Min nya lilla vrå

Ja det är jag ..på god väg tillbaka..promenarer och promenerar på och verkar fått mer ork nu än för några dagar sedan..men träning det får jag vänta lite med…kanske ska jag cirkelträna på torsdag med bästa kollegan ..men bara kanske för jag är rädd att jag tröttar ut mig och kör slut på mig i min iver att ta mig tillbaka ..ja jag är sådan att då jag tränar försöker jag göra mitt bästa och då kan jag ta i lite för hårt…jag vill inte maska utan hänga på som vanligt..

Tror att jag tränar på torsdag och tar de helt t i min takt …utan maskande ..jag maskar ju inte för maskandets skull utan för att jag är rädd om mig och min kropp. Jag vet vad jag kan ändå så jag behöver inte bevisa för någon annan än mig själv vad jag kan..vet inte varför man är så dum ..och tror att om man hänger på i för hög takt än man egentligen orkar så är man bättre…för det är man ju inte …man gör ju bara sig själv en otjänst och blir helt slut…och det är ju inget roligt alls..meningen är ju att man ska ha roligt och inte pressa sig till det yttersta om man nu inte har kondition så det räcker..

Jag är där för att träna, ha roligt och skaffa mig bättre kondition då jag har nått mitt mål minsann ska ni se att jag har ork att ta i igen..för jag vet vad jag kan..och kunde förr..så det är bara att ligga i med träningen. Så snart kanske jag är lite mer i närheten av mitt forna jag igen…hoppas det och jag tror att en ”gammal” kropp kan ta sig tillbaka igen, den har ju varit med förr så den kan ..det vet jag.

Idag blir det ingen träning då…mer än att jag tar en promenad ner till mamma ..nu måstde väl ändå blåst faran över och släpper in anhöriga igen. Men jag ska ringa ner  försäkerhets skull jag inte bara får stå där utanför dörren med lång näsa och vända hemåt igen.

Solen skiner här så en liten promenad skulle sitta fint…om mamma vill så går vi ut idag …vi behöver inhämta syre båda två så det blir nog bra med det…att solen skiner på oss gör det än bättre …älskar att den är tillbaka igen ..det har varit för grått och trist alldeles för länge nu..det känns som en försmak på våren..härligt ..solen gör att jag vaknar lite och jag får massor av energi av ljuset..så jag välkommnar solen med en promenad idag.

Hon ska få sin digitala fotoram idag, den som jag fixat med och som skulle vara klar till hennes födelsedag för 2 veckor sedan..sen kom sjukdom emellan och så stoppades det projektet upp lite..nu är den fulladdad med bilder som hon kan titta på …och hoppas att det fördriver lite av hennes tid då hon oftast sitter ensam på sitt rum.  Jag har försäkrat den ..om det skulle hända något det första året med den så vet jag att vi kan gå tillbaka med den…det är lite vanskligt att ha för dyra saker på hemmet..där så många rör sig ..de tar ju inte ansvar för det man tar dit ..ja det vet ni ju att jag berättat om innan …mamma ville ju ha sina ringar på sig ibland …för att vara fin…och jag tog dit dem ..och tänkte att de kunde lägga in dem i det låsbara skåpet som finns på hennes rum…där de förvarar hennes plånbok..men icke det gick inte ..det skåpet hade mamma ingen nyckel till …utan det har personalen bara tillgång till …så vad är det för mening med att ha låsbart skåp om man nu inte får låsa in något där av värde? De sa att ingen får ta dit sina juveler …eftersom de kan komma bort i sängkläder eller i duschen..visst ..och jag kan köpa det snacket…skåpet trodde jag var mammas lilla kassa skåp..men det är personalens…det var nog inte tanken först då de sattes upp..

Så nu har jag hand om mammas ringar …suck!

Fotoramen ska de nu kunna använda som redskap vid egentid är det tänkt…den ska skapa samtalsämnen och jag hoppas att den ska vara ett hjälpmedel för personalen likväl som den är ett tidsfördriv åt mamma som inget kan ta sig för av egen vilja.

Egentid ja  det låter så himla fint…det är många som ska ha sin tid där på boendet och jag tror att det är som på dagis ..de som skriker värst får först och mest..de som inget säger eller som inte kan tala får snällt vänta på sin tur ..om det nu blir någon tid över. Mamma som sitter mest ensam på sitt rum för att de andra boende retar sig på henne  …vem tar sig tid med henne? Det är kontaktmännens ansvar att se till …inte ska jag behöva kolla upp det som anhörig..men jag kan inte låta bli att fundera på det ibland ..hur det fungerar…mamma har ju köpt en tjänst eller det ska ju ingå i hyaran och omsorgspaketet då man är helinackorderad.  Så jag bara observerar mest nu förtiden ..men jag ser brister som de anställda oxå borde se..och det gör de…det vet jag för jag tror att de gör sitt bästa ändå…det är ju deras uppdrag att se till allas bästa. Jag vet att det inte finns tid ibland …de är inte personal nog …men tidsbrist borde inte få förekomma …man borde rätta sig efter efterfrågan och vårda därefter…

Det är lätt för mig att säga som anhörig …då det är pengar som styr vilken vård som kan ges..det ska sparas och gnetas …men hur kan man spara på männsikors behov? Om behov finns ska man rätta sig efter det..

När jag påpekade att mamma ofta är skitig i håret och att hon alltid förr var mån om sitt utseende och då hon kunde fixa frillan själv så tvättade hon det dagligen ..för att trivas. Jag bad om hårtvätt 2 gånger i veckan helst dusch oxå ..men fick till svar att det finns inte tid till…de uppmanade mig att köpa torrschampo istället…vilket jag inte gjort..

Man ska inte säga att det inte finns tid…då det egentligen är personal som fattas.. jag förstår  att det är kostsamt att vårda..och att det tar tid…

För inte så länge sedan så var det bäst att komma till ett demensboende för där fanns personal nog att ta hand om de boende ..där fanns mer personal än på ett vanligt äldreboende men sen har det förrändrats och bemanningen har minskat pga besparingar…och va hände då? Jo det har vi kunnat läsa om i dagspressen …

Med facit i hand så var det inte så bra att dra ner på personal och man tvingas åter tänka till om hur man ska ha det på hemmen …och där är vi nu.

Om ni vill läsa något bra som skrivit så kan ni läsa ”Vem tar hand om mamma”.. den ska jag nog låna om på bibblan …den gjorde mig lite lugn och jag kände att jag fick bekräftelse och tröst då det inte bara är jag som funderar över hur våra anhöriga har det då de inte längre kan ta hand om sig själva.

Så ett besök på bibblan blir det nog oxå  idag…jag går ju ändå förbi då jag ska till mamma.

SES!