Min nya lilla vrå

De niger och säger att nu är det vår!!

Jag åkte till naturreservatet häromdagen ..då solen sken och lös upp backen så fint..

Älskar denna tiden på året och jag kan inte låta bli att fotografera de små sipporna. Vandrade där i äppelodlingen och njöt av allt det vackra ..solen ligger på där hela kvällen och man kan få se de vackraste solnedgångar om man har tur. Denna kväll kom ett moln och skymde solen så ljuset blev lite dunkelt..det blev lite för lite ljus för att få de bästa bilderna som jag tänkt mig. Men några hann jag ändå fotografera innan ljuset helt försvann.

Denna sippa är ingen vanlig sippa..den är ovanlig och är sällsynt ..men jag fann den där upp i backen. Detta stånd stod ensamt bland alla de andra vackra blåa och vita sipporna..och de är inte som den vanliga vita sippan så jag tror att jag det är den unika jag fann.

Min mellandotters barn 3 har fått sina namn här upp i backen..och mannen som höll i ceremonin  berättade om just denna sippa. Som är unik. Han sa dess namn men jag kan inte komma på det..hur jag än försöker så minns jag inte det. Så jag får väl kalla den den sällsynta vitsippan.

Trappan upp till det vackraste stället har rustats upp ordentligt..och den blåa sittplatsen är en ny sittplats att kunna sitta och njuta på och se på den vackraste utsikten över sjön..

Det förargliga molnet som kom denna kväll långt bort i horisonten såg ändå fint ut..även om det skymde ljuset så blev det som ett dramatiskt skådespel att bevittna ..

På väg tillbaka mot bilen så skingrade sig molnen en smula och jag kunde ta lite bilder till..

Som på beställning så lös den upp motiven så att jag fick lite bra bilder ändå..

Dessa stora fallfrukter har stått här i många år nu ..yngsta dottern var liten då de placerades här så det borde nog vara sisådär en 18 år nu som de funnit här i backen. Nu har de mörknat i skalet 🙂 då var de ljust bruna och fina. Fast jag tycker de är fina så här oxå..

Om någon vecka prunkar alla blommor än mer här och då är backarna snövita av sippor..eller himmelsblåa av de blåa små sipporna.

Fast det spirade försiktigt redan nu lite varstans i rabatterna och i  backarna.

Som ni nog redan räknat ut så förstår ni nog att denna plats är en av mina många smultronställen som ligger mig varmt om hjärtat. Hit återvänder jag titt som tätt då jag känner att jag behöver lite sinnesro och behöver vara ensam. Fast jag  brukar inte alltid åka ensam hit..vi brukar åka hit och ta med oss picknick och sitta någonstans tillsammans och se på solnedgången ihop.

Det är livskvalitet att kunna njuta av det allra vackraste ..det skänker en mening i tillvaron att sitta där och njuta mitt i all den sköna naturen. Till och med bilarnas susande förbi på E4 skänker en lite frid..ja så är det ..det är helheten/kontrasterna  av allt tillsammans både vackert och mindre vackert som gör upplevelsen till det den blir.

SES!