Det drar ihop sig

Ja det gör det..ska bara fixa lite i dagarna 2 sen bär det av mot varmare trakter, Kreta närmare bestämt. Pengarna är växlade och nu ska det packas i den nya fina resväskan. Min gamla resväska har tjänat ut och en ny inhandlades därför ,för jag har bara en liten weekendväska och den är alldeles för liten för en veckas semestrande.

Idag har jag tvättstugan och all tvätt ska tvättas, strykas och vikas ner och in i skåp och garderober. Så himla gött det ska bli att komma iväg.

Nu ska jag försöka koppla bort alla vardagsbestyr och bara vara i värmen och solen och njuta fullt ut.

För ingen gång någonsin har jag behövt komma iväg så mycket som just denna gång, komma bort ifrån jobbet där det denna sommar har varit slitigare än andra somrar..och från min lilla vrå där jag då jag kommer hem igen ska börja att fixa till det ..byta vitvaror och göra den lite mer bekväm att vara i. Jag ska skaffa en diskmaskin den längtar jag efter, efter år av handdiskande så är jag så himla trött på att slösa tid på att stå vid baljan och diska.

Tvättmaskinen den får vänta om jag någonsin ens skaffar en egen igen..tvätt kan man samla på sig det går inte med disk.

En spis med en fungerande ugn ska jag oxå införskaffa den är efterlängtad än mer än disk maskinen..herre jisses då vad man kan sänka sin standard då man går skilda vägar..men det är så det är och jag har funnit mig i att byta ner mig lite och hälsan min har gått före standarden i lägenheten. Nu är jag i skick att orka fortsätta mitt nya liv som enbo..eller tvåbo är jag ju för dottern är ju här hos mig oxå. Nu ska jag ta sats och hoppa några steg framåt med det jag måste göra..har ju liksom fastnat och stått still ett tag och bara samlat mig inför att orka ta mig vidare ..

Nu är jag redo ..innan har jag liksom bara tagit dag för dag och varit glad över att vakna någorlunda pigg varje morgon..och stretat vidare för vår överlevnads skull. Jag har varit nöjd med det och tänkt att snart så har jag vilat klart efter år av stressande hit och dit så tror jag mig nu ha landat i min nya tillvaro. Jag är tillfreds med hur det är och inser att det måste få vara som det är ett tag innan det kan ändras åt någon riktning så måste man ta det lugnt och låta livet sätta sig ner en stund och hämta andan.

Nu verkar det som jag har samlat  tillräckligt med syre och kraft för att ta mig vidare.

Vem vet vad som händer? Det är ganska så spännande att vara redo och klar ..man vet aldrig vad som då kommer att ske..för det går inte att forcera fram som jag gjort förr..för då går man miste om så mycket möjligheter..för man ser ju dem inte då man rusar fram.

Då man stannar upp så märker man mer hur det är runt i kring..världen den snurrar på som vanligt ganska snabbt och jag förstår att det är väldigt enkelt att dras med i dess rasande tempot. Man gör det utan att tänka på att tempot kanske inte passar just mig..och efter ett tag så tror man att man är i rätt tempo fast man kanske är i en väldig otakt med sig själv.

Jag slutade helt att lyssna på min kropps signaler och till slut så larmade det akut men jag slog bara av larmet och fortsatte.

Hur dum får man vara egentligen?

Jag fick äta upp mitt beteende hundra gånger om då jag helt utmattad och utbränd fick börja om från noll igen och bygga upp på nytt igen det som rasat efter många års byggande på helt fel saker. Hela min person rasade och jag visste knappt vem jag var längre..så jag fick även leta efter min personlighet och jag tvivlade på om jag skulle finna mig själv igen..så illa var det ett tag. Man har liksom en mask och bakom den finns man ..framför den visar man ett jag som alla förväntar sig..eller som man tror att alla vill att man ska vara. Jag var stark självsäker och ganska framgångsrik enligt mig själv..länge länge kände jag så och inte trodde man att man skulle rasa ihop och bli till en trasa.

Det är märkligt hur det kan bli..att det kan bli precis tvärtom mot vad man tänkt. Jag skulle leva, åldras och bo på den plats där jag byggt och bonat in mig i många år till min stund på jorden var kommen. Så trodde jag..tänk så fel jag hade.

Men nu har jag på något vis förlikat mig med min situation..och är nöjd med det lilla jag har..så att jag nu kan ge mig ut och resa är för mig väl förunnat..det är jag värd tycker jag så jag prioriterade en resa framför en ny säng och tänker som så att det ordnar sig nog ändå..för man behöver lite nya intryck i livet för att må bra och lite guldkant på tillvaron kan man leva på länge. Nu vet jag att många kanske tänker att hur i hela fridens namn kan människan prioritera som hon gör..jag struntar faktiskt i vad andra tycker att man ska göra och säger sig  hur man ska vara. Jag är jag och jag gör som jag vill numera..jag gör inget huvudlöst dumt som äventyrar min tillvaro..jag har sparat och gnetat målmedvetet mot det jag vill i många år nu..och jag klarar mig på egna ben faktiskt bättre än vad jag först trodde..fast jag hade kunnat ha det än bättre om jag hade bromsat i tid och inte låtit mig berusas av att hänga på i en takt som inte passade mig.

Men nu är det som det är ..livet är ändå ganska bra fast det nu inte blev som jag först trodde. Livet lever sitt egna liv så kan man kanske uttrycka sig ..när det blev som det blev när det inte blev som det skulle.

Tacksamt tar jag emot de ting som förgyller min vardag..

SES!