Archive for the ‘vetenskap’ Category
Operation hälsa..
Posted on: 25 april, 2018
- I: Aftonbladetblogg | galenskap | klokord | längtan | Oförglömmliga händelser | sorg | svammel | träning | Vardagliga ting | vetenskap
- Kommentera
Hm jag har ju känt mig ovanligt trött väldigt länge och sökte ju läkare för att reda i varför det är så..för det är inte normalt att vara så ihållande trött så pass länge som jag nu varit det. Så jag tog ju en massa prover för att få lite svar ..väntat och väntat på svar och nu fick jag kanske svar från oväntat håll då jag var på ortopeden för att kolla min knöl på utsidan av handleden som jag haft bra länge och som har stört mig då jag cyklar och då jag jobbar och lyfter tungt med den armen.
Knölen sitter lite dumt till ..nära en ven och pulsådern..men läkaren ville ta bort den för att se om mina besvär av den kan bli lite bättre. Han kunde inte lova att besvären kommer försvinna helt då det är en massa nerver runt ikring. Men som ha n sa man vet ju inte vad det är för knöl om det är brosk eller en liten tumör. Så operation blir det inom 60 dagar under narkos..för att det kan vara lite lurigt och man kan inte vara under lokalbedövning hur länge som helst om det skulle bli invecklat.
Så långt allt väl..nu skulle bara ett blodtryck tas oxå innan jag fick gå hem ..ojoj då det var lite högt så jag fick vila mig 10 minuter och ta om det igen …en nej nej det var fortfarande lite för högt. Både över och undertrycket låg något för högt för att jag skulle få ok stämpel.
Ett och ett blir två..då fattade jag att mitt onormala trötthetstillstånd faktiskt kan bero på just detta..för ett symptom kan vara just trötthet när man har förhöjt blodtryck.När jag gjorde hälsokontroll som vi nattare får göra vart annat år har läkaren där sagt att träna och fortsätt leva hälsosamt så är det inga större problem..men då var inte undertrycket förhöjt som det är nu. Jaha så nu får jag kolla upp blodtrycket på min vårdcentral oxå. Jaja jag får vara glad att alla prover jag tog där sist inget visade ..hoppas att jag slipper äta medicin för det vill jag helst inte göra..
Det är ju en himla tur att jag gillar att träna ..men på sistone har jag ju inte hunnit träna som jag brukar..haft en väldans stressig period ända sedan jul faktiskt då jag hade maginfluensan. Efter den började mina symptom..med trött, håg och orkeslöshet. Nu tror jag att jag fått förklaringen ..långvarig stress är farligt, det vet man ju om men när man själv hamnar i den nedåtgående spiralen så kopplar man inte ihop det med att man stressat för mycket.
Jag har ju känt att något varit fel men inte vetat vad. Man kämpar på men sen förstår man att det inte går ..jag har ju sökt semester innan semesterperioden börjar för att jag behöver vara ledig. Har mycket sparad ledighet så nu var det på tiden att jag tar ut lite av den. Sökte semestern i början av mars..och frågade chefen nu senast jag såg henne om den är beviljad. Nej vi har inte ordnat det ..du får ordna vikarie själv fick jag till svar. Fattar ni att mycket av min inre stress är jobbrelaterat?
Vi har haft press på oss i många många år ..om jag tänker efter så har vi haft det så här i minst 6 år nu ..kanske mer ..att vi jobbat och jobbat, ställt upp och ställt upp..vi är där nu att det känns som det är nog.
Så i morgon på jobbet ska jag försöka få fatt i vikarier de 7 nätter som jag sökt semester..jag kan tycka att det inte är mitt jobb. Det är inte mitt ansvar att skaffa vikarier..men det är så nu att vi får axla mycket mer än vi mäktar med.
Därav kommer mycket av all stress ..som vi själva får hantera, vår hälsa sätt enligt mig på spel..inte konstigt att så många slutar inom vården. Det är en stor anledning att människor ger sig iväg åt ett annat håll..och vi som stannar kvar får än mer börda på våra axlar.
Jag vägrar att sätta min hälsa på spel…förändras inget så lämnar jag oxå in ..för jag vill verkligen inte gå in i väggen och kanske om man nu hårdrar det gå och dö. Så har jag känt förr att jag kommer att dö om jag inte gör förändringar i mitt liv. Därför sitter jag nu ensam i en lägenhet ..för att om jag fortsatt i samma spår trodde jag att jag skulle dö. Panikångest attacker, andnöd och dödsångest på det och känslan av att man tror sig ha blivit galen är inget jag vill återuppleva. Om ni varit med om det så vet ni vad det är jag gör vad som helst för att undvika.
Jag är hellre ensam och mår bra…visst låter det tråkigt som om jag undviker själva livet..många kanske tycker det ..men jag behöver det nu..har behövt det i snart 7 år ..för det tar tid att återhämta sig ..kanske än längre än man gått i stresspiralen..jo det tror jag..man blir en helt annan människa efter att ha gått i väggen…för man kan inte vara den man var innan om man ska kunna gå vidare i livet.
Inget speciellt roligt inlägg jag vet ..men har du läst all min text så ska du ha all heder av att du orkat dig igenom alla ord.
Jag såg Aviciis dokumentär ”Thrue story och den grep tag i mig ..förfärligt sorgligt tragiskt att en så ung människa ska behöva hamna i sådan sits som han gjorde då han blev berömd ..han hade samma tanke som jag då han inte längre ville göra stora spelningar och försökte boka av dem ..och han sa det flera gånger i filmen att jag kommer att dö om jag fortsätter.
Just så känner man när man inte mäktar med och har varit under stress länge..
Man måste lyssna på sin kropps signaler ..annars kan det gå väldigt illa. Det gjorde Tim …men det var ändå försent..när man är ledig en längre tid efter utbrändhet så hjälper det inte och det går inte att återhämta sig ..det blir nästan än värre då man har tid att tänka på vad det är för sits man hamnat i. Det går inte att greppa och tankarna maler runt runt i skallen utan att man blir klokare ..man finner inget råd helt enkelt ..man klarar inte av att ta sig ur situationen själv.
Det är starkt att kunna säga ifrån och sätta ord på sina känslor ..de måste ut för att man ska kunna finna en annan stig att ta sig fram på. Det tar tid ..det är inget man kan sätta ett plåster på och tro att det läker ihop av sig själv..nej sår i själen syns inte och då tror många att de inte finns.
Over and out!
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | citat | galenskap | klokord | längtan | sorg | svammel | Vardagliga ting | vetenskap
- 3 Comments
Ja nu får det snart bli utredning på sjukvården…politikerna får starta upp en haverikommission om hur sjukvården åter ska bli patientsäker och lägga ner Palmeutredningen som enligt mig bara kostar ofantliga onödiga summor. Undrar jag vad Palme själv hade tyckt eller tycker där han nu är i sin himmel. Både han och Anna Lindh ser nog ner på allt som sker här i vårt avlånga land med förskräckelse..slöseri med skattepengar på en utredning som inte kommit särskilt långt. Nya människor tillsätts och tror sig kunna lösa detta mordfall..det är helt befängt.
Vi tar emot massor med människor och det ska vi väl oxå göra till viss mån men vi ska även se om vårt egna hus..ta hand om våra egna ..innan man ger andra all rätt till sådant som vi har betalt gjort oss förtjänta av som nu många ofrivilligt måste avstå. Välfärden som vi haft har raserats och avspeglar sig i både det ena och det andra. Det kan inte ha undgått någon att hela systemet är urholkat..
Sjukvården är bara ett exempel av många många andra som vi längre inte har råd med inte ens grundläggande vård kan vi längre räkna med. Man får vara glad om man ens får en tid till läkare ja man får vara glad om man får rådgöra med en sjuksköterska om sina krämpor oc h bekymmer..sjukvården är ett bra exempel på hur Sverige mår… hur man än gör för att jobba bort vårdköer så kommer man ingenstans. Operationer ställs in och skjuts på framtiden och människor hinner dö innan de får hjälp. Operationer kryssas och man får betala ur egen kassa om man vill få bort tex åderbrock för det är numera klassat som ett skönhetsingrepp.
Att vårda människor på bästa sätt kan man inte effektivisera bort…då fallerar hela sjukvårdens grund ide om att man ska bota och vårda människor på bästa sätt. Som det är nu skrapar man bara lite på ytan ..och ”botar” symptom..istället för själva grundorsaken till symptomen. Ingen blir då friskare ..utan blir kanske istället beroende av tabletter som ger andra biverkningar och kräver än mer medicin. Det är sjukt.
Ni förstår nog själva att sjukvården biter sig själv i svansen då de inte försöker bota utan som nu istället gör allt för att lindra lidande. Nu hårdrar jag rejält men hela sjukvården har blivit palliativ.. den gör typ första hjälpen på sig själv då den försöker släcka småbränder överallt..istället för att släcka branden rejält ..låter man småeldar ta sig och sprida sig som löpeldar. Det blir väldigt energislukande att arbeta på detta sätt då vi vårdar människor som kunde ha blivit friska eller i alla fall bli mycket bättre och kunna leva drägligare liv…sjukvården gör konstgjord andning på sig själv ..och människor som jobbar inom vården blir utnyttjade till max och blir sjuka av att vårda andra och behöver själv sen vård som inte fungerar.
All belastning belastar sig själv i slutänden.
För att effektivisera vården krävs kraftansträngningar utan dess nåde..ansträngningar som redan är ansträngd till det yttersta ..något måste göras..människor blir inte friskare och friskare av att vården inte är tillgänglig..tvärtom..så blir krämporna fler och fler om man inte får hjälp i tid och så krävs än mer resurs för att bli friskare.
Ett ekorre hjul är vi i…inse det..det borde benas ut mer och finnas andra vägar att gå än genom en läkare för att avlasta läkarna borde de delegera mera..man ska inte som jag behöva träffa en läkare för att få ta blodprover..det borde en sjuksköterska kunna rådgöra med läkaren om vad för prover som borde tas ..och sen då man vet resultatet av proverna då först ska man ha en läkartid.
Vi måste värna om människorna ..som det är nu är det synd om människorna som August Strindberg skrev för många många år sedan i sitt drama ”Ett Drömspel”om människans ensamhet och utsatthet.
Jag håller med Strindberg det är verkligen synd om människorna ..som blir utbrända och utmattade av depression och av allt annat elände här på vår jord.
Strindberg kunde konsten att väcka sympatier..genom att visa på människans bräcklighet och skriva utifrån det som kanske var hans egen belägenhet…han skylde sin egen rädsla och ensamhet och fick på så sätt ur sig sin ångest..kanske var det självterapi ..det är kanske det vi får bedriva ..självterapi för att bli botade ..då sjukvården inte kan stå oss bi.
Vilket deprimerande inlägg detta blev ..men jag ser mig själv inte som en svart deppig människa..utan som en ganska färgglad realistisk hoppfull person….kanske något för känslig för påtryckningar och intryck..det är det jag får ur mig här i text..allt som jag har inom mig får komma ut..det är då bättre än att ha allt inom sig.
Den stora frågan är hur vi gör med världens alla symptom?
SES!
En helt vanlig tisdag
Posted on: 27 februari, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | galenskap | Glädje | längtan | Oförglömmliga händelser | svammel | Vardagliga ting | vetenskap
- 2 Comments
Vaknar 06 00 denna kyliga morgon..det är väl typiskt då man kan sova länge inte gör det. Det är bara att gå upp sätta på kaffet och ta dagen som den kommer.
Har gjort min jobbhelg nu och har nu en lång långledighet framför mig. Jobbade en extranatt i lördags ett byte så jag slipper min fredagsnatt nästa helg..då jag jobbar endast lördagen för söndagen fick jag byta bort för jag fick en röntgentid på måndagen och den är nog ingen ide att försöka ändra på för det var kö till ultrajudet som jag äntligen ska göra på min knuta i handleden.
Tänk att jag ska åka många mil för att få ett ultraljud som tar 5 minuter att göra…ända till Värnamo ska jag åka för att få denna undersökning gjord. Det låter inte klokt ..vi har ett stort sjukhus här som redan är för litet ..men det var redan för litet då det byggdes på 80 talet..så det är egentligen inget förvånande att det är köer dit. Det är ändå märkligt att man ska ta sig till andra sjukhus…tänk om jag ingen bil haft..hur skulle jag då ta mig dit..med sjukresor kanske eller taxi? Vet inte huir logistiken har blivit ..men de kan väl inte lösa vårdköerna på annat vis..än att skicka patienter hit och dit. Det är väl tur ändå att jag inte är sjukare än jag är ..för då hade jag inte pallat att åka så långt. All teknik finns i ens närhet ..men ändå så måste man ta sig långt härifrån..det är märkligt ändå att det inte finns ultraljuds apparater på fler ställen ..nu löser man det med att flytta på människor istället.
Jag blir inte klok på det.. har vi blivit sjukare och sjukare nja ..snarare är väl att vi blivit för många människor på samma yta. Allt har blivit mer svårtillgängligt i alla fall det kan man konstatera. Som patient hoppas man att på att få hjälp när man behöver det..men det är inte säkert man får. Det är inte en självklarhet längre att man ens får träffa en läkare när man vill..man ska ju ha läkaren i en app..jisses ..vart är vi på väg? Jag hänger inte med längre på alla tokerier, lösningar man gör för att förenkla för vem? Patientsäkerheten är på väg mot ett säkert osäkert mål.. inte konstigt att människor dör på vägen innan man fått hjälp. Så gick det för min pappa..han fick inte hjälp i tid..hans hjärtoperation hanns inte med ..kuvärtet med op tid till Linköpings universitetssjukhus kom dagarna efter att vi hittat honom död i sin säng. Det är sorgligt och tragiskt men sant. Pappa sa själv att jag kommer dö innan jag får hjälp..jag önskar verkligen att han inte hade rätt i det påståendet..men han kände det på sig att det var knappt om tid.
Är det vad vi ska förvänta oss av sjukvården att fler och fler kommer trilla av pinn innan de får hjälp? Det är ganska tröstlöst för de som drabbas av sjukvårdskrisen..många dör i förtid..som min pappa..han trodde att han skulle få ett nytt bättre liv där på universitetssjukhuset då hjärtat skulle fixas. Så blev det inte ..vi fick begrava honom istället i förtid..han hade verkligen inte levt färdigt.
Det är då ingen uppmuntrande framtid vi har framför oss..klyftorna blir större och större och de som inte har råd kommer att få det sämre och sämre. Man kryssar vissa operationer som man själv förväntas betala ur egen ficka ..som tex åderbråck..det ses som en skönhetsoperation numera ..det spelar ingen roll om du har så ont att du inte kan jobba ..så får du ingen operation. Alla kan inte betala 20- 30 tusen ..som man nu förväntas göra.
Jag har efter mycket övervägande beslutat att sätta in 2 tandimplantat ..det är nu eller aldrig jag kan göra det så resonerade jag ..40 tusen kommer jag få betala för att få tuggyta som underlättar för mig att äta i framtiden. Det är mitt beslut..att fixa till det som jag skulle gjort för länge sedan egentligen..det blir en saftig avbetalning som kommer ta tid att betala av. När man blir pensionär har man inte råd med sådana utlägg så jag gör det nu. Jag säkrar tuggytan i min mun.
Det är väl ett sätt att bry sig om sig själv..jag ser om mitt hus..min kropp så att jag ska hålla ett bra tag till. Man gör så gott man kan för att må bra..det kostar att ligga på topp som man säger 🙂
Tre träningspass har jag bokat in denna lediga vecka..tre spinningpass är det tänkt jag ska palla med ..det gör jag med all sannolikhet. Att sitta i spinninglokalen är helt ok ..jag behöver inte tänka alls kan t.om blunda om jag vill och bara trampa på. Så länge jag kan och orkar träna finns det hopp om att min trötthet kan övervinnas..förra torsdagen hoppade jag zumban och core passet..det är mycket ovanligt att jag gör så..men så gjorde jag ..då är det något som inte stämmer. Fredagens spinningpass gick jag ändå på ..så ett pass blev det förra veckan.
Det är inte likt mig att hoppa över träningen…det känns aldrig motigt utan bara roligt och jag ser fram emot passen i gymmet. Så då jag hoppar över det som är det roligaste jag vet så finns det anledning att göra det…så trött att tröttheten tar över ..då behöver jag verkligen vila och strunta i även det som är roligt. Fast märkligt är det att inte orka.
SES!
Som uppslukad av allt
Posted on: 22 februari, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | färg | galenskap | Glädje | Hästarna | kärlek | klokord | längtan | svartvitt | träning | Vardagliga ting | vetenskap
- 6 Comments
Här är jag …är som i ett vakcum där jag är som förlamad av trötthet. Jag känner inte igen mig själv riktigt och jag blir nästan rädd då jag knappt känner igen mig själv. Mitt driv, mitt mål och min mening med alltihop är som bortblåst.
Orka …orkar en bråkdel av vad jag brukar..mitt sinne är trögt och jag är rädd för att fastna i trögheten igen där man inte ser att något har större betydelse. Att komma igång då man är där i det tröga träsket är det som är svårast..att inget som helst driv ha i kroppen är en läskig känsla..
Idag hoppade jag t. om träningen som jag annars tycker är det som är roligast att göra..brukar aldrig hoppa träningar så det hör till ovanligheterna att jag skippar dem. Det oroar mig…men jag var i alla fall ute på en lång promenad idag och fick lite solljus. Så helt utan rörelse är jag inte..
Så att jag ens sätter mig här och försöker få ihop något är lite av en gåta ..för jag har ju inget särskilt att skriva om ..
Känslan jag har just nu är ingen härlig känsla …när man är så trött att man har svårt att vakna då man ska gå upp och när man är uppe så vill man bara gå och lägga sig för att man knappt orkar ha ögonen öppna.
Jag fattar inte vad det är för fel jag rör på mig äter någorlunda bra och tar vitamin D och C för att jag vet att jag knappt får några vitaminer av dagsljuset så här års.
Tror att jag ska ringa till VC imon och be att de tar lite prover…för så här trött är det inte normalt att vara.
Roligare än så här är det inte just nu …ändå orkar jag jobba gå på möten och ha hand om barnbarnet varje dag. Lagar mat och tar hand om disken ..men städningen här hemma kommer på efterkälken..dammsuger ena veckan och nästa gör jag det lite mer ordentligt.
Har haft underhållning i alla fall då jag suttit upp i min tv fotölj..har aldrig förr följt ett vinter OS så som jag gjort detta år. Så jag vet vad som händer där borta i Korea..och jag håller mig vaken pga all spänning..så jag sitter/ ligger inte bara och tittar i taket/väggen…skämt åt sido..jag är inte deprimerad som tur är…kanske lite utmattad och kantstött av allt som hänt i mitt liv..om det sätter spår genom att kroppen blir såå trött så kanske det är just det som gör att jag är som jag är just nu. Någon gång får man väl resultatet av allt man gått igenom ..facit är förlamande trötthet. Jag vill bara sova men håller mig uppe för sover man hela tiden blir man än tröttare och än mer sinnesslö.
Har liksom aldrig varit någon som ger upp eller slutar göra saker bara för att det är motigt..nej jag fortsätter ändå och det är kanske hög tid nu att stanna upp lite och ta hand om mig själv.
Idag tog jag en promenad i solskenet och stannade lite och fotograferade på vägen ..njöt av åns brusande vatten och solen som glimmade i mellan trädtopparna. snön låg vit på backen och allt såg rent ut. Snön dämpar ju ljuden och man blir mer uppmärksam på andra ljud som annars bara försvinner i allt annat brus. Idag var min promenad en promenad för min själ..och för mina sinnen som öppnas mer då jag tar mig tid att stanna upp och se mig om.
Då kan jag se allt det vackra och även sådant som man annars aldrig ens märker ..och som är lite intetsägande..det blir vackert då man ser på det med lite andra ögon. En snöig stubbe blir till en fin pall med en fin vit fluffig dyna av snö och istappar blir till gnistrande kristaller i solskenet.
Det är då det kan ske magiska ting och tiden liksom stannar och man tar till sig de små tingen och de blir världsligt vackra.
Första gången jag hade en sådan upplevelse la jag mig i ängsbacken och låg där och njöt länge…den gången var det små vilda violer som fick mig att häpna av beundran åt naturens väldiga skönhet. Då kan jag bli som uppslukad av själva nuet och tiden tycks stå still…jag blir ett med upplevelsen. ett med naturen.
Jaja ni ser min fantasi är det då inget fel på…även om mitt sinne ibland kan vara lite dystert..så finns det något där bakom som liksom lever sitt egna liv. Så länge jag kan njuta av nuet så är jag inte rädd att jag ska förlora mig i dysterhet och liksom försvinna bort där i allt svart och grått..nej än så länge ser jag fler nyanser än gråskalan.
Så nu passar det bra med en sommarbild ..en bild på vår ponny Pompe… Virdarnas Pomerans i sommarhagen uppe på kullen. Dit gick jag så gott som dagligen om somrarna och satt där mitt i allt det vackra tillsammans med hästarna. Ensam eller i sällskap med någon annan som oxå ville dit för att se till sin häst. Jag var där helst ensam ..hästarna iakttog mig där jag satt stilla eller bara gick omkring och njöt..jag blev nog en naturlig företeelse för dem för de brydde sig inte nämnvärt om att jag var där i närheten. Men nog visste de att jag var där.
Som jag kan längta tillbaka till denna tid ..att få vara nära dessa vackra kloka djur är verkligen ett previliegium. Det är inte självklart att du blir accepterad men blir du det kan du skatta dig lycklig. Som jag saknar att vara nära mina hästar. Det förstår jag nu då jag åter minns dem…att de gav mig mer än jag då kunde ana ..
Allt har sin tid och nu är tiden annorlunda fast ändå inte …fastän man bygger och ändrar om naturen och ändrar stadsbilden helt så är vi människor oss ganska så lika..allt rullar på i rasande fart det är vi själva som för bestämma takten ..vår egen takt..
När man är med hästar och sitter i sadeln så är det takt balans lyhördhet och samspel som är A och O. Då först blir man ett med hästen och kan känna magin på hästryggen…ta och ge efter ..eftergift och framåtdriv ..halvhalter ..de gör hästen vaken på att nu ska något hända ..och de blir förhoppningsvis piggare och mer samarbetsvilliga.
Det är hög tid att jag själv bestämmer min takt..nu är kroppen trött och då får jag ta det lugnt svårare än så är det inte …men det är lättare sagt än gjort.
Jag är så himla glad över att jag ha fått vara med alla våra hästar och jag vill hedra dem alla genom att tacka dem för allt de gett mig.. Tack Chicksal Chicco mitt öde mitt allt min bäste vän för att jag fick vara nära dig din tokstolle som kastade av mig så att min höftkula hoppade ur led..dig glömmer jag aldrig..
Tack Moa ditt bångstyriga lilla opolitliga russ, tack King den ljuvligaste gråa lilla ponnyn ever som inte tålde insekter och fick gå med ett brunt täcke om somrarna i hagen för att inte klia sönder sig av knottbetten..tack Nimrod NONE för att du lärde oss att russ fjordingar är envisa som synden men harv ett hjärta av guld ändå…
Tackar även Pompe.. som nog är den ponny som varit allra bäst ändå ..en riktig läromästare som även han har ett hjärta av guld..han finns fortfarande och han är den snällaste och finaste man kan tänka sig. Han som vunnit så många tävlingar och som är en klippa stadig och tålig ..ja bättre ponny kan man nog inte hitta..Så till Zlatan..som är i hästhimlen tillsammans med Chicco …lille Zlatko ..som du testade oss ..men vi vann ditt hjärta till slut och du och Pompe blev bästisar forever..
Alla mina pälsklingar er hade livet varit mycket fattigare utan…men nu har jag mer tid …för tid tar det med hästar..det är kanske det som gör det svårt nu att fylla all överflödig tid som jag fick då jag slutade med hästeriet. Nu kan jag inte fatta att jag hann med allt..nu är mina göromål inte så komprimerade och livet kan jag tycka går lite för sakta fram ibland ..så jag får inte ihop det riktigt att tröttheten kommer så långt efteråt..det är snart 8 år sedan hästeriet tog slut.
Men så är det kanske att det tar lite väl lång tid ibland att ställa om.
SES!
Snöig tisdag
Posted on: 20 februari, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | drömmar | Glädje | Hästarna | kärlek | Oförglömmliga händelser | vetenskap
- 2 Comments
Åh vad jag älskar detta vita mjuka som faller från himlen som gör backen ljusare och lyser upp i mörkret. Det har snöat i stort sätt hela natten..stora flingor har sakta singlat ner och lagt sig som ett varmt fluffigt duntäcke på marken.
Det är så härligt att gå hem tidigt på morgonen efter en jobbnatt och sätta spår i nysnön. Ljuden dämpas och det blir om man går i en värld inlindad i bomull. Jag blir glad av nysnön som liksom lindar in allt i ett vitt skimmer..snö som gnistrar i gatlampornas sken och som knarrar under fötterna..allt känns så rent och frächt och osmutsigt.
Nu vill jag att det ska bli kallt så att detta täcke får ligga kvar ett tag..vi behöver kylan som biter en i kinderna ..det är en uppfriskande känsla att bli nypt i skinnet av kung Bore.
Ja ja hur glad kan man bli av lite snöflingor? Jag gillar snö även om jag är rädd för att halka omkull..så jag prisar snön och vill att det ska vara snö så här års.
Det spritter i kroppen och jag vill göra snöänglar..snögubbar och snölyktor..åka pulka, skidor och skridskor. Glada vintriga minnen poppar upp och t om lukter från förr som hur genomvåta lovikka vantar luktar..och känns mot små kalla händer och fingrar. Att man åt snö för att det var så himla gott..det skulle jag aldrig göra nu..äta snö nej fy attan. Men det är sådant som barn gör..
Jag kan längta efter att få sitta på hästryggen igen och skritta fram på snövita vägar…det är så mysigt att sitta där och blicka framåt över vita vidder. Höra hästens frustande och se vita moln av andedräkten komma ur näsa och mun på både häst och mig.
Snö blir till is då det töar och bildar vackra is skapelser ..is är förrädiskt men ack så vackert.
Snö förvandlar verkligen landskapet och det blir som ett helt annat land att upptäcka när allt som finns inunder snötäckt mark döljs och läggs inunder duntäcket.
Det som göms i snö kommer upp i tö…
Nu ska jag hjälpa mitt barnbarn lite med kemi läxan..hur det nu ska gå att plöja sig igenom den tjocka luntan med stenciler…men lite hjälp kan jag nog vara då jag kan förhöra honom på svaren.
Jag hade inte fixat att bli godkänd i kemi nu jag var ingen hejare i kemi och fysik ..fick 2 a i bägge ämnena och det hade varit icke godkänt nu.
Vad jag tycker om det nuvarande betygssystemet där alla jämförelsevis måste ha 3 i betyg för att bli godkänd. Det är då inte rättvist för alla kan inte ha treor i alla ämnen ..så jag tycker att detta system slår ut dem som glänser i vissa ämnen och är mindre bra i andra.
Hur kan man se till allas bästa här då skolan ska värna om alla och se till allas bästa i det sk individanpassade skolsystem? Alla är inte stöpta i samma form..alla kan inte vara på precis samma nivå..och prestera precis så som skolplanen är upplagd. Man bör fånga upp dessa barn och individ anpassa dem så fint som det står på pappret.
Jag gör mitt allt för att hjälpa pojken att klara sig igenom skolan med så bra betyg han kan uppnå utifrån sitt utgångsläge. Då skolan har allt för stora krav på att man ska passa in i deras läroplan.
Min dotter ser skoltiden som ett stort svart hål…då kraven vart för stora ..genomförande plan efter genomförande plan uppfördes utan att hon liksom kom någon vart utan bara blev mer och mer efter. Inte på grund av att hon inte kunde utan för att allt bara blev för mycket. Studie takten är inte anpassad individuellt..det kan jag skriva under på..och möten efter möten som inte ledde någon vart gjorde ingen större skillnad alls.
Så ni kan säker sätta er in i hur jag nu återigen gör mitt allra yttersta för att hjälpa mitt barnbarn ta sig igenom skoltiden. Hur jag återigen våndas och gnuggar mina geniknölar för att försöka mig på något som skolan som borde ha kompetensen att uppnå återigen misslyckas med. Att fånga upp barnet på sin nivå inte stirra sig blind på studieplaner som alla inte kan uppnå att följa till punkt och pricka.
Inte konstigt att man blir lite uppgiven då och då…när inte ens pedagoger kan lägga ihop ett och annat och få pusselbitarna att falla på plats.
SES!
Döden… döden
Posted on: 4 december, 2017
- I: Aftonbladetblogg | kärlek | mamma | sorg | Vardagliga ting | vetenskap
- 6 Comments
En heldag hemma…en dag då jag kan pyssla lite och få lite gjort ..det är på tiden ..har varit lite orkeslös och trött på sistone. Så är det så här års när det är mörker hela tiden då man är vaken typ..i alla fall då man jobbat natt. Då är det mörkret som dominerar.
Det är oxå mycket som händer just nu..som påverkar mitt liv som jag inte ska gå in på här..men det är inte bara en orsak till att jag är så uttröttad..flera händelser och saker påverkar såklart.
Jag är sådan att jag ändå bara kör på..jag sjukskriver mig sällan..fast jag sjukskrev mig i en vecka efter mammas bortgång ..för jag fick inte betalt från mitt jobb för enskild anledning. Då sjukskrev jag mig istället. Tro det eller ej men så var det.att ens mamma dör är enligt mig en särskild händelse men så tyckte inte min kommun.
Mycket ska man vara med om ..när min pappa dog sjukskrev min läkare mig i 6 veckor ..då hade jag inte kunnat jobba det är helt säkert. Grät ju i 3 månader varje dag så stark var sorgen då. Så har det inte varit denna gången …jag grät den natten då mamma dog ..sen var det bra ..men mamma har jag ju sörjt i 21 år.. nu var det som en lättnad att hennes liv äntligen fick sluta 😦 ja så kände jag även om jag inte ville bli föräldralös så ville jag att hennes liv skulle ta slut.
Sorgen finns kvar länge och det är emellanåt svårt att hantera den ..jag blir ofta ledsen och nere och så får det vara. Vi är alla olika och hanterar saker olika ..inget sätt är fel alla sätt är bra och man får göra det som känns bäst för en själv. Jag går ofta förbi graven det lättar på sorgen, att tända ett ljus och vara där en stund ger mig sinnesro.
Sån är jag.
Jag jobbar ju nära döden kan man väl säga ..jobbar ju på ett äldreboende där människor bor tills de dör. Så jag tycker inte döden är något konstigt…det svåra är att man har vårdat och kommit människorna nära under många år..så när de dör blir det ett tomrum och saknad även på jobbet efter människor som man tycker mycket om.
Jag och min kollega fick ta hand om en man som vi hittade död i sin säng inte långt efter min mammas död. Först tänkte jag att nej nej inte nu igen..och fick hämta andan en stund och sen var det bara att ta tag i situationen. En chockad hustru som precis mist sin man som vi oxå har vårdat i många år och göra det så bra som möjligt för henne i första hand. Det är inte enkelt ..än svårare är det att ta hand om anhöriga som man inte känner..hur ska man vara ett stöd för dem?
Vi har sannerligen inte något enkelt jobb…vi jobbar nära människor som har det svårt..vi ska inte vara psykologer men ibland så krävs det ganska mycket av oss och vi får verkligen tänka på hur vi bemöter människor i olika svåra situationer. Ibland är man inte förberedd ..utan får finna sig bara i att stötta någon där och nu..så är det då man jobbar med människor..ingen dag är den andra lik..vi vet aldrig vad vi ska möta då vi går in i någons bostad.
Ibland undrar jag hur det påverkar oss som jobbar så nära människor och deras bekymmer…
Så länge det ger mig energi så fortsätter jag..som när man får höra att vi är bästa teamet och att de blir glada då de ser oss..att vi kan göra en insats för någon som ligger på sitt yttersta att sträcka ut en hand och ge tröst..samtal om döden är inget enkelt..hur man svarar på svåra frågor vet jag egentligen inte hur man klarar men man gör det som krävs…och som känns rätt där och då. Att finnas där vid deras sida in i det sista.. att ge dem den trygghet som de vill ha ..att de själva får ta ställning i svåra frågor ..känna sig delaktiga ända in i det sista.
Det är så vi jobbar..nära nära döden. Nära sorgen då ett liv tar slut..
Vissa personer är svårare att ta farväl av …så är det och dessutom ta hand om och vara stark inför anhöriga i samma stund är ibland en gåta hur vi klarar ut.
Så ser vår yrkesroll ut ..vi möter människor i utsatta svåra situationer och vi får möta dem just där i livet där de är.
Det är inget man kan säga att man är bra på ..men man gör så gott man kan och lyssnar in med ödmjukhet vad människorna behöver..
Man går hem efter ett arbetspass med upplevelser man just upplevt och så ska man återhämta sig hämta nya krafter igen och fungera själv som människa i sin egna familj …det sätter spår i en det är ett som är säkert. Det släpper inte bara utan det formar en..jag vill inte vara utan allt det där svåra som man upplever ..men jag kan heller inte säga att jag vill möta allt detta svåra ..men det är sådant som ingår i arbetet som undersköterska.
❤ ❤ ❤
