Min nya lilla vrå

Archive for the ‘klokord’ Category

Här är jag …är som i ett vakcum  där jag är som förlamad av trötthet. Jag känner inte igen mig själv riktigt och jag blir nästan rädd då jag knappt känner igen mig själv. Mitt driv, mitt mål och min mening med alltihop är som bortblåst.

Orka …orkar en bråkdel av vad jag brukar..mitt sinne är trögt och jag är rädd för att fastna i trögheten igen där man inte ser att något har större betydelse. Att komma igång då man är där i det tröga träsket är det som är svårast..att inget som helst driv ha i kroppen är en läskig känsla..

Idag hoppade jag t. om träningen som jag annars tycker är det som är roligast att göra..brukar aldrig hoppa träningar så det hör till ovanligheterna att jag skippar dem. Det oroar mig…men jag var i alla fall ute på en lång promenad idag och fick lite solljus. Så helt utan rörelse är jag inte..

Så att jag ens sätter mig här och försöker få ihop något är lite av en gåta  ..för jag har ju inget särskilt  att skriva om ..

Känslan jag har just nu är ingen härlig känsla …när man är så trött att man har svårt att vakna då man ska gå upp och när man är uppe så vill man bara gå och lägga sig för att man knappt orkar ha ögonen öppna.

Jag fattar inte vad det är för fel jag rör på mig äter någorlunda bra och tar vitamin D och C för att jag vet att jag knappt får några vitaminer av dagsljuset så här års.

Tror att jag ska ringa till VC imon och be att de tar lite prover…för så här trött är det inte normalt att vara.

Roligare än så här är det inte just nu …ändå orkar jag jobba gå på möten och ha hand om barnbarnet varje dag. Lagar mat och tar hand om disken ..men städningen här hemma kommer på efterkälken..dammsuger ena veckan och nästa gör jag det lite mer ordentligt.

Har haft underhållning i alla fall då jag suttit upp i min tv fotölj..har aldrig förr följt ett vinter OS så som jag gjort detta år. Så jag vet vad som händer där borta i Korea..och jag håller mig vaken pga all spänning..så jag sitter/ ligger inte bara och tittar i taket/väggen…skämt åt sido..jag är inte deprimerad som tur är…kanske lite utmattad och kantstött av allt som hänt i mitt liv..om det sätter spår genom att kroppen blir såå trött så kanske det är just det som gör att jag är som jag är just nu. Någon gång får man väl resultatet av allt man gått igenom ..facit är förlamande trötthet. Jag vill bara sova men håller mig uppe för sover man hela tiden blir man än tröttare och än mer sinnesslö.

Har liksom aldrig varit någon som ger upp eller slutar göra saker bara för att det är motigt..nej jag fortsätter ändå och det är kanske hög tid nu att stanna upp lite och ta hand om mig själv.

Idag tog jag en promenad i solskenet och stannade lite och fotograferade på vägen ..njöt av åns brusande vatten och solen som glimmade i mellan trädtopparna. snön låg vit på backen och allt såg rent ut. Snön dämpar ju ljuden och man blir mer uppmärksam på andra ljud som annars bara försvinner i allt annat  brus. Idag var min promenad en promenad för min själ..och för mina sinnen som öppnas mer då jag tar mig tid att stanna upp och se mig om.

Då kan jag se allt det vackra och även sådant som man annars aldrig ens märker ..och som är lite intetsägande..det  blir vackert då man ser på det med lite andra ögon. En snöig stubbe  blir till en fin pall med en fin vit fluffig  dyna av snö och istappar blir till gnistrande kristaller i solskenet.

Det är då det kan ske magiska ting och tiden liksom stannar och man tar till sig de  små tingen och de blir världsligt vackra.

Första gången jag hade en sådan upplevelse la jag mig i ängsbacken och låg där och njöt länge…den gången var det små vilda violer som fick mig att häpna av beundran åt naturens väldiga skönhet. Då kan jag bli som uppslukad av själva nuet och tiden tycks stå still…jag blir ett med upplevelsen. ett med naturen.

Jaja ni ser min fantasi är det då inget fel på…även om mitt sinne ibland kan vara lite dystert..så finns det något där bakom som liksom lever sitt egna liv. Så länge jag kan njuta av nuet så är jag inte rädd att jag ska förlora mig i dysterhet och liksom försvinna bort där i allt svart och grått..nej än så länge ser jag fler nyanser än gråskalan.

Så nu passar det bra med en sommarbild ..en bild på vår ponny Pompe… Virdarnas Pomerans i sommarhagen uppe på kullen. Dit gick jag så gott som dagligen om somrarna och satt där mitt i allt det vackra tillsammans med hästarna. Ensam eller i sällskap med någon annan som oxå ville dit för att se till sin häst. Jag var där helst ensam ..hästarna iakttog mig där jag satt stilla eller bara gick omkring och njöt..jag blev nog en naturlig företeelse för dem för de brydde sig inte nämnvärt om att jag var där i närheten. Men nog visste de att jag var där.

 

Som jag kan längta tillbaka till  denna tid ..att få vara nära dessa vackra kloka djur är verkligen ett previliegium. Det är inte självklart att du blir accepterad men blir du det kan du skatta dig lycklig. Som jag saknar att vara nära mina hästar. Det förstår jag nu då jag åter minns dem…att de gav mig mer än jag då kunde ana ..

Allt har sin tid och nu är tiden annorlunda fast ändå inte …fastän man bygger och ändrar om naturen och ändrar stadsbilden helt så är vi människor oss ganska så lika..allt rullar på i rasande fart det är vi själva som för bestämma takten ..vår egen takt..

När man är med hästar och sitter i sadeln så är det takt balans lyhördhet och samspel som är A och O. Då först blir man ett med hästen och kan känna magin på hästryggen…ta och ge efter ..eftergift och framåtdriv ..halvhalter ..de gör hästen vaken på att nu ska något hända ..och de blir förhoppningsvis piggare och mer samarbetsvilliga.

Det är hög tid att jag själv bestämmer min takt..nu är kroppen trött och då får jag ta det lugnt svårare än så är det inte …men det är lättare sagt än gjort.

Jag är så himla glad över att jag ha fått vara med alla våra hästar och jag vill hedra dem alla genom att tacka dem för allt de gett mig.. Tack Chicksal Chicco mitt öde mitt allt min bäste vän för att jag fick vara nära dig din tokstolle som kastade av mig så att min höftkula hoppade ur led..dig glömmer jag aldrig..
Tack Moa ditt bångstyriga lilla opolitliga russ, tack  King den  ljuvligaste gråa lilla ponnyn ever som inte tålde insekter och fick gå med ett brunt täcke om somrarna i hagen för att inte klia sönder sig av knottbetten..tack Nimrod NONE för att du lärde oss att russ fjordingar är envisa som synden men harv ett hjärta av guld ändå…
Tackar även Pompe.. som nog är den ponny som varit allra bäst ändå ..en riktig läromästare som även han har ett hjärta av guld..han finns fortfarande och han är den snällaste och finaste man kan tänka sig. Han som vunnit så många tävlingar och som är en klippa stadig och tålig ..ja bättre ponny kan man nog inte hitta..Så till Zlatan..som är i hästhimlen tillsammans med Chicco …lille Zlatko ..som du testade oss ..men vi vann ditt hjärta till slut och du och Pompe blev bästisar forever..

Alla mina pälsklingar er hade livet varit mycket fattigare utan…men nu har jag mer tid …för tid tar det med hästar..det är kanske det som gör det svårt nu att fylla all överflödig tid som jag fick då jag slutade med hästeriet. Nu kan jag inte fatta att jag hann med allt..nu är mina göromål inte så komprimerade och livet kan jag tycka går lite för sakta fram ibland ..så jag får inte ihop det riktigt att tröttheten kommer så långt efteråt..det är snart 8 år sedan hästeriet tog slut.

Men så är det kanske att det tar lite väl lång tid ibland att ställa om.

SES!

 

 

Annonser

Jag behöver space…det behöver nog alla ..lite utrymme för sig själv där man kan vara precis som man vill och vara ifred. Ju äldre jag har blivit ju mer space har jag behövt. Vet inte varför det har blivit så men så är det. Jag blir nästan galen då jag inte får vara ifred och ha tyst omkring mig.

Förr så har jag själv inte märkt av mina galenskaper ..men nu så lider jag verkligen själv av att vara så lättirriterad och stingslig. Nu har jag  förståelse för andras reaktioner för de kanske har märkt av min irritation eller vad det nu är då man reagerar som jag gör.

Det är jobbigt att störa sig på sig själv..men kanske är det bra att jag nu stör mig så märkbart att jag mår illa över mitt sätt att vara på. Nu måste jag ju göra något åt det..annars blir jag helt ensam till slut för ingen vill ju umgås med en argbigga.

Tror att det mesta jag får ur mig är frustration över sådant man inte kan göra något åt. Känner  en stor maktlöshet över att inte kunna förändra saker och ting på bästa sätt.

Så varför ens bry sig då kan man ju tycka ..om något man ändå inget kan göra åt?

Så är det med oro och ångest ..att man oroar sig för något som inte skett ännu och rädslan man då känner blir till ångest och oro. Det är lättare sagt än gjort att sluta oroa sig…det krävs mycket för att komma så långt att man kan släppa dessa tankar och att tänka i nya banor kan kännas helt omöjligt. Fast mycket kan man styra med sin tankekraft..om man tänker annorlunda mot vad man är van vid..så kan man ändra på sitt beteende och må bättre.

Man hamnar i en ond cirkel som man inte kan ta sig ur till slut..jag behöver ensamhet..då kan jag vila i min knasighet och tänka klarare ..jag är inte rädd för att vara ensam ..men inser att om jag isolerar mig så kanske jag står där ofrivilligt ensam till slut.

Så illa blir det nog inte att ingen vill umgås med mig..men jag inser faran ändå att bara vara i sitt egna sällskap för länge. Jag är social..och får social tid så det räcker och blir över på mitt jobb. Så är det ju när man jobbar med människor att man inte kan vara osocial ..vi behöver ha den kompetensen att hela tiden kunna  kommunicera och vara lyhörd i vår yrkesroll. Det kan ibland vara fullt tillräckligt.

Är lite så nu att jag behöver vara ifred..och då får det vara så ..inget konstigt alls egentligen.  Livet rullar på och man känner sig utanför all stress  och hets som pågår runt ikring en..när jag är i min lilla vrå och myser. Det känns som om man behöver trycka ctrl alt delete och starta om maskineriet emellanåt då error blinkar för att uppmärksamma på att nu får du ta det lite lugnt.

Det är så det är för mig …då är jag bara i min tysthet hemma och vilar och gör precis vad jag vill ..om jag inte fårvara i min ensamhet och tänka fritt  då lampan blinkar rött så blir jag mycket lättirriterad över precis vad som helst som annars inte hade stört mig alls.

Det är inget roligt alls ska jag säga men kroppen säger ifrån ..och den kanske har sänt signaler länge  länge men man har inte märkt av det då man haft fullt upp med annat.

Det visar sig ganska snart på andra sätt om man inte lyssnar på sig själv ..kroppen är smart och hittar andra vägar att klara av stresspåslaget  och så går det ett tag till.

Ständig trötthet..kan bli en följd..första gången jag vart utbränd så var jag trött hur mycket jag än sov…jag sov och sov och gäspade mig igenom dagarna. Det är en trötthet man inte kan bli av med och ingen kan förstå att man kan varav så trött för man gör ju inget annat än sover sig igenom  dagarna.

Tacka för det kroppen har ju stängt av sig själv efter år av överbelastning. Det sägs att det tar lika många år att bli sig själv igen efter att ha bränt ut sig och bli av med utmattningsdepression som det har tagit att hamna där man är i sin utbrändhet. Så man kan ju förstå att det tar tid..

Jag finner ro i att vara ensam ..jag går ut på promenader, tränar , fotograferar, bakar och skriver ..det ger mig sinnesro…och då jag får lov att vara den jag är så  blir allt mycket lättare.

Allas lika värde och unikhet är något man inte kan bortse ifrån.

Jag blir lycklig och glad över att det finns människor som fortfarande bryr sig om andra människor och låter dem vara just så som de själva vill. För man ska ju lyfta och stötta varandra så att alla får skina och glänsa i det de tycker om att göra ..

Jag följer Lärins lärlingar..ett helt fantastiskt program ..där alla för möjlighet att glänsa och skina hur mycket de vill. Jag har ju ett barnbarn med autism/asberger…känner igen mycket då jag ser på dessa fantastiska människor vilken styrka och kraft de har trots sitt handikapp. Vilka kloka tankar de sätter ord på ..som då de pratade om mobbning..att de som mobbar inte mår bra och att de borde få komma in på behandlingshem för att bli bättre människor.

Kloka ord.

Om ni inte har sett programmen så rekommenderar jag dem varmt.

SES!

 

Helt förryckt är jag efter dessa veckor med 2 bortbytta nätter som komprimerade min arbetstid och magsjuka på det. Kom på idag att jag inte städat sedan veckan innan jul ..har inte haft en enda tanke på att det skulle behövas. Har visserligen varit ensam dessa veckor ..så det har inte blivit så smutsigt.

Sista veckan har dottern och hennes kaliforniska vän bott här och då ser man genast att det stökas ner mer..då man är fler på liten yta. Så idag fick jag städa köket hallen och mitt sovrum lite hjälpligt..fastän jag var så trött att jag knappt kunde tänka klart.

Min förryckta dygnsrytm stör sömnen mer än  någonsin ..och att dessutom ha personer runt sig då man behöver lugn och ro är svårare än man tror  ..har förstått att med åldern så behöver jag ensamheten mer för att återhämta sig. Man kan nästan säga att det är en arbetsskada ..för man blir ju lite socialt missanpassad efter år med nattjobb. Man isolerar sig själv emellanåt omedvetet för att kroppen säger ifrån..det blir lite som en överlevnadsstrategi. Man väljer på sätt och vis detta sätt att leva då man väljer att jobba natt..för det är verkligen helt upside down ..att välja att vara vaken då man borde sova.

Jag har knappt orkat träna på sistone..det är alarmerande hur jobbet har påverkat mig de sista veckorna. Visst allt som har hänt det sista halvåret har påverkat mig mer än jag kunnat ana..kraftig magkatarr på det och inte kunna dricka kaffe gör inte tillvaron enklare. Jag har inte tänkt på hur beroende min kropp är av kaffet..första dagen helt utan gick bra ..andra dagen var jag som i ett töcken..så jag var tvungen att inta en liten kopp av den magiska drycken..jag inser att jag inte kan vara utan kaffet ..så jag får vänja mig vid att bara dricka en mindre mängd varje dag ..för helt utan kan jag inte vara. Har haft huvudvärk som  inte gett sig förens jag intagit koffeinet. Hur korkad får man vara att tro att man kan sluta tvärt med kaffe ..jag skulle givetvis ha trappat ner min konsumtion. Im an coffeholic..det får jag erkänna..så bra att jag har fattat det då ..jag som kunnat leva på 3 muggar kaffe många många timmar utan något annat till. Jag tappade min hungerkänsla helt och liksom uppslukades av mitt kaffebegär. Inget bra alls att sluta äta..finns inget jag kan skylla på men jag har varit superstressad och pressad ett bra tag med både det ena än det andra.

Min mage har fått ta rejält med stryk..och till slut så gick det inte mer.

Omeprazol och  mjölksyretabletter  intages varje dag och så ska jag äta lite och ofta..fastän jag inte känner mig hungrig så får jag stoppa i mig lite ändå fast det inte smakar.

Allting påverkar en det är sant..man kan inte bara köra på och tro att det ska hålla i evighet. Men ibland så blir det så för man kan inte påverka allt som kommer till en..nej vissa saker måste man bara göra hur tungt det än kan kännas så finns det ingen annan som kan göra det åt dig. Man får beta av grej efter grej en sak i taget så till slut har man fixat allt som man trodde var en omöjlighet då man såg allt som skulle göras.

Man bygger upp högar stora som berg och gör det än värre än det är…då man istället borde ta det med ro. Det är lättare gjort än sagt ..att ta det lugnt..man vill få allt gjort snabbare än snabbt. Fast det går inte fortare att forcera fram ..snarare tvärtom ..det hinns med mer om man saktar ner tempot.

Det finns alltid en massa saker som spär på processen ..och som gör vägen framåt svårare att ta sig fram på..det är märkligt att man ska stöta på patrull då man minst vill det. Ofta är det så ..inget man ska hänga upp sig på..det ska vara lite knöligt verkar det som. Det gör att när man ser slutet på det man tar sig för så känns det väldigt befriande.

Så känner jag nu efter begravningar ..magsjuka, fler dödsfall och vikariebrist att nu får det vara bra ..att det snart kommer en tid då det blir lugnare igen.

Det kommer bli tid för eftertanke och då man ser tillbaka så ser man att man ändå haft någon magisk kraft som gjort att man orkat igenom alla svårigheter.

Man klarar mer än man tror. Man blir starkare av motgångar..det är en liten tröst ändå att det är så..man får på något vis ett annat fokus i livet ett annat perspektiv och hjärnan får tänka i andra banor då man har svårigheter man ska igenom. Men det är inte enkelt när det kommer motgångar på rad ..då kan det bli lite övermäktigt.  Men om och när  man kommit igenom det svåra kan man känna att man fått en andra chans ett annat liv en ny möjlighet..till en bättre tillvaro.

Mitt resonemang är ganska logiskt ..men när det känns som svartast är det inte så lätt att tro att det kommer en ljusning snart..men det gör det oftast. Man får vara tålmodig..inte ha så bråttom.

Allt i livet är föränderligt och ibland måste en större förändring ske..för att man ska komma vidare.

Så ser jag det.

SES!

 

Sovmorgon blev det idag denna gråa torsdag..somnade väldigt sent inatt och sov till en början dåligt så jag fick tända lampan då jag i halvvaket tillstånd blev skrämd av något.

Vet inte om det var en dröm jag hade eller om det var på riktigt ..ni vet ibland  så vet man inte om man sover eller är vaken ..man är i något slags mellanläge. Rädd vart jag ändå..av någon anledning och så ficklampan vara tänd. Så jag somnade än senare än det var tänkt.

Hm..det var ganska länge sedan jag behövde sova med lampan tänd..jag brukar ju vilja ha becksvart då jag sover annars ..men lampans sken inger ändå lite trygghet då man har har haft en otäck dröm.
Varför vet jag inte för ljuset i sig är ju inte förenat med trygghet..läskiga saker kan ju hända även om man har ljuset tänt. Skillnaden är ju bara att man kan se det som är läskigt vilket man inte gör i mörkret..som följer och gör att man kan inbilla sig vad som helst.

Spöken..och spökerier upplever vi ofta på jobbet om natten ..då ljud om natten förstärks och man hör mer än man gör på dagen då alla andra vardagliga ljud pågår. Man lär sig att tolka och vet varifrån ljuden kommer efter ett tag ..dörrar som stänger sig självt, hissen som åker upp och ner..knackningar i väggar ..knäpp i taket och i fönster. Jag har ju en liten hörselnedsättning så jag slipper höra det mina kollegor hör ..så det är skönt att slippa höra alla småljud ändå. Men man kan bli skrämd av att kollegan blir uppmärksam och hör mer än mig.

Man lär sig så småningom  ljuden och man blir härdad till slut.  Här hemma finns det oxå oförklarliga ljudfenomen ..i hallen ..knirrande som om galjar drogs fram och tillbaka på hatthyllans hängare. Det är det mest dottern som hör ..och vi säger att det är morfar som vill oss något. Jag kan oxå höra detta ljud ibland..och det gjorde jag i går kväll. Det ljudet skrämmer mig inte längre…

Inatt var känslan/rädslan  mer fysisk..jag kände hur något tyngde ner mot min rygg som om någon var bakom mig. Jag vart klarvaken på en gång och sträckte mig efter golvlampan och tände den.  Ingen där..så därför fick den lysa ett bra tag och jag kunde somna om igen. j

Jag tror inte att det var en mardröm som väckte mig ..för hade det varit det så hade inte lampan tänts då jag tryckte på knappen. Det har hänt mig några gånger ..och då har jag vaknat med ett ryck svettig och rädd med andan i halsen. Ibland vet man inte vad man ska tro…

Men varför man drömmer mer periodvis kan väl förklaras av att man har mycket att  bearbeta i vaket tillstånd och får med sig den oron även då man sover.

Ett tag skrev jag ner mina drömmar i en bok..då mitt i natten då jag vaknade ..vissa drömmar drömde jag om och om igen ..och jag minns att i drömmens värld visste jag vad som skulle hända och jag kunde göra andra val för att ändra på skeendet i drömmen. Det är väl ändå att bearbeta något när man tom kan ändra på innehållet i sin dröm? Ofta så sprang jag i drömmen och kom ingenstans hur jag än försökte så gick det sakta sakta framåt..eller så letade jag efter någon som kommit bort..jag minns att jag sprang på en strand där vattnet dragit sig utåt. Stenarna och sanden var fortfarande blöta i alla fall..där sprang jag runt och letade efter ett barn.

Men oftast så sover jag utan att minnas mina drömmar ..för jag tror att man drömmer varje natt även om man inte minns att man har drömt något speciellt.

Jag jobbar ju natt som ni flesta vet..vakennätter där man mitt i natten kan känna att kroppen går ner sisådär vid 02 tiden det är ju då man oftast har sin djupsömn och kroppen är inställd på att sova. Det är inte konstigt att man är som tröttast då mitt i natten. Oftast så tar vi det lugnare den tiden mellan 2 och 5..och man kallar dessa timmar för vargtimmarna. Då ylar liksom kroppen ut sin trötthet och man blir inte lika allert som om man vore vaken på dagen på eftermiddagen på dagen. Fast jag kan ändå jämföra  efternatten med eftermiddagen då man oxå  kan vara lite tröttare efter middagen och vilja gå ner naturligt i ett lugnare tempo av den anledningen.

Kroppens signaler ska man ta på allvar…det är inte normalt att hålla sig vaken hela nätterna ..men man vänjer sig även om man är tröttare vissa nätter så fixar man det. Vissa människor klarar inte av att hålla sig vaken så alla kan inte jobba natt.  Så är det bara. Man måste kunna sova om dagen annars går det inte.

Det är inte lätt att förklara för en som aldrig jobbat natt…att man inte orkar vara på benen hela tiden utan måste ta det lugnare där i vargtimmen.  Man måste spara på sina krafter så att man kan agera om det skulle hända något mitt i natten. Vissa nätter sitter vi knappt ingenting..andra är lugnare så måste det få vara. Det är slitsamt emellanåt men jag trivs ändå med nattarbetet så jag fortsätter så länge jag känner att det är ok.

Nu är det så att vi ska få fler sysslor om natten..för att effektivisera verksamheten..så ska vi få mer fasta insatser som egentligen inte är nattens sysslor. Det är den bistra sanningen..och det kommer i en tid då vi är så nerdragna som vi kan bli personalmässigt. Man kan ju undra hur man ska orka med mer ..när rullgardinen redan är nerdragen så långt det går.? Man orkar kanske ett tag sen så kommer det inte att funka mer. Hur i hela fridens namn tänker man? Hur ska man locka fler att utbilda sig till undersköterskor?  Hur ska man motivera en ung människa att vilja jobba med äldre människor? De kommer hit till oss och prövar på jobbet och kommer inte igen.

Man kan ju undra varför det är svårt att rekrytera vikarier och ny personal? Alla dessa frågor ställer man sig hela tiden ..

Jag var ju iväg på arbetsmiljödagen som ni vet..och där var alla chefer med och lyssnade på föreläsningarna ..alla fattade nog budskapet ganska klart att vi är i en nedåtgående spiral där människor jobbar sönder sig och där exit är utvägen och där ingen återvändå finns. Många människor kommer aldrig mer tillbaka till ett arbete för att de är totalt slutarbetade/utarbetade.

Det är alarmerande ..och borde sända ut  varnings signaler som gör att någon reagerar..men kanske är det så att man vänjer sig vid att rödljuset lyser då det lyser hela tiden? Gräset är inte grönare någon annanstans heller så man jobbar på.

Min bästa kollega är en av dem som aldrig någonsin kommer tillbaka ..jag hade oxå kunnat hamna där  likaså vem som helst av mina andra kollegor. Linan är lika svag för oss alla ..är det dax att kasta i livbojen igen? Så vi kan hålla oss flytande lite till…

Jag höll i 2 år på denna arbetsplats ..men jag höll mig kvar utan att få hjälp ..fick söka hjälp själv hos en psykolog..inte hos företagshälsan där man kan tro att man ska få hjälp ifrån. Jag får väl skylla mig själv lite men jag gick faktiskt till min dåvarande chef och sa som det var ..att jag var helt slut och ville att hon skulle hjälpa mig att komma ifrån arbetsplatsen ett tag och få jobba över sommaren på en annan arbetsplats. Det tog emot och var med stor ansträngning med mina sista krafter kan man säga som  jag uttalade denna önskan ..ett rop på hjälp för att kunna orka fortsätta jobba igen på min arbetsplats efter sommaren. NEJ fick jag till svar du får inte min hjälp! Alla positiva alla bra egenskaper som jag tyckte att du hade när jag anställde dig har du nu emot dig!

Då gick luften ur mig helt och jag orkade inte längre att stå emot och fann inget annat råd inom mig själv än att bara fortsätta i samma spår. Jag sjukskrev mig inte ens…fick läka mig själv så gott det gick. Här är jag nu.. jag har lärt mig av min historia och blivit starkare på ett sätt ..och mer ödmjuk men samtidigt är jag lite bitter emellanåt ..men det hjälper föga. Jag förstår idag att jag var utstött på jobbet..mobbing är ett starkt ord det låter lite snällare att säga att man var utsatt.  Jag är fortfarande kvar på denna arbetsplats det är egentligen ett under att jag är det..men mina kollegor på natten gör att jag har valt att stanna kvar.

När man mår dåligt är ett gott bemötande än mer värdefullt..att bli bemött på ett bra sätt är A och O..det gäller alla människor även om man inte mår dåligt ..att man vill bli bemött på ett bra sätt.

Ett bra bemötande och att bli lyssnad på och tagen på allvar då man har något att framföra gäller alltid i alla lägen.

Det handlar om respekt inför varandra …

Detta hände mig 2009…så det är 8 år sedan nu som det hände..det har format mig till den jag är idag. 8 år och ytterligare 4-5 chefer har passerat sedan dess. Man kan ju undra varför det är sådan omsättning på chefer? …Det är som att byta tränare var gång och lägga om strategi inför en match där man haft ett upplägg för hur man ska genomföra allt på bästa sätt …för alla chefer har sin version om vad som är en bra arbetsplats.

Sanningen är den att det kan bli helt om var gång en ny ordning ska ställas…det kan bli lätt förvirrande och helt upp och ner..men det är det vi får förhålla oss till.

 

 

 

 

Nu har jag fotograferat lite med  min systemkamera..fattar fortfarande inte hur jag ska få över bilder från min samsung mobil. Jag lägger heller inte ner någon större möda på att försöka ska jag väl oxå tillägga. Har prövat några gånger utan att få till det så är det med det.

Därför har jag inte haft mycket bilder att visa här på bloggen.  Vädret har varit grått och trist så systemkameran har fått vara hemma..men i söndags tog jag 4 bilder 🙂 med min Nikon. Var förbi graven och tog en bild i dagsljus..var ju där även i mörkret dan innan efter att jag varit på revyn.

Nu är det höst..löv överallt..krattade ihop löven i min trädgård häromdan och täckte hallonbuskarna och röda vinbärsbusken med en del. Hm..hade glömt att klippa ner hallonbuskarna i år men så har jag ju haft lite annat att tänka på.

Nere vid A-lagarnas brygga fotograferade jag graffiti väggen…den var ganska nysprayad..jag gillar att väggen står där och att den lyser upp i grådiset.

Det är många som åker hit för att göra konstverk med sprayfärg.

Här cyklar jag förbi ofta och här gick jag med mamma många gånger..och jag tänker på henne hela tiden då jag är ute  och far runt på min cykel. Att vi var ute så mycket ändå och gick så långt som vi gjorde..det saknar jag mycket att köra hennes stol med motorn lille viking. Nu kan jag känna att hon och pappa ändå är med mig..när jag är ute. Nu har jag en grav att gå till och där kan jag gå förbi ofta eftersom den ligger på vägen mot stan..där krattar jag lite och pysslar med blommorna och tänder ljus.  Så håller jag fortfarande på och har gjort sen pappa gick bort. Det är på något sätt mitt sätt att sörja på att visa min tacksamhet över att jag fått ha dem som föräldrar…att hälsa på dem där på kyrkogården ger mig styrka och ro..fast jag vet att det bara är deras aska som ligger där att de nu är någon annanstans..min farmor och farfar är oxå där likaså farmors bror med fru ..och pappas farfar och fru.

När man längre inte har något föräldrahem att gå till så blir det till slut bara graven man kan gå till..för där känner man ändå lite närhet till de människor man älskat och fortfarande älskar. Innan så var ett litet rum på ett demensboende mitt föräldrahem..

Ja det är sorgligt..men livet går ändå vidare ..ja det gör det. Än är inte mammas liv helt avslutat ..nej vi har bouppteckningen och arvskiftet kvar. Årsredovisningen till överförmyndaren är klar i alla fall. Det är ganska mycket att ta tag mer än man kan ana.
Hämtade upp pappas låda ifrån källaren igår..ville ha hans bouppteckning framme oxå nu då vi ska göra mammas..en stor bunt med papper är vad det blir kvar då man dött. Pappas hög var inte så lätt att reda i kan jag säga ..vi visste ingenting om hur hans och mammas ekonomi såg ut. Han hade levt upp det mesta av sitt lilla kapital och det gladde mig och mina syskon att han hade gjort lite för sina pengar istället för att ruva på dem …för pengar får man inte med sig då man går.

Det var sorgligt att se vad jag hade stoppat ner i pappas låda…då var jag ju i chock över att han lämnat oss så hastigt och oväntat. Däri fanns lite av varje som jag ville spara bla hans träningströja med lagets namn på som han hade då de tränade fotboll. En sliten bli med gul text bakpå..ja den kanske man skulle rama in och ha på väggen. Slipsar hade jag oxå lagt ner i lådan och hans favorit t-shirts. Hans sköna sandaler som han älskade att gå i och så lite papper och fotografier.

Hittade oxå blocket som han skrivit i till mig..med mitt namn på. Det som jag fann då jag var i hans lägenhet och gick igenom alla grejer. Det är mitt och ingen annans däri skrev han av sig till mig om sina tankar om livet och hur det blev. Det ska ingen annan  få läsa ..eller hade ni delat med er det till era syskon om det var ämnat bara för er? Det står mitt namn på..från pappa.

Usch ja vad jag grät då jag läste allt han skrivit..jag förstår att han hade mycket inom sig som han inte kunde uttala.  Det är sorgligt ..

Jag förstår att han och jag är ganska så lika ändå..han skrev mycket och liksom jag hade han lättare att skriva än att tala om hur man känner sig. Han sa ofta att jag var enastående så det ordet ville jag ha med i mammas minnestal för just det ordet förklarar vad mamma och pappa betydde för mig..de var de som var enastående.

Han kunde komma med en bukett blommor till mig då han varit på torget om lördagarna. Då åkte han upp till stallet för att ge mig dem..och sa det är ju här du är som oftast bland hästskiten så jag åker hit först för sannolikheten att du är här är som störst.

Sådan var han ..då åkte vi hem och tog en fika ihop. Jag var även i stallet den morgonen då pappa låg död i sin säng..då jag fick samtalet ingen vill få från min syster att jag måste komma och öppna dörren för pappa öppnar inte.

Allt det här kom över mig igår igen och jag förstår att det kommer komma över en ibland lite då och då hela livet. Ska sätta mig en dag och läsa i kollegieblocket som pappa skrivit i till mig..en dag då jag har tid över ska jag göra det ..för det är tung läsning. Men samtidigt känns det som om han ville att jag skulle veta hans innersta tankar så även om det är jobbigt att läsa så styrker det mig att han ville dela dem med just mig.

Hm..idag är det jobbdag..ska på arbetsmiljödag med jobbet..PA konsulter chefer och skyddsombud är inbjudna till denna dag..tänk att den inföll dagen innan vårt extrainmsatta apt som är i morgon eftermiddag. Hoppas att jag får lite kött på benen att ta med mig i morgon då vi ska ta upp hur år framtida arbetsmiljö ska bli.

Ska grunda med lite havregrynsgröt innan jag sätter mig på cykeln dit jag ska ..bilen får stå så slipper jag leta parkering ..denna stad har ont om parkeringar och så ska man helst sms betala vilket jag inte prövat mig på ännu..så tur att det inte är halt ännu så att jag kan cykla dit.

SES!

Ja då livet går i stå då har man massor med tid att tänka..man är där i nuet och tänker både bakåt och framåt..för man vill vidare inte stå och stampa på samma ställe.

Det kan vara frustrerande att man inte kommer någon vart ..men vet ni vad ..när livet går i stå så är det då man kommer som längst ..man bearbetar sina inre tankar och får då en lektion i hur livet är på riktigt. Då ser man allt mycket klarare och insikter kommer till en och svar man inte haft svar på kan man komma lite närmre. Att stå stilla i en värld som snurrar på ..är inte enkelt..men man får ha lite tålamod så kommer det att bli hur bra som helst. Känslan att bryta med strömmen att inte längre flyta med strömmar som tar en dit man inte vill..är så mycket bättre.

Jag uppskattar livet mycket mer nu efter sorger och bedrövelser så är jag glad att jag kan se det så…jag vill ta till mig allt som kommer till mig och det kommer till mig bara man har tålamod nog.

Visst är och blir man ärrad och sårad ända in i själen ..och det kan man inte ta bort..men lära sig att ta sig runt på något vis. Mönster man hamnat i för att komma förbi svåra saker formar om vägen man vandrar på…och det formar även om mitt jag..mitt jag som är stommen i själva livet.

Så ibland vet man knappt vem man är…påtryckningar utifrån och även från en själv gör att man ibland vacklar i sin tro på sig själv.

Jag tror att det är bra att stå stilla i livet ibland även om man inte vill det..för själva livet själv kan inte vara ment att rusa fram så man inte ser meningen med det.

Ibland har  jag tyckt att det stått still för länge och då har jag verkligen tvekat och tyckt att jag missat en massa upplevelser som aldrig mer kommer åter…då är det tungt..känslan av att vara utanför allt skeende är ingen rolig känsla att känna inifrån och ut.

Jag gräver inte ner mig då ..utan ger mig ut i den kalla råa hårda världen ändå ..för i naturen hämtar jag kraften som jag tar till mig för att gå vidare med det som är menat just mig.

Man får helt enkelt uppskatta allt man kan ta till sig…stannar man upp tillräckligt länge så kan man få se magiska ting..kanske bara jag som ser dem men då är de än mer mening med dem..dessa tecken från ovan som ger mig tröst , hopp..och tro …jag kan se ljuset bortom de mörka molnen och se att ljuset skiner på mig av en anledning som jag kanske inte riktigt vet om än..

Solstrålar…genom mörker som skiner igenom som vackra strimmor bara för mig.

Nu tror ni nog att jag är nere i deppträsket och att jag sitter fast där i gyttjan ..men jag är inte deppig har bara tappat modet lite och min riktning ..åt vilket håll jag ska fortsätta.

Min mamma var en solstråle..min mormor gav henne namnet Sade som betyder just solstrålen..hon tyckte att mamma spred glädje och alltid var glad därför fick hon namnet Sade..

Nu ska jag berätta om magiska solstrålar..då vi hade urnsättning för  pappa och mamma. Mamma senast i torsdags pappa fredagen den 13 2011 ..då regnade det som spön i backen ..men se solen sken under hela pappas lilla väg fram  till graven då min bror bar honom dit och hela tiden vi stod där vid graven. I torsdags var det oklart hur vädret skulle bli ..det har varit gråväder hur länge som helst..men just denna dag vart det uppehåll även om det var molnigt så var det lite ljusare. Kan ni tänka er att då händer det igen när min bror bär urnan till graven …att solen strålar finner en liten lucka i det tunga täcket av moln..och skiner ner på oss där vid graven tom begravningskillen nämnde detta ”moment of lights”

Då kan man lätt tro att det var mamma och pappa som var med och fixade vår sorgliga stund och ville göra den lite ljusare… när mammas stoft var nere i jorden och vi sjungit Blinka lilla stjärna som barnbarnen ville och så gjorde för 7 år sedan för vår pappa..då föll stora tunga regndroppar ner på oss som stora tårar som om himlen grät  ..jisses så lägligt att man inte annat än kan tro på mirakel.

Man ser det man själv vill  ..och man tolkar tecken som kommer till en då det sker…men nog var det lite märkligt att det hände igen..glädje och sorg ..regn och solstrålar som gav oss stor tröst..där vi stod på grusgången tillsammans för att ge mamma sin plats bredvid pappas..farmors, farfars , farmors far och hans hustru Goda.

Ja nog är det märkligt…

Kram

Hur

Posted on: 15 oktober, 2017

Hur ska det bli egentligen ..det är många hur, om, vad och när? just nu..

Tur att jag står med bägge fötterna ganska stadigt på backen ändå…det är bra då det blåser en vinande kall snålblåst runt ikring en…om om om och om igen! Att man själv inte vacklar och blåser ikull..

Vad nu då jag inte vet jag vad det är för krafter som styr ..jag behåller lugnet och ser på och kanske agerar jag så småningom ..men attans då man får verkligen hålla sig lite för att inte dras med..men lätt är det då inte ..det går inte att yppa minsta lilla ord så tar vinden i direkt och man kan inte hejda dess framfart.

Milda makaroner säger jag ..mothuggen haglar likt stora snöbollar i backen och rullar så att de blir stora som hus..

Förutfattade meningar om hur saker och ting är är redan fattade ..innan saker ens skett..det kallar jag starka krafter ..och man kan inte hur gärna man än vill få stopp på det.

Hm…man får ta de strider man tror sig kunna rida igenom och ta sig ur ifrån med hedern i behåll. Det är små ting som blir stora så stora  att de längre inte är det lilla som var döljs av allt annat ..och ingen  vet längre vad som var början eller ens vad slutet ska sluta.

Jag har lärt mig att iaktta försiktighet ..för att slippa mothuggen och de meningslösa diskussitionerna för det leder ingen vart att ens inflika något vettigt ..det bara eldar på än mer..och de som startat branden lägger då bara på en mer ved på brasan..

Vad är det som driver vissa människor, vad får de ut av att bracka ner på andra och vad är hela deras syfte med att behöva vara på ett sätt som för mig är ganska obegripligt..då de blir så upp i det som sker att de missar hela poängen med det? Det finns ingen substans kvar till slut…allt blir bara en degig geggig kletig massa som tar sig in överallt och lägger sig som ett äckligt tungt lager överallt.

Jag talar i gåtor jag vet men jag måste gå i kring het gröt för att få ur mig vad jag känner inför detta hur i helsike dumma beteende uppstår.

Det är någon slags urkraft som bryter ut om ting som ord som uppfattas som hot mot hela verksamheten eller så är det personliga tolkningar som blir till precis vad som helst annat än dess egentliga betydelse.

Så kan man nog säga att det är..det startas krig där det egentligen ingen fiende finns..bara för att konspirera och intrigera för att själva vinna mark ..man avväpnar någon ända in på kroppen och det inspirera andra att fortsätta intrigera och så är lavinen igång.

Jag är ingen som lägger på mer ved på en brasa som borde få brinna ner av sig själv och sprida värme med sin glöd innan den blir till aska.

Mer har jag inte att säga denna söndag.

Jag ser sammanhanget och sambandet med det som händer det är alltid något ..en början på att ha förståelse för det som sker.

SES!

 

 


februari 2018
M T O T F L S
« Jan    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  

Arkiv

Kategorier

Allena ensam semester trivs mask tankar barnbarn barnbarn barn barn barnbarn rödlök fika jordgubbar saft tvätt packning Mallis Rhodos berget blommor spinning promenad hemmakväll böcker film tvättrace rhodos Mallis blå anemon bär jordgubbar bigarråer hallon semlor vit choklad krusbär rödavinbär trädgård balkong tomater bärkräm havregrynsgröt regn räkningar mamma egentid förhållanden carpe diem funderingar semester kaffe sol promenad hästar zlatan delaktig sammanhang dörrar vägar digital fotoram bilder födelsedagspresent 2012 nu grönskar det efterlyst gofika solnedgång barnbarn flagga bröllop diadem tiara barnbarn sovmorgon Fototriss 208 Hårt svårt börja om Fototriss 209 gemenskap fototriss 225 M frestelser begär karaktär frukost kalas lördag funderar födelsedag fira årsräkning retrougn ambrosia sabrina lönekuvär spargris kontantlös fågelskrämmor A frukost tvätt kråka blomlåda sola födelsedagskalas glass glass salt lakrits chutney surt allsång skansen sommar regn Mallis helg jobb svacka roligt tråkigt hälsa sjukdom diagnos symtom bot vetenskap synsätt välbifinnande hippokrates helheten läkare specialister medkänsla vinterkräksjuka is mjölk träning Mallis vin fest party jobb möte skor prokastinera brev mamma promenad danspass boxning lejonet arbetsprov jordgubbar kalas flädersaft drinkar bubblor maräng mascarponegrädde gla kolfilter torkarblad mat kylskåp toscakaka hollywood Beverly Hill lejonet brumbrum lycka pengar välbehag framgång rik fattig mamma mamma blommor prästkragar lupiner rödklöver kyrkogården paraply regn åska Mallorca halsont grabbarna grus palma nova mamma rullstol möte behov egentid semester kick off midsommar mat överflöd salta grodor sommarhagarna promenad musik balans lagom light extrovert introvert känslighet energi musik Lana del Rey musik P1 sommarpratare Maja Ivarsson nationaldagen ullared barnbarn mamma rabarber och jordgubbspaj vaniljsås solsken promenad natt görtrött grannar kaffe sommarpratare nätter fokus häl dottern söndag paket Justin Bierbermonster high pengar tårta student ekonomi kaffe spinning ryggpass solsken bikini picklad rödlök rabarberchutney james bond tid för hämnd playa Rhodos frappe seg cortison silver god man årsräkning kopior gröt räkningar pappa mamma semester semester turkiet Rhodos Mallis midsommarafton tvätt semla keso hallon yoggi pizza jobbmöte träning mål vikt kilo fläsk sjuk feber halsont ingefära te honung födelsedag tårta blommor mamma sjuk kaffe koffein smitta kräk hosta halsont beroende karensdag kompledigt kurera valnötter äpple Lena Andersson sol bad sommar tingeling barnbarn leverpastej gurka havregrynsgröt äventyr sol himmel räkningar molnen skingrade nudlar nyttigt halsont hes tvättrace sol promenad mamma vård digital fotoram bibblan träning maska tidsbrist personal sol sovmorgon vaken natt sommar semester fantasier natur vik båt sjöbris hamn ankare sorg spinnaker segel vind HSP berg och dalbana specialbegåvning spinning polis bråk skrik borrande tak hål sova student 2013 student tårar respekt fixat sårad ledsen känslor ytan swedish Hose Maffia sylt saft konserveringsmedel minne glömska tankar drömmar sömn drömmar curling plan flygfärdig kärlek omsorg lycklig verklighet val möjligheter teflonpanna glad bara en bild telefonsamtal mamma tema utmaning fantasi trögtänkt nasonex kaffe promenad minusgrader Tro hopp bakslag lejon träning hantlar vikt spinning euro sjusovare klocka Eclipse Tvättstuga spysjukan semesgter jobbmöte k-special tvätt svett nys popcorn film utsövd dammsugare kaffebryggare ensam sällskap varg älg rådjur hästar får ronja birk natur fotosafari usb minne nikon minolta zlatan midsommarafton jordubbar vit choklad ösregn änder ostbågemössa mys fredag sol
Annonser