Min nya lilla vrå

Jag hade tänkt fototrissa idag men det fanns inget nytt tema denna lite kylslagna morgon. Så jag får skriva ett inlägg istället..fastän jag var taggad till tusen att ge mig i kast med ett nytt tema. Det är en utmaning att skriva på ett angivet tema och idag behövde jag just utmana mig själv lite…har liksom inte samma glöd och inspiration längre att skriva, har liksom inget driv i tangentbordet… mina fingrar hittar inget flyt..mina tankar har fastnat lite och min fantasi är längre inte så fantasifull.

Men det får gå ändå..rätt vad det är så lossnar det igen..och jag kommer att skriva på i samma tankt som jag är van vid igen.

Vet inte vad det är ..men kanske är det all seg gosig gojja som fastnat  i mina bihålor som gör mig så här trögtänkt..hm..kanske det ..kanske har  febertoppar tagit udden av min skrivlust..jag som i början av veckan låg utslagen  dassig och vissen. Men jag är på väg..på bättringsvägen faktiskt jag nu vandrat några dagar…men skulle inte komit så långt på den stigen om jag inte haft nasonex som sällskap. Den kära sprayen har fixat rinnsnuvan och tagit bort de mesta nysningarna …hittade en förpackning som jag hämtat ut en gång ..en som nära nog har ett utgångsdatum som snart gör den obrukbar..ja den har legat ett bra tag eftersom jag inte behövt spraya min nos på länge.

Jag har trott att jag never ever again skulle behöva använda cortisonet som gör mina näsgångar så sköra…får ju lätt näsblödningar och det kan jag tacka just detta undermedel för…så därför har en förpackning blivit liggande..bortglömd i mina gömmor. Men i min iver att kunna andas friskluft så hittade jag den och nu ska jag köra slut på hela flaskan …ge nästäppan en match som gör att den tar till flykten. Än så länge håller den stången…känner varken smak eller lukt..blää!

Men kaffet mitt har åter fått äran att intagas varje dag…fastän det fortfarande smakar lite beskt så klarar jag nu att inmundiga denna min livsviktiga dryck…som gör att jag känner mig någorlunda vanlig igen…men pigg som vanligt kan jag inte säga att jag är ännu.Men en bra bit på väg ändå…

Ska ge mig ut på promenad idag …tänkte att jag skulle gå ner  och hälsa på mamma…om det nu är möjligt eftersom hela avd varit satt i karantän för att hålla styr på vinterkräksjukan..måste ringa dit först för att höra om det är ok att vi tar en promenad i friska luften denna dag. Stackars alla de som fått sitta isolerade, friska som sjuka ..jag önskade att de skulle ta ut mamma lite i friska luften men det verkade vara en omöjlighet…tycker ändå att de som är friska ska få komma ut som vanligt, bort från avdelningen. Men tror inte att mamma fått bryta sin isolering…och hon är väl lättast att ha på sitt rum hon som inte kan ta sig någonstans själv gåendes hon som inte själv kan föra sin talan och uttrycka sin vilja. Jag vet att hon vill gå ut regelbundet på promenader…det har vi satt som mål..i genomförandeplanen. Än så länge har det målet inte kunnats uppfyllas till fullo av personalen…de litar väl på att jag tar ut henne som vanligt..2 gånger i veckan och det är mer än vad många andra får…så den tredje gången som är sagt att de ska ta ut henne tror jag att de lägger långt ner på sin todolist ..inte en gång på två månader har det hänt att de tagit ut mamma på promenad…så de har inte uppnått målet.

Usch nu släpper jag det …det tar för mycket energi att orda om och det blir inte bättre av att jag hänger upp mig på saker som jag ändå inte kan förrändra.

Idag känner jag mig redo igen…att inta världen , idag orkar jag åter samla mig och ge mig ut.. ska ta en lång promenad och hoppas att alla mina bacillusker hänger på så ska jag snyta ut dem och kasta dem i papperskorgen nere vid strandpromenaden..där kan de sen ligga i karantän och aldrig mer släppas ut igen …och må de brännas i återvinningsugnen!!!..eller så hoppas jag att de fryser ihjäl…för det är minusgrader även idag….

SES!