Döden döden döden
Posted on: 25 november, 2022
Har vakat ut efter två jobbnätter och vaknar med huvudvärk. Inget kul alls kan jag meddela på en fredag till på köpet.
Roligare kan man ju ha.
Här lunkar livet på i sakta mak med fulltecknad almanacka och jag får inte ihop att det lunkar på för det är fullt upp. Möten, jobb, telefonsamtal, fixa bilen, läkarbesök, tandläkarbesök mm gör att allt flyter ihop.
Ja så att skriva här i bloggen har fått ligga lite i lä ett bra tag.
Detta år kommer gå till historien som ett dödens år för 6 dödsfall har vi haft i familjen detta år varav två är självmord. Man kan inte tro att det är sant men det är det. Har aldrig varit med om liknande år någonsin och det tar på ens psyke kan jag säga.
Ska på begravning 16 december och det får jag kraftsamla mig inför för man kan inte säga att man vänjer sig vid att gå på begravningar och ta farväl av nära och kära.
Så nu hoppas jag på att nästa år kommer bli ett bättre år. Det trodde jag väl om 2022 oxå efter två covidår med social distansering och vad det gör med en som människa. Så blev det ju inte och efter dessa år av prövningar måste det bara bli bättre. Eller ?
Jag kom ialla fall iväg till Skiathos som planerat men det var på håret att det inte gick. Hade symptomveckan innan och väntade på covidtestet som turligt nog inget visade.
Utmattad efter tre veckors sjukskrivning och 5 v semester alltså 8 v frånvaro från jobbet kände jag att det var ganska skönt ändå att dra till Grekland. Där kunde jag lika gärna återhämta mig som någon annanstans.
2 veckor där gjorde susen vila bada sola och bara vara. Underbart!
Hann med en Håkan Hellström konsert på Ullevi veckan innan vilket var magiskt! Den konserten har man ju oxå väntat på i 2 år pga pandemin.
Galna år vi har bakom oss när man tänker efter. Inget man kunnat föreställa sig överhuvudtaget att det ens kunde ske ..men det gjorde det.
Nu tar jag helg!
Håller i
Posted on: 11 augusti, 2022
- I: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | cykelturer | Hoppfullhet | mamma | Minnen | Pappa
- 3 Comments
What inlägget jag just skrev kom bort??
Här lever jag på som jag brukar.. trotsar bihåls värken och gör lite av varje ändå cyklar solar badar och går till gymmet då och då. För man kan ju inte bara sitta inne och tycka synd om sig själv.
Blåklockorna fann jag på en cykeltur vid Vätterns kant ja jag fotograferar lite fortfarande försöker att använda systemkameran men tycker den är klumpig och tung att ta med.. så oftast fotar jag med mobilen som här på blåklockorna.
Igår var det iskallt i Vätterns vatten så jag tog bara ett snabbdopp. Försöker ju att behålla min solbränna fast jag vet att solen och värmen är jobbig för inflammerade bihålor så trotsar jag dem för älskar ju solkysst hud och solens värmande strålar.
Tog sen med dottern, hennes fru och deras amerikanska väninna på en roadtrip till min favoritsjö Noen.
Här är det gudagott att vara ..tyst vackert och oftast ljummet vatten om man nu jämför med Vättern. Här kan man ligga i länge. Ville visa väninnan lite av Sveriges natursköna natur.. det tar en stund att åka hit men det är värt det jag lovar. Vägen hit är hisnande vacker och slingrar sig genom bygden på smal nu asfalterad väg. Sjön är min barndoms sjö… vi hade stuga i närheten så vi badade alltid här. Då fanns ingen brygga och inget utedass men det gick bra ändå. Omklädningsrummen fanns dock.
Pappa hade en roddbåt här och vi rodde ofta ut och fiskade och njöt av lugnet. Pappa bodde som liten här i bygden farmor och farfar var statare i Degla ett herresäte där de arbetade och slet åt herrefolket. Så historiskt sett är stället förknippat med min familj. Min Farmor växte även upp där på gården.
Så är det med den historien så inte så konstigt att vi hyrde en stuga där.
Ha de!
SES!
Väntar fortfarande
Posted on: 7 augusti, 2022
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | längtan | sorg | svartvitt
- 2 Comments
Fy attan säger jag.. väntar fortfarande på min operation i bihålan.
Efter mycket rådgivning och samtal med öron näsa hals mottagningen om mitt försämrade tillstånd med värk och illaluktande var så ringde de plötsligt en dag och sa att det blir operation 15/8. Äntligen.. skitjobbig väntan har det varit. Fick åka in akut en dag och spola bihålan ..inte mysigt men nödvändigt.. mycket bedövning och 2 läkare på plats och en lång jäkla nål in i näsan. Upplyste dem om att jag har ett hål gjort förra gången jag opererades så de kunde ju försöka ta sig in där och spola och efter 2 försök lyckades det. Ut kom massa illaluktande var och det luktade i hela rummet och läkaren sa att så luktar det inte om bihåls inflammation. Så möjligtvis kan det vara tanden ändå som jag misstänkt hela tiden…annars är det något annat skumt i min näshåla.
Väntan har varit lång nu och jag ser fram emot operationen trots att det inget mysigt är att operera sig. Lite oroligt är det varje gång man ska sövas.
Åker ju till Grekland 4 september och hoppas hoppas att det är någorlunda läkt tills dess. Har varit otaliga gånger till tandläkaren oxå och sist träffade jag en ortodontist.. han tycker att röntgenbilden av tanden ser misstänkt ut men vill inget göra förens operationen är gjord. Jaja allt detta lidande är väl snart slut och som sagt jag har misstänkt tandsskrället hela tiden.
Får gör en anmälan till patientförsäkringen om mitt lidande och kanske få något för sveda och värk som jag haft nu i ett halvår.
Mer elände sker i mitt liv just nu 4 dödsfall i familjen på 3 månader. Nu sist så drunknade min morbror i Finland i sjön Saimen. Han är inte hittad ännu snart gått 2 månader sen han försvann.Det är sorgligt och tragiskt att man inte kan hitta honom för man dödförklarar ju ingen som är borta i första taget.
Jag såg min morbror sist i maj i år då vi var på begravning av min äldsta morbror på Värmdö. Inte trodde vi då att vi aldrig mer skulle ses.
Min kusin och jag ska ju åka ihop till Grekland och det känns lite olustigt att hennes pappa ej är funnen men morbror Lauri vet om att vi ska ut på resa och att vi sett fram emot det länge nu. Vi får försöka att koppla av och ha välbehövd semester om vi nu kommer iväg. Det har varit ett skitår rent ut sagt död och elände som började i februari med mina bihålor och sen 4 dödsfall. Inte klokt när man tänker på det nu.
Nu har man ändå vant sig lite vid allt elände men inget blir aldrig mer sig likt.
Där är jag nu och har operationen framför mig.
Har semester och det är inget jag rekommenderar att ha svår infektion och värk då man som mest behöver återhämtning och vila. Men jag kan inget göra åt det det är som det är.
Tar en dag i taget.
Äntligen en ledig dag
Posted on: 6 juni, 2022
- I: Aftonbladetblogg | drömmar | galenskap | Glädje | Hoppfullhet | längtan | svammel | Vardagliga ting | vetenskap
- 2 Comments
Vad händer då? Ja då lyser inte solen.. har jobbat 3 nätter nu över helgen och solen har minsann skinit hela tiden. Har ändå fångat den lite varje eftermiddag då jag vaknat ..jag har suttit där på balkongen i bikini med mitt livselexir kaffe. Kaffe som jag alltid startar dagen med. så lite D-vitamin har jag ändå fått. Om jag varit ledig hade jag definitivt cyklat ner till Vätterstranden och tagit årets första dopp. Nufår det vänta tills det blir en varm solig ledig dag igen.
Nu får jag istället hålla mig inomhus och pyssla lite med div saker som jag kommit efter med denna våren. Plocka i papper och damma bla och just idag har jag tänkt baka satte till en kakdeg det första jag gjorde när jag vaknade. Att baka är som terapi för mig länge sedan jag hade terapi nu så idag är det dags. Ska bli kavlade kokoskakor lite pyssel är dt med att kavla men ack så goda de blir då de är klara. Hittade receptet av en slump på nätet.. en gammeldags kaka som jag har missat hela mitt baksamma liv.
Annars är det ganska eländigt med mig.. väntar på en operation i bihålan har haft problem nu sedan i februari med ihållande värk from hell. Jag får inget penicillin för min läkare säger att det inte hjälper så här är jag fortfarande på ruta ett och det känns ganska hopplöst faktiskt att bara gå och vänta på att operationen ska vara över, Hade velat haft den gjord igår om jag själv fått bestämma. Men men äntligen tar någon mig på allvar angående mina ständiga problem. Stundtals har det känts hopplöst speciellt då man försöker förklara hur det känns och läkaren frågar om man har funderat på om man har någon bokstavs kombination??? ja det är sant där försvann mitt förtroende för den läkaren. Hur kan man koppla ihop återkommande bihåls-inflammationer som nu troligtvis blivit ett kroniskt tillstånd med en bokstavskombination? Obegripligt för mig men min desperation över att få hjälp har väl yttrat sig som om jag vore en hypokondrisk nervös tant. Vad vet jag om hur läkare tänker och om hur de löser patienters symptom? Inget?
Nu är det lite mer invecklat än så ..har samtidigt fixat till en dyr brygga i min mun så att jag ska kunna tugga tills min sista dag är kommen här på jorden. Den kostar skjortan kan jag meddela cirkus 30 tussen har jag betalat för den konstinstallationen och den har då stött på patrull från första stund. Då tanden längst bak där bryggan fäster i började värka något kopiöst innan bryggan satt på plats. Det resulterade i att den fick rotfyllas i all hast för bryggan var ju redan beställd. och tandläkaren skulle iväg på semester så hon ville fixa färdigt all innan. Med facit i hand skulle hon nog avvaktat lite för att se hur tanden mådde och vad den ville. Men bryggan sattes in en vecka senare och så åkte tandläkaren på semester. Detta var förra året i juli. Problemen började så i februari i år. Det började värka som attan där bryggan satt fö samma sida jag alltid haft problem med bihålan. Det visade sig att käkmuskeln var inflammerad öm och svullen. Bryggan satt väl lite tight och skavde är min hypotes. Så borren togs fram och yta mellan tänderna skapades för att jag skulle kunna rengöra lättare med mina borstar. Ingen kopplin gjordes till tanden som ligger inbakad inunder bryggan.
Går ju på sjukhuset till öron näsa hals specialist och han har hävdat att det kan vara tanden men efter tandläkarens bedömning om att det absolut inte kan vara den så släppte han det och tänkte att nu gör vi en odling i näsan och minsann 2 elaka bakterier finns där och beslutet om operation togs ganska snabbt.
Jag konfronterar min tandläkare igen och hon klämmer och trycker i min mun och säger att det kan nog vara tanden ändå. WHAT! Säger detta till min öron läkare som då skickar en remiss till käkkirurgen. Väntar i skrivandes stund på att få en tid dit för expertkonsultation. Ringer min tandläkare och meddelar detta och frågar henne vad som händer om de måste ta bort bryggan? Finns det någon garanti? Hör och häpna då säger hon att hon tror att mina grundproblem inte kommer ifrån tanden som hon rotfyllt och att det inte finns garanti på en 30 tusen kronors brygga. Herre jösses .. 30 papp går alltså bara upp i rök? Ja -men jag kan lova dig rabatt på ett inplantat så att du kan tugga på den sidan. Implantat ville jag ha från början och hon sa att det inte var aktuellt varför kan man undra? Jo för att då hade hon fått kalla in en specialist för det kan hon inte göra själv.
Vilken soppa! Troligtvis har jag gjort en dyrbar behandling till ingen nytta och pengarna kommer jag nog inte se röken av. Det blir den dyrbaraste förlusten jag har varit med om som jag satsade fullt ut på för att tandläkaren har man inte råd med när man går i pension. Om jag ska ha ett inplantat så anlitar jag inte tandläkarkliniken Smile det är ett som är säkert. Fy fan säger jag!
Jag tror inte mina öron faktiskt att det får gå till på detta vis man litar på att en tandläkare kan sitt jobb och att det går rätt till.. men från början ville jag inte ens ha en brygga. Jag ville ha ett inplantat. Suck!
Än är inte denna historia över så vi får se vad som händer. Ett som är säkert att 30 lax är borta från mitt sparkonto och det tar år igen att spara ihop dem igen.
Jag sitter nu här med min värk och tänker att man har inte mycket att säga till om .. man litar ju på proffessionen att de kan sin sak och att det blir rätt ..ska kolla om det finns någon patientförsäkring som kan tillfalla om det nu är möjligt att få ut något alls. Så jag har betalt för ingenting i slutändan om det vill sig illa.
Så är det med det!
I väntan på operation fördriver jag tiden med att bara vara i nuet. Cyklar, tränar, bakar och gör det jag mäktar med. Värken förtar ju all kraft emellanåt så mycket vila blir det.. för jag jobbar ju på som behöver ju ha in pengar på kontot för att kunna spara ihop lite för framtida behov. Vet ju att jag kommer bli sjukskriven var det lider efter operationen så jag fortsätter strävsamt att jobba på.
Jag ger inte upp men detta som hänt har tagit mycket energi och kraft som ni nog kan förstå. Inflammationen i bihålan/tanden gör att jag känner lukten av soptipp i näsan .. hela tiden så obehagligt att jag mår illa.
Nog om detta men jag fattar ju nu varför jag är så orkes och initiativlös. Värk tär på en.
Har börjat att fotografera lite igen det skingrar tankarna har dock inte lagt över bilderna på datorn än men det kanske jag gör nån dag då jag får lust. Bjuder därför på en gammal bild.
Nu är det nu ..och jag får se framåt och hoppas på det bästa. Önskar att mitt onda försvinner så jag kan njuta av sommaren till fullo. Vill ta många svalkande dopp och bara njuta av allt det vackra i naturen och ta en dag i taget. Man får vara glad över de små tingen som skänker glädje i livet.
SES!
Här är jag
Posted on: 10 maj, 2022
Har helt tappad det ..har ingen lust alls haft att skriva på väldigt länge.
Är knappt inne på bloggen men nu minsann då jag betalat två räkningar så loggar jag in.
Vet knappast vad jag ska skriva om ändå så har jag massor att berätta. Man tycker att man inget har att skriva om, att inget händer som man vill berätta, att livet bara rullar på så där som det gör ibland.
Det är tråkigheter mest jobba äta sova ..och så död. Döden döden döden.
Varit på begravning, min morbror Ensio gick bort i cancer och jag fick ledig från jobbet för att närvara. Sorgligt värre men min mamma har nu fått sällskap uppe i himlen. De båda som fick fly undan ryssen i fortsättningskriget efter Finska vinterkriget sände min mormor dem båda till Sverige med tåget. De splittrades i Sverige och kom till 2 olika familjer i Småland. De delades på för att det var ovanligt att familjer kunde ta fler än ett barn. Att små barn sändes för att komma undan krig och elände är förståeligt men att de inte fick vara tillsammans är för mig förkrossande.
Mamma sa alltid att hon inga rötter hade någonstans hon kände sig inte hemma varken i sitt nya hemland ej heller i Finland.
De sändes tillbaka efter några år och mamma bara grät och ville tillbaka. Det var fattigt i Finland och hon hade tappat språket helt.. så min morfar sa till min mormor att ser du inte att flickebarnet inte trivs så låt henne åka tillbaka. Så blev det. Men Ensio fick stanna för pojkar fick inte åka tillbaka, de skulle ju göra militärtjänst senare i livet. Därför lärde sig Ensio finska.
Jag tänker mycket på detta nu när barn återigen är på flykt undan ryssen. Ingen trodde väl att detta skulle ske igen i Europa. Krig ..en galning som skapar ett krig igen och att det återigen är ryssen som krigar utan anledning och som dödar civila. Jag ska erkänna att jag är rädd har hört så många historier om Ryssen. Mina släktingar bor ju nära ryska gränsen så det känns så nära. Har ju varit där så många gånger och det känns som om det är mitt andra hemland. Fruktansvärt!
Har ju varit där nu 2 somrar i rad och tänker kan jag åka dit igen? Mina släktingar är såklart oxå rädda hur ska detta sluta?
Arlastund
Posted on: 19 januari, 2022
Sovit helt ok denna natt min femte lediga natt så snart är jag väl ändå rättvänd. Det är mycket länge sedan som jag var vänd åt rätt håll ..första riktiga långledigheten på väldigt länge ..kan faktisk inte minnas när jag på schemat var långledig sist.
Då man har semester såklart är man ledig lite längre men på schemat är det nog om jag uppskattar närmare 3 år sedan jag var ledig mer sammanhängande. Kroppen har varit konstant trött väldigt länge nu och att vända är inte lätt. Jag går på känsla följer min kropps behov så jag är ofta hungrig vid tolv på natten för det är då jag intar mitt nattmål på jobbet och min kropp är van vid att jag äter då. Såäven då jag är ledig händer det att jag får gå på min känsla och äta då magen knorrar även om klockan har slagit midnatt. Så var det i natt fick gå upp och ta en macka för att lugna magen lite för jag kan inte sova hungrig. Så är det med det.
Så summan av detta blir att jag inte är särskilt hungrig då jag sovit klart. Äter sällan frukost är ingen frukostmänniska har aldrig varit det så det stör mig inte. När man jobbar natt så sover man ju dagtid och äter frukost vid 05 tiden på jobbet innan man går hem, duschar och lägger sig. Så kroppen är inställd som Skalman efter de klockslag då den är van att äta. Konstigare än så är det inte. Jag sover tills jag vaknar av mig själv och då intar jag en stor kopp kaffe ingenting till alls och sen kan halva dan gå innan hungerkänslorna kommer igen. Det är en biverkan på nattjobbet kan man väl säga att inte vara speciellt hungrig dagtid. Nog om detta!
Ja dessa kloka ord av Alf Henriksson stämmer väl in på situationen vi lever i nu.
Man kan nog säga att kroppen är fantastisk.. lyssnar man till vad den vill så funkar allt jättebra.. min kropp säger sov hela dan och var uppe på natten och ät när magen knorrar. Lite stört kanske men så blir det då man är nattjobbare.
Idag är det en grå dag så grå att jag inte trodde det var morgon än då jag vaknade. Så vad gör man en grå ledig dag som denna? Går nog i pyjamasen hela dan eller åtminstone halva dan. Går på promenad och äter sen något gott till middag. Har tagit fram lövbiff från frysen måste bryta min bön och lins vecka med något matigare. Gjorde ju egna bruna bönor i helgen och ätit det 3 ggr redan och igår gjord jag röd linsgryta.. så nu bryter jag av med en köttigare maträtt. När man lagar mat så blir det att man äter det flera dagar i sträck.. och det kan bli lite tjötigt att äta rester. Så är det när man bor enbo.
Nu under pandemin och man varit mer ensam än vanligt så är maten viktig man ser ändå fram emot att äta gott och man planerar lite mer frenetiskt för man har ju inte så mycket annat att syssla med då man inte kan umgås och va social som man brukar. Det kan jag sakna att få umgås med mina nära och kära mer.. och kramas åh va jag saknar kramar. Undrar hur det kommer kännas när all blir som vanligt igen? Blir det någonsin som vanligt igen och hur har vi människor blivit efter en lång tillvaro och saknad av närhet? För oss som lever enbo kan det nog vara svårare än för dem som lever i en familj. Eller?
Mycket tankar far i min skalle och man bearbetar alla dessa tankar genom att prata med sig själv i tankarna. Ja man har blivit lite som sin egen terapeut under de här 2 åren. Har ju mina jobbarkompisar men vi pratar mest jobb och koncentrerar oss på det. Nu är det återigen läge att skydda oss med visir och munskydd så man ser bara ögonen på den man pratar med. Ganska konstig är det förman ser ju inte alla miner och det kan vara svårt att läsa av varandra. Lika lustigt är det för de äldre som säger att jag minns inte hur du ser ut där bakom masken.. ser ju bara dina ögon.. men rösten känner jag igen.
Är så tröttsamt att behöva använda skyddsutrustningen igen.. munskydd har vi haft hela tiden så det går på rutin. Men man vänjer sig inte vid den instängda känslan av att andas genom munskyddet det blir varmt nästan som en bastu ibland och nu när vi har visiret igen så immar glasögonen och även insidan på visiret blir immigt. Jag får ofta avbryta insatser för att gå ut och ta av mig munskyddet och andas en stund. För att sen ta på allt igen och fortsätta där jag var. Jag kommer aldrig vänja mig vid denna skyddsutrustning men inser ju att det är en nödvändighet i dessa tider.
SES!
Long time noo see
Posted on: 18 januari, 2022
- I: Aftonbladetblogg | Bakglädje | Bilder | Hoppfullhet | längtan | Minnen | Vardagliga ting | vetenskap
- 4 Comments
Länge sen man var här inne så länge sen är det så jag glömt hur man skriver här.
Som tur är sitter mitt inlogg i ryggmärgen. Ja ja vad gör jag här inne nu då har ju haft det lite hektiskt i tillvaron men det känns lite bättre nu. Var ju helt sönderstressad ett bra tag. Så jag fann ingen ro i att skriva ej heller läsa. För att koppla bort all stress har jag bara lyssnat på poddar, gå på promenader och träna då det nu har gått i dessa virustider. Bakade inte ens då det var som värst jag som tycker bakning är det mest rogivande som finns. En deg kan man knåda och få ur sig det man behöver få ur sig utan att den protesterar och man kan släppa allt annat då man läser recept och tar fram ingredienser. Fotografering är ju oxå ett stort intresse jag har och med fotograferandet går det trögare. Fotar mest med mobilen numera vilket jag kan tycka är lite tråkigt.
Fotograferade dotterns bröllop i oktober och inser att jag tappat det helt. Inte många bilder jag vart nöjd med. Men kritisk och petig i överkant har jag alltid varit till kvaliten på bilderna jag fotar. Dottern är likadan men några fina bilder blev det allt ändå. Framkallade en del och ja de var inte så pjåkiga ändå. Skickade med dem bilder till Sams föräldrar i Kalifornien då de for dit för att fira jul och de blev uppskattade. Svårt är det i dessa tider med stora händelser i livet då virus härjar. Vi hade definitivt haft ett större bröllop om det hade funkat där alla hade kunnat vara med. Minnen för livet gav jag dem där i bildform det var de så glada för.
Ja ja inget resande har det heller blivit men nu var vi tvungna att beställa resan som vi fick ställa in 2020 annars hade pengarna brunnit inne. Det är lite taskigt kan jag tycka att man inte får hela sin inbetalade summa utbetald. Nu får vi se om det går att resa i september eller om läget fortfarande är som det är nu. 3 sprutor har jag tagit och fler lär det väl bli för de verkar ju inte ge så värst mycket skydd. Jag har dessutom haft biverkningar av spruta 2 och 3 med en enorm trötthet som påverkar tillvaron vilket det gör när man ständigt är trött. Där orken inte orkar försvinner kreativiteten och allt rinner liksom ur en bara man gör en enda liten syssla. Pandemin i sig gör ju att man tappar stinget vem hade orkat hålla i och ut om man vetat att det skulle hålla på så här länge? Tur man inte visste det då hade nog många fler tappat sugen snabbare.
Min dammsugare tappade sugen förra veckan och la av. Inhandlade en ny igår på Net on net. En lite dyrare och en tystare modell trodde jag. Den tjöt som bara den då jag startade den.. den blev dock tyst då jag satte i slangen från den gamla den som tappat suget. Så idag har jag fått lägga massa energi på att reklamera slangen .. har gjort det på datan och hallo jag är inte så himla teknisk men fixade det till slut. 2 mail blev det för fick inte in bilderna på kvittot och produkten som de ville i samma mail som formuläret.
Nu blir det en promenad och så ska jag inget särskilt mer göra idag. Jo jag ska upp till barnbarnet och lämna nyakade grötfrallor som jag bakade igår. Han sitter i karantän för hans pappa och sambo har insjuknat i omicron. Jobbigt läge så nu får vi se om några andra i familjen oxå blir tagna av detta virus. Inte lätt med familjer där föräldrarna skiljt sig och de har 2 hem som de far emellan. Nu är det bara att vänta och se ..troligtvis blir väl några till smittade i familjen. Jag har dock inte varit i kontakt med dem.
SES!
Nu så!
Posted on: 8 november, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | Hästarna | kärlek | Minnen
- Kommentera
Äntligen en ny laptop!
Nu får jag lära känna den och hitta i windows 10..det kommer nog gå bra efter ett teg men liiiiite ovant är det allt.
Har legat hemma sjuk i en vecka nu ..börjar jobba igen inatt rivstartar därmed med en 5 nättersvecka. Suck! Inte konstigt det tar emot varannan vecka har vi ju denna helvetesvecka.
Har haft en dunderförkylning och fick gå och testa mig mot corona men negativt som tur var. Det hjälper ju föga då man inte får gå med minsta lilla symptom till jobbet. Nu var jag ju rejält förskyld så det var ingen tvekan alls över att stanna hemma.
Dock kvarstår tröttheten och trycket i bihålorna så inte konstigt om folk tror man är inbillningssjuk. Ingen kan ju se min smärta och de symtom jag har är ju osynliga för andra.
Det är som det är när det blev som det blev eller vad man nu säger.
Ska ialla fall gå en stund till gymmet idag med mitt barnbarn. Han är 16 år och vill träna med mormor inte illa och när barnbarnen frågar så ka man ju inte säga nej. Vi har ett särskilt band jag och L.. han har ju en diagnos i autismspektrum 1. Den lindrigaste formen av autism. Förut benämndes det som Achbergers.
Han går i gymnasiet nu och har haft det kämpigt i skolan minst sagt. Skolan tyckte att han skulle utredas för att få rätt hjälp. Visst han fick en stämpel på sig och sen gjordes inget mer. Jag menar verkligen att INGET gjordes.
Jag har varit en av hans stora stöttepelare genom livet. Vi har ett särskilt band kan man nog säga. Nu hoppas jag att han får in träningen som rutin och kan ta sig dit själv så småningom. Rutiner är viktigt och att man har människor runt sig som sätter gränser speciellt när man har en diagnos.
Stöttning kan vem som helst behöva så som mellan dottern nu då hon brutit armen då hon trillade av hästen. Så kan det gå och det hände ju även mig 2005 så jag vet. itt nyckelben rök då och min höft hoppade ur led. Tog ett halvår att komma tillbaka helt. Dottern ska gå med gips i 8 v bara. Får väl hjälpa även henne lite i denna situation. Hon hjälpte ju mig då min olycka hände,
Nu ska jag fixa lite här hemma inför natten.
Pompe och Zlatan
SES!
Ledig
Posted on: 19 oktober, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | drömmar | längtan | Minnen | träning
- Kommentera
Här sitter jag i min soffa och slappar. Vakade ut igår och sov till 14:30. Drack kaffe och åt en knäckemacka och gjorde mig sen redo för ett gympass. Måndagarna har numera blivit gympass .. behöver lyfta lite skrot och träna styrka som omväxling till all konditionsträning som jag mestadels sysslat med under pandemin.
Det börjar kännas i kroppen vilket tungt jobb man har och nu när vi dessutom är oftare på jobbet pga kortare arbetspass så sliter det ju än mer.
En glädjande nyhet är ändå att vi fått en ny chef som tänker ge tillbaka oss en halvtimme varje natt vi jobbar och det genererar i en till natt ledigt på ett 6 veckor. Alltid något.
Efter 3 år med skitscheman är glädjen stor för en förändring även om det är en liten. Nu ska vi bara få till ett bra schema oxå. Inte lätt att täcka alla månadens nätter på 4 personer. Jag är så glad över att jag inte antog erbjudandet om 100% det hade jag aldrig orkat. Så nu tänker jag att det kommer bli lite mer återhämtning äntligen.
Idag känner jag mig inte riktigt kry..den känslan har jag haft länge nu det är inte konstigt då man går på kroppens reserver hela tiden. Om ni bara visste vad många anställda det är som är slutkörda. Många slutar och många sjukskriver sig då man ej orkar. En pandemi på det och det eskalerar än mer. Så mycket sjukskrivningar vi haft under pandemin..har vi då aldrig förr varit med om. Tur de tog bort karensdagen under den värsta tiden men nu är den tillbaka igen katastrofalt.
Jag kämpar på ändå tränar lite försiktig även om jag är trött..för utan träningen tror jag att jag faller ihop totalt..träningen gör att jag orkar lite till inbillar jag mig. För jag får energi av träning. Men jag tränar aldrig då jag är sjuk.
Imon ska bilen besiktas hoppas att den går igenom. Det är alltid lite nervöst..undrar om jag får någon kommentar om mina nya däck..de jag fixade i Finland i somras då mina dåvarande däck vart helt slut efter den långa färden dit. Det är Öststats däck inte så vanliga här hemma men men Michelin köpte upp dem så de kanske blir vanligare även här i Sverige snart.
Snart ska vinterdäcken på och ryssdäcken får gå i ide över vintern. Jag har friktionsdäck odubbade vinterdäck..de är ganska nya Michelin däck inköpta för 2 år sedan. Så de kommer hålla ett bra tag till förhoppningsvis.
Annars så boar jag mig här inför den mörka årstiden..köpte en ny ljusslinga idag till balkongen som nu ska få lysa upp min tillvaro jag som vill ha ljuset får anpassa mig till mörkret. En ljusslinga gör sitt för att tillfredställa mitt ljusbehov.
Jag får vänta med saltstänkta bad och sol ett tag till. Här en bild från Västkusten då vi var på Orust en sommar och var på spa Nösund. Helt fantastiskt ställe. Där var oxå Stina Wollter och buben liten parantes i det hela.
Hit får jag åka igen!
En puss station fanns även där på bryggan för dem som har någon att pussa på.
Får leva lite på sommarminnen nu under den mörka årstiden och bilder det har jag massor att kolla på som tur är.
Nu lite tvtittande till sen väntar en nybäddad säng.
Go natt!
SES!
Hemma
Posted on: 27 september, 2021
- I: Aftonbladetblogg | Bilder | cykelturer | Glädje | längtan | Minnen
- 3 Comments
Hemma idag..tagit ett covidtest… igen…suck!
Varit ledig i helgen och varit så oerhört trött..det är så typiskt när man ska vara ledig då bryter tröttheten ut som man har inom sig hela tiden. Man jobbar och kör på man känner efter och man trycker undan tröttheten och bara kör igen. Jobbar varannan helg och man vill göra så mycket den helgen man är ledig och då slappnar man av man är ju ledig och då kommer tröttheten fram. Så blev det även denna helg då kom även en envis förkylningen fram.
Har ändå fått gjort en del fixat i min trädgård rensat hallonbuskar och klippt hortensiabusken den stora klängiga. Fixat min balkong/altan tagit in min solstol klippt ner mina tomatplantor och rensat i min lilla rabatt. Planterat ljung på våran familjegrav och varit ute och cyklat. Så jag är nöjd.
Drack en alkoläsk i lördags med Gin Apelsin smak som jag köpte på båten då jag var över till Finland i augusti. Blev så oerhört trött och gick och la mig vid 24:00 och sov till 12:00 WHAT!!! 12 timmars sömn!!
Vaknade och var helt mossig i huvudet.. en förkylning som brutit ut då jag sovit typiskt ..kanske därför jag sov som en stock så länge. Jag pallar inte ..men känner att något är fel..jag vet inte riktigt vad jag ska tro..är jag utarbetad/utbränd eller vad står på? Psykologen jag gick till sa ju det..att jag är utmattad.
Men läkaren vill inte sjukskriva mig fattar inte varför för jag har ju det ändå på papper?
Så där är jag nu svävar i ovisshet om hur länge jag ska behöva ha det så här ..tänker att det går väl över av sig själv kanske men tror knappast det då jag får för lite återhämtning. Sover ju ändå helt ok bra men vill inte sova bort mina ledigheter.. det är tråkigtmen det är kanske så det får vara ett tag till nu.
Nu är jag ialla fall sjukskriven den kommande natten för jag tagit ett covidtest och måste vänta på svaret som kommer i morgon vid lunchtid. Smidigt ändå personal kan boka tid för provtagning och bara köra fram till dörren angiven tid och personal kommer ut och tar provet då man sitter i bilen.
Verkar vara högt tryck där vid provtagningen inte en enda parkering att uppbringa.
Nu öppnar Sverige upp för fullt igen och vad händer då? Det ökar ju redan ..så vart ska det sluta?
Orkar inte tänka på det!
Jag håller mig på min kant bär munskydd när jag handlar och skiter i att ingen annan har det och att jag blir uttittad. Jag vill kunna börja leva normalt igen så jag gör vad jag kan.
Igår då jag var nere vid kyrkogården och planterade fick jag lite feeling att fotografera igen ..såg mycket vackert som jag ville föreviga, måste börja fota mer igen för det är så kul att finna fina motiv. Har inte lagt in bilderna i datorn så jag kan inget visa idag..vet att jag kan blogga från mobilen men det är så yttepytte litet att skriva inlägg från mobilen så jag känner inte att jag vill blogga därifrån.
Så jag tar en gammal bild från vägen jag vandrade på i lördags. Helt fel årstid men utsikten är ändå den samma som jag upplevde igår. Vägen ner mot samhället tagen uppifrån stallet ..vägen som jag vandrat mången gång då jag tog mig upp till hästarna. Vi hade ju pollarna här i 10 år.. så nog såg jag denna utsikt varje dag men man blir då aldrig trött på att se denna vackra vy över min hembygd..
The place were I belong!
Min nya lilla vrå 