får jag väl köpa mig mer plats här inne någon som gjort det?
Ha de gott !
SES!
