Min nya lilla vrå

Inte riktigt men nästan..jag har fixat lite och x- et lite..han lovade att städa ordning i huset annars hade inte vi kommit..

Hm..det var städat då jag kom dit idag men inte av honom..han erkände direkt att det inte var han som fixat i ordning allt..hans mamma hade varit där minsann…det var inte så det var tänkt alls..jag tycker att han kan städa sin skit själv.. men det är ju synd om honom som ingen egen städerska har längre i huset…för han kan ju inte hålla rent själv efter sig eftersom han vant sig vid att slippa skitgörat..JAG har ju alltid skött det skitgörat i alla år.

Jag kan inte annat än bli irriterad att hans mamma varit där och röjt bland allt vårt gemensamma bohag. Hon har aldrig erbjudit sig förr om åren då jag bodde där och hade hon så hade jag tackat nej..det kände hon kanske på sig därför frågades det inte.  Men jag hade behövt hjälp då jag skadade mig och satt i rullstol efter ridolyckan då jag skadade axeln och höften.

Då frågade hon visserligen om hon kunde hjälpa till och jag bad henne hjälpa yngsta dottern lite med b .la läxor och att hålla ordning på hennes rum inget mer.Men det tackade hon nej till att göra så då tackade jag och sa att det var inget mer hon behövde hjälpa mig med. Vet ni då erbjöd hon sig att tvätta och stryka..jag avböjde även det för tvätten kan vi fixa själva ..då gjorde hon det ändå packade ner allt i kassar och så sa hon nu gör jag det fast du inte vill och du får bli arg på mig så mycket du vill.

Gissa om jag blev arg eller mer ledsen egentligen..tårarna började rinna ner för mina kinder sakta och hon trodde att jag grät för att jag hade ont..suck! Visst hade jag ont hade ju en platta inopererad axeln och ont i höften får man oxå då den hoppat ur led det kan jag intyga.

Respektlöst behandlad vill ingen bli utan man vill bli respekterad och tagen på allvar när man klart och tydligt förklarar hur man vill ha det. Så jag var egentligen mest besviken över att inte själv få bestämma över sitt egna…

Nu när jag skriver ner detta förstår jag att jag tog det ganska hårt att bli behandlad som jag blev..men jag har bara trängt undan händelsen och försökt släta över mina sårade känslor och bara gått vidare. Bra att jag nu låter allt undantryckt komma till ytan …jag förstår nu mer varför jag känt som jag känt och varför jag känt som jag gjort inför X svärmor. Då sa jag alltid att det är inte henne jag ska leva med, det är inte henne jag valt och hon har ej heller valt mig. Så jag lät allt bara bero.

Men det har ändå påverkat mig genom åren.

Jag har vetat att hon skulle komma till undsättning då jag inte var där mer …och det är inget som jag nu lägger mig i…men huset är fortfarande inte sålt pga hennes son och det är inte synd om honom, ingen har gått bakom ryggen på någon som det påstås…

Ingen ska döma mig för att jag velat gå…ingen annan än jag och xet vet anledningen. Ingen.

Varför ska det vara så invecklat?

Kanske hade det varit lättare om xet hade lämnat mig…jag hade inte tvingat honom att vara kvar ej heller försvårat processen..det gynnar ingen i längden.

Hualigen nu fick jag ur mig en massa ..det var inte meningen…men nu blev det så.

Vill bara tillägga att vi har en dotter ihop som har kommit emellan…det är hon som tar studenten imorgon..det är för hennes skull som vi alla ska samlas under samma tak imon..vi gör det för henne ..vi är vuxna och får bita ihop skärpa till oss och göra vårt bästa för att hennes dag ska bli så bra som möjligt. Men det kommer att vara jobbigt..men det visar jag inte någon..jag är bra på att sätta på mig masken ..och se ut som om allt är helt ok.

Imorgon ska xet och jag samarbeta hela dagen..åka i samma bil ihop stå där på kyrkogården tillsammans med hans mor och far och några gemensamma bekanta.

Jag älskar min dotter och är stolt över att hon kämpat sig igenom gymnasiet ..för det har inte alltid varit så lätt inte…hon som jag har påverkats av separationen  så är det självklart..men vi har kämpat tillsammans och snart hoppas vi att allt är över så vi kan börja leva livet som vi vill igen.

Ingen ska säga att det är enkelt att bryta upp…ingen går oberörd igenom en skiljsmässa..det är alltid en förlust ett misslyckande även om man vet det inte går att fortsätta och att det bästa ändå är att skiljas åt..det blir bättre det vet jag  …det är vi alla värda.

Livet går vidare …världen snurrar på som vanligt …man gör saker som man förväntas göra så är det bara ..

Imorgon blir det en bra dag…det har jag bestämt även om mitt förnuft säger mig att det kommer bli en oerhört märkligt upplevelse…men jag fixar det …för jag är en sån som fixar saker hur märkliga de än ter sig.

Men det ska bli skönt när morgondagen är över ..det ska jag i ärlighetens namn medge.

Nu är det bäst jag avslutar ..vi ska upp i ottan dottern och jag ..ska skjutsa henne till champange frukosten redan vid halv 6..så jag säger nu GO NATT!!

SES IMON!