Archive for the ‘kärlek’ Category
Nu så!
Posted on: 8 november, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | Hästarna | kärlek | Minnen
- Kommentera
Äntligen en ny laptop!
Nu får jag lära känna den och hitta i windows 10..det kommer nog gå bra efter ett teg men liiiiite ovant är det allt.
Har legat hemma sjuk i en vecka nu ..börjar jobba igen inatt rivstartar därmed med en 5 nättersvecka. Suck! Inte konstigt det tar emot varannan vecka har vi ju denna helvetesvecka.
Har haft en dunderförkylning och fick gå och testa mig mot corona men negativt som tur var. Det hjälper ju föga då man inte får gå med minsta lilla symptom till jobbet. Nu var jag ju rejält förskyld så det var ingen tvekan alls över att stanna hemma.
Dock kvarstår tröttheten och trycket i bihålorna så inte konstigt om folk tror man är inbillningssjuk. Ingen kan ju se min smärta och de symtom jag har är ju osynliga för andra.
Det är som det är när det blev som det blev eller vad man nu säger.
Ska ialla fall gå en stund till gymmet idag med mitt barnbarn. Han är 16 år och vill träna med mormor inte illa och när barnbarnen frågar så ka man ju inte säga nej. Vi har ett särskilt band jag och L.. han har ju en diagnos i autismspektrum 1. Den lindrigaste formen av autism. Förut benämndes det som Achbergers.
Han går i gymnasiet nu och har haft det kämpigt i skolan minst sagt. Skolan tyckte att han skulle utredas för att få rätt hjälp. Visst han fick en stämpel på sig och sen gjordes inget mer. Jag menar verkligen att INGET gjordes.
Jag har varit en av hans stora stöttepelare genom livet. Vi har ett särskilt band kan man nog säga. Nu hoppas jag att han får in träningen som rutin och kan ta sig dit själv så småningom. Rutiner är viktigt och att man har människor runt sig som sätter gränser speciellt när man har en diagnos.
Stöttning kan vem som helst behöva så som mellan dottern nu då hon brutit armen då hon trillade av hästen. Så kan det gå och det hände ju även mig 2005 så jag vet. itt nyckelben rök då och min höft hoppade ur led. Tog ett halvår att komma tillbaka helt. Dottern ska gå med gips i 8 v bara. Får väl hjälpa även henne lite i denna situation. Hon hjälpte ju mig då min olycka hände,
Nu ska jag fixa lite här hemma inför natten.
Pompe och Zlatan
SES!
Möjligheter
Posted on: 4 september, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | cykelturer | Glädje | Hoppfullhet | kärlek | längtan | Minnen | träning | Vardagliga ting
- 2 Comments
I svårigheter och utmaningar kan möjligheter gömma sig. Ser inte problem utan möjligheter. Det finns en möjlighet i varje utmaning gäller bara att finna den vägen.
Hm.. det underlättar väldigt att ha den inställningen och ja jag har alltid nästan haft den inställningen för det underlättar mitt i svårigheter att kunna ha detta tankesätt. Det är kanske inte alltid ändå det går som man vill men bara av att tänka positivt går saker och ting mycket lättare.
Igår fick jag en möjlighet fick en extra natt ledigt ..förberedde mig typ halva dan för en tre natts helg. Kom till jobbet och upptäckte då att jag var ledig. Många skulle kanske lacka ur och tänka va fan jag har tagit mig till jobbet i onödan.. men inte jag! Jag tar det med ett leende och en klackspark tänker om och cyklar glatt hemåt igen. En fredagskväll med mys i soffan blev det och en lååång sovmorgon på det.
Så idag behöver jag inte packa matsäcken den finnes redan på jobbet i kylskåpet och jag kan ta det lugnt hela dagen.
Röran på jobbet lämnar jag åt någon annan ..visst det är min sak att hålla reda på mitt egna schema men jag vet ju aldrig var min extra lediga natt hamnar, har ju en mindre natt att jobba än mina kollegor. Ser det positiva och tänker att värre vore det åt andra hållet om jag inte kom en natt jag skulle jobbat.
Så glad i hågen cyklade jag hemåt i september natten!
Tog ett stort glas vitt, en snus och åt en liten skål med ostkrokar som legat framme för att bli så där sega och goda.. och firade min frihet.. en frihet jag inte visste jag hade och som lurade precis runt hörnet.
Fick tänka om igår och en arbetsnatt blev till en fri natt.. så kan det gå i Tant Ottos värld.
Rörigt kan nog många tycka men i den röran kom något positivt ändå. Har ju inte långt hem så mig spelade det kvitta.
Att tänka om är mitt motto!
Sov till tjugo över 10 denna lördag och är nu utvilad till max. Jag sover mycket ja jag t.om har börjat vila mitt på dagen så vadan är detta? Mitt sömnbehov har blivit stort större än någonsin. Jag som aldrig har vilat mitt på dagen det är förunderligt men kanske har det med åldern att göra att man inte längre har samma driv i kroppen, vad vet jag.
Jag har sökt för min trötthet.. en trötthet som jag inte känner igen. Vet inte men efter andra sprutan vaccin intog tröttheten min arma kropp. Vet inte om den triggade igång något i min kropp. Ingen vet men kanske är det en bieffekt av sprutan. Jag vet bara att min kropp inte längre är den samma jag har inte samma ork inte samma uthållighet som förr. Jag som ändå tränat mig igenom hela mitt liv för att hålla lågan i min kropp brinnande.. Kanske räcker inte det att ha god kondition och att ta ut sig till max på träningspass det som alltid gett mig energi tillbaka och rensat mina tankar för att sen kunna fortsätta som innan.
Kanske får jag tänka om och se andra möjligheter nu ..det är svårare sagt än gjort.
Så nu ska jag ta tag i denna trötthet tvinga mig att rota i mitt inre för att hitta min nya väg tillbaka till mitt jag igen.
Kanske finner jag mig själv igen här på bryggan vid min barndoms strand..
Kanske finner jag mig själv igen då jag tar ett dopp i sjön Noen..nja så enkelt är det nog inte.. men jag önskar att det vore så.
Idag skiner solen på klarblå himmel och jag ska hitta på något som fyller min själ med sinnesro. Cyklandet har under pandemin varit min räddning ifrån isolering och avståndstagande. Min cykel och jag har tagit oss framåt och mot nya mål varje dag ..cyklandet har gjort mig lugn.
Vet att ensamheten blir mindre ensam då jag cyklar runt i naturen den sköna. Man kan då tänka att världen är en bra plats att vara på ändå.. glömma bort allt elände som virusspridning, restriktioner och växthus effekter som vi människor skapat. Min bil är jag oxå väldigt glad över att jag har trots att den kostar mig en hel del möda och pengar för att hålla rullande. Jag har en miljöbil som kan gå på både bensin och etanol. Valde bort etanolen ganska tidigt då min bil ej mådde bra av detta jetbränsle. Slangar tar stryk och motor gick så där så olja behövdes fyllas på oftare än jag någonsin varit med om förr. Så jag har kört på 95 oktan länge, men nu har jag fått byta till 98 oktan då de som bestämmer bestämt att blanda i etanol i den 95 oktania bensinen.
Märker att min bil mår bättre av 98 an.. den flyter fram och den axar bättre. Hur kan man tycka att etanol är så miljövänlig? den förstör ju motorer?
Nya däck införskaffades i Finland.. så nu rullar de mycket bättre ..min morbror fixade nya till ett hur bra pris som helst.. fick nya sulor till inköpspris!! Jo det är sant.. mina däck hade små bulor som gjorde hela bilen i obalans.. små bulor som kunde ha exploderat när som och han ville att vi, jag och min kusin skulle komma säkert hem igen!
Visst min semesterkassa minskade något men nya däck behövdes så så fick det bli.
Visst är det konstigt ändå att man ser till sina ägodelar bättre än man gör med sig själv och man ser det som en bra investering.
Nu behöver jag själv lite uppdatering för att kunna fortsätta köra på i samma takt eller i en helt annan takt.. får se var jag hittar för bränsle till min kropp. Behöver finna min boost..min energi vad den nu finnes någonstans?
För att vila hela tiden är inte mitt recept att vila hela tiden ger mig inte den energi jag behöver.. har vilat färdigt nu känns det som.
SES!
Söndag igen
Posted on: 29 augusti, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | galenskap | Glädje | kärlek | Oförglömmliga händelser | Semester | vetenskap
- 3 Comments
Sover länge denna morgon som jag ofta gör går sällan upp före 09 då jag låter kroppen själv bestämma då den vill vakna. Ibland vaknar jag redan vid 05 klarvaken. Går då upp och kollar kanske på tv en stund och tar en kopp PUKKA te där i min ensamhet och njuter av tystnaden. Mitt favorit te är PUKKA relax som jag köper på Apotea.se. Handlar ju mycket på nätet nu förtiden så ett nytt köpbeteende har jag utvecklat nu under pandemin. Det är ganska bekvämt att få allt levererat till dörren tidigt om mornarna. Köper även kläder på nätet för jag har ju knappt gått och shoppat alls då detta virus härjat runt.
Men mat vill jag själv kunna handla för att se vad för mat jag köper hem.. bla grönsaker vill jag själv välja för att få den bästa och färskaste tomaterna och salladen. Igår åkte jag till Coop mitt favoritställe har det blivit för där är det minst människor. Igår var jag där igen och handlade i lugn och ro.
Mina tomatplantor på balkongen har växt bra och jag har fått en ganska bra skörd i år men de mognar ju inte. Så jag har plockat in en hel del och de får mogna inne sakta på ett fat. Inte en enda har blivit röd på sin planta. Ändå tycker jag att de fått en hel del sol. Trodde att jag köpt coctail tomater men nej på båda plantorna har det växt större tomater så himla spännande.
Var en sväng ute hos 2 av mina döttrar lämnade lite båtgodis och var där en bra stund. Vi börjar ju nu att bli vaccinerade och kan umgås lite lättare men alla i min familj vill inte ha vaccinet. Mitt äldsta barnbarn tex tycker det är onödigt att spruta in något obeprövat i sin kropp. Det går ej att påverka ej heller tvinga någon att ta vaccinet. Min yngsta syster och hennes äldsta dotter vägrar oxå detta vaccin. Det är självklart frivilligt men jag tycker det är underligt att man inte vill ta sprutan/sprutorna. Själv var jag tveksam oxå ett tag men kände att jag vill inte utsätta mig själv för att bli svårt sjuk. Har testat mig oräkneliga gånger då jag haft symptom dels för att jag måste det då jag jobbar med äldre människor för att jag vill skydda dem.
Jag undrar hur det kommer bli med alla som inte vill ta vaccinet? Om det kommer bli så att vi kommer bli uppdelade i olika läger .. eftersom vi nu måste ha vaccinpass för att tex kunna resa?
Jag har i sommar jobbat med en yngling från Syrien som inte tror på vaccinet ..han har inte använt skyddsutrustning för det är onödigt enligt honom själv.. jag har inte kunnat påverka honom alls i detta. Jag undrar hur kan man hitta en egen strategi i en verksamhet som har tydliga regler om hur vi ska arbeta? Ni kan nog förstå att jag har varit väldigt frustrerad dessa veckor..jag har inte ens fått honom att byta om utan han har gått i privata kläder!!!
Nu i efterhand har jag tänkt att hur kunde det bli så här? Har det med hans uppfostran att göra, respekt för att ta order av kvinnor eller har det med hans upplevelser/ bagage att göra? Ärligt talat så har jag ingen aning. Han kommer troligtvis inte få jobba mer hos oss.. men det fanns ingen annan att tillgå under denna sommaren. Den som först var tilltänkt oxå en kille från Afganistan fixade inte att sova, han var ärlig med detta och sa att han klarar inte av nattjobb.
Så när min sommarperiod var över hade jag som tur var en vecka i Finland att se farm emot..en vecka då vi tog det lugnt sov mycket och det var återhämtning som var min prioritering.
Man återhämtar sig inte på en vecka men det blev ändå en härlig vecka med många upplevelser och mycket gäspande både min kusin och jag gäspade ikapp. Vi var båda i stort behov av att ta igen oss.
Vi har badat finsk vedeldad bastu på min morbrors Ö i Saimen och doppat oss i sjön därefter.
Alltså vedeldad bastu är bäst. En skönare varmare upplevelse än en aggregat uppvärmd bastu.
Att tvätta sig i bastun och hälla vatten över sig med en skopa från uppvärmd i tunnan som står där inne är en upplevelse i sig.. man är ren och uppvärmd inifrån och ut efter ett finsk bastubad.
Gick sen ut i pyjamas i kvällsmörkret och var med morbror som satt och fiskade mört till sina kräftburar. En sån fantastisk kväll, att gå på soluppvärmda klippor barfota och höra vattnet som slår mot land och njuta av naturens underverk, tystheten och se stjärnorna på himlen. Den upplevelsen är obetalbar.
Till och med att gå till utedasset i skymningen är en upplevelse.
Dock sov jag lite dåligt här på ön.. komforten på sängarna är inte vad min kropp klarar så jag fick vända och vrida mig mången gång om natten men vad gör det då man kan ligga och höra på tallarnas susande och vågorna som slår mot land. Lyssnade på Spöktimmen en podd som jag sträcklyssnat på nu sedan i somras. Alltså har ni inte lyssnat på Linn och Jenny så kan jag rekommendera det.. det är spökligt att ligga i mörkret och lyssna.. men jag blir inte rädd, räddare än vanligt. Jo en gång i somras då jag var hos syrran i Kungsbacka vart jag livrädd..lyssnade då på ett avsnitt om konspirationsteorier om Twin Tower attacken. När jag lyssnade tände jag lampan med ett ryck av en viskande röst i örat ..This is fake!! Det var ett samtal från en inifrån ett av planen som kraschade..en kvinna ringde sin man och sa att de var kapade och att hon älskade dem alla sen i slutet viskade hon de kusliga orden.
Att jag sen inte kunde sova den natten utan att lampan lyste i taket är ganska solklart och att vi nästa natt fixade en lampa bredvid sängen så jag slapp gå upp i mörkret ända bort till dörren för att tända lampan är oxå solklart.
Men jag kan säga att det var inte bara podden som skrämde mig dessa nätter..nej nej det spökar hos syrran. På riktigt en krypande läskig känsla kommer över en det är svårt att förklara men jag berättade detta för min kusin då vi var i Finland. Då sa hon men kom du inte ihåg att jag sa det då vi var där och sov över sist..näää va då? Hon hade då frågat vem som var uppe och gick omkring där på natten? Ingen hade varit uppe.. jag sover oftast nere på bottenvåningen i tv rummet då jag är där så jag hade inget hört.
Då säger min systers barn det spökar på mellanvåningen. WOW! Min syster tror ej på spökerierna men jag fick ialla fall bekräftat att min upplevelse inte var påhittad..eller?
Undrar nu om jag vågar sova över hos syrran igen?
Ni kan lyssna på avs 32 i podden Spöktimmen om ni vill så kan ni kanske förstå min känsla lite bättre ..mer säger jag inte än att det handlar om en tavla.
Nu har jag svävat ut ordentligt här idag ..så blir det ibland då man låter fingrarna flyta över tangentbordet.
Ha en skön söndag alla önskar Tant Otto!
En ny dag har randats
Posted on: 10 augusti, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | Hoppfullhet | kärlek | längtan | Powerwalk | Semester
- Kommentera
Jag vaknar vid halv 8 denna dag. Sovit lite knackigt men är ändock ganska så utvilad.
Har äntligen hittat till KAO som jag undrat vart hon tog vägen? Hon har visst haft bloggstrul och fått starta en ny blogg.. jag har ju fått starta ny blogg en gång pga platsbrist i min gamla blogg.
Nu skulle jag inte kunna starta en ny igen då den nya layouten är för svår och jag knackar mig fram så gott det går här inne mellan blocken och byggstenarna. Varför göra om något som funkar till något så krångligt? Det kan man ju fråga sig. Kan numera lägga in bilder men kan inte redigera dem som jag vill.. men men övning ger färdighet. jag ger mig inte men tappade sugen där rejält ett tag.
Jag har druckit mitt morgonkaffe och tagit min första snus för dagen en ovana jag lagt mig till med i coronatider som dessa.
Väntar i detta nu på mitt provsvar på 1177..det verkar dröja men jag kan inget göra förens jag fått svar. Måste meddela min arbetsgivare snarast om jag kan jobba på onsdag och torsdag. Vikarie bristen är svår detta år svårare än tidigare år så svår att man även anställer ovaccinerade???? Jag har jobbat med en nu i 3 v och om jag har corona trots vaccinering blir det smittspårning.. då åker grabben jag jobbat med på att testa sig han oxå och kanske än fler personal på jobbet. Galet ..hur ska man egentligen kunna skydda sig? Jag som varit så försiktig råkar ut för att behöva jobba med en ovaccinerad.. som dessutom skiter fullständigt i hygienrutinerna. Vet inte varför denne unge man struntar i vad jag säger, förstår inte men han hittar på en det ena än det andra för att undgå våra regler. Så kan man inte ha det men har lovat min samordnare på jobbet att hålla i och ut tills semesterperioden är över. Jag har slitit mitt hår och varit riktigt förbannad och sagt ifrån men inget hjälper Jag har därför fullt ansvar varje natt att det flyter på.. har då aldrig varit med om liknande. Han somnar dessutom och sover som en stock om jag behöver lämna honom så inget flyter på..han flinar yrvaket då jag väcker honom och säger att han får inte sova och svarar jag är inte trött så jag fatta inte varför jag somnar. Man kan inte sova på jobbet. man gör bara inte det det är inte juste mot den man jobbar med.
Jag längtar som aldrig förr efter mina kollegor som har semester. Då slipper jag delegera allt .. allt behöver han delegeras tom vilket håll vi ska gå åt då vi går våra rundor. Behöver delegera allt inne hos våra boende inget verkar fastna i skallen på honom. Så tröttsamt så tröttsamt.
Nu låter jag verkligen negativ ..men detta är sanningen.
Hoppas hoppas att inget allvarligare händer då jag jobbar med denna vikarie. Har sagt att jag ansvarar inte över vad han tar sig till pga hans okunnighet. Suck!
Varje ledig dag jag har får jag blocka mitt jobb och försöka återhämta mig på bästa sätt inför nästa arbetspass. Han funkade inte på dagen heller jobbade i 4 veckor dagtid och inga rutiner gick in .. då sätter de honom med mig på natten och tror att han ska bättra sig med påföljd att han blir än friare att göra sitt. SOVA och smita undan.
Färdiggnällt!!!!
Idag skiner solen och jag ska försöka fylla denna dg med något positivt..börjar med att tro på ett negativt covidtest. Tar sen en lång power walk och andas in friheten jag har på min lediga dag.
Snart kanske jag hamnar i Stockholm igen.. för att ha behövlig semester ..tar båten till Finland och åker till min morbror med min kusin på ett så säkert sätt som möjligt. Vi ska vistas på hans egna ö i sjön Saimen .. bada bastu, fiska ro ut i ekan och bara vara ett med naturen den vackra.
Återhämtning behövs!
Är i en process
Posted on: 5 maj, 2021
- I: Aftonbladetblogg | galenskap | Glädje | Hoppfullhet | kärlek | klokord | vetenskap
- Kommentera
En process som pågått nu i snart 2 1 /2 år.
Jag kan inget yppa förens denna process är över.. då först kan jag berätta min historia. Har satt munkavel på mig själv för att inte störa processens gång.
Håller på att knyta ihop min påse och förbereder mig på hur min framtid ska bli. Denna ovisshet skaver i mig men det får det allt göra. Processer har sin gång och jag kan inget göra åt det. Går ej att skynda på något som har sin gilla gång.
Det är frustrerande men försöker skaka av mig det och leva på som vanligt. Det går.. ”Allt går ..utom nyfödda barn” som Lillbabs kloka mamma sa.
Jag överlever det vet jag med bestämdhet att jag gör .. har haft ett liv där motgångar har stärkt mig det gäller bara att vänta ut dem.
Jag processar med mig själv ..och bearbetar i mina tankar.. det som processas ska.
Jag cyklar långa turer och njuter av våren.. körsbärsblommorna blommar och jag följer naturens kretslopp och tänker att allt börjar om igen ..trots kyla och hårda vindar så kommer allt tillbaka igen. Det inger hopp att se knoppar brista.
Fast det gör ont när knoppar brister så är det hoppingivande detta eviga kretslopp.
Det är bara människor som vissnar och aldrig mer återfår sina fornstora dar. Vi vissnar och blir skröppligare för varje år som går.
Tänker de stora ekarna nere vid kyrkogården ..de har stått där i hundratals år och de blir bara större och ståtligare med varje årsring de får. De överlever många generationer ..det är en häftig tanke att de består år efter år.
De överlever oss alla.
Jag är en udda fågel som kan bygga ett bo i en ek i mina tankar. Ja jag har många tankar som far igenom mitt huvud.
Vad ska det bli av mig? Jag har levt ganska länge nu och tänker fortfarande vad det ska bli av mig när jag blir stor? Jag är född i tvillingens tecken om det nu har någon betydelse alls i detta sammanhang. Men kanske är det av betydelse kanske inte? Jag vill ha utveckling, är nyfiken i en strut , har kreativitet och fantasi så det räcker och blir över. Mitt spontana energiska entusiastiska jag tycker om att glädja andra och jag anpassar mig efter andras behov ibland före mina egna. Det suger såklart energi..
Så jag måste finna min balans i det stora hela.
Kan ni tänka att jag har börjat fotografera lite smått igen.. så kanske kanske kan jag balansera upp mitt liv med mina hobbyer igen..
Man måste ju börja någonstans!
SES!
Ett Blommigt inlägg
Posted on: 29 september, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | Glädje | kärlek | längtan | Minnen | Semester
- 2 Comments
Jag älskar blommor.. speciellt Dahlior.. men alla blommor gör mig glad. Cyklade till rosariet en solig söndag i september för andra gången denna sommar för att återigen strosa runt bland just Dahliorna.
Alltså hur fantastiska är inte dessa blommor?
Alla är vackra på sitt sätt.
Gick bland rabatterna länge ..Dahlior Dahlior .. minns min mammas fostermamma hon odlade dessa blommor i sin trädgård. Hon hade många många fina Dahlior. De kräver omsorg dessa blomknölar ska tas in på hösten och det var ett jättejobb att gräva upp dem alla vad jag minns så låg de i korgar inomhus och övervintrade till nästa vår.. nere i boden intill hönsgården.
Åh vad jag saknar den trädgården ..där fanns plommon och äppelträd ..krusbär, rabarber, hallon och massor med pissmyror jag vet jag råkade sätta mig på gräsmattan då vi fikade och de attackerade mig och ajaj vet precis varför de fått namnet pissmyra..om ni satt er i ett pissmyre bo så vet ni oxå.
En blomma fotograferad i Mjölby av alla ställen då jag promenerade i ett naturreservat då jag var på ensamsemester i somras. Vet inte vad blomman heter ..men vacker är den ändå.
Här gick jag på ett motionsspår ..ensam.. mötte några motionärer ..och några Robin Hood figurer .. hamnade mitt i Sherwoodskogen för de sköt prick med pilbågar. Det låg en bågskytteklubb bredvid Naturreservatet. Det förklarade det hela.
Synd att jag inte hade med mig badkläder för då hade jag kunnat bada ..men det blev bad i hotellets pool nästa dag istället.
Den hade jag helt för mig själv en hel dag med personlig service och stekande sol.
Om man blundade så kunde man föreställa sig att man var i något varmare land. Ni må tro att jag njöt denna dag vid poolen.
SES!
På svensk mark igen!
Posted on: 22 juni, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | citat | galenskap | Glädje | kärlek | längtan | Oförglömmliga händelser
- Kommentera
Nu är dottern och hennes kärlek hemma i Sverige igen. Som vi våndats över att de varit fast i USA under total Lock down i hela 3 månader.
Helgalet läge och så fruktansvärt oroligt ..men de fick ju inte gå ut annat än till affären. apoteket och till veterinären. De kunde ta bilen och hämta hem mat från restaurangers drive in.
Ja efter 4 inställda flighter 3 med Norwegian och 1 anslutnings flight med Alaska air till Seattle där Iceland air skulle ta dem hem så kändes det ganska hopplöst.
Sista resan funkade bättre med 2 stopp började i San fransisco till New york sen med Iceland air till Amsterdam där KLM flög dem till Kastrup. Därifrån tåg till Malmö då Svenskar inte får åka över bron ens för att hämta upp någon vid kiss and fly. Ja äntligen funkade hela den planerade sträckan hem. Vi var ju oroliga för att de skulle fastna på någon flygplats pga inställda flighter så vilken lättnad att de nu är här. Tack Iceland air och KLM för att ni tog hem de mina till Sverige!..eller kastrup rättare sagt.
Nu sitter de i självvald karantän i 2 v ..lite av en chock att komma hem till ett land med typ självvalda restriktioner ..om man nu jämnför med USA där knappast någon sågs ute och i grupp nejnej BIG NO!
Så dottern fick en lättare panik attack häromdan då de inte är vana att det är så öppet. De har ju typ inte träffat någon därborta.
Jag handlar åt dem jag som är nojjig över att gå i affärer. Storhandlar ju bara var 14 dag och åker sent på kvällen då det inte är någon som helst trängsel.
Storhandlade rejält igår för både mig och dem. Knepigt med 2 listor..inte konstigt jag glömde fryst broccoli 🙂 och lite jag hade hemma i mitt kylskåp..men det får de en annan dag.
Jag kan nu erkänna att mycket spänning i min kropp har släppt..jag är därför såå trött hela tiden ..vilar och tar det lugnt. Gör inte mycket mer än det nödvändigaste nu..oroar ju mig hela tiden för att smitta eller smitta någon då jag jobbar med äldre i riskgruppen. Alltså denna pandemi ställer till det så mycket..besöksförbud, inställda aktiviteter på boendet och ständig oro bland de vi vårdar. Det går åt mycket energi till att peppa och trösta dem som tappar sugen och inte ens vill vara med mer.
Det är ju så att många väljer att isolera sig och därmed blir de väldigt ensamma.
Kan säga att det är mycket ilska oxå mellan personerna som bor där.. då en del inte följer bestämmelserna och går ut på stan typ varje dag och träffar människor. De kan ryka ihop och skrika på varandra ..det är frustration rädsla och irritation som kommer ut på en gång.
-Du får inte vara här i de allmänna utrymmena du måste vara på ditt rum!
-Jag bor här och får vara vad jag vill..får jag inte det så tänker jag flytta.
Ja så håller det på..jag förstår deras frustration från båda hållen…den som sköter sig vill ju inte smittas..och den som är pigg vill ju inte sitta isolerad. Men de anses som om de kan vara smittade och därför ska de vara på sitt rum.
Hur ska man förhålla sig till detta man kan ju inte låsa in hyresgästerna!!
Stora tårtkalas anordnas på innergården som urartar i stora kramkalas ..ja ni hör ju att de glömmer av sig även de som är noga med att isolera sig kan i stunden börja att kramas för de blir ju så glada över att äntligen få ses.
Så om nu någon blir smittad hos oss kan man inte bara skylla på personalens basala hygienrutiner för vi sköter oss ..vet inte varför vi hängs ut i media..men det är väl lättas så att skylla på oss på golvet.
Corona …är så trött på detta luriga virus nu..men jag håller i och håller mig för mig själv även om det börjar tära på en så finns ju inget annat val.
Undrar jag hur man blir som person när detta är över? Kommer vi kramas och ta i varandra igen? Kommer vi någonsin över detta trauma? Vågar vi det?
Kommer våra beteenden var ändrade för alltid..kommer vi alla få beteendestörningar av olika slag..jag har ju typ fått torgskräck när man samlas mer än 3 personer på en och samma plats. Jag är ju en ensamvarg redan innan ..så efter detta blir jag väl värsta originalet och klassas som den sura knepiga tanten som pratar för sig själv. Blir kanske psykfall vad vet jag. Terapi behöver man säkerligen för att kunna gå vidare.
Hur tänker ni om hur det kommer bli i framtiden?
Just nu tar jag dag för dag och lever i nuet.
Today is life ….tomorrow never comes!
Ledig dag
Posted on: 18 februari, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | längtan | mamma | mat | Pappa | Semester | träning | Vardagliga ting
- Kommentera
Bokat tid för passfotografering..upptäckte att mitt pass går ut in juli. Jag åker ju till Skiathos i maj ..så det är väl lika bra att passa på och göra ett nytt. Om vi nu kommer iväg..men det hoppas jag ..tänker på hur det här Coronaviruset utvecklar sig. Det är läskigt med virusar som inget bot finnes mot.
Hoppas att det värsta är över i slutet av maj då vi åker.
Idag har jag bokat tvättstugan, fick ett ryck igår och tänkte tvätta kuddar täcken och bäddmadrasser…inte gjort det på väldans länge. Tvättar ju mest uppe i lägenheten vilket gör att jag kan tvätta lite då och då. Slipper de långa tvättpassen i stuga och allt spring upp och ner. Det tar ju mycket av min tid som jag istället vill ha till gymmet. Hm..denna vecka blir det mindre träning..om jag inte får för mig att ta ett förmiddagspass i gymmet i morgon. Får se hur dagsformen känns då.
Igår var jag på ett Powerbox pass ..ojoj jag som mestadels bara spinnat nu det sista året fick använda lite andra muskler än jag brukar..haha fick även känna på lite mjölksyra i armarna ..det var länge sedan. Jaja tufft och jobbigt ska de va och jag kan inte låta bli att ta i allt vad jag har när jag tränar. Så idag trodde jag att jag skulle få värsta träningsvärken ..men det känns inte så mycket ändå..bara lite i armmusklerna. Magmusklerna fick sig oxå en omgång..situps gjordes och ja jag vet att jag fuskat med magens muskler så de var ju bra att de fick jobba. Alltså det är ju magen jag behöver träna har fått bukfett som jag aldrig förr haft.
Det är väl typ för att ha något att ta av om det skulle behövas någon gång. Men jag vill inte se ut som en airbag..kan ju inte ha kjol längre då jag ser gravid ut och kjolen blir som ett tält. Hm..egentligen är jag inte så kroppsfixerad jag trivs ganska bra ..men kan bara inte använda vilka kläder som helst då magen putar för mycket. Så jag går mest i byxor, jeans och shorts. Vissa klänningar går oxå bra men är ingen klänningstypen egentligen.
Klänningar är snyggt på andra inte på mig. Men jag har köpt några nu ändå för det är ett väldigt skönt plagg att bära speciellt om det är varmt. Men låren har en tendens att klibba ihop så då använder jag korta cykelbyxor under.
Alltså kroppar förändras med åren det bara är så..hormonförändringar då man är i menopaus gör att vissa lägger på sig kilon man inte vill ha ..jag är en av dessa ”vissa”
Det jag har svårast för är ändå magens omfång. Men jag kan leva med den som den är ..tänker att lite träning varje vecka håller kroppen lite i trim och det skadar inte att låta den jobba lite för födan den får i sig.
Jag kompenserar kan man väl säga ..tränar och kan äta lite gott då och då.
Jag älskar ju att äta gott..bakar som en stolle emellanåt men det mesta ger jag bort äter inte mycket sött…för jag trillar lätt dit då om jag börjar ..det kallas väl socker begär. Det vill jag helst inte trigga igång.
Kan ibland köpa lite godis och tro att jag kan ha det i en skål ..men allt äts upp om det finns och det är väl lika bra det om man tänker på syra angreppet på tänderna så kan man lika bra äta upp allt på en gång och inte småäta lite då och då.
Igår var det min mammas födelsedag 17 Februari 1939.
Tänker mycket på min mamma och jag saknar henne oerhört likaså min pappa saknar jag och tänker att de borde ha fått leva längre. Deras slut blev inte som någon av oss trott och det är väl tur att man inte vet om i förväg hur det ska bli. Man ska leva i nuet och ta vara på varje dag.
Till detta hus på höjen med Vättern i bakgrunden kom min mamma då hon och hennes bror skickades hit till Sverige under kriget.
Mamma blev fosterbarn hos Lisa och Aron Rebeskow. Aron var av Italiensk härkomst därav kom efternamnet.
Nu är både mammas och pappas tid över här på jorden ..mamma som bodde på demenshem och pappa som slapp komma dit. Så som det är i vården nu kan jag ändå tänka att det är skönt att de är borta. Pappa våndades så över att se hur mamma hade det och som vi kämpade för att hon skulle få det bra.
Det är så jag tänker oxå att sluta sitt liv på hemmet är inget att se fram emot.
SES!
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | drömmar | galenskap | Glädje | kärlek | längtan | nonsens | svammel
- 2 Comments
Sover som en kratta…är i detta nu omvänd till nattdygnets timmar. Så jag ser knappt dagens ljus längre..kan bara inte sova normalt så ja jag får erkänna att jag är sömnrubbad. Tur är att jag lever ensam och ingen annan har att rätta mig efter..så jag sover när jag vill och jag kan.
Helt upp och ner.
Jag försöker och försöker att vända natt till dag..men se det är stört omöjligt mestadels…ibland går det ibland inte. Detta är facit av ett omöjligt schema ett schema som stör hela kroppens rytm..hur kan det vara möjligt att genomföra då det inte är hälsosamt? Är det ens tillåtet? Ja vem kan svara på det? De som beslutat är inga vana nattarbetare…och de som precis börjat jobba natt vet inte heller..så varför varför lyssnar man inte på de som har erfarenhet?
Så numera är jag en som sitter ensam vaken om natten då jag är ledig…och ensamheten känns än mer ensam under nattens mörka timmar. Så vad gör det med en? ..jo man blir en enstöring..en som ständigt är trött och orkeslös.
All arbetsglädje är som bortblåst av besparingsvindar som kommer med nymodigheter för att rädda en verksamhet som redan går på knäna. Enligt mig är det dömt att misslyckas ..rena katostrofen!
Jag måste vända detta själv och fatta beslut som kanske kommer att påverka hela min framtid..vem vet? Jag/vi står i ett vägskäl och kommer tvingas att bestämma mig/oss snart.
Jag vet hur jag kommer att tänka då tiden är kommen…jag kommer att ta beslut som gynnar mig ..ingen annan fast i slutändan gynnar det dem som står mig nära oxå..så beslutet är egentligen inte svårt att fatta, för det håller inte i längden att vara så rubbad.
Det är sorgligt det hela allt som görs förgör ju människorna..för inte är det för deras väl ..det som bestäms ..nej vi ska utnyttjas till max..vi har längre ingen speciell värdighet utan vi ses som brickor i ett politiskt spel..där vi är utbytbara och inget är värda..om vi inte springer fort fortare fortast. Vi ska hinna med så mycket som möjligt och vara så effektiva att vi knappast hinner andas..vi ska stå till tjänst 24-7 ..jo det är sant ..för när arbetspasset är slut kan de hända att man även får stanna kvar några timmar in på dagpasset. Vår lediga tid är längre inte vår..för vi ska kunna rycka in då verksamheten kräver även då vi är lediga.
I slutet på ett nattpass vill man inte att telefonen ska ringa utifrån…för om någon sjukskriver sig och man ingen får tag i så är det bara för någon att stanna kvar..inte konstigt att man lider av inre stress. En stress som förgör en inifrån.
Min gräns är nådd för länge sedan..tänk att en timmes dygns förskjutning kan rubba hela ens tillvaro. Att då man inte orkar får höra att man är egoistisk och lat..och att man då borde säga upp sig hjälper och tröstar föga.
Jaja detta var ett dystert inlägg i hälsoschema debatten..jag håller ut till nästa år sen får jag ta tag i min situation ..igen…och komma fram till någon bättre lösning ..där man både kan ha ett liv vid sidan av jobbet och kunna försörja sig så man kan leva ett så drägligt liv som möjligt.
Fler än jag har det så här..jag lovar ..många har redan dragit vidare mot nya mål i livet.. många är oxå som jag som kämpar på och tror på att förändringar snart kommer bli till det bättre ..för just nu är vi på ett sjunkande skepp..snart får vi lägga i livbåtarna och rädda så många vi bara kan. Det är den bistra verkligheten..det är facit på en organisation som kör med härskartekniker och söndrar en hel verksamhet. Jag lämnar inte skeppet förens jag vet att det är omöjligt att stanna kvar..då först ger jag upp.
Jag är ingen egoist som bara tänker på mig själv..men då ingen annan tänker på en så bör man nog tänka till lite och förstå att man är värd bättre än så..då sätter jag min hälsa i första rummet och räddar den.
Jag sätter inte min hälsa på spel..för för att rädda en ekonomi som egentligen inte går att rädda.
Som sagt jag jobbar nyårsafton och nyårsdagen sen ska jag fatta ett beslut ett beslut som jag egentligen inte vill fatta men jag lyssnar på min magkänsla och tänker att det blir nog bra med det..
Jag behöver sinnesro…vila och återhämtning..jag vill finnas här lite till och kunna njuta av livet och min familj är det för mycket begärt?
Ses nästa år!
Min nya lilla vrå 