Archive for the ‘Pappa’ Category
Håller i
Posted on: 11 augusti, 2022
- I: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | cykelturer | Hoppfullhet | mamma | Minnen | Pappa
- 3 Comments
What inlägget jag just skrev kom bort??
Här lever jag på som jag brukar.. trotsar bihåls värken och gör lite av varje ändå cyklar solar badar och går till gymmet då och då. För man kan ju inte bara sitta inne och tycka synd om sig själv.
Blåklockorna fann jag på en cykeltur vid Vätterns kant ja jag fotograferar lite fortfarande försöker att använda systemkameran men tycker den är klumpig och tung att ta med.. så oftast fotar jag med mobilen som här på blåklockorna.
Igår var det iskallt i Vätterns vatten så jag tog bara ett snabbdopp. Försöker ju att behålla min solbränna fast jag vet att solen och värmen är jobbig för inflammerade bihålor så trotsar jag dem för älskar ju solkysst hud och solens värmande strålar.
Tog sen med dottern, hennes fru och deras amerikanska väninna på en roadtrip till min favoritsjö Noen.
Här är det gudagott att vara ..tyst vackert och oftast ljummet vatten om man nu jämför med Vättern. Här kan man ligga i länge. Ville visa väninnan lite av Sveriges natursköna natur.. det tar en stund att åka hit men det är värt det jag lovar. Vägen hit är hisnande vacker och slingrar sig genom bygden på smal nu asfalterad väg. Sjön är min barndoms sjö… vi hade stuga i närheten så vi badade alltid här. Då fanns ingen brygga och inget utedass men det gick bra ändå. Omklädningsrummen fanns dock.
Pappa hade en roddbåt här och vi rodde ofta ut och fiskade och njöt av lugnet. Pappa bodde som liten här i bygden farmor och farfar var statare i Degla ett herresäte där de arbetade och slet åt herrefolket. Så historiskt sett är stället förknippat med min familj. Min Farmor växte även upp där på gården.
Så är det med den historien så inte så konstigt att vi hyrde en stuga där.
Ha de!
SES!
Sommar
Posted on: 12 september, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | längtan | mamma | Minnen | Oförglömmliga händelser | Pappa | Semester
- 2 Comments
Vilken annorlunda sommar vi haft ..2020 går till historien som den sommaren då vi inte skulle umgås nära med vänner, nära och kära och absolut inte träffa människor man inte träffar vanligtvis.
Detta har påverkat mig mer än jag först kunnat ana ..jag har verkligen hållit mig för mig själv mestadels och jag har gjort saker som jag vanligtvis inte gör ensam.
På ett vis har det varit som balsam för själen att ensam företa sig saker, ibland har man saknat någon att uppleva och minnas denna sommars upptåg med ..men det är som det är. När man inte ska umgås så blir det som det blir. Inte många har suttit i min bil denna sommar..ett fåtal har jag haft i mitt baksäte..2 av mina barnbarn har jag inte kunnat undgå att ha i bilen annars har jag kört runt ensam dit jag ska.
Jag har letat upp badplatser där det ingen trängsel varit ..har fått åka lite längre än jag brukar men vad gör man för att få ta sig ett dopp när det råder värmebölja. Jag har cyklat ner till Vättern och tagit kvällsdopp på småställen där det är lite svårt att gå i men otaliga kvällsdopp har det blivit. Vättern är en fantastisk sjö att ta svalkande dopp i och helt galet vackra solnedgångar har jag upplevt och badat i. Men som sagt i ensamhet har jag oftast haft dessa upplevelser. Min yngsta dotter , hennes tjej, mitt X och katten Ziggy har varit med några gånger. Vi har ibland fått stå i kö typ och vänta sitta på en filt i solen innan vi fått gå ner till vattnet då de små ställena varit upptagna.
Det var min pappa som visade oss dessa små badställen för många herrans år sedan ..då vi ofta åkte ner på kvällen och tog kvällsdopp då han själv ville svalka sig efter en lång arbetsdag.
Så i år för första gången på många år har jag badat där igen. Alltså det är lite magiskt att uppleva vackra saker allena ..då står tiden still och man kan för en stund släppa tankar på pandemin och bara vara i det vackra.
Jag har badat fler sjöar som jag badat i då då jag var barn ..på bilden överst badade vi om somrarna då vi hade en sommarstuga i närheten. Sjön heter Noen och jag minns att vi hade en båt däri som vi åkte ut i och fiskade eller bara rodde runt med. Pappa hade även en Kanadensare där i.
Hit åkte jag en dag själv och jag var helt själv där länge. Kom inte ihåg att där var så vackert..det var helt vindstilla så jag låg ute på bryggan och solade mig. Vattnet var ljummet ett av de skönaste dopp jag tagit denna sommar. Tystnaden överrumplade mig lite liksom det stilla nästintill spegelblanka vattnet gjorde.
En dag var jag faktiskt tillsammans med min mellandotter och några till i deras båt. De har båten i sjön Bunn..en heldag på sjön blev det. Åkte i kanalen över till sjön Ören ..där åker ju de Trollska båtturerna med turister som vill uppleva den trollska naturen där. Vi mötte den stora turistbåten och den är så stor att den kan bara köra i mitten av kanalen ..så vi fick typ köra upp på land för att den skulle komma förbi oss.
Vi badade länge vid en långgrund strand i Ören.. Björkenäs naturreservat. En skuggig badplats med björkar som skuggar. Där finns grillplats och ett utedass. Perfekt för en utflykt med båten. Jag var i båten och åt min kycklingsallad medans de andra grillade så jag var i solen hela dan. Många dopp blev det denna dag.
Hade med mig min systemkamera den använder jag ju knappt längre..vet inte vad som hänt ..tycker inte bild kvaliten är som jag vill ha längre. Kör ju alltid på automatik och det har alltid varit ok innan ..nu tycker jag inte att det blir något sting i bilderna ..de har inte de kontraster som jag vill ha därför har jag inte med mig Nikon så ofta längre. Bilderna jag visar i detta inlägg gör därför inte verkligheten rättvis. Så mycket som jag fotat med systemkameran innan kanske är det så att kameran är slut..utmattad och slutkörd. Förra Nikon kameran jag hade blev just det den slutade fungera helt så mycket bilder tog jag. Avtryckaren la av helt till slut helt utsliten.
Har gått igenom alla inställningar och det ser ok ut så jag ger denna kamera en chans till.
Många dopp har det blivit denna sommar dock inget besök på Cafe doppet.
Är det jag som har hängt upp mig på bild kvaliten? Denna bild är tagen med min samsung och jag tycker den är bättre kontraster i än de jag tar med systemkameran. Det borde ju vara tvärtom.
Kanske är det mina ögon det är fel på..kanske är det dax att köpa en ny kamera igen.
Snart är mina 2 extra veckors semester över sökte ju dessa veckor för länge sedan då jag inte kom iväg till Grekland så la jag dessa veckor nu i september. Det var tur de för de 4 sommarveckorna på huvudsemestern räckte inte för att återhämta mig från årets händelserika månader i virusets framfart över hela världen. Dottern som blev fast i Kalifornien i över 3 månader och stressen det medförde innan vi fick hem henne igen gjorde situationen övermäktig. Det går inte att beskriva riktigt hur man mådde då. Det sätter väl sig i kroppen tänker jag. Jobbsituationen gjorde det ju inte enklare.
Vi hade ju ingen skyddsutrustning i början så det var verkligen helt galet ett tag.
SES!
Ledig dag
Posted on: 18 februari, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | längtan | mamma | mat | Pappa | Semester | träning | Vardagliga ting
- Kommentera
Bokat tid för passfotografering..upptäckte att mitt pass går ut in juli. Jag åker ju till Skiathos i maj ..så det är väl lika bra att passa på och göra ett nytt. Om vi nu kommer iväg..men det hoppas jag ..tänker på hur det här Coronaviruset utvecklar sig. Det är läskigt med virusar som inget bot finnes mot.
Hoppas att det värsta är över i slutet av maj då vi åker.
Idag har jag bokat tvättstugan, fick ett ryck igår och tänkte tvätta kuddar täcken och bäddmadrasser…inte gjort det på väldans länge. Tvättar ju mest uppe i lägenheten vilket gör att jag kan tvätta lite då och då. Slipper de långa tvättpassen i stuga och allt spring upp och ner. Det tar ju mycket av min tid som jag istället vill ha till gymmet. Hm..denna vecka blir det mindre träning..om jag inte får för mig att ta ett förmiddagspass i gymmet i morgon. Får se hur dagsformen känns då.
Igår var jag på ett Powerbox pass ..ojoj jag som mestadels bara spinnat nu det sista året fick använda lite andra muskler än jag brukar..haha fick även känna på lite mjölksyra i armarna ..det var länge sedan. Jaja tufft och jobbigt ska de va och jag kan inte låta bli att ta i allt vad jag har när jag tränar. Så idag trodde jag att jag skulle få värsta träningsvärken ..men det känns inte så mycket ändå..bara lite i armmusklerna. Magmusklerna fick sig oxå en omgång..situps gjordes och ja jag vet att jag fuskat med magens muskler så de var ju bra att de fick jobba. Alltså det är ju magen jag behöver träna har fått bukfett som jag aldrig förr haft.
Det är väl typ för att ha något att ta av om det skulle behövas någon gång. Men jag vill inte se ut som en airbag..kan ju inte ha kjol längre då jag ser gravid ut och kjolen blir som ett tält. Hm..egentligen är jag inte så kroppsfixerad jag trivs ganska bra ..men kan bara inte använda vilka kläder som helst då magen putar för mycket. Så jag går mest i byxor, jeans och shorts. Vissa klänningar går oxå bra men är ingen klänningstypen egentligen.
Klänningar är snyggt på andra inte på mig. Men jag har köpt några nu ändå för det är ett väldigt skönt plagg att bära speciellt om det är varmt. Men låren har en tendens att klibba ihop så då använder jag korta cykelbyxor under.
Alltså kroppar förändras med åren det bara är så..hormonförändringar då man är i menopaus gör att vissa lägger på sig kilon man inte vill ha ..jag är en av dessa ”vissa”
Det jag har svårast för är ändå magens omfång. Men jag kan leva med den som den är ..tänker att lite träning varje vecka håller kroppen lite i trim och det skadar inte att låta den jobba lite för födan den får i sig.
Jag kompenserar kan man väl säga ..tränar och kan äta lite gott då och då.
Jag älskar ju att äta gott..bakar som en stolle emellanåt men det mesta ger jag bort äter inte mycket sött…för jag trillar lätt dit då om jag börjar ..det kallas väl socker begär. Det vill jag helst inte trigga igång.
Kan ibland köpa lite godis och tro att jag kan ha det i en skål ..men allt äts upp om det finns och det är väl lika bra det om man tänker på syra angreppet på tänderna så kan man lika bra äta upp allt på en gång och inte småäta lite då och då.
Igår var det min mammas födelsedag 17 Februari 1939.
Tänker mycket på min mamma och jag saknar henne oerhört likaså min pappa saknar jag och tänker att de borde ha fått leva längre. Deras slut blev inte som någon av oss trott och det är väl tur att man inte vet om i förväg hur det ska bli. Man ska leva i nuet och ta vara på varje dag.
Till detta hus på höjen med Vättern i bakgrunden kom min mamma då hon och hennes bror skickades hit till Sverige under kriget.
Mamma blev fosterbarn hos Lisa och Aron Rebeskow. Aron var av Italiensk härkomst därav kom efternamnet.
Nu är både mammas och pappas tid över här på jorden ..mamma som bodde på demenshem och pappa som slapp komma dit. Så som det är i vården nu kan jag ändå tänka att det är skönt att de är borta. Pappa våndades så över att se hur mamma hade det och som vi kämpade för att hon skulle få det bra.
Det är så jag tänker oxå att sluta sitt liv på hemmet är inget att se fram emot.
SES!
Att vara eller icke vara
Posted on: 3 januari, 2020
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | cykelturer | längtan | Minnen | Pappa | Semester | svartvitt | Vardagliga ting
- Kommentera
Nytt år nya tag..ett tomt block att fylla med fortsättningen av livet.
Jag har klarat av 2019 så nu ska jag väl oxå fixa 2020. Året som gått var väl inget höjdar år men visst hände det några bra och härliga ting..tex semestern på Skiathos . 2 fantastiska veckor på den grekiska ön som jag ska återvända till även detta år i maj ..så det ser jag fram emot med glädje. Jag åker gärna till samma ställe fler gånger om jag trivs på platsen. Många har just Skiathos som favorit ställe och många åker dit igen hörde vi då vi var där. De bredvid oss på hotellet hade varit där 10 ggr..en del andra än fler gånger just för att ön är så gemytlig och trevlig.
Så nu har jag 14 dagars semester på ön att se fram emot. Denna gång åker vi 3 personer min syrra och min kusin hänger på. Vi ska bo lite högre upp mot berget denna gång så vi får än mer motion ..jag som trivdes så bra på förra hotellet..men men nu byter vi hotell.
Jag har tänkt mycket på vad som gör att man orkar fortsätta med det men gör och det är just inplanerade händelser att se fram emot som gör att man gnetar på trots att man egentligen bara hade velat ge upp och skita i allt.
För att få ett bekvämare liv..och slippa kämpa på i motvind och knappast ha något privatliv. Ibland så tänker jag att jag längtar till att gå i pension och hade jag möjlighet hade jag gjort det redan …men så är det ju att den möjligheten finns inte. Inte klokt att längta till pensionärslivet redan…varför ska man inte kunna kombinera arbetsliv och fritid och ha ett bra liv medans man förvärvsarbetar?
Jag har alltid jobbat och kämpat på och trott att ju mer jag jobbar och kämpar på så kommer jag få det bättre i slutändan. Har orkat massor genom åren …jobbat heltid mestadels och varit ensamstående mor i många år med stort eget ansvar..kanske är det därför jag nu vill ha det i lite lugnare takt..tänker att jag blivit lite äldre och förtjänar ett lugnare tempo.. kroppen börjar kännas av och om man lyssnar på den så säger den att nu är det bra sakta ner och ta det lite lugnare.
Då ska man helt plötsligt ge än mer jobba fler arbetspass och få än mindre återhämtning. Det rimmar inte riktigt..att slita ut de som jobbat i många år då yngre förmågor borde ta vid ..och vi lite äldre med slitna kroppar borde få ta det lite lugnare. Nej då ska vi slita än hårdare. De yngre som borde ta vid vill inte jobba som vi ..de säger ifrån och ställer högre krav på arbetet de ska utföra ..så många tackar nej till jobb för de ser att det är slitigt och tungt och söker därför sig till andra yrken. Det hade nog jag oxå gjort om jag såg hur arbetsförhållandena såg ut ..men då jag var ung var det helt annorlunda bemannat. Man var fler på golvet ..jag jobbade i butik då ..mitt första jobb var på stora Domus varuhuset och där var man en stor familj där man hjälptes åt.
Så roligt att arbeta det var då man hade respekt och passade tider och skötte sitt jobb på allra bästa sätt. Man ville lära sig och visade man sig intresserad så fick man jobb lätt som en plätt.
Upplevde då aldrig annat än positivitet inget skitsnack bakom ryggen och inget gnäll. Man jobbade på och trivdes med det man gjorde och man var uppskattad bara det gjorde ju att alla trivdes och arbetsmiljöproblem fanns inte på samma sätt som nu. Inget som jag märkte av i alla fall.
Nu är arbetsklimatet hårdare ..det krävs mer av en och att man jobbat länge och har erfarenhet och kompetens ses inte längre som någon större fördel,nej snarare tvärtom.
Det är sannerligen en dyster utveckling ..vi som varit med länge ser ju tydligare hur det blivit då vi varit med på den tiden då mycket var annorlunda i vårt land..och vi kan jämföra då och nu. Allt var inte bättre men mycket var bättre än det är nu.
Hela vårt samhälle byggde ju på att man tog ansvar och var trogen landets lagar och regelverk. Man visste vad som gällde och försökte vara en så bra medborgare som möjligt.
Nu vill jag inte glorifiera dåtiden ..nej nej det jag vill få fram är att det var andra tider då. Jag är stolt över att ha fått möjligheten att växa upp här i Sverige i ett tryggt Sverige. De flesta barn som växte upp då hade det bra ..Sverige var ett framtidens land och här fanns en framtid det kunde man känna. Sverige växte och vi fick det bättre och bättre..om man jämförde med hur farföräldrarna fått kämpa för sin överlevnad. Gnetat och vänt på varje korvöre. Min gamle farfar var statare och de bodde i statarlängor och jobbade åt en husbonde som ägde mycket mark.
Min pappa växte upp under sådana förhållanden i ett generationsboende kan man väl kalla det. Det flyttades in till städerna för där fanns det jobb i fabriken. De jobbade sig uppåt för att få det bättre och det fick de.
Jag fick alltid höra att gör ditt bästa och sköt dig. Du kan gå hur långt som helst. Jag var blyg men jag fick ett bra självförtroende hemifrån för de vuxna trodde på en. Det är värderingar jag fått som jag fortfarande har med mig.
Nu upplever jag att det är helt andra värderingar ..och jag fattar väl att det är så att det förändras med tiden. Man har längre inte samma respekt för äldre människor .. och man kan vara ganska så ohyfsad i sitt bemötande. Det har jag svårt för ..och det kan jag inte acceptera.
Man kan säga de mest horribla ting ..ord som jag inte ens vill skriva ej heller säga ..
Jag upplever att det är en hård värld vi lever i nu…utan empati och förståelse för varandra.
Det är ledsamt..jag pallar inte med att se vad människor gör med varandra och jag själv hamnar i kläm oxå ..men då tänker jag att jag kan ta det jag är stark och klarar det …hellre än att någon som inte klarar det får ta det. Jag står upp för de svaga det har jag alltid gjort..vet inte om det är en styrka ej heller om det är särskilt starkt för det tär på en ..fast det syns inte utåt.
Man kan väl säga så här att ingen är så stark att man kan ta hur mycket skit som helst …alla är vi människor av kött och blod och med ett hjärta som slår.
Alla har vi känslor..mina känslor är mina ..om jag inte orkar mer så gör jag inte det…ingen annan kan säga till mig hur jag ska känna och att det jag känner bara är min känsla och att den inte är verklighetsförankrad.
Jag lever i verkligheten inte i någon påhittad såpopera.
Jaja som ni märker har jag mycket som jag går och tänker på..jag har ju tid att tänka i min ensamhet speciellt sista tiden då jag inte mått bra och då jag varit nere i skosulorna och vänt. Jag mår lite bättre nu och tänk jag ska gå till gymmet idag. Har inte varit där sedan 3 okt..så det är hög tid attg bege sig dit..röra lite på fläsket och få igång maskineriet igen. Det är inte bra att bli sittande och liggandes som jag har varit nu länge..men är man orkeslös så behöver man väl vila.
Nu ska jag packa väskan och strax bege mig av… sen ska jag fixa frillan och tvätta bilen min ..den har varit lite bortglömd då jag varit håglös ..har knappt åkt med den heller bara några vändor till jobbet.
Nu cyklar jag ju igen till jobbet…så nu händer det grejer.
Kanske det…den här stolpen fotograferade jag på Södermalm!
SES!
Soon Im back..
Posted on: 21 augusti, 2019
- I: Aftonbladetblogg | drömmar | Glädje | mamma | Pappa
- 9 Comments
Har haft fullt upp med att måla om mitt kök denna sommar och det blev klar på 6 veckor. Jippie!
Har oxå fört en annan slags utmaning denna sommar som heter Undersköterskeupproret. Finns en sida på FB där vi har samlat oss och nu på torsdag lämnas våra protestlistor in till regeringen 14 000 underskrifter om inte än mer har vi fått in. Socialminister Lena Hallengren kommer att ta emot listan!
FB sidan startades av två Stockholmstjejer ..Marie Wiberg och Jenny Klingstam.
Uppror sker på flera platser: Stockholm Borlänge Skurup Tingsryd Jönköping och Tranås.
Så håll ögonen öppna och följ gärna vårt uppror mot bättre villkor för oss Undersköterskor. Vi har liksom tröttnat på alla försämringar som kallas förbättringar. Allt handlar om ekonomi såklart.
Det håller inte att försämra villkoren för en yrkesgrupp som måste bli mer attraktiv för att vi ska klara av äldreomsorgen, nu och i framtiden. Vår kamp har bara börjat det kommer inte att sluta med detta upproret. Vi ska fortsätta kämpa för bättre arbetsvillkor med rimliga scheman, löner och arbetstider som går att kombinera med familjeliv och fritid.
Det handlar om välfärd som man inte kan skära ner på ..för vi blir ju fler och fler äldre ..och alla kommer vi bli gamla någon gång.
Man kan väl säga att vår kamp är en kamp för alla människor i hela vårt land.
Vi värnar om de vi vårdar och ger omsorg till det är oxå för deras skull vi nu tillsammans måste göra oss hörda för att orka fortsätta jobba i ett yrke som är så viktigt, vi gör ju stor skillnad och ger många en meningsfull tillvaro. Man ska kunna vara trygg i att åldras och veta att om man behöver så ska man få hjälp.
Nu låter det som jag skriver att tal ..jo då jag ska tala vid rådhuset här i min lilla stad imorgon där vi ska manifestera mot alla nedskärningar. Jobbar inatt så det blir till att dygna imon ..tröttmössa på och så går det säkert jättebra.
Jag är ingen talare så önska mig lycka till!
Tillsammans är vi starka!
SES!
Sinnesro
Posted on: 7 maj, 2019
- I: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | bra dagar | drömmar | Glädje | kärlek | längtan | mamma | Pappa | Semester | sorg | träning | Vardagliga ting
- 9 Comments
Jobba, äta, träna och sova..jobba. äta, träna och sova..så ser mitt liv ut just nu..det upprepar sig..och visst kan det vara bra att allt går på räls men jag tycker att det blir lite väl statiskt..nästan tråkigt att inte ha utrymme till att vara lite lite spontan.
Jag cyklar ändå en hel del när väder tillåter och det är verkligen fantastiskt för själen att bara cykla på rätt ut i naturen. Jag insuper allt det vackra och tömmer mig på onödigt som jag samlat på mig och gör plats för bra energier igen. Så är det jag kan bara vara i naturen och sitta och titta och tiden liksom stannar. Man hamnar som i ett tomrum ..där tid och rum är där du är just då.
Det är en härlig känsla..som infinner och då ser jag än starkare hur vackert allt är. Allt blir klarare med en skärpa som är knivskarp sådant som man annars bara hastar förbi och knappast hinner se.
Som detta träd som står borta på kyrkogården utanför vår lilla stad ..nedanför minneslunden. Det måste ha stått där i en evighet ..så stort och stolt det har hunnit växa upp under alla dessa år. Det har stått där och sugit åt sig näring och växt sig större och starkare är efter år. Nu ger det skugga åt de gravar som står i backen. När solen skiner igenom dess grenar gör det begravningsplatsen till en helt magisk nästan trolsk plats. Här stannar jag en stund för att sugas upp av det magiska bli ett med naturen ..och jag fotograferar och försöker att fånga det magiska som är större i verkligheten än det blir på bild.
En bit bort ligger kapellet där vi tagit farväl av både farfar, mor och far.
Så jag brukar cykla förbi här..då och då..även om de minas gravplats finns på en annan kyrkogård så är platsen betydelsefull för mig. Jag strosar omkring bland gravarna och finner en del namn som jag känner igen..jaha tänker jag det är här er plats är bort i backen nedanför minneslunden har ni er plats.
Dit där solstrålar letar sig fram om den skiner tills fram på eftermiddagstimmarna. En så vacker plats och jag förstår varför man valt att ha en begravningsplats just här.
Idag blir det ingen cykeltur ..nej jag laddar inför ett nattpass så jag degar runt här hemma i nattlinne. Imon blir det knappast någon sömn alls ..har tagit ledigt för att följa med dottern till Köpenhamn igen ..hennes flickvän kommer hit för att stanna i 3 veckor och dottern vill inte hämta henna ensam på Kastrup. Så jag tar ledigt sover 3 1/2 tim och så ger vi oss av.
Varför gör jag så här det sliter oerhört på kroppen min ? Jag gör det såklart för dotterns skull…och jag vet ju att snart är det semester för mig. 2 veckor i Grekland så jag känner att jag kommer få min återhämtning snart.
Fast nästa vecka kör det åter ihop sig på mina jobbpass..då jag går på ska jag på schemamöte 8:30..frisören 15:00 och ett fackmöte kl 18..sen direkt till jobbet..och på morgonen då jag går av direkt in till kommunhälsan för hälsoundersökning. Inte optimalt men hälsan ska undersökas prover ska tas för det är inte gjort nu på 5 år. Ojoj tänk va det kan köra ihop sig.
Jag tänker att jag kommer orka ändå..semestern hägrar och jag kommer få ha ledigt i 14 dagar där jag kan sova bada sola och ha det gott.
Men när man tänker efter så är det egentligen inte en rimlig agenda. Schemamötet är det bara jag som kan gå på..och det är viktigt för stora förändringar kommer ske och då behöver vi vara med och på..för att kunna om det nu är möjligt styra lite. Vi får se hur det blir med det..vi har en chef som inte verkar ha någon som helst insikt om hur ett bra hållbart schema ska se ut..hon ser bara till att göra det så dåligt som möjligt verkar det som.
Det schemat vi går på nu finnes ingen som helst tid för återhämtning..jag har ändå en hel ledig helg ..1 helg av 5. De andra 3 är inne varje helg antingen fre lör ..eller lör sön ..eller enkel söndag. Helgalet är vad det är …varannan helg ska vi nu få..det låter väl sisådär när man har i bakhuvudet att hon anser att söndagen inte tillhör helgen..så den börjar vi vår vecka med.
Orka. Tur att jag har kondition och att jag har pressat mig så att jag förbättrat min kondition..och orkar ligga mer nära min maxpuls då jag kör spinning på gymmet. Det är väl ändå lite lustigt ..att då jag känner mig trött och orkeslös så kör jag mina bästa gympass. Det sporrar mig väl att köra i motvind..för jobbiga pass är det men jag känner ändå att jag kan ge allt vad jag har.
Fackmötet jag ska på handlar om våra pensioner ..så det är jag oxå angelägen om att gå på..för att få lite info om vad som stundar på ålderns höst när det lider mot pension.
SES!
2 ägg och ett knäckebröd
Posted on: 28 april, 2019
Startar min dag med 2 stora koppar kaffe innan jag kokar 2 ägg och inmundigar ett knäckebröd med ost och bregott, breäckligt som mina barn kallade detta goa bregottsmör för 🙂
Hm nu har jag grundat min kropp för lite träning ..ska strax ge mig av för ett gympass..så lite i magen behövdes jag som ingen frukostmänniska är får liksom trycka i mig något fast för att kunna ha energi att träna så här mitt på dan.
Igår deklarerade jag för första ggr på nätet..hoppas hoppas att den blev godkänd nu för första ggr man gör något är det inte så lätt. Deklarationer har jag alltid lämnat i brevlådan på skatteverket men se det går nu inte längre. Jag var ju god man åt mamma så därför lämnade jag både hennes och min i samma kuvert. För enkelhetens skull..men nu är det längre inte möjligt så då tvingas man in i något som många har hållt på med i åratal.
Jojo räkningarna är oxå betalda..lika frustrerande var gång då man ser att kontot som just fyllts på mer än halveras ..och liksom bara gör ett stort hål. Hålet blev än större denna gång då jag även slut betalade min resa …men det hålet kommer att fyllas med en 14 dagars upplevelse så det hålet kan jag leva med ..tills nästa lön kommer in igen. Då är jag på Skiatos och har det gott.
Men visst får man lite ångest varje gång man betalar in högen med räkningar och så tänker man på att när man blir pensionär så har man inte in ens till att betala denna hög. Det gör mig galen att tänka på..måste kanske öva på att leva på mindre pengar så att det inte blir så svårt då den dagen den sorgen kommer då man har mindre. Men jag lever nu och det är nu jag orkar göra saker och vill uppleva saker medans man är pigg och någorlunda allert. Jag lever i nuet och försöker njuta så mycket det går ..det är nu jag är fri att göra saker som kanske gör att det svider hårdare när man är pensionär. Jag sparar och gnetar jo det gör jag och jag ska spara än mer nu i 10 år framöver…minst! Om man nu kommer ha någon nytta av det man gnetat ihop vill säga. För ska man jobba längre helst till man är över 70 så kanske man är död innan man går hem. Men det är kanske uträknat så.
Hua så jag tänker men så tänker många i dag ..att hur ska vi orka jobba arbetslivet ut? Vi som redan innan 60 känner i våra kroppar att vi kanske inte borde jobba med det vi gör utan sitta någonstans istället på en stol på ett kontor. Men se det passar inte oss som valt att jobba i vården.
Nej nej ..vi har valt ett yrke som ger oss annat än rikedom i pengar mätt. Vi får tillbaka tacksamhet för det mesta i alla fall från de vi är där för att stötta i deras vardag och ge dem lite guldkant på tillvaron sista cm i deras långa ofta strävsamma liv. Så det är det som ger oss rikedomar som sätter sig i själen och som gör att vi orkar stanna kvar i ett yrke som är tungt både för psyke och kropp.
Ni förstår nog att det som håller på att ske med schemaändringar och i personalrekryterings svårigheters tid ..kommer att slå tillbaka på oss som nu är i skarven i förändringens framfart. Det är vi som föddes in i välfärdhetens Sverige och vi är ganska många ..det är vi som kommer få betala i detta sk pyramidspel med ofärd och otrygghet …för pengarna räcker inte till oss när det är vår tur att ta del av alla pengar/miljoner/miljarder vi har betalat in i skatt.
Det som händer i vårt avlånga land nu är en riktig jävla käftsmälls kvinnofälla.
Så jag lever på och försöker njuta mens jag kan ..prokrastinerare som jag är så skjuter jag eländiga tråkigheter framför mig ..även om jag vet att det i slutändan kommer få ett icke lyckligt slut.
Jag kommer ändå inte vara en slagen kvinna när jag är där även om min kropp kanske kan visa på att den är trött och slutkörd så kommer jag ändå vara stolt över mina bedrifter genom livet. Ingen ingen kan säga att jag inte gjort mitt för att dra mitt strå till stacken ..
Tjoho..nu är min kropp reda för lite styrketräning..jag förbereder mig och vill bygga på min kropp så att jag har muskler att fixa resten av mitt liv.
Mitt liv är mitt och jag gör vad jag kan för att göra det så innehållsrikt som möjligt ..för är man rik på upplevelser så kan man leva på dem länge och minnas allt roligt man gjort..medans man kunde.
Jag har många roliga historier att tänka tillbaks på redan när jag tänker efter…så jag lever på och andas in nytt trots att jag tycker att Sverige går bakåt så går jag framåt ..men så har jag alltid gjort gått åt det håll jag själv vill ibland med strömmen för att det är enklaste valet då men mestadels har jag gått motstöms..det har sporrat mig mer att gå dit jag själv vill.
Ja det var lite tankar om vad som rör sig i mitt huvud denna soliga april söndag.
Jag tänker på vad min pappa sa då vi skulle välja fonder i ett pensionssystem där man själv skulle ta ansvar mer för sin framtid och placera sina slantar väl ..Han sa …Vet du vad -det kvittar hur du väljer eller hur du gör för i slutänden så är det dig dom har lurat..de tar bara bort skulden från sig själva och lägger den på varje enskild person ..så det kvittar vad du väljer för det är du som får betala för dina val i framtiden ..och det är du som kommer känna skulden på dina axlar för att du inte visste bättre och att du inte gjort mer för din framtid än du gjort.
Han var klok min pappa.
SES!
Leva livet …nu ska jag leva livet!
Posted on: 1 april, 2019
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | längtan | mamma | Pappa | Semester | sorg | Vardagliga ting
- Kommentera
Första april …idag betalar jag och min syster resan till Skiatos. 2 veckor i slutet av maj ger vi oss iväg på solsemester..jag behöver återhämtning och ledigt, samla mina tankar, släppa alla tankar och vila.
Det behöver alla ..släppa vardagen och bara vara göra det som faller en in. Jag ser fram emot denna efterlängtade semester mer än någonsin av den enkla anledningen att jag behöver komma bort ett tag för att kunna börja om på nytt då jag kommer hem. Jag behöver hitta tillbaka till mig själv efter många år där jag funnits till för min mamma. Själsligt tunga år fyllda med sorg och oro över min mamma och hennes väl.. öde.
Jag har ju varit mamma till min mamma i många år..med allt vad det nu innebär. Det är verkligen ingen uppoffring jag gjort då jag sett till min mammas bästa. Nej nej det är något för mig självklart att hjälpa mina nära och kära. I över 20 år har jag funnit där och även om man gör det av egen fri vilja så tär det på en.
Man kan väl säga som så att jag satt andra i första rummet väldigt länge och att jag inte tänkt nämnvärt på mina egna behov.. och jag har blir någon som uppfyller andras behov ..och det blir till slut en självklarhet. Det har varit helt frivilligt så det är ingen klagan..men sen mamma dog för snart 2 år sedan ..så blev det ett stort tomrum i mig ..tänk i hela 7 år var jag hos henne minst 2 ggr i veckan. Det blev en helomvändning då hon dog..att gå till mamma var ju en av mina huvudsysselsättningar varje vecka så man kan väl säga att jag tappade kompassen lite i tillvaron.
Jag förstod först då vilken tid jag lagt på att stötta min mamma..när man är mitt i allt så ser man med andra ögon på det man gör ..och det bara flyter på. Nu idag tänker jag att hur hann jag med allt annat då och nu förstår jag varför jag var så trött hela tiden. Så in i norden trött..själsligt trött.
Min semesterresa blir en hyllning till livet..det liv jag nu fortsättningsvis ska leva.
Min mamma och pappa kommer alltid finnas i mina tankar.
Nu ska jag leva vidare ..leva mitt liv och det ska jag göra så bra jag bara kan. Efter så många år med sorg i kroppen så är jag nu redo att släppa det och gå vidare. Sorgen har mattats och saknaden den kommer alltid att finnas där men den får jag leva med…jag har ju alla fina minnen kvar..så nu när sorgeåren är över får jag plocka fram dem och glädjas över allt som vi gjort tillsammans och jag vet att nu är det min tur..det hade både mamma och pappa unnat mig.
NU är det NU!
SES!
Min nya lilla vrå 