Looong time no see

Posted by: Tant Otto on: 25 april, 2024

• In: Aftonbladetblogg | Hoppfullhet | sorg | träning | Vardagliga ting
• 2 Comments

Nu är det väl ändå dax att skriva ett inlägg. Det är 6 månader sen sist. Helt ute är jag ändå inte är mycket på sociala medier vilket är lite enklare då man alltid har mobilen tillgänglig.

Sist jag skrev var i oktober då jag precis legat i corona. Shit säger jag bara har inte återhämtat mig än från de sviter jag ådrog mig .. fy fasen va hängig och krasslig min arma lekamen är. Har pågående utredning både av hjärta och mage som förhoppningsvis ska ge mig svar på vad jag har att utgå ifrån framöver. Väntar ju även på att få komma till käkkirurgen angående värk i ansikte och höger öra. Väntat snart ett år ..remiss är ju skickad men jag är inte prioriterad då de anser mina besvär vara icke akuta. Suck!

Ibland känns det ganska så hopplöst som om livet håller på att rinna ur en ja precis så känns denna förlamande trötthet som tagit över min annars ganska så allerta kropp. Jag är inte van vid att behöva vila och vila. Min hjärna säger spring på som vanligt och ha flera bollar i luften men min kropp säger stopp, vila du är utmattad.

Det är inte jag!

Man får ändå lyssna på sin kropp.. men det är så satans tråkigt att ligga raklång med näsan i vädret och vila. Hur orkar människor ha det så här tänker jag men förstår att jag måste kompromissa med min kropp och vad hjärnan gärna vill. Den är ju programmerad genom åren att allt ska gå undan.

Jaja så här är det nya tant Otto livet. Jag försöker lyfta skrot på gymmet ändå minst 2ggr/v ..det mår jag bara bra av så den dagen jag ej kan gymma är det kris. Har dock ej spinnat nu då jag utreds för är lite rädd att det ska påfresta vad det nu är för fel på mitt hjärta. Läkaren gav ändå klartecken att det går bra så ska dra igång spinningen igen nästa vecka.

Usch och fy vilket ohälsosamt inlägg detta blev.

Till och med bilen ledsnade igår kväll på väg till gymmet. Halvvägs dit stannade den och jag fick ringa bärgning till min verkstad. Nu är bilen tipp topp igen ..bildoktorn fixade en bränslekoppling så nu fick min Peugeot energi igen och jag kan gasa på dit jag vill i. Skönt ändå att man kan transplantera in kopplingar i bilmotorer. Känner att min kropp kanske oxå behöver en reservdel.

Sen har det hänt andra tråkigheter i familjen ..minsta dotterns farmor lämnade oss i lördags morse.. det var väntat ändå, hon har varit krasslig länge. Hennes önskan var att få dö hemma och det fick hon. Så jag är glad att det blev så. Så nu blir det en begravning till ..har varit många senaste året. Både väntade, oväntade, en drunkning och ett självmord. Man får sig en tankeställare om att man själv inte är odödlig och att man verkligen behöver ta vara på sin tid här på jorden lite bättre. Jag ska försöka med det men det är inte kul att anpassa sig efter en trött och sliten kropp. Men det är så det är, bara att gilla läget lixom.

I dont give up!

Tur är väl ändå att våren är i antågande så man kan vistas i den vackra naturen och njuta av all grönska.
Alla blommor som spirar och som kommer år efter år inger lite hopp om att det är något som fungerar i denna värld som är ur led.

Nu ska jag gå och vila lite sen ska jag putsa 3 fönster så jag ser ut igen.

SES!

Etiketter: sorg