Rensar
Posted on: 18 januari, 2023
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | svammel | Vardagliga ting
- 1 Comment
Jepp här rensas och sorteras det bland papper. Papper har en tendens att växa hos mig men nu jädrar är det bättre ordning.
Gått igenom gamla papper som legat sedan 2017. Ok jag har det mesta i pärmar men ändå. I know ..jag är ju en prokrastinerare av hög rang innan jag tar tag i saker och ting ..hopar det sig minst sagt. I över 3 timmar har jag rensat kastat och sorterat högen som växt. Lagt viktiga papper i pärmar och arkiv så nu har jag kommit igång. Tycker att det är så tråkigt så jag gör hellre roligare saker.
Min hjärna går på högvarv mest hela tiden så är det ju när man är högkänslig att bara det tröttar ut en till utmattning emellanåt. Kanske är det därför som jag skjuter upp saker till framtiden för att jag behöver mer återhämtning vad vet jag?
Jag tänker och oroar mig för mycket så hjärnan tar stopp.
Vet inte när min HSP personlighet började ställa till det för mig.. har ju alltid haft en massa energi så det räcker och blir över. Kört på bara tills det brakade 2000 och jag gick in i väggen. Då fick jag ändra mitt beteende rejält för jag insåg att det går inte att vara superspeedad hela tiden. Man kraschar ju till slut.
Så är det med det men oftast är det bra att vara högkänslig ändå och jag vill inte vara något på något annat vis. Har fått lära mig hur jag ska hantera det hela med åren och har fått känna in mina egna signaler som kroppen sänder.Inte så lätt heller alla gånger för svarar men inte på en signal så larmar ju kroppen på ett annat vis nästa gång man behöver sakta in eller stanna upp och tänka efter.
Ett bra sätt för mig att bryta ett mönster som inte är så bra är att träna då tömmer jag hjärnan på intryck och jag mår såmycket bättre efteråt.
Idag ska jag träna innan jag går på nattpasset, det är för mig superbra tar ut mig på spinningen till det yttersta sen hem och duscha byta om och så iväg till jobbet. Då är jag redan tömd och kan fylla på med intryck igen på jobbet.
Så nu ska jag fixa min matsäck så den är klar sen är jag redo för gymmet.
SES!
Att vara högkänslig är att vara stark och svag på en och samma gång så ja jag är en starksköring!
”’
Nytt år
Posted on: 4 januari, 2023
Hm önskar att detta år blir ett bättre år.
Men det avslutades inte så bra på nyårsnatten sträckte jag till mig rejält vid ett lyft på jobbet och har sedan dess gått på värktabletter. Har sedan i måndags försökt få tag i min vårdcentral haft 3 telefontider 3 dagar i rad nu. Missade svara i måndags och idag de brukar ringa upp igen men det har de inte gjort. Igår hade jag en tid 10:30 och de ringde inte alls. Hurdan är man när man missar ett viktigt samtal 2 dagar typ i i rad? Jag har frågat mig detta nu då det skett om jag börjar bli senil eller vad är det`?
Så nu sitter jag här och väntar på att bli uppringd igen. Gick in digitalt med mitt bankid har aldrig gjort det innan gått bra med rådgivning på telefon. Så nu ska vi se om jag får kontakt på detta vis istället.
Upplever att vården är belastad och det blir svårare och svårare att komma i kontakt med dem.
Vad beror det på? Förstår att covid har försvårat det och att vårdköerna ökat av den anledningen men att inte komma i kontakt och få rådfråga per telefon är för mig obegripligt. Är rädd för att mycket missas pga att man ej kommer i kontakt med dem när man behöver dem som bäst.
Jaja ..annars så jobbar äter och sover jag och vilar mig i ett evigt ekorrhjul. Tränar när det finns tid över men tid saknas kan jag väl erkänna. Att återhämta sig tar längre tid nuförtiden det är väl en åldersåkomma kan jag tro. Att man ej pallar i samma tempo som när man var yngre än man är nu.
Jag märker av att jobbet suger mer energi nu så kroppen säger väl ifrån. Arbetsgivaren driver ju på att alla ska jobba heltid för att få ihop det då det råder akut brist på personal. Snart hoppas jag att de kommer fatta varför det är så? Arbetsförhållandena är rent ut sagt horribla. Vi får ej veta vårat schema förens 2 v innan det fastställs, sen låser de det och inga ändringar kan ske. Fast de kan ändra om arbetssituationen kräver det. Så vi måste kolla våra låsta scheman varje arbetspass för att se hur passen ligger. Vi måste söka semester i väldigt god tid och oftast blir den avslagen pga brist på vikarier. Sen har man plustid som man samlar på sig då vi har schemalagda möten titt som tätt. Den råder man heller inte över utan de bestämmer när schemat görs var sjätte v var de lägger dem. Man får med andra ord inte någon som helst kontroll själv över de timmarna. Man kanske vill ha långledigt någon period och söker en dag, men då kanske schemat ändras och så får man ändå inte långledigt.
Hur har det blivit så här? De har höjt pensionsåldern så man ska jobba än längre i ett så tungt yrke sliter ju många ut sig långt innan pensionen så jag får ej ihop hur vi ska orka jobba längre. Men det är ju så här att då de har svårt att rekrytera så vill de ha kvar dem som närmar sig pension så länge som möjligt.
Näää kommunerna och politikerna måste tänka om snart och göra om och rätta till det de ställt till med för så som det är nu slutar ju kompetent personal stup i ett. Förstår de inte att det är de försämrade arbetsförhållandena m gör att så många inte orkar vara kvar?
Nu har jag gnällt färdigt!
Jag försöker att leva livet så gott det går, och göra det bästa av varje dag trots att jag sover bort många dagar. Jag tillåter mig själv att vila och bara vara.
Den balans jag alltid eftersträvat i livet är i gungning.. så jag gör vad jag kan för att det inte ska tippa över eller slå runt helt.
Idag lär jag få gå till jobbet med värk hade önskat få rådgivning av en sjuksköterska ..men som min chef sa Snälla du ta dina värktabletter och kom till jobbet för vi kan inte lösa det annars. Jaja kanske är det något att tänka till på varför fler blir sjuka och varför alla mina nattkollegor har sjukskrivit sig. Varför är 3 av 4 nattare är sjuka.
Klura på det en stund!
Jag längtar efter en lååång sommarsemester med sol och bad. Kanske blir det Italien i år har ju en kusin som bor i Rom. Drömma kan man och det är bra att kunna längta lite efter något roligt.
Nu ringde min vårdcentral jag ska få komma till fysioterapin för undersökning. Så jag får vakta telefonen lite till idag för att få en tid dit.
Så bra nu slipper jag vara frustrerad.. ska sätta mig lite på motionscykeln och trampa lite för utkan man inte gå i ruskvädret. Blötsnö faller ner blandat med regn så det är inte särskilt inbjudande.
Ha de gott!
Saker jag är bra på
Posted on: 6 december, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bakglädje | Bilder | Hoppfullhet | recept | Vardagliga ting
- Kommentera
Ja jag behöver verkligen tänka mer positivt i en lite dyster tillvaro. Jag behöver peppa mig själv lite för att kunna fortsätta med det jag är tänkt fortsätta med.
Igår började jag min själv-boost, behöver verkligen lyfta mig själv lite. Men det kostar att att ligga på topp..om det nu är det man strävar efter. Nää jag är nöjd i mitt mellanmjölk -läge.
Jag ljusade upp min tillvaro igår kan man säga ..fixade frillan med ljusa slingor, ja det kostade jag på mig att göra. Håret har under pandemin fått ett mer fritt liv kan man nog säga. Frisörbesök sker mer sällan jag som alltid fixat min frilla regelbundet genom åren. Nu behövdes det verkligen men det kostar. På något konstigt sätt så mår jag bättre om håret mitt är fixat. Men jag veta att måendet inte sitter i håret snarare sitter det i själen.
Fick ju byta frisör oxå då min bästa frisör Eva gick i pension mitt i pandemin. Hon har fixat mitt hår precis som jag vill ha det i ca 30 år. Hm ..så jag fick tänka på vem som nu skulle få den äran att klippa mig. Det blev Gitte på salong Rasmus. Hon har andra tankar om hur mitt hår ska skötas och ansas. Tvätta endast 2ggr i veckan och ja det har då fått mitt hår att trivas bättre. Lång lugg har jag haft nu hela pandemin för att slippa gå till frissan i onödan och att klippa mig själv har ju ingen hit varit så mitt hår växer mer fritt nu kan man säga. Ingen permanent behövs i mitt hårsvall, inte gjorts på många år..nej mitt hår har självfall så jag behöver bara krama fram mina lockar och nu inköptes även ett inte billigt vaxspray. Wow säger jag bara vilken bra produkt ändå!
Så nu är jag åter en blekt blondin så som jag är van att se mig själv i spegeln… tänk jag som alltid varit ett ljushuvud har mörknat med åren. Fy attan säger jag bara vill inte gå runt med ett råttfärgat hårsvall.
Så idag kan jag stoltsera runt i tvättstugan och känna mig som mig själv igen. Tvätta ja det gör jag 2 ggr i månaden i gemensamma tvättstugan i huset. Där är det ny ordning oxå allt spritas och torkas innan jag ens kan tänka mig tvätta. Har ju en maskin uppe oxå men med dagens elpriser får man tänka om även där. Tvättar endast akuttvättar uppe i lägenheten. Min tvättmaskin vill jag inte vara utan.
Nu har jag vänt på mitt dygn oxå är ledig till torsdag natt. Har fixat bästa frukosten. Blandar en pro pudding vanilj med keso och naturell kvarg och har i en stor delad clementin. Blir supergott! Tänk va mycket roligt man kan få tips om på sociala medier. Pröva vettja!
Nu då till de 5 sakerna jag är bra på ..
Fixa bra nyttiga och icke lika nyttiga frullar!
Jag är kreativ fast det den kreativa sidan ligger ibland i dvala pga . Va vet jag lättja kanske! Lättja tycker jag är underskattat då den gör att man kan återhämta sig från stress och annan skit.
Jag är bra på att baka! Älskar degar alla sorter. Nu är jag inne på kavel degar. Kavlar och stansar kakor i långa banor. Pepparkakor och kokos kakor är på G. Det är så befriande att baka och man kan släppa andra galna tankar då man koncentrerar på recept och knådar deg. Degar gör mig på bättre humör helt enkelt.
Jag är bra på att träna. Att ta sig till gymmet är inte alltid så lätt. Inte alltid man är pepp men jag tar mig dit ändå och sen mår jag så bra när jag gjort det. Har tränat under hela pandemin hemma mestadels i början. Tränade bort min artros i höften. De ni det tänkte jag inte ens på skulle bli resultatet av att stå på knä i hallen och gör pinkande hunden.
Jag en omtänksam person som bryr mig om att andra mår bra ..då mår jag ju själv bra. Win win på den.
Annars är man bättre på att tänka mindre bra om sig själv. Jag har svårt för att tex ta emot komplimanger och jag ger hellre det till andra. Måste träna mer på det.
Ja det var dagens ord från mig!
PS Jag är en bra fotograf oxå hobbyfotograf!
SES!
Döden döden döden
Posted on: 25 november, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | Hoppfullhet | längtan | Oförglömmliga händelser | Okategoriserade | sorg
- 2 Comments
Har vakat ut efter två jobbnätter och vaknar med huvudvärk. Inget kul alls kan jag meddela på en fredag till på köpet.
Roligare kan man ju ha.
Här lunkar livet på i sakta mak med fulltecknad almanacka och jag får inte ihop att det lunkar på för det är fullt upp. Möten, jobb, telefonsamtal, fixa bilen, läkarbesök, tandläkarbesök mm gör att allt flyter ihop.
Ja så att skriva här i bloggen har fått ligga lite i lä ett bra tag.
Detta år kommer gå till historien som ett dödens år för 6 dödsfall har vi haft i familjen detta år varav två är självmord. Man kan inte tro att det är sant men det är det. Har aldrig varit med om liknande år någonsin och det tar på ens psyke kan jag säga.
Ska på begravning 16 december och det får jag kraftsamla mig inför för man kan inte säga att man vänjer sig vid att gå på begravningar och ta farväl av nära och kära.
Så nu hoppas jag på att nästa år kommer bli ett bättre år. Det trodde jag väl om 2022 oxå efter två covidår med social distansering och vad det gör med en som människa. Så blev det ju inte och efter dessa år av prövningar måste det bara bli bättre. Eller ?
Jag kom ialla fall iväg till Skiathos som planerat men det var på håret att det inte gick. Hade symptomveckan innan och väntade på covidtestet som turligt nog inget visade.
Utmattad efter tre veckors sjukskrivning och 5 v semester alltså 8 v frånvaro från jobbet kände jag att det var ganska skönt ändå att dra till Grekland. Där kunde jag lika gärna återhämta mig som någon annanstans.
2 veckor där gjorde susen vila bada sola och bara vara. Underbart!
Hann med en Håkan Hellström konsert på Ullevi veckan innan vilket var magiskt! Den konserten har man ju oxå väntat på i 2 år pga pandemin.
Galna år vi har bakom oss när man tänker efter. Inget man kunnat föreställa sig överhuvudtaget att det ens kunde ske ..men det gjorde det.
Nu tar jag helg!
Håller i
Posted on: 11 augusti, 2022
- In: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | cykelturer | Hoppfullhet | mamma | Minnen | Pappa
- 3 Comments
What inlägget jag just skrev kom bort??
Här lever jag på som jag brukar.. trotsar bihåls värken och gör lite av varje ändå cyklar solar badar och går till gymmet då och då. För man kan ju inte bara sitta inne och tycka synd om sig själv.
Blåklockorna fann jag på en cykeltur vid Vätterns kant ja jag fotograferar lite fortfarande försöker att använda systemkameran men tycker den är klumpig och tung att ta med.. så oftast fotar jag med mobilen som här på blåklockorna.
Igår var det iskallt i Vätterns vatten så jag tog bara ett snabbdopp. Försöker ju att behålla min solbränna fast jag vet att solen och värmen är jobbig för inflammerade bihålor så trotsar jag dem för älskar ju solkysst hud och solens värmande strålar.
Tog sen med dottern, hennes fru och deras amerikanska väninna på en roadtrip till min favoritsjö Noen.
Här är det gudagott att vara ..tyst vackert och oftast ljummet vatten om man nu jämför med Vättern. Här kan man ligga i länge. Ville visa väninnan lite av Sveriges natursköna natur.. det tar en stund att åka hit men det är värt det jag lovar. Vägen hit är hisnande vacker och slingrar sig genom bygden på smal nu asfalterad väg. Sjön är min barndoms sjö… vi hade stuga i närheten så vi badade alltid här. Då fanns ingen brygga och inget utedass men det gick bra ändå. Omklädningsrummen fanns dock.
Pappa hade en roddbåt här och vi rodde ofta ut och fiskade och njöt av lugnet. Pappa bodde som liten här i bygden farmor och farfar var statare i Degla ett herresäte där de arbetade och slet åt herrefolket. Så historiskt sett är stället förknippat med min familj. Min Farmor växte även upp där på gården.
Så är det med den historien så inte så konstigt att vi hyrde en stuga där.
Ha de!
SES!
Väntar fortfarande
Posted on: 7 augusti, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | längtan | sorg | svartvitt
- 2 Comments
Fy attan säger jag.. väntar fortfarande på min operation i bihålan.
Efter mycket rådgivning och samtal med öron näsa hals mottagningen om mitt försämrade tillstånd med värk och illaluktande var så ringde de plötsligt en dag och sa att det blir operation 15/8. Äntligen.. skitjobbig väntan har det varit. Fick åka in akut en dag och spola bihålan ..inte mysigt men nödvändigt.. mycket bedövning och 2 läkare på plats och en lång jäkla nål in i näsan. Upplyste dem om att jag har ett hål gjort förra gången jag opererades så de kunde ju försöka ta sig in där och spola och efter 2 försök lyckades det. Ut kom massa illaluktande var och det luktade i hela rummet och läkaren sa att så luktar det inte om bihåls inflammation. Så möjligtvis kan det vara tanden ändå som jag misstänkt hela tiden…annars är det något annat skumt i min näshåla.
Väntan har varit lång nu och jag ser fram emot operationen trots att det inget mysigt är att operera sig. Lite oroligt är det varje gång man ska sövas.
Åker ju till Grekland 4 september och hoppas hoppas att det är någorlunda läkt tills dess. Har varit otaliga gånger till tandläkaren oxå och sist träffade jag en ortodontist.. han tycker att röntgenbilden av tanden ser misstänkt ut men vill inget göra förens operationen är gjord. Jaja allt detta lidande är väl snart slut och som sagt jag har misstänkt tandsskrället hela tiden.
Får gör en anmälan till patientförsäkringen om mitt lidande och kanske få något för sveda och värk som jag haft nu i ett halvår.
Mer elände sker i mitt liv just nu 4 dödsfall i familjen på 3 månader. Nu sist så drunknade min morbror i Finland i sjön Saimen. Han är inte hittad ännu snart gått 2 månader sen han försvann.Det är sorgligt och tragiskt att man inte kan hitta honom för man dödförklarar ju ingen som är borta i första taget.
Jag såg min morbror sist i maj i år då vi var på begravning av min äldsta morbror på Värmdö. Inte trodde vi då att vi aldrig mer skulle ses.
Min kusin och jag ska ju åka ihop till Grekland och det känns lite olustigt att hennes pappa ej är funnen men morbror Lauri vet om att vi ska ut på resa och att vi sett fram emot det länge nu. Vi får försöka att koppla av och ha välbehövd semester om vi nu kommer iväg. Det har varit ett skitår rent ut sagt död och elände som började i februari med mina bihålor och sen 4 dödsfall. Inte klokt när man tänker på det nu.
Nu har man ändå vant sig lite vid allt elände men inget blir aldrig mer sig likt.
Där är jag nu och har operationen framför mig.
Har semester och det är inget jag rekommenderar att ha svår infektion och värk då man som mest behöver återhämtning och vila. Men jag kan inget göra åt det det är som det är.
Tar en dag i taget.
Äntligen en ledig dag
Posted on: 6 juni, 2022
- In: Aftonbladetblogg | drömmar | galenskap | Glädje | Hoppfullhet | längtan | svammel | Vardagliga ting | vetenskap
- 2 Comments
Vad händer då? Ja då lyser inte solen.. har jobbat 3 nätter nu över helgen och solen har minsann skinit hela tiden. Har ändå fångat den lite varje eftermiddag då jag vaknat ..jag har suttit där på balkongen i bikini med mitt livselexir kaffe. Kaffe som jag alltid startar dagen med. så lite D-vitamin har jag ändå fått. Om jag varit ledig hade jag definitivt cyklat ner till Vätterstranden och tagit årets första dopp. Nufår det vänta tills det blir en varm solig ledig dag igen.
Nu får jag istället hålla mig inomhus och pyssla lite med div saker som jag kommit efter med denna våren. Plocka i papper och damma bla och just idag har jag tänkt baka satte till en kakdeg det första jag gjorde när jag vaknade. Att baka är som terapi för mig länge sedan jag hade terapi nu så idag är det dags. Ska bli kavlade kokoskakor lite pyssel är dt med att kavla men ack så goda de blir då de är klara. Hittade receptet av en slump på nätet.. en gammeldags kaka som jag har missat hela mitt baksamma liv.
Annars är det ganska eländigt med mig.. väntar på en operation i bihålan har haft problem nu sedan i februari med ihållande värk from hell. Jag får inget penicillin för min läkare säger att det inte hjälper så här är jag fortfarande på ruta ett och det känns ganska hopplöst faktiskt att bara gå och vänta på att operationen ska vara över, Hade velat haft den gjord igår om jag själv fått bestämma. Men men äntligen tar någon mig på allvar angående mina ständiga problem. Stundtals har det känts hopplöst speciellt då man försöker förklara hur det känns och läkaren frågar om man har funderat på om man har någon bokstavs kombination??? ja det är sant där försvann mitt förtroende för den läkaren. Hur kan man koppla ihop återkommande bihåls-inflammationer som nu troligtvis blivit ett kroniskt tillstånd med en bokstavskombination? Obegripligt för mig men min desperation över att få hjälp har väl yttrat sig som om jag vore en hypokondrisk nervös tant. Vad vet jag om hur läkare tänker och om hur de löser patienters symptom? Inget?
Nu är det lite mer invecklat än så ..har samtidigt fixat till en dyr brygga i min mun så att jag ska kunna tugga tills min sista dag är kommen här på jorden. Den kostar skjortan kan jag meddela cirkus 30 tussen har jag betalat för den konstinstallationen och den har då stött på patrull från första stund. Då tanden längst bak där bryggan fäster i började värka något kopiöst innan bryggan satt på plats. Det resulterade i att den fick rotfyllas i all hast för bryggan var ju redan beställd. och tandläkaren skulle iväg på semester så hon ville fixa färdigt all innan. Med facit i hand skulle hon nog avvaktat lite för att se hur tanden mådde och vad den ville. Men bryggan sattes in en vecka senare och så åkte tandläkaren på semester. Detta var förra året i juli. Problemen började så i februari i år. Det började värka som attan där bryggan satt fö samma sida jag alltid haft problem med bihålan. Det visade sig att käkmuskeln var inflammerad öm och svullen. Bryggan satt väl lite tight och skavde är min hypotes. Så borren togs fram och yta mellan tänderna skapades för att jag skulle kunna rengöra lättare med mina borstar. Ingen kopplin gjordes till tanden som ligger inbakad inunder bryggan.
Går ju på sjukhuset till öron näsa hals specialist och han har hävdat att det kan vara tanden men efter tandläkarens bedömning om att det absolut inte kan vara den så släppte han det och tänkte att nu gör vi en odling i näsan och minsann 2 elaka bakterier finns där och beslutet om operation togs ganska snabbt.
Jag konfronterar min tandläkare igen och hon klämmer och trycker i min mun och säger att det kan nog vara tanden ändå. WHAT! Säger detta till min öron läkare som då skickar en remiss till käkkirurgen. Väntar i skrivandes stund på att få en tid dit för expertkonsultation. Ringer min tandläkare och meddelar detta och frågar henne vad som händer om de måste ta bort bryggan? Finns det någon garanti? Hör och häpna då säger hon att hon tror att mina grundproblem inte kommer ifrån tanden som hon rotfyllt och att det inte finns garanti på en 30 tusen kronors brygga. Herre jösses .. 30 papp går alltså bara upp i rök? Ja -men jag kan lova dig rabatt på ett inplantat så att du kan tugga på den sidan. Implantat ville jag ha från början och hon sa att det inte var aktuellt varför kan man undra? Jo för att då hade hon fått kalla in en specialist för det kan hon inte göra själv.
Vilken soppa! Troligtvis har jag gjort en dyrbar behandling till ingen nytta och pengarna kommer jag nog inte se röken av. Det blir den dyrbaraste förlusten jag har varit med om som jag satsade fullt ut på för att tandläkaren har man inte råd med när man går i pension. Om jag ska ha ett inplantat så anlitar jag inte tandläkarkliniken Smile det är ett som är säkert. Fy fan säger jag!
Jag tror inte mina öron faktiskt att det får gå till på detta vis man litar på att en tandläkare kan sitt jobb och att det går rätt till.. men från början ville jag inte ens ha en brygga. Jag ville ha ett inplantat. Suck!
Än är inte denna historia över så vi får se vad som händer. Ett som är säkert att 30 lax är borta från mitt sparkonto och det tar år igen att spara ihop dem igen.
Jag sitter nu här med min värk och tänker att man har inte mycket att säga till om .. man litar ju på proffessionen att de kan sin sak och att det blir rätt ..ska kolla om det finns någon patientförsäkring som kan tillfalla om det nu är möjligt att få ut något alls. Så jag har betalt för ingenting i slutändan om det vill sig illa.
Så är det med det!
I väntan på operation fördriver jag tiden med att bara vara i nuet. Cyklar, tränar, bakar och gör det jag mäktar med. Värken förtar ju all kraft emellanåt så mycket vila blir det.. för jag jobbar ju på som behöver ju ha in pengar på kontot för att kunna spara ihop lite för framtida behov. Vet ju att jag kommer bli sjukskriven var det lider efter operationen så jag fortsätter strävsamt att jobba på.
Jag ger inte upp men detta som hänt har tagit mycket energi och kraft som ni nog kan förstå. Inflammationen i bihålan/tanden gör att jag känner lukten av soptipp i näsan .. hela tiden så obehagligt att jag mår illa.
Nog om detta men jag fattar ju nu varför jag är så orkes och initiativlös. Värk tär på en.
Har börjat att fotografera lite igen det skingrar tankarna har dock inte lagt över bilderna på datorn än men det kanske jag gör nån dag då jag får lust. Bjuder därför på en gammal bild.
Nu är det nu ..och jag får se framåt och hoppas på det bästa. Önskar att mitt onda försvinner så jag kan njuta av sommaren till fullo. Vill ta många svalkande dopp och bara njuta av allt det vackra i naturen och ta en dag i taget. Man får vara glad över de små tingen som skänker glädje i livet.
SES!
Här är jag
Posted on: 10 maj, 2022
Har helt tappad det ..har ingen lust alls haft att skriva på väldigt länge.
Är knappt inne på bloggen men nu minsann då jag betalat två räkningar så loggar jag in.
Vet knappast vad jag ska skriva om ändå så har jag massor att berätta. Man tycker att man inget har att skriva om, att inget händer som man vill berätta, att livet bara rullar på så där som det gör ibland.
Det är tråkigheter mest jobba äta sova ..och så död. Döden döden döden.
Varit på begravning, min morbror Ensio gick bort i cancer och jag fick ledig från jobbet för att närvara. Sorgligt värre men min mamma har nu fått sällskap uppe i himlen. De båda som fick fly undan ryssen i fortsättningskriget efter Finska vinterkriget sände min mormor dem båda till Sverige med tåget. De splittrades i Sverige och kom till 2 olika familjer i Småland. De delades på för att det var ovanligt att familjer kunde ta fler än ett barn. Att små barn sändes för att komma undan krig och elände är förståeligt men att de inte fick vara tillsammans är för mig förkrossande.
Mamma sa alltid att hon inga rötter hade någonstans hon kände sig inte hemma varken i sitt nya hemland ej heller i Finland.
De sändes tillbaka efter några år och mamma bara grät och ville tillbaka. Det var fattigt i Finland och hon hade tappat språket helt.. så min morfar sa till min mormor att ser du inte att flickebarnet inte trivs så låt henne åka tillbaka. Så blev det. Men Ensio fick stanna för pojkar fick inte åka tillbaka, de skulle ju göra militärtjänst senare i livet. Därför lärde sig Ensio finska.
Jag tänker mycket på detta nu när barn återigen är på flykt undan ryssen. Ingen trodde väl att detta skulle ske igen i Europa. Krig ..en galning som skapar ett krig igen och att det återigen är ryssen som krigar utan anledning och som dödar civila. Jag ska erkänna att jag är rädd har hört så många historier om Ryssen. Mina släktingar bor ju nära ryska gränsen så det känns så nära. Har ju varit där så många gånger och det känns som om det är mitt andra hemland. Fruktansvärt!
Har ju varit där nu 2 somrar i rad och tänker kan jag åka dit igen? Mina släktingar är såklart oxå rädda hur ska detta sluta?
Arlastund
Posted on: 19 januari, 2022
Sovit helt ok denna natt min femte lediga natt så snart är jag väl ändå rättvänd. Det är mycket länge sedan som jag var vänd åt rätt håll ..första riktiga långledigheten på väldigt länge ..kan faktisk inte minnas när jag på schemat var långledig sist.
Då man har semester såklart är man ledig lite längre men på schemat är det nog om jag uppskattar närmare 3 år sedan jag var ledig mer sammanhängande. Kroppen har varit konstant trött väldigt länge nu och att vända är inte lätt. Jag går på känsla följer min kropps behov så jag är ofta hungrig vid tolv på natten för det är då jag intar mitt nattmål på jobbet och min kropp är van vid att jag äter då. Såäven då jag är ledig händer det att jag får gå på min känsla och äta då magen knorrar även om klockan har slagit midnatt. Så var det i natt fick gå upp och ta en macka för att lugna magen lite för jag kan inte sova hungrig. Så är det med det.
Så summan av detta blir att jag inte är särskilt hungrig då jag sovit klart. Äter sällan frukost är ingen frukostmänniska har aldrig varit det så det stör mig inte. När man jobbar natt så sover man ju dagtid och äter frukost vid 05 tiden på jobbet innan man går hem, duschar och lägger sig. Så kroppen är inställd som Skalman efter de klockslag då den är van att äta. Konstigare än så är det inte. Jag sover tills jag vaknar av mig själv och då intar jag en stor kopp kaffe ingenting till alls och sen kan halva dan gå innan hungerkänslorna kommer igen. Det är en biverkan på nattjobbet kan man väl säga att inte vara speciellt hungrig dagtid. Nog om detta!
Ja dessa kloka ord av Alf Henriksson stämmer väl in på situationen vi lever i nu.
Man kan nog säga att kroppen är fantastisk.. lyssnar man till vad den vill så funkar allt jättebra.. min kropp säger sov hela dan och var uppe på natten och ät när magen knorrar. Lite stört kanske men så blir det då man är nattjobbare.
Idag är det en grå dag så grå att jag inte trodde det var morgon än då jag vaknade. Så vad gör man en grå ledig dag som denna? Går nog i pyjamasen hela dan eller åtminstone halva dan. Går på promenad och äter sen något gott till middag. Har tagit fram lövbiff från frysen måste bryta min bön och lins vecka med något matigare. Gjorde ju egna bruna bönor i helgen och ätit det 3 ggr redan och igår gjord jag röd linsgryta.. så nu bryter jag av med en köttigare maträtt. När man lagar mat så blir det att man äter det flera dagar i sträck.. och det kan bli lite tjötigt att äta rester. Så är det när man bor enbo.
Nu under pandemin och man varit mer ensam än vanligt så är maten viktig man ser ändå fram emot att äta gott och man planerar lite mer frenetiskt för man har ju inte så mycket annat att syssla med då man inte kan umgås och va social som man brukar. Det kan jag sakna att få umgås med mina nära och kära mer.. och kramas åh va jag saknar kramar. Undrar hur det kommer kännas när all blir som vanligt igen? Blir det någonsin som vanligt igen och hur har vi människor blivit efter en lång tillvaro och saknad av närhet? För oss som lever enbo kan det nog vara svårare än för dem som lever i en familj. Eller?
Mycket tankar far i min skalle och man bearbetar alla dessa tankar genom att prata med sig själv i tankarna. Ja man har blivit lite som sin egen terapeut under de här 2 åren. Har ju mina jobbarkompisar men vi pratar mest jobb och koncentrerar oss på det. Nu är det återigen läge att skydda oss med visir och munskydd så man ser bara ögonen på den man pratar med. Ganska konstig är det förman ser ju inte alla miner och det kan vara svårt att läsa av varandra. Lika lustigt är det för de äldre som säger att jag minns inte hur du ser ut där bakom masken.. ser ju bara dina ögon.. men rösten känner jag igen.
Är så tröttsamt att behöva använda skyddsutrustningen igen.. munskydd har vi haft hela tiden så det går på rutin. Men man vänjer sig inte vid den instängda känslan av att andas genom munskyddet det blir varmt nästan som en bastu ibland och nu när vi har visiret igen så immar glasögonen och även insidan på visiret blir immigt. Jag får ofta avbryta insatser för att gå ut och ta av mig munskyddet och andas en stund. För att sen ta på allt igen och fortsätta där jag var. Jag kommer aldrig vänja mig vid denna skyddsutrustning men inser ju att det är en nödvändighet i dessa tider.
SES!
Long time noo see
Posted on: 18 januari, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bakglädje | Bilder | Hoppfullhet | längtan | Minnen | Vardagliga ting | vetenskap
- 4 Comments
Länge sen man var här inne så länge sen är det så jag glömt hur man skriver här.
Som tur är sitter mitt inlogg i ryggmärgen. Ja ja vad gör jag här inne nu då har ju haft det lite hektiskt i tillvaron men det känns lite bättre nu. Var ju helt sönderstressad ett bra tag. Så jag fann ingen ro i att skriva ej heller läsa. För att koppla bort all stress har jag bara lyssnat på poddar, gå på promenader och träna då det nu har gått i dessa virustider. Bakade inte ens då det var som värst jag som tycker bakning är det mest rogivande som finns. En deg kan man knåda och få ur sig det man behöver få ur sig utan att den protesterar och man kan släppa allt annat då man läser recept och tar fram ingredienser. Fotografering är ju oxå ett stort intresse jag har och med fotograferandet går det trögare. Fotar mest med mobilen numera vilket jag kan tycka är lite tråkigt.
Fotograferade dotterns bröllop i oktober och inser att jag tappat det helt. Inte många bilder jag vart nöjd med. Men kritisk och petig i överkant har jag alltid varit till kvaliten på bilderna jag fotar. Dottern är likadan men några fina bilder blev det allt ändå. Framkallade en del och ja de var inte så pjåkiga ändå. Skickade med dem bilder till Sams föräldrar i Kalifornien då de for dit för att fira jul och de blev uppskattade. Svårt är det i dessa tider med stora händelser i livet då virus härjar. Vi hade definitivt haft ett större bröllop om det hade funkat där alla hade kunnat vara med. Minnen för livet gav jag dem där i bildform det var de så glada för.
Ja ja inget resande har det heller blivit men nu var vi tvungna att beställa resan som vi fick ställa in 2020 annars hade pengarna brunnit inne. Det är lite taskigt kan jag tycka att man inte får hela sin inbetalade summa utbetald. Nu får vi se om det går att resa i september eller om läget fortfarande är som det är nu. 3 sprutor har jag tagit och fler lär det väl bli för de verkar ju inte ge så värst mycket skydd. Jag har dessutom haft biverkningar av spruta 2 och 3 med en enorm trötthet som påverkar tillvaron vilket det gör när man ständigt är trött. Där orken inte orkar försvinner kreativiteten och allt rinner liksom ur en bara man gör en enda liten syssla. Pandemin i sig gör ju att man tappar stinget vem hade orkat hålla i och ut om man vetat att det skulle hålla på så här länge? Tur man inte visste det då hade nog många fler tappat sugen snabbare.
Min dammsugare tappade sugen förra veckan och la av. Inhandlade en ny igår på Net on net. En lite dyrare och en tystare modell trodde jag. Den tjöt som bara den då jag startade den.. den blev dock tyst då jag satte i slangen från den gamla den som tappat suget. Så idag har jag fått lägga massa energi på att reklamera slangen .. har gjort det på datan och hallo jag är inte så himla teknisk men fixade det till slut. 2 mail blev det för fick inte in bilderna på kvittot och produkten som de ville i samma mail som formuläret.
Nu blir det en promenad och så ska jag inget särskilt mer göra idag. Jo jag ska upp till barnbarnet och lämna nyakade grötfrallor som jag bakade igår. Han sitter i karantän för hans pappa och sambo har insjuknat i omicron. Jobbigt läge så nu får vi se om några andra i familjen oxå blir tagna av detta virus. Inte lätt med familjer där föräldrarna skiljt sig och de har 2 hem som de far emellan. Nu är det bara att vänta och se ..troligtvis blir väl några till smittade i familjen. Jag har dock inte varit i kontakt med dem.
SES!
Min nya lilla vrå 