Posts Tagged ‘sorg’
Looong time no see
Posted 25 april, 2024
on:- In: Aftonbladetblogg | Hoppfullhet | sorg | träning | Vardagliga ting
- 2 Comments
Nu är det väl ändå dax att skriva ett inlägg. Det är 6 månader sen sist. Helt ute är jag ändå inte är mycket på sociala medier vilket är lite enklare då man alltid har mobilen tillgänglig.
Sist jag skrev var i oktober då jag precis legat i corona. Shit säger jag bara har inte återhämtat mig än från de sviter jag ådrog mig .. fy fasen va hängig och krasslig min arma lekamen är. Har pågående utredning både av hjärta och mage som förhoppningsvis ska ge mig svar på vad jag har att utgå ifrån framöver. Väntar ju även på att få komma till käkkirurgen angående värk i ansikte och höger öra. Väntat snart ett år ..remiss är ju skickad men jag är inte prioriterad då de anser mina besvär vara icke akuta. Suck!
Ibland känns det ganska så hopplöst som om livet håller på att rinna ur en ja precis så känns denna förlamande trötthet som tagit över min annars ganska så allerta kropp. Jag är inte van vid att behöva vila och vila. Min hjärna säger spring på som vanligt och ha flera bollar i luften men min kropp säger stopp, vila du är utmattad.
Det är inte jag!
Man får ändå lyssna på sin kropp.. men det är så satans tråkigt att ligga raklång med näsan i vädret och vila. Hur orkar människor ha det så här tänker jag men förstår att jag måste kompromissa med min kropp och vad hjärnan gärna vill. Den är ju programmerad genom åren att allt ska gå undan.
Jaja så här är det nya tant Otto livet. Jag försöker lyfta skrot på gymmet ändå minst 2ggr/v ..det mår jag bara bra av så den dagen jag ej kan gymma är det kris. Har dock ej spinnat nu då jag utreds för är lite rädd att det ska påfresta vad det nu är för fel på mitt hjärta. Läkaren gav ändå klartecken att det går bra så ska dra igång spinningen igen nästa vecka.
Usch och fy vilket ohälsosamt inlägg detta blev.
Till och med bilen ledsnade igår kväll på väg till gymmet. Halvvägs dit stannade den och jag fick ringa bärgning till min verkstad. Nu är bilen tipp topp igen ..bildoktorn fixade en bränslekoppling så nu fick min Peugeot energi igen och jag kan gasa på dit jag vill i. Skönt ändå att man kan transplantera in kopplingar i bilmotorer. Känner att min kropp kanske oxå behöver en reservdel.
Sen har det hänt andra tråkigheter i familjen ..minsta dotterns farmor lämnade oss i lördags morse.. det var väntat ändå, hon har varit krasslig länge. Hennes önskan var att få dö hemma och det fick hon. Så jag är glad att det blev så. Så nu blir det en begravning till ..har varit många senaste året. Både väntade, oväntade, en drunkning och ett självmord. Man får sig en tankeställare om att man själv inte är odödlig och att man verkligen behöver ta vara på sin tid här på jorden lite bättre. Jag ska försöka med det men det är inte kul att anpassa sig efter en trött och sliten kropp. Men det är så det är, bara att gilla läget lixom.
I dont give up!
Tur är väl ändå att våren är i antågande så man kan vistas i den vackra naturen och njuta av all grönska.
Alla blommor som spirar och som kommer år efter år inger lite hopp om att det är något som fungerar i denna värld som är ur led.
Nu ska jag gå och vila lite sen ska jag putsa 3 fönster så jag ser ut igen.
SES!
Solbadat mest hela dan
Posted 7 juli, 2013
on:- In: Aftonbladetblogg | dikter | mamma | sorg
- Kommentera
Vilken skön dag det blev trots allt denna söndag.
Ringde mammas avd för att få lite rapport om dagsläget och det var som vanligt ingen om än lite tröttare och tagen efter gårdagens händelse..
Så jag tog pick och pack med mig ner till stranden för att ha en det skönt i solen..tror att det idag varit värmerekord …på displayen i stan stod det 28 grader. Vid stranden var det vindstilla och sjön låg i stiltje önskade nästan att det skulle fläktat lite för att jag inte skulle försmäkta..tro inte att jag hoppa i för att svalka mig nej då lite varmare får det allt bli i vattnet innan jag doppar mig. 5 Juli var graden i badet 16 …hualigen …det måste upp till 18 -19 helst 20 innan jag ger mig i.
Så jag satt där och svettades medans många andra badade ”nästan” obehindrat…jag klagar inte det var skönt ändå där i solen..
Ensam var jag inte där på badplatsen.. fler hade hittat dit denna soliga söndag..och fler och fler blev vi..även om stranden har gott om plats så började det kännas lite trångt..många grillade och åt lunch där på stranden ..jag drack mitt medhavda vatten och flyttade solstolen allt eftersom den stora pilen jag satt intill skuggade mig.
Då ringde telefonen igen..mamma hade åter fått en frånvaroattack..inte varit borta lika länge som igår så jag behövde inte komma dit direkt..de ville bara att jag skulle veta.
Hm…jag beslöt mig för att stanna på stranden lite till…sen åkte jag hem, duschade, åt och gick ner till hemmet där mamma bor…sjuksköterskan var då där så jag fick prata lite med henne och hon undersökte mamma som nu var med igen om än lite trött och tagen..
Vi gick ändå ut en stund, inte på promenad utan vi satte oss utanför entren på parkbänken i skuggan ..så att mamma skulle få känna varmluften och få lite vind mot sin hud..mamma är van vid att vi går ut då jag besöker henne så vi gjorde som vanligt ..gick ut en stund ..vet att hon uppskattar att jag tar ut henne ..hon som alltid varit ute mycket, älskar sommaren och solen ..och att bada, simma…ja allt som hör sommaren till som alla andra oxå uppskattar ..sånt som vi som är friska gör som tillhör livet…som mamma alltid gjort då hon var frisk.
Jag försöker så gott jag kan …hjälpa henne att få uppleva det hon nu kan uppleva där hon sitter i sin rullstol..ibland vet man varken ut eller in, vad som är rätt eller vad som är fel..men jag gör ändå något ..bättre än inget.
Gick sen hemåt igen och tog svängen om kyrkogården ..för att vattna blommorna på graven..vad ser jag då..jo gravstenen har kommit på plats ..äntligen..det hade jag ingen aning om ..jag blev glad där denna lite ledsna dag…vilken överraskning ..tänk att det hade jag inte förväntat mig då jag med tunga steg vandrade ditåt..
Äntligen …har vi kommit så långt…det tog lång tid, 2 1/2 år har gått sedan pappa dog…idag kändes det lite som ett avslut då stenen den fina låg där på sin plats..3 namn är redan inristade …en rad är tom …där bredvid pappas namn ska mammas namn stå då hennes tid här på jorden är över.
Hm..idag har det varit en ovanligt ovanlig dag…ovanligare än vanligt kan man oxå uttrycka den som..en dag då känslorna hoppat hit och dit ..
Vänder och slår
När sorgenen vänder, slår kärleken till
När kärleken vänder, slår sorgen till
Men vad händer när döden vänder?
Slår livet till då?
Frihet
Att släppa kontrollen
Det kittlar
Att kasta sej ut
Leva farligt
Ingen tar emot
Eller kontrollerar
Bara Döden ser på…
Dikter hämtade här
http://www.diktkonst.se/dikter_om_liv_och_d_246_d/page_1/
SES!