Min nya lilla vrå

Hm…inget är bara svart eller vitt..även om man ibland känner att allt är svart tråkigt och deppigt och att  man inget ljus/vitt kan se så finns det massor med nyanser av vitt och svart. Är man deppig och nere är det inte så himla enkelt att se i färg för i deppigaste dyiga träsket känns allt hopplöst och svart.

Har varit nere närmare botten igen där inget ljus kan tränga ner ..där man släppt allt hopp och tro på bättring och på själva livet..att det finns någon mening med allt som sker och att det någonsin ska vända och man återigen ska nå ytan och ljuset som finns där uppe.

Vet inte om det är våren och själva solljuset som ställer till det för mig eller om det är för att jag mestadels sover dagtid och är uppe om nätterna som spökar till det fullständigt i kroppsvätskorna mina. Brukar vara glad om våren ..våren är ju min tid..då allt börjar spira och gro igen och liksom börjar om på nytt.

Våren är min! Det spritter av lycka och framtidstro inom mig om våren och det är det som gör allt så motsägelsefullt då man inom sig i känslan känner precis tvärtom.

Så är det och med åren har denna känsla förstärkts ..förr var det hösten som var deppigast..då man har mörkrets årstid framför sig..vet inte varför den deppiga känslan har bytt årstid? men så är det iallafall och det får jag förhålla mig till ..och låta det vara så…genomlida tiden och tro att den fort ska gå över. Under tiden så tänker jag positiva tankar så fort jag inte är i träsket omsluten av mörker så ser jag det positiva..och jag peppar mig själv och säger att allt kommer bli bra igen.

Livet rullar på trots allt och det syns ju inte utanpå att man har mörker inom sig för man är ju överlevnadskonstnär och visar ingen hur det egentligen är.

Människan är som en kameleont och anpassar sig efter rådande läge..och man lever livet på bästa sätt även om man mår som man gör. Man kan väl tycka att det inte är så himla smart att trycka undan vissa ting men man vinner verkligen inget på att vara öppen som en bok. Det räcker att några vet om hur man känner just då och det viktiga är väl ändå att man kan prata med någon som man har  förtroende för.

Man vet ju om att inte alla tar informationen på det sätt man vill..så därför har man mycket för sig själv. Det gynnar mig själv bäst att inget säga.

Jag är inte ensam ..fast jag valt att bo allena så är inte min ensamhet detsamma som att jag inte vill umgås med någon. Jag är inte helt osocial ..nej jag har social kompetens och behöver människor runt mig som alla andra behöver jag vänner och som tur är har jag min familj så jag är verkligen inte socialt missanpassad och känner mig heller inte utanför i min ensamhet.

Jag tycker om att vara ensam och jag trivs i min ensamhet turligt nog.

Visst har jag vant mig vid att vara allena och på ett vis kan det vara lite störigt att vara i sällskap längre tid..då stänger min hjärna av för att det blir för mycket intryck på en och samma gång. Det märker nog omgivningen av ..och då tror jag att de tycker att jag är nonchalant som inte visar mer intresse över vad som sägs eller vad som görs.

Så kan det vara att vara en ”High sensitiv person” man orkar helt enkelt inte med för mycket  intryck  på en gång. Man stänger då av och bearbetar de intryck man fått till sig efteråt, senare då man har mer tid att tänka och då man kan tänka i lugn och ro.

Detta har jag märkt av hela mitt liv men inget kunna göra åt.. efter min stora utmattning då jag gick i väggen hårt..då jag levt med ständigt stresspåslag länge länge..och det plötsligt tog stopp förstod jag att nu måste jag ändra mitt livsmönster helt.

Inte något lätt men det var tvunget…nu efter många år undviker jag alltså vissa situationer om det går..för min egen och även för andras skull. Nu klarar jag absolut inte med att stressa så som jag gjorde förr och därför kör jag inte på i samma takt som då..för det är inte bra för mig. Jag klarar inte av för mycket stress helt enkelt.

Tänk va man ska behöva gå igenom för att komma till klarhet med vad som är optimalt för en själv.

Så när jag nu är i mörkret tänker jag att det kanske är för att jag behöver detta mörker för att orka med att vara i (ramp)ljuset där allt ska synas i alla sömmar och man blir bedömd av andra som egentligen inte vet ett skit om vad jag har i min ryggsäck.

Jag väljer att tro att det är så för att ta mig ur mörka stunder.

Så här har jag det då jag är för mig själv..då bearbetar jag det som behövs och sen går jag vidare.

På något vis har jag mörkret med mig hela tiden ..även i positiva stunder där jag är glad så har jag detta med mig. Det blir mer balans då ..så är det för mig i alla fall ..utan mörker inget ljus och vice versa.

Ljuset dessa dagar har varit att min dotter kommit hem igen efter 3 veckor i Kalifornien. Hämtade henne i Köpenhamn i söndags. Det är så jobbigt varje gång hon reser själv så långt..vet ju om att hon inte vill flyga ensam och att hon är flygrädd som jag. Därför är det skönt att ha henne hemma igen.

Tyvärr så måste hon och hennes partner göra på detta vis ..så som de haft det nu i 5 år ..ett evigt flygande fram och åter till varandra ..för kärleken är så stark att man övervinner sina rädslor bara man får vara tillsammans några veckor.

De vet om att jag gillar Zebror ..så jag fick dessa två sötnosar av dem..salt och peppar kar..inköpta på en loppis i USA.  Gillar zebramönstret ..svart och vitt ..så himla glad jag blev att de hittat något till mig som de vet att jag vill ha.

SES!