Stunder av lycka
Posted on: 2 november, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | drömmar | födelsedagar | galenskap | Glädje | kärlek | klokord | svammel | Vardagliga ting
- 4 Comments
I tre dygn har nu min blandning stått i kylskåpet och dragit. En så kallad Tibetansk kur med pressad vitlök och vodka. Ojoj burken står väl inslagen i plast för att inte sprida vitlöks odören..i min lilla lägenhet. Har aldrig någonsin förr pressat så mycket vitlök.. 300 gram blev nästa 5 dl vitlök..ner i en burk som jag inte tror mig kunna använda till något annat igen. Nej den ska slängas då kuren är över.
Idag ska jag ta hand om smeten och krama vodkan ur vitlöken..sen ska jag börja min tibetanska kur..1 droppe dag ett 2 droppar dag 2…osv till 45 droppar dag 45. sen börjar man om igen.
Fick tipset av en nattkollega ..hon tar dessa droppar året runt typ och är nästan aldrig förkyld och det lär stärka immunförsvaret. Jag är redo nu igen för att försöka gå till botten med mina bekymmer med återkommande bihåls inflammationer 3 gånger sedan juni har jag nu haft och jag är således ganska trött på att inte bli av med problemen. Inne på tredje gången nu i tre veckor har jag återigen dragits med denna envisa värk som kommer sig av något…och nu har jag satt igång en kedja av läkarbesök. Tandläkaren har jag oxå besökt ..röntgat både bihålor och misstänkta tänder. Jag misstänker en kindtand med bestämdhet vara en orsak till min värk eller så är den tanden påverkad av annan orsak..som ännu inte är utredd. Vårdcentralen skriver bara ut nässpray och omezaprol ..för min mage har oxå börjat krångla ..men det är en annan historia i historien..av inre långvarig stress har min mage sagt ifrån. Visst allt hänger ihop ..på något vis men mina förkylningar är från början inte orsakade av inre stress…eller?
Nu vill jag gå till botten en gång för alla med varför jag dras med mina bekymmer ..så öronnäsa hals mottagningen är nu inkallad på min begäran i utredningen. Efter nära nog 25 års besvär måste jag nu intensifiera mina egna försök i att må bättre. Denna sommar har jag träffat 3 VC läkare som möjligen gjort vad de kunnat..den siste en AT läkare skrev ut magtabletter och ja man fortsätter att mota bort symtomen så nu går jag själv vidare.
Färdiggnällt..men nu är jag så nedsatt och hängig att jag är yr i skallen av trötthet och värk. Så har det varit sedan i juni nu..inte konstigt man blir eländigt trött.
Mitt i allt detta så prövar jag ett nytt jobb…då jag hade behövt vara allert och framåt och ha ork att visa sig från sin bästa sida för att få en bra grund att stå på för mitt nya uppdrag..ja då slår mina symtom till än värre.
Det ger ju oxå ett visst stresspåslag om man säger så..att inte vara symptomfri och ha orken i kroppen som man skulle vilja ha ..
Så jag tänker bryta min tjänstledighet och gå tillbaka till min ordinarie arbetsplats igen..det var inte rätt tid att byta jobb helt enkelt.
Man vet ju inte i förhand hur framtiden ska bli…ej heller vad man ska få uppleva på vägen dit..
Jag har lärt mig på vägen att njuta av nuet och just i nuet har jag kunnat uppleva sann lycka vad nu lycka må vara. Lycka för mig är ett tillstånd då man kan släppa allt annat och bara vara här och nu. Helt bekymmersfritt och på sätt och vis tomt sinne..gör att man kan ta till sig alltet på något underligt vis och då först kan man ta till sig tillåta sig ta emot och känna sådant man ej kunnat tro sig kunna känna.
Okonstlat fast det är ändå en konst att våga, ha mod att släppa fasader ..allt runt ikring. Sekunder minuter och timmar blir ett ..ett tillstånd då tiden tycks står still..ögonblicks lycka …som känns som en evighet då man är i det.
Flummigt? Inte för mig ..vet inte hur andra upplever stunder av lycka ..det konstigaste är att mina lyckligaste stunderna har jag upplevt då jag varit ensam…tror att lyckan finns inom oss den kommer inte utifrån även om man är med någon man älskar.
Antagligen så ägnar jag för mycket av min tid på att tänka och då man filosoferar kommer en massa till en ..som annars hade försvunnit i allt yttre brus.
Så kan de vara..allt kanske är en synvilla..intryck utifrån påverkar helt klart bilden av en själv och av andra. Självbilden, självkänslan och självförtroendet ruckas lätt.
På Fårö på min födelsedag för några år sedan kunde jag känna detta lyckorus..i allt det vackra stannade tiden.. som att trycka på pausknappen och man blev som ett med naturen. Magiska understunder av lyckorus när man är där i stunden och ger sig hän åt allt det vackra man ser.
SES!
Helt mosig
Posted on: 21 oktober, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | galenskap | Glädje | mamma | Minnen | Oförglömmliga händelser | svammel | Vardagliga ting
- Kommentera
Äpplet faller inte långt från päronet..så kanske den här konstnären tänkte då han gjorde detta konstverk. De har legat där de ligger nu i många år det ser man på dem..har bilder någonstans då de är helt nya där min yngsta dotter är med och hon var kanske 5-6 år då..så det är ca 19 år sedan. Väldigt länge sedan..hur kunde det gå så fort..19 år känns som igår. År sätter ju spår det ser man på konstverken ovan..många minnen skapas både bra och mindre bra upplevelser gör att man kanske blir lite kantstött ..som äpplet lätt blir. M … Många minnen …mamma ja det jag ser är ju ett M på äpplet. Majsan vår katt hade ett tecken i pannan som såg ut som ett M..
M som i mos äppelmos ..som jag har gjort den sista veckan..jag är ju mosig i hjärnan av min förkylning så att koka mos har varit en bra syssla ..inte så ansträngande ganska avkopplande att skala och skiva äpplen ..hela 12 kg har jag k´skalat och kokat mos på..4 stora grytor har det blivit.
Fick en hel kasse äpplen av min yngsta dotters farmor som jag inte ville skulle förgås..en äppelpaj och resten mos blev det. Så bra att ha..eller hur?
Annars har jag inte orkat så mycket..min värk gör ju att jag tappar motivation och den påverkar en så mycket att man knappt kan tänka. Träningen har jag fått släppa inte tränat på 2 veckor nu..kände ju att det var något i kroppen som inte stämde ..för jag kunde ju inte ge allt som jag har så som jag brukar. Men att inte kunna träna är frustrerande och jag har ju energi i kroppen som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av någonstans..så att koka mos har skingrat tankarna lite och hjälpt mig att avleda mig från att bli frustrerad över att jag inte kan röra på mig som vanligt.
Tankar ja det har jag massor …M igen…tankar som lätt gör min redan mosiga hjärna än mer mosig. Tankar som handlar om hur saker har blivit, varför och åter varför? Jag kan egentligen inte göra så mycket åt det så varför ödsla en enda tanke på det..det är för mig ett sätt att bearbeta inte älta..det är lite som att förhandla med sig själv ja så kan man väl säga.
Något kan jag ändå göra åt det så det ska jag göra och det är det jag samlar MOD till. Ett M till alltså 🙂 Alltså det låter som jag ska göra något jättestort ..egentligen är det inte det ..men för mig krävs det mycket mod ändå även om jag inte räds det jag ska göra så krävs det ändå lite mod. Mer säger jag inte….fortsättning följer …
SES!
Mod
Posted on: 20 oktober, 2018
Att vara just modig är inte så lätt..ibland krävs det så mycket mer mod än man tror sig ha inom sig och det gör att man fegar ur och inte står på sig riktigt för sina rättigheter och för sin heder.
Min farfar sa ofta att jag skulle stå på mig vet inte varför han tyckte så..kanske för att jag var ung och vacker på den tiden med hela livet framför mig. Kanske ville han beskydda mig och varna mig för allt farligt ute i världen. Han ville mig bara väl det vet jag..han var en hedersman av stora mått och han älskade oss ungar på sitt vis. på den tiden visade man inte så mycket känslor..men visst fick vi en klapp på kinden uppmuntrande ord och kanske en 25 öring. Det var farfar som hade oss i sin famn när vi var små och vaggade oss alla till sömns och så sjöng han på någon gammal visa ..han var en mästare på att vagga små barn till sömns. Det var hans sätt att visa att han älskade oss.
Min farmor kramade oss och förmanade oss och det var kärlek på hennes vis. Hon var sömmerska och sydde många plagg till oss barnbarn 8 st var vi. Många gånger har jag stått modell då nya plagg skulle sys..det figursyddes och det tråcklades sömmar och så satt plagget perfekt. Hon sa att min färg var marinblå för det gick så bra ihop med mina blå ögon ..så än idag är jag fast i marinblått det har liksom etsats sig fast i mitt minne att blått är min färg.
Blåögd ja det är jag ännu ..ibland kanske lite för blåögd..för jag tror gott om alla..även om jag med åren har blivit mindre blåögd ..ja jag har tappat tilliten lite på livets väg och har blivit lite mer vaksam på vad som är meningen med vad som sker. Det är inte roligt att behöva vara misstänksam men så är det tyvärr.
Har man blivit manipulerad ett antal gånger så blir det som att man sätter upp en sköld som inte syns utåt en stark sköld sätts upp av en anledning för att skydda sig själv.
Alltså det är så lätt att bli manipulerad för de som manipulerar är så skickliga att det inte märks att de manipulerar en..
Nu måste jag ha mod och stå på mig ..göra en ganska obehaglig sak för att jag ska få tillbaka min egna heder igen. Inte för någon annans skull utan bara för min egen skull. Jag är ingen som vill skapa drama ej hamna i konflikt så det undviker jag.
Denna gång ska jag tänka på vad min farfar sa till mig för länge sedan ..att jag ska stå på mig.
Mina föräldrar och mina mor och far föräldrar är de som har gett mig mina grundvärderingar ..att alltid vara rättvis, ärlig, hjälpsam och göra sitt bästa. För mig innebär det att vara empatisk att ha empati, ha medkänsla med andra människor. Det är en bra grund att stå på som jag har fått med mig ända sedan min barndom.
Alla har inte mina värderingar och det förstår jag .. tidens gång har förändrat värderingarna och i det hårdare samhällsklimatet så är mina värderingar kanske inte lika mycket värda längre.
Man kan inte vara lika oskyldigt blåögd längre..
Helt enkelt ..en bra dag!
Posted on: 7 oktober, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | mamma | Minnen | sorg
- 9 Comments
Söndag.
Sovmorgon till halv 11 ..vaknar efter ca 7 timmars sömn..la mig sent ..vi hade ett nattmöte kl 23 kan ni tänka på jobbet. APT ..ett mycket angeläget möte så viktigt att vi kände att ett nattligt möte var av stor vikt. Det har aldrig någonsin hänt att vi träffats och haft ett nattligt möte dessutom en lördag kväll så det kommer gå till historien. Tänk att vi behöver förbereda oss så att vi struntar i att det är ledig helg och beger oss ut i mörkret för att ha möte. Vi kände oss som Allo allo Hemliga armen..skämt åt sido. Det blev ett bra möte där vi förhandlade och kom fram till att det var nödvändigt att vi nu är eniga och håller ihop.
Det kan låta dramatiskt..och det är det väl egentligen lite skarpt läge kan man väl ändå säga att det är. Det är bra att kunna prata ihop sig lite och vara förberedda inför vad som komma skall…mer kan jag inte säga..annat än att vi alla behövde få prata ut lätta på trycket vilket vi alla behövde. Skönt nu kan vi fortsätta från där vi står i nuläget.
Det låter kryptiskt eller hur?
Någon gång i framtiden kanske det kommer fram i ljuset …men inte än på ett tag eftersom jag inte vet riktigt hur allt kommer att fortlöpa. Nu lät det än mer kryptiskt.
Jaja trött vaknade jag idag eftersom jag kom sent i säng inatt..solen sken ute och det gör det lättare att vakna till liv..svårare är det om det är grågrått väder..så jag piggade på mig snabbare än förväntat. Tog en promenad för att vara ute i det sköna vädret..som ni vet så är jag en ljusletare nattuggla som jag är letar jag både ljus och sömntimmar. Strosade runt en stund nere på kyrkogården..på grus gångarna och fotograferade skyltar med kloka ord på..ord som påminner en om vad som är viktigt i livet, ledord som får en att tänka till om hur man bör leva sitt liv för att nå tillfredsställelse ..och kunna känna mening i tillvaron.
Den här skylten finns precis utanför det lilla kapellet..
Brukar inte vandra just här så ofta ..men idag så letade jag ju efter ledorden som finns på olika ställen på kyrkogården..och jag har inte fotograferat kapellet från detta hållet innan ..så himla vackert i all höstprakt i solskenet. Nästan andaktigt vackert..vackert för ögat men än vackrare för själen. Magiska understunder.
Tystnad i tystnad strosade jag där och funderade..lyssnade på tystnaden..
Delande…att dela med sig …sida vid sida allt går hand i hand..man ska försöka att leva livet så ärligt som möjligt ..och göra gott.
Dessa ord finns nere vid minneslunden…
Tänk att det fortfarande blommar i oktober..så fint!
Vackra sköna soliga dagar som idag då är det skönt att vara ledig och kunna ge sig ut..det är som att vinna högsta vinsten att ha den möjligheten.
Efter promenaden hamnade jag på restaurang med mellandottern med familj en restaurang där man beställer små rätter vid bordet genom en app 🙂
Min mini hamburgare och sötpotatisstrips..åt en kyckling Wrap oxå..
Yngsta barnbarnets drink..persiko godisdrink..sött och gott!
Här är hans efterrätt ..banana split!
Det blev en bra dag idag…
SES!
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | Glädje | träning | Vardagliga ting
- 5 Comments
Nu är äntligen mina 3 nätter gjorda!
Jag har jobbat min långhelg och just denna helg känns som en hel vecka..30 timmar på 3 dygn ..så det känns i kroppen ..tänk då för 14 dar sedan då jag gjorde 50 timmar på en vecka ..då var det ingen ide att vända dygnet åt rätt håll mellan arbetspassen. Det är mindre slitsamt att hålla sig vaken nattetid mellan nätterna då än att vända dygnet rätt för en dag.
Om man jobbar natt en längre tid så kommer man in i nattlunken..och vissa perioder är man ganska osocial och man är ganska mycket för sig själv när man är ledig. Man gör inga stora grejer det orkar man inte med..som denna 3 helg ..då diskar jag, bäddar och går ut med soporna. Jag kan om vädret tillåter ge mig ut på cykeltur eller så tar jag en promenad för att få lite dagsljus, Man letar ljus och förlorad sömn. Man vet att man behöver spara på sina krafter så man är ganska soft då man är inne i en arbetsperiod med fler nätter på raken.
Ibland så kan man inte styra över allt som händer. Ja menar livet pågår ju mestadels under dagtid och vissa saker måste man göra då man är ledig..ibland inträffar viktiga ting på tid där man egentligen skulle ha sovit ..det är oundvikligt. Det är då det kan bli jobbigt. Läkarbesök, möten kurser och privata saker som man inte kan styra över händer oftast på dagtid. Man tar sig igenom dessa veckor bara och fortsätter igen för man har inget annat val. Det viktigaste när man jobbar är att man har kontinuitet och att man vet i förväg hur schemat ser ut… för att man ska kunna planera in att leva sitt liv då man är ledig.
Jag försöker att träna så fort jag har ledighet..för med bra kondition orkar man med sina arbetspass bättre. Det finns de som aldrig tränar och det är deras ensak ..men jag förstår inte hur de orkar ..speciellt vi som jobbar inom vården där vi har tidsscheman som stressar. En del får ju typ maxpuls av att gå 2 trappor upp..lägg därtill att vi jobbar natt och att våra kroppar då inte har samma ork eftersom man håller sig vaken. Vi brukar säga att 50 % av ens ork går till att hålla sig vaken. Så vi har 50% av våra krafter till förfogande.
Jag tränade igår ett pulspass..jobbigt som attan för man kan väl säga att man tränar på reservtanken efter tre jobbnätter..men jag går till gymmet och gör mitt bästa för hur jobbigt det är är så tränar jag ju. Min tränare sa att många hade valt att sitta hemma istället ..och det har han kanske rätt i men jag bangar inte för att jag ät trött och har sömnbrist. Det går såklart inte lika bra att träna när man är trött man kan inte ge allt fullt ut..men man behöver inte pressa sig lika hårt och man får lyssna mer på sin kropps signaler..man anpassar sig efter rådande läge kan man väl säga.
Jag märker tydligt hur min kropp reagerar och följer noggrant signalerna och pressar mig inte för hårt ..det går nämligen inte att köra på max då man är trött. Jag som vill prestera mitt bästa blir sporrad att trycka på ..men se det är ingen ide..för det tar liksom stopp. Man kommer till ett läge där kroppen säger att den fått nog ..man nåt inte ens till tröskeln av vad man brukar kunna prestera. Jag tar det med ro och cyklar på i mitt egna tempo..för min prestation kan inte mätas med någon annans ..jag går på min dagsform och jag vet vad jag kan och varför jag inte kan köra på som vanligt-
Jag har helt ok kondition i alla fall ..det har jag min cykel att tacka för..jag är uthållig kanske inte så snabb i spurten och därför känns det mer då vi kör tabata/intervall träning. Fast jag brukar ändå ha mer att ge i slutet jag har ofta krafter kvar när jag tror att jag inte har det.
Så är det när man tror att man inga krafter har kvar ..när man pressat sig så långt man tror sig kunna då har man lite till att ge trots att man inte tror det.
Än finns det krafter att ta av för denna tant 🙂
SES!
Mörker…och ljus!
Posted on: 29 september, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | film | Glädje | kärlek | Minnen | sorg | svammel
- 3 Comments
Svårt att sova denna lördag..och jag som har två nätter till ..vaknade redan vid 13 kan ni tänka och det var ingen ide att ens försöka ligga kvar i sängen. Så nu är det bara att bita ihop…och få den här helgen gjord.
Sömn är en bristvara som man inte kan köpa för sömnen infinner sig ändå inte hur mycket du än vill och hur mycket du än betalar. Nattjobb är ändå bäst för mig och det ständiga sömn jagandet är jag van vid efter så många år med vakna nätter.
Jag ger mig på en fri tolkning av barnbarnets konstverk… Avgrunden är svart …symboliserar själens mörker och alla lappar är själva livet ..gjorda av tejpbitar som målats över och sen dragits bort där de suttit för att skyla ett sår som skydd mot yttre påverkan ..smärta man känner då man drar bort en plåsterlapp kan kännas olika beroende på hur fort man drar bort det. Så är det i livet att smärtan som man kan känna av tex av en hjärtesorg kan sitta hårt och den kan man inte dra bort och blotta för då gör det ännu ondare. Smärta, känslor av alla de slag oavsett de kommer från ett synligt sår eller om den ligger dold inom en kan vara svår att bära…sorg kan man ha hela livet …den mattas men finns med en hela livet ut …likaså saknaden efter någon älskad som betytt mycket för en. Det blir som ett tomrum i själen som inte kan fyllas. Tänk vad man kan få fram av att se på en bild.
Det roliga med bilder är att de väcker så mycket olika tankar och tolkningar ..det är det som är så givande med att fotografera..att finna motiv av just en anledning och sen kan någon annan se den ur ett helt annat perspektiv. När jag gick på fotoutbildning så fick vi reflektera varje lektion över varandras bilder..få tips och respons på både bra och mindre bra tekniker man skulle kunnat använda för att få bilden än bättre. Vi fotograferade efter olika teman …och framkallade sen själva våra bilder i mörkerrum där vi fick testa olika tekniker för att få bilden så bra som möjligt…efterbelysning, skuggning, användning av pjatt..blanda framkallningsvätskor som man lär sig efter hand ..ladda filmer i laddboxar ja det är en hel vetenskap. Önskar att jag fortsatt för jag blev en hejjare till slut på att fixa mina bilder där i mörkerrummet.
Att fotografera kan man likna vid att skriva med ljus…jag har varit en ljusletare i många herrans årl..ljus ger olika sken och olika möjligheter att få till just den bild man vill ha. Då fotograferade jag analogt och det var så spännande var gång man framkallade filmen för då skulle man få se resultatet äntligen. Att finna kontraster, skuggor och ljus men även mörker upptog mycket av min vakna tid då kameran var min ständige följeslagare. Jag planerade vart jag skulle bege mig vilken tid på dygnet och hur jag skulle göra för att få till så bra bilder som möjligt.
Nu är jag mer avslappnad i mitt fotograferande ..men visst tänker jag fortfarande i motiv och fantiserar om fantastiska motiv jag skulle kunna ta om jag var där i just rätt ögonblick..för ibland handlar det om just ögonblick då man skapar vackra bilder.
Jag vet platser som man kan ta bra bilder på..och vilka tider och väderförhållanden som är mest gynnsamma för bra motiv. Vet att jag är en riktig nörd när det gäller fotografering.
Kameran gav mig sinnesro kan man väl ändå säga i tider då jag inte kunde fokusera på för mycket. Då blev jag som uppslukad av att leta vackra motiv och av att vara ute i naturen och vandra ..då stod allt annat runtikring helt stilla. En skön känsla av magi av magiska understunder.
Har ni något som får er att uppleva just detta med att tiden tycks står stilla..och att ni är ett med något stort ..då det känns nästan som man är i centrum av allt?
Färdig svamlat för idag!
SES!
I ett i ett
Posted on: 27 september, 2018
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | galenskap | Glädje | kärlek | svammel | Vardagliga ting
- 1 Comment
Mitt liv mina lediga dagar och jobb far fram i rasande fart…när ska jag hinna med att leva och andas i normal takt igen? Jo efter alla kurser och åtaganden som jag tagit på mig hoppas jag att det lugnar ner sig lite. Men då börjar jag ett nytt jobb på prov och egentligen är det kanske inte optimalt ..men det bestämdes i våras då jag inte visste att perioden jag hade framför mig skulle bli så hektisk som den nu blev..med långvarig envis förskylning ..värmebölja och vikariekris.
Nu står jag här i alla fall med facit i hand och tänker att det är tur att man inget vet i förväg om vad man ska gå igenom. Hade jag vetat det så hade jag inte prövat på ett nytt jobb det kan jag med bestämdhet säga.
Jomenvisst..man fixar mycket ..och jag fixar säkert detta oxå.
Jag har en tendens att ta på mig för mycket..men jag gillar att engagera mig och ta ansvar..för att jag är nyfiken och vill få till förändringar förbättringar som kan leda till något bättre. jag är inte sån att jag bara sätter mig ner och rullar tummarna och låter allt runt omkring bli som det blir..nej men ibland önskar jag att jag inte brydde mig så himla mycket som jag gör.
Denna behövliga långledighet har jag varit allt annat än ledig..fulltecknad nästan varje dag..och det känns inte som om jag varit ledig alls. Fackombudskurs..arbetmiljöutbildningar och så ska jag göra lite hemma som jag halkat efter med då jag jobbat mina 3 mer intensiva veckor ..med inbeodring och en extra helgnatt på det..ja ni förstår nog att det rullar på.
Nu har jag två möten kvar denna vecka..en läxa ska göras ..skyddrond på jobbet ..en utflykt med barnbarnet som ska paddla kanot i Munksjön idag och innan det sker ska jag på informationsmöte om hur jag lägger mitt schema på det nya jobbet i bemanningspoolen.
Jag önskar att det redan vore måndag och att allt detta vore gjort…
Nu ska jag betala mina räkningar och se vad som blir över denna månad…när det är gjort är det bara resten kvar av alla göromål.
Det hopar sig periodvis i livet ..det vet jag och då känns det som ett stort berg att bestiga ..efter att man bestigit detta berg infinner sig en stor lättnad..och ett välbefinnande om att man klarat av det som kändes så himla stort och omöjligt. Det är den känslan jag vill till nu …
Man lever ju inte för att jobba utan man jobbar för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Ibland så undrar jag vad det är jag håller på med ..jobbar extra för att verksamheten kräver det..är inte särskilt sunt. Men som det är nu måste vi säkerställa och säkra vården..men det är arbetsgivarens ansvar inte vi anställda som ska ta det yttersta ansvaret…vad gör de när vi som är arbetsmyror inte längre orkar?
Nu låter det som jag redan har kastat in handduken men se det har jag inte gjort… jag hoppar på något annat i ett halvår nu för att se lite annat och få lite input utifrån..för det är lätt så att man blir hemmablind och fastnar i ett tänk som man inte kan ta sig ur.
Inte är det enkelt att få allt att gå ihop..men jag gör mitt yttersta för att det ska bli bra för mig och mina närmsta..jag kan inte lösa alla världsliga problem.
SES!
