Archive for the ‘sorg’ Category
Looong time no see
Posted on: 25 april, 2024
- In: Aftonbladetblogg | Hoppfullhet | sorg | träning | Vardagliga ting
- 2 Comments
Nu är det väl ändå dax att skriva ett inlägg. Det är 6 månader sen sist. Helt ute är jag ändå inte är mycket på sociala medier vilket är lite enklare då man alltid har mobilen tillgänglig.
Sist jag skrev var i oktober då jag precis legat i corona. Shit säger jag bara har inte återhämtat mig än från de sviter jag ådrog mig .. fy fasen va hängig och krasslig min arma lekamen är. Har pågående utredning både av hjärta och mage som förhoppningsvis ska ge mig svar på vad jag har att utgå ifrån framöver. Väntar ju även på att få komma till käkkirurgen angående värk i ansikte och höger öra. Väntat snart ett år ..remiss är ju skickad men jag är inte prioriterad då de anser mina besvär vara icke akuta. Suck!
Ibland känns det ganska så hopplöst som om livet håller på att rinna ur en ja precis så känns denna förlamande trötthet som tagit över min annars ganska så allerta kropp. Jag är inte van vid att behöva vila och vila. Min hjärna säger spring på som vanligt och ha flera bollar i luften men min kropp säger stopp, vila du är utmattad.
Det är inte jag!
Man får ändå lyssna på sin kropp.. men det är så satans tråkigt att ligga raklång med näsan i vädret och vila. Hur orkar människor ha det så här tänker jag men förstår att jag måste kompromissa med min kropp och vad hjärnan gärna vill. Den är ju programmerad genom åren att allt ska gå undan.
Jaja så här är det nya tant Otto livet. Jag försöker lyfta skrot på gymmet ändå minst 2ggr/v ..det mår jag bara bra av så den dagen jag ej kan gymma är det kris. Har dock ej spinnat nu då jag utreds för är lite rädd att det ska påfresta vad det nu är för fel på mitt hjärta. Läkaren gav ändå klartecken att det går bra så ska dra igång spinningen igen nästa vecka.
Usch och fy vilket ohälsosamt inlägg detta blev.
Till och med bilen ledsnade igår kväll på väg till gymmet. Halvvägs dit stannade den och jag fick ringa bärgning till min verkstad. Nu är bilen tipp topp igen ..bildoktorn fixade en bränslekoppling så nu fick min Peugeot energi igen och jag kan gasa på dit jag vill i. Skönt ändå att man kan transplantera in kopplingar i bilmotorer. Känner att min kropp kanske oxå behöver en reservdel.
Sen har det hänt andra tråkigheter i familjen ..minsta dotterns farmor lämnade oss i lördags morse.. det var väntat ändå, hon har varit krasslig länge. Hennes önskan var att få dö hemma och det fick hon. Så jag är glad att det blev så. Så nu blir det en begravning till ..har varit många senaste året. Både väntade, oväntade, en drunkning och ett självmord. Man får sig en tankeställare om att man själv inte är odödlig och att man verkligen behöver ta vara på sin tid här på jorden lite bättre. Jag ska försöka med det men det är inte kul att anpassa sig efter en trött och sliten kropp. Men det är så det är, bara att gilla läget lixom.
I dont give up!
Tur är väl ändå att våren är i antågande så man kan vistas i den vackra naturen och njuta av all grönska.
Alla blommor som spirar och som kommer år efter år inger lite hopp om att det är något som fungerar i denna värld som är ur led.
Nu ska jag gå och vila lite sen ska jag putsa 3 fönster så jag ser ut igen.
SES!
Frihet
Posted on: 29 augusti, 2023
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | cykelturer | drömmar | Glädje | Hoppfullhet | längtan | Semester | sorg
- 2 Comments
Frihet är att kunna resa till ett varmare land och kunna sola på en strand inunder ett parasoll. Att bara kunna vara och inga måsten ha gör att tiden kan stå lite stilla här och nu.
Vatten.. att vara på sjön är något jag kan längta efter. Vi hade ju båt i Västervik i 20 år. Bästa tiden, bästa semestrarna vi haft. Att vara på liten yta och samsas där gör att man kommer varandra nära och man umgås dygnet runt. Mysigt. Men visst ska inte sticka under stol med att ibland gnabbades vi. Men för det mesta så var det helt fantastiskt. Att vakna till vågor som kluckar mot skrovet och vinden som blåser om mornarna ja t om fiskmåsars skränande kan jag fortfarande höra om jag blundar och tänker mig tillbaka till livet på havet.
Det är frihet att vara på sjön. Att lägga till vid en ö där ingen annan är eller lägga sig på svaj i en vik och bara ha hav runt ikring sig det är såå avkopplande. Att hoppa i plurret från båten nakna om vi vill om ingen annan är där och låta vattnet omsluta kroppen ..det är något alldeles extra. FRIHET.
Att kunna ta bilen och åka på utflykt är Frihet. Så att ha en bil är för mig just frihet. Här åkte vi en för årstiden väldigt ovanlig solig dag till Röttle-by. Hm denna sommar kommer jag ihåg som en regnig och grå sommar. Kan inte minnas när det regnat så mycket och ihållande som just denna sommar. Gör ni?
Här är hamnen i Röttle den gamla hamnen där båtarna förr gick över till Visingsö som man kan se i horisonten.
Att kunna gå på utekonsert och se Håkan Hellström på Elmia fältet är frihet. En fantastisk kväll vid Vätterns strand där båtar låg på svaj och fick en gratis konsert. Undrar jag om det var bra akustik det borde det varit det kanske ekade änna bort till Visingsö. Här var en av mina högtidsupplevelser denna sommar i ett stort hav av människor som hoppade och sjöng med.. jodå även tant Otto hoppade och sjöng i detta hav. Håkans texter och låtar är magiska. Sen vet jag att Håkan är lite av en vattendelare i musikvärlden.. så är det musiksmaken är som baken delad.
Att kunna trampa iväg på cykeln i kvällssolen ger mig en känsla av frihet i hela kroppen. I sommar har jag cyklat mycket med regnkappan i cykelkorgen för den har behövts användas mer än någon annan sommar jag kan minnas.
Då och då kan jag ej låta bli och stanna upp för att se det vackra som naturen bjuder på. Då stannar tiden lite och man bara är där man är. Det är frihet att bara vara i nuet! Jag kallar det för magiska understunder. När ögat tar in allt det vackra och man ej kan se sig mätt på det man ser.
Avslutar ofta cykelturerna med att gena över kyrkogården. Tänder ibland ett ljus i nya lyktan och ser till blommorna som jag planterat. Fö så har haren ätit upp den fina krysantemumen nu. Det bjuder jag på men får hitta något annat att plantera som inte är lika gott för harar. Astern har haren låtit bli än så länge.
Tänker väl avsluta detta frihetsinlägg nu med att säga att de som ligger där i vår familjegrav har fått sin frihet nu de är ju fria från sjukdomar och smärta och är i evighetens evighet. Det ger lite tröst ändå att veta men jag saknar dem oerhört mycket ja sorgen har väl mattats av och man har vant sig lite vid att inte ha dem här längre. Men men saknaden den försvinner aldrig.
SES!
Livet
Posted on: 15 maj, 2023
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | Hoppfullhet | kärlek | Minnen | sorg
- 5 Comments
Vaknar vid 13:30 denna måndag efter 3 jobbnätter.. sov lite knackigt men jag vakar ju ut så jag behöver ju inte sova som en stock just denna dag.
Ute är det lite dystert grått och det gör ju inget, oj åskan går visst i detta nu. Småregnat hit och dit sen igår bra för då lättar det att andas då pollen inte flyger runt i luften lika lätt. Regn behövs för växtligheten och jorden behöver det då det är torrt som fnöske.
Jag tvättar i kväll så som jag brukar boka då jag går av jobbnätter för då är man lite seg i kroppen och kan behöva röra på sig som man gör då man springer upp och ner till tvättstugan.
Åskan går för fullt i detta nu, väderomslag månne?
3 nätter i kroppen och tid för eftertanke har givits dessa nätter. Saknaden är stor efter en för sin ålder pigg liten gummas bortgång på hemmet förra veckan. 103 år ung och klar i huvudet in i det sista det är beundransvärt och nästintill obegripligt att man blir så gammal. Som hon själv sa – att jag blivit så gammal är inget jag kunnat tro. Att jag skulle bli sist kvar av alla syskon ..jag som var så sjuk då jag var liten i mässlingen att de fick skicka efter doktorn då min höga feber inte ville ge med sig. De trodde inte jag skulle klara mig men se det gjorde jag. Kanske härdade sjukdomen mig?
Nu på sitt yttersta frågade hon mig – är jag mycket sjuk nu? Svarade ärlig att hon försämrats sedan sist vi sågs. Hon sa då att hon träffat många av sina närmaste och att hon även fått träffa sin yngsta barnbarnsbarn 7 mån gammal. Hon var så glad för det och trots svårigheter att prata berättade hon att den lille var så pigg och med. Han lekte med min blus sa hon hon log.
Jag blir lite rörd då jag tänker på det hon berättade och så många historier vi fått höra under åren som hon bott hos oss. Man skapar starka band med dem man är där för och man får i förtroende höra mångas innersta tankar om liv och död. Jag är tacksam över att få detta förtroende. För några dagar sedan så hon jag är nöjd med mitt liv och ja det ska hon vara så mycket hon fått uppleva i sitt liv.
Bland det sista hon sa var – ni är så omtänksamma och snälla. Hon sa att det var bra att jag var där och att jag skulle titta till henne hela natten. Hon var trygg med det.
Hon sov lugnt hela natten och tog sitt sista andetag kl 09 på morgonen.
Nu blir det tomt…aldrig mer får vi pyssla om dig och hjälpa dig genom svårigheter, som sorg, livet och även döden. Vattna dina blommor, dina älskade orchideer och sitta ner en stund och lyssna på hur din dag varit.
Så i natt har jag skrivit ett kondoleans brev till hela hennes familj. Kunde inte i ord få med allt som jag känner men skrev ner några ord om saknad efter en fantastisk mor, farmor, mormor, gammelfarmor/mormor.
Allt har sin tid.
Vissa man vårdar glömmer man aldrig. Att de är till åren komna, har krämpor och man vet att de kommer att dö då tiden är inne gör det inte lättare precis. Men att få veta att de är nöjda med sitt liv ger ju en liten tröst ändå och att de är redo att dö då de känner att de är klara med jordelivet gör det lite lättare ändå.
Att man vet att man kanske ha bidragit lite med att finnas där då de har det svårt och att man får trösta och stötta i svåra stunder.. gör att man orkar fortsätta med jobbet man har även om det är tung när de går bort.. så känns det bra att veta att man gjort något för personens välbefinnande.
Nu finns det tid för att sörja. Men man jobbar vidare och fortsätter göra sitt allra bästa för de som finns kvar. Kan säga att vi nu får stötta andra på boendet som också som vi sörjer. De blir ju som en familj och kommer också nära varandra.
Trösten behöver vi alla.
Fick trösta en till 103 åring i natt som trodde hon skulle gå först. Två 103 åringar som känt varandra i många många år. Det är väl ändå märkligt att de hamnade på samma boende? Vilket fint sammanträffande.
Nu ska jag göra mig redo för tvättstugan.. sysslor man fortsätter göra vad som än händer i världen. Jag gör som den 103åring sa i natt som jag tröstade – Jag tar en dag i sänder.
Döden döden döden
Posted on: 25 november, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | Hoppfullhet | längtan | Oförglömmliga händelser | Okategoriserade | sorg
- 2 Comments
Har vakat ut efter två jobbnätter och vaknar med huvudvärk. Inget kul alls kan jag meddela på en fredag till på köpet.
Roligare kan man ju ha.
Här lunkar livet på i sakta mak med fulltecknad almanacka och jag får inte ihop att det lunkar på för det är fullt upp. Möten, jobb, telefonsamtal, fixa bilen, läkarbesök, tandläkarbesök mm gör att allt flyter ihop.
Ja så att skriva här i bloggen har fått ligga lite i lä ett bra tag.
Detta år kommer gå till historien som ett dödens år för 6 dödsfall har vi haft i familjen detta år varav två är självmord. Man kan inte tro att det är sant men det är det. Har aldrig varit med om liknande år någonsin och det tar på ens psyke kan jag säga.
Ska på begravning 16 december och det får jag kraftsamla mig inför för man kan inte säga att man vänjer sig vid att gå på begravningar och ta farväl av nära och kära.
Så nu hoppas jag på att nästa år kommer bli ett bättre år. Det trodde jag väl om 2022 oxå efter två covidår med social distansering och vad det gör med en som människa. Så blev det ju inte och efter dessa år av prövningar måste det bara bli bättre. Eller ?
Jag kom ialla fall iväg till Skiathos som planerat men det var på håret att det inte gick. Hade symptomveckan innan och väntade på covidtestet som turligt nog inget visade.
Utmattad efter tre veckors sjukskrivning och 5 v semester alltså 8 v frånvaro från jobbet kände jag att det var ganska skönt ändå att dra till Grekland. Där kunde jag lika gärna återhämta mig som någon annanstans.
2 veckor där gjorde susen vila bada sola och bara vara. Underbart!
Hann med en Håkan Hellström konsert på Ullevi veckan innan vilket var magiskt! Den konserten har man ju oxå väntat på i 2 år pga pandemin.
Galna år vi har bakom oss när man tänker efter. Inget man kunnat föreställa sig överhuvudtaget att det ens kunde ske ..men det gjorde det.
Nu tar jag helg!
Väntar fortfarande
Posted on: 7 augusti, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | längtan | sorg | svartvitt
- 2 Comments
Fy attan säger jag.. väntar fortfarande på min operation i bihålan.
Efter mycket rådgivning och samtal med öron näsa hals mottagningen om mitt försämrade tillstånd med värk och illaluktande var så ringde de plötsligt en dag och sa att det blir operation 15/8. Äntligen.. skitjobbig väntan har det varit. Fick åka in akut en dag och spola bihålan ..inte mysigt men nödvändigt.. mycket bedövning och 2 läkare på plats och en lång jäkla nål in i näsan. Upplyste dem om att jag har ett hål gjort förra gången jag opererades så de kunde ju försöka ta sig in där och spola och efter 2 försök lyckades det. Ut kom massa illaluktande var och det luktade i hela rummet och läkaren sa att så luktar det inte om bihåls inflammation. Så möjligtvis kan det vara tanden ändå som jag misstänkt hela tiden…annars är det något annat skumt i min näshåla.
Väntan har varit lång nu och jag ser fram emot operationen trots att det inget mysigt är att operera sig. Lite oroligt är det varje gång man ska sövas.
Åker ju till Grekland 4 september och hoppas hoppas att det är någorlunda läkt tills dess. Har varit otaliga gånger till tandläkaren oxå och sist träffade jag en ortodontist.. han tycker att röntgenbilden av tanden ser misstänkt ut men vill inget göra förens operationen är gjord. Jaja allt detta lidande är väl snart slut och som sagt jag har misstänkt tandsskrället hela tiden.
Får gör en anmälan till patientförsäkringen om mitt lidande och kanske få något för sveda och värk som jag haft nu i ett halvår.
Mer elände sker i mitt liv just nu 4 dödsfall i familjen på 3 månader. Nu sist så drunknade min morbror i Finland i sjön Saimen. Han är inte hittad ännu snart gått 2 månader sen han försvann.Det är sorgligt och tragiskt att man inte kan hitta honom för man dödförklarar ju ingen som är borta i första taget.
Jag såg min morbror sist i maj i år då vi var på begravning av min äldsta morbror på Värmdö. Inte trodde vi då att vi aldrig mer skulle ses.
Min kusin och jag ska ju åka ihop till Grekland och det känns lite olustigt att hennes pappa ej är funnen men morbror Lauri vet om att vi ska ut på resa och att vi sett fram emot det länge nu. Vi får försöka att koppla av och ha välbehövd semester om vi nu kommer iväg. Det har varit ett skitår rent ut sagt död och elände som började i februari med mina bihålor och sen 4 dödsfall. Inte klokt när man tänker på det nu.
Nu har man ändå vant sig lite vid allt elände men inget blir aldrig mer sig likt.
Där är jag nu och har operationen framför mig.
Har semester och det är inget jag rekommenderar att ha svår infektion och värk då man som mest behöver återhämtning och vila. Men jag kan inget göra åt det det är som det är.
Tar en dag i taget.
Vyer
Posted on: 16 juli, 2020
- In: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | bra dagar | drömmar | Glädje | längtan | Semester | sorg | Vardagliga ting | vetenskap
- Kommentera
Ibland måste man vidga sina vyer lite ..tänka om och ta en annan väg ..en omväg eller genväg för att det ska bli som man vill i livet.
Livet går i en stilla lunk numera..gör inte så mycket för att vidga vyerna det har varit så ganska länge nu i pandemins spår.
Jag har semester snart..3 nätter kvar att jobba sen kan jag äntligen vila och få återhämtning…som jag så väl behöver. Så mycket som hänt och som jag och många med mig fått utstå de senaste månaderna så behöver vi mer än väl ledigheten.
Kom ju inte iväg till Grekland i år..där i solens varma land kan man om något andas ut och njuta till fullo och bara vara ta det lugnt och sakta återhämta sig.
Så vad göra nu då man inte kan resa så långt bort? Det återstå att se ..något annorlunda får det väl ändå bli ..utan resesällskap denna gång. Om jag nu nödvändigtvis måste resa. Vet ej ..semestern är som en öppen tom oskriven bok.
Är lite beroende av hur vädret blir..så är det så man anpassar sig efter solen vad man ska ta sig för. Visste jag att solen och värmen kom åter så vore det lättare att planera.
Resa eller ej..något kommer man alltid på att göra..jag behöver ledigt och jag behöver återhämta mig efter ett hektisk halvår ..ja hur ska fortsättningen bli?
Ingen vet, min önskan vore att livet skulle återgå till det vanliga men tror det är ett önsketänkande.
Vi får nog alla ändra vårt levnadssätt och anpassa oss och vänja oss vid att det nog tar låååång tid att återgå till det vi är vana vid.
Vem kunde ana att ett virus skulle kunna ställa till det så?
Jag tar det som det kommer håller avstånd och håller ut..man vänjer sig vid ensamheten och att prata med sig själv. Visst träffar jag de mina men inte som förr med kramar och den närhet som vi brukar ha till varandra.
De tycker jag är lite överdriven som använder munskydd..låt dem tycka så..jag vill inte smitta eller bli smittad..jag jobbar ju dessutom med att ta hand om de äldre som är i riskzonen..så jag bryr mig inte om jag anses vara överdrivet livrädd för smitta.
Jag gör vad jag kan för att hålla viruset borta …det borde kanske fler göra i dessa dagar, månader och lång tid framöver.
Semester ja det blir skönt..har inte haft ork till några utsvävningar på länge så jag har tänkt vidga mina vyer lite snart..börjar väl med att vila …fixa till det i min lilla vrå och sen är jag fågelfri och kan börja fylla min bok med äventyrliga berättelser i pandemins spår.
Sommaren 2020 är inte lik någon sommar som någon har upplevt..det blir väl som en dagboks anteckning och väder, vind och lufttemperatur.
En dagbok för de i framtiden att ta fram och läsa om hur sommaren 2020 var mitt i en pandemi likt pesten och Spanska sjukan.
Hur roligt man kunde göra sig då ..kan kanske intressera någon några år senare.
Nu ska här dammas lite och så ska jag ut på Powerwalk..nu skiner solen och då vill man ut..hur många timmar har jag inte suttit på min balkong denna sommar ..slitit ut dynan totalt i solstolen så en utsvävning till Rusta kanske semestern börjar med för att köpa en ny dyna att nöta på. Sådana utsvävande shoppingrundor har inte gjorts på evigheter, och då är det inte ens en runda vi talar om. Nää det är bara in och köpa det man är ute efter och ut lika snabbt igen..med eller utan munskydd det avgör hur mycket människor där finnes som oxå svävat dit. Ibland är trängseln för påträngande att jag vänder min bil redan på parkeringen.. så kan det gå inget är så viktigt längre än att det inte kan vänta till en annan dag.
Ha de
SES!
Vardagstristess
Posted on: 27 maj, 2020
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | cykelturer | drömmar | färg | galenskap | längtan | Oförglömmliga händelser | Semester | sorg | svammel | träning | Vardagliga ting | vetenskap
- Kommentera
Va händer egentligen med oss människor och vad tar vi oss till med då världen inte längre är sig likt då ett smittsamt virus härjar?
Jo jag är mestadels för mig själv här hemma träffar nästan ingen..och det börjar så smått tära på en..man blir lite beteende störd..man är samma person men har fått ändra sitt tankesätt och fått anpassa sig utefter rådande läge.
Jag sover bort halva dagarna som jag är ledig ..har blivit som en sengångare lite trögare och har svårare att sätta igång med saker ..trögare än vanligt. Jag som redan är en prokrastinerare ..skjuter upp fler saker till morgondagen eller än längre fram.
Varje dag tänker jag ..för tankeverksamheten går för full maskin fortfarande. Vad ska jag göra idag då? Varje dag planerar jag in ett träningspass jag tar en powerwalk de dagar jag inte är mellan nätter. Går ut och går ca 1-2 timmar om vädret tillåter ..jag kan även ta cykeln och bege mig lite längre bort än mina ben bär mig på promenader. Detta har blivit en rutin nu att jag måste ut från mina fyra väggar och röra på mig. Jag blir tokig annars.
Så en runda blir det idag oxå..sov ju till halv 12 så mina dagar är lite förskjutna men det gör inget dagarna blir oerhört långa om jag skulle gå upp tidigt varje dag.
Igår dammade jag här i min lilla vrå och putsade köksfönstret..hängde 2 tvättar och så idag får jag nog stryka lite.
Städade lite på min balkong och tänker fortsätta med att fixa där lite till..behöver lyfta mina golvplankor och sopa inunder ..där bor det en massa härliga spindlar som jag vill få bort. Tvättade ju insiktsskyddet igår så det ska upp igen..men jag gillar det gröna buskaget jag har i min rabatt bakom spaljen så kanske väntar jag med att få upp skynket lite till. Det är bara det att man kan se rätt in mellan bladverket och jag vill ha lite avskildhet där jag sitter i min sköna stol. Dessutom om jag ska vara en gnällig tant så är det ett tillhåll med små barn som bor i våra hus just utanför mitt. Så om jag kunde så skulle jag vilja ljudisolera bort dessa barnskrik. Usch ..fy då skrev jag just nu detta det låter som om jag vore folkilsken..men det är jag inte. Dessutom är jag hörselskadad och hör dåligt så ni kan förstå att de skriker högt. De bråkar med varandra gråter och skriker på varandra ..fattar inte att de måste vara så högljudda..LAVANIA, LILJA sluta du får inte LÅÅÅNA min cykel ..det har mamma sagt ..vi är rädda för corona.
De plockar stenar ur stensättningen och slänger på varandra och så låter de stenarna ligga där de hamnar.
Fy attan nu låter jag än mer som en gnällkärring. Men det är inte bara jag som gnäller..barnen har ju inget att göra på vår innergård, finns bara gräsmatta, stenplattor, rabatter med buskage och dessa stenar. Vaktmästaren får gå varje vecka när han klipper gräset och plocka stenar först så inte gräsklipparen går sönder.
Ja som ni förstår kan jag knappast sitta i lugn och ro på min balkong och läsa en spännande bok..njuta av tystnaden får jag göra någon annanstans. Jag ska ändå göra det mysigt på min balkong..för det är där jag kommer var nu om kvällarna i sommar. Någon semester att tala om blir det nu inte..
Jag får drömma mig bort från min balkong och tänka att jag är någon annan stans.. vi människor behöver ju bort i bland från vardagen och tristessen..vi behöver miljöombyte för att ladda batterierna och för att orka med ett jobbår till. Just så här års är denna längtan större efter ett års jobbande så är det som befriande att veta att snart så är jag ledig och kan koppla bort jobbet helt.
Jag har sen semester och skulle just i detta nu varit i Grekland..så det svider lite och det är tråkigt att det inte blev så som vi planerat. 14 dagars avkoppling i värmen är putsväck.
Ja jag skulle haft 6 v ledigt denna sommar …2 i maj/juni och 4 i juli/ aug..nu blir det 4 v ..hoppas jag. För vi som jobbar i kommunen kan få inställa oss på jobb istället. Det beror på hur det utvecklingen kommer se ut med detta virus. Vi har inga konstaterade fall tack och lov.
Så framtiden är oviss. Ovisshet är inget att ha ..det gnager i en inifrån och ut.
Så man försöker koppla bort ovissheten då man är ledig och man slår den ifrån sig och försöker att leva på så normalt det nu går.
Man måste försöka behålla lite struktur i ensamheten..så jag har bestämt att jag måste göra saker varje dag ..inte bara sitta och kolla på tv serier och se på den dagliga pressträffen om corona läget ..det gör ju ingen särskilt glad och lycklig.
Jag städar och pysslar här hemma och planerar börja rita och måla igen..allt ligger framme på köksbordet ..än har inte den lusten pockat på..men allt ligger där..och jag vet oxå vad jag ska teckna för motiv..men man måste ha känslan där för att uträtta kreativa ting..än har den inte infunnit sig.
Kreativiteten liksom har slumrat till och vill sig inte riktigt ..jag väntar ut den..jag är redo för att vara kreativ ..men man måste känna för att fatta pennan innan man kan komma igång.
Fotograferar gör jag med min mobil..på mina promenader ser jag mycket vackert..så helt har inte min kreativa ådra sinat.
Oron i kroppen,ovissheten om framtiden gör att den kreativa sidan får stå tillbaka.
Ses!
En annan fas
Posted on: 4 december, 2019
- In: Aftonbladetblogg | drömmar | kärlek | mamma | Minnen | Semester | sorg | svartvitt | Vardagliga ting | vetenskap
- 4 Comments
Bättringsvägen är lång men nu kan jag ändå märka att jag börjar komma tillbaka igen.. när man är dålig så gör man inte så mycket annat än byter soffhörn då och då för att inte få skavsår i ändan
Åh det är så långtråkigt med långvariga förkylningar..jag har varit helt matt och orkeslös.
Nu har jag kommit in i host-fasen..hostar och hostar och hostar.
Hostattacker from hell…äter starka halstabletter och fiser så fort jag hostar för halstabletterna gör att jag blir fisig..det får jag stå ut med bara för tabletterna hjälper. Problemet är ju när jag hostar då jag är i affären bland folk..då får jag lite diskret gå undan och hoppas att det inte märks. De luktar inte som tur är..pruttarna 🙂
Hur kom jag in på detta ämne ..hahaha ni ser även humorn är tillbaka så då måste jag väl ändå vara på bättringsvägen?
Ok ..var iväg med yngsta dottern idag ..hon skulle hälsa på en kompis på sjukhuset och då gjorde jag lite ärende under tiden. Snart är det jul det har nog inte undgått någon ..så jag åkte till shoppingcentret för att se om jag hittade något att ge bort i julklapp. jag tok köper inte klappar längre. Som ni kanske vet gillar jag inte julens hysteri.
Men idag ville jag finna något åt dottern att ta med över Atlanten till Kalifornien. Hon åker dit nu igen till sin stora kärlek och då vill jag att hon ger föräldrarna och kärleken några klappar.
Det är svårt med presenter till någon man inte känner men jag köpte en köks handduk med svenska motiv och landskapsnamn på. Det blir nog bra med det är ju tanken som räknas. Dottern skickar jag oxå med en liten klapp ..får se vad det blir. Hon kanske läser här inne så jag avslöjar inget.
Jag har ju varit sjukskriven och har därför sämre med pengar denna månad så jag kommer ha lite svårt med att köpa julklappar så jag får rätta mig efter det. Nu tog jag ut mina kvarvarande semester dagar för att slippa förlora för mycket pengar nästa löning. Suck ..det är vad det är hälsan går före ekonomin i detta läget.
Det ordnar sig jag kan ju om jag vill handla lite på mellandagsrean istället det har jag sagt varje år att jag ska köpa klappar då och ge på nyårsafton istället..så får det bli i år då jag jobbar i jul. Genialiskt! eller inte ..för det är nästan än värre i butikerna då rean startar!
När jag hämtar dottern efter sjukhusbesöket ..kommer hennes väninna med ut på stapplande steg svag och blek ..hon har legat nedsövd i 2 veckor av anledningar jag inte tänker skriva här. Nu var hon på bättringsvägen igen ..och vi får hoppas att hon tillfrisknar fort.
Sen möter jag en bekant till ..andra gången på kort tid ..lite konstigt..hon var min mammas kontaktman på demenshemmet så vi känner varandra på det viset. Hon berättar att hon varit och opererat in en port..för hon har bröstcancer. Åh nej vad säger man jag gnäller över en långdragen förkylning…det går ju inte att jämföra. Vi pratar en stund och hon berättar att hon ska få behandling nu 2 ggr i veckan så hon får ingen rolig jul. Hon inser att hon inte kommer orka men så säger hon ..jag kan kanske åka till Ullared på annandagen och köpa julklappar då brukar det inte va så mycket folk ..de vet jag ett år åkte vi på denna dag och det var nästan tomt då de flesta är hemma och firar jul. Så stark gjort att vilja berätta för mig om sin situation..för vi träffas ju inte så ofta längre ..efter att mamma dog. Hon var hoppfull om att bli frisk. Hopp..är bra att ha tappar man hoppet och tron så är det nog svårare att ta sig igenom svårigheter. Jag sa att jag lever i nuet och tar varje dag som den kommer och hon sa likadant för man vet ju aldrig när det tar slut.
Jag tänkte då jag åkte hem att livet är så orättvist!
Vad händer
Posted on: 5 november, 2019
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | kärlek | klokord | längtan | Semester | sorg | svammel | svartvitt | träning | Vardagliga ting
- 2 Comments
Ja det kan man undra ? Tur jag har en läkartid imon äntligen efter 3 misslyckade försök att komma till läkaren så får det bara funka nu imon. Läkarbrist och sjukdom på min VC har gjort att mina tidigare försök strukits från listan.
Så jag har fått jobba hela helgen då jag inte var helt frisk eftersom arbetsgivaren kräver läkarintyg efter 1 v. Det var tröttsamt men jag genomförde ändå mina pass…så är på bättringsvägen..men så idag vaknar jag med diffus halsont..alltså tjock i halsen..va ska det sluta? Det är väl så att i min ålder så kommer krämporna och de ger sig inte av lika lätt som tidigare ..jag har ju ofta långdragna infektioner och såklart att då blir immunförsvaret nedsatt och har svårare att komma igen.
Det är bara att gilla läget man är inte purung längre även om jag i sinnet är det . Jag tappar inte hoppet om att bli som vanligt igen ..men jag tappar sugen när jag inte kan träna ..har ju inte varit på gymmet nu på snart 4 veckor!!!
Det stör mig oerhört ..jag behöver röra på mig annars liksom rostar jag ihop. Promenerat har jag gjort och gått på löparbandet här hemma ..det är det jag har orkat med ..trappat upp gåendet minut för minut och gått en stund var dag sedan jag började bli lite bättre..gå gör man ju normalt sett även om man är sjuk. Cyklat 1 ggr under dessa veckor ..jaja
Bilen har jag tagit till jobbet i helgen och det är inte av lathet utan det kommer sig av att jag varit orkeslös…matt och trött.
Så ni förstår att jag riktigt längtar efter att få komma vid en läkare nu.
Vet egentligen inte vad han ska kunna hjälpa mig med …kanske hjälper det bara att få tala om sina besvär..så kommer han komma med bot.
Hahaha ja man kan ju hoppas på det.
Annars så lunkar livet på..det gör det ju även om vägen är krokig och guppigare än brukligt..känner att jag skulle vilja ta TIME OUT! inte vara sjukskriven utan bara ta time out från jobbet ett tag. Jag får söka semester har 5 dagar kvar av årets semesterdagar ..så det är väl läge nu.
Tänkte lagt in dessa dagar i systemet nu i helgen då jag jobbade …men va händer då…de har inte tagit bort min sjukskrivning ur systemet så jag är sjuk hela året ut enligt schemat. Då ser man heller inte vilka dagar man ska jobba ja man ser inte sitt schema och det bör man ju göra för att kunna ta semester. Vi har dessutom nya 5 v perioder var gång så jag har ingen aning om hur det ser ut.
Eftersom vi måste söka semester 8 v innan så blir det än knivigare att få semester …söker du 1 dag försent så blir det avslag. Det har hänt både mig och flera kollegor. Om vi inte ser hur vi ska jobba om 8 v kan vi ju inte söka i tid.
Visst låter det som en omöjlighet. Förbättringar som görs gynnar inte oss anställda …nej nej det är vi som blir lurade i slutänden. Kommunen går dåligt och då blir det såklart försämringar …som de kallar förbättringar för det låter ju bättre så.
Vi är inga slavar som godtar vilka förändringar som helst. Därutav kom undersköterskeupproret till.
Just nu har jag tappat kämpar glöden lite …men inte helt..man pallar inte att köra på för fullt hela tiden ..man får rycka fram i etapper liksom. men jag kan säga att många har gett upp redan för det är som att slåss mot väderkvarnar.
Jag är inte så knasig att jag inser att vi är små mot dem som bestämmer ..även om vi är fler till antal än dem så har vi inte lika mycket att säga till om. Men om vi är enade och inte bara lägger oss/ ger oss i första taget så finns det hopp om att de tar oss på allvar.
Eller?
Vad är det som sker i vårt avlånga land? Varför händer allt just nu …varför går så många kommuner back och varför har vi inte längre råd att ge den välfärd som vi alla varit med och betalat in? Varför har det gått helt åt skogen ..varför sprängs det mest i hela Europa just hos oss? Varför vågar sig inte medborgare gå ut när mörkret faller…varför varför varför har det blivit så här?
Jo man kan lägga ihop ett och ett och det blir inte 20…pengarna räcker inte längre till alla. Sverige läcker ..Sverige håller på att kollapsa …Sverige har blivit ett land där man inte kan vara trygg längre och inte ens en anställning är säker längre. Vi är utbytbara även om det är brist på kompetens så är vi längre inte attraktiva. Varför? jo för vi anses vara högavlönade ..pyttsan hoppsan ..vi är lågavlönade ..så kan det gå då kommuner går back. Då finner man nya vägar.
Jaja så är det nu att vårt land svajar rejält..vi är i rejäl knipa minst sagt.
Det har nog alla förstått att vi har tappat kontrollen och då svajar det på även det som är vår grund. Grunden som vi alla har trott varit säker och som inget kunnat rubba är längre är ingen säkerhet längre.
Man kan bli mörkrädd för mindre…många ser och kan koppla ihop saker som sker på ett förnuftigt sätt..men varför gör man då inget???
Varje individ har ett ansvar och jag tar ansvar för det jag kan ..jag tar ansvar för min hälsa och den kommer före jobbet alla dar i veckan. Jag kan bara se till mitt jag kan inte rädda världen ..jag är ganska liten i det stora hela ..men jag vet att om man går ihop så blir man starkare..så nu är det dax att ena oss mot det vi vill ..vi måste göra oss hörda och synas mer. Annars blir vi överkörda.
Ok …nu skrev jag av mig lite rakt från mitt hjärta…ett hjärta som även det är lite svajigt inte konstigt att hjärtan börja darra och slå ojämnt..inre stress gör inte gott mot hjärtan…inre stress gör människors kroppar ostabila och man får konstiga symtom som gör att hälsan tar stryk så var rädda om er där ute.
Livet är kort ..inget finns för evigt ..broccoliträdets tid är förbi …det var någon som tyckte att trädets tid var över ..det ståtliga trädet hade en egen FB sida och var känt vida över världen .. och det tåldes inte av någon/några..så det sågades sönder.. så sorgligt!! Ingen ingen går säker i en osäker tillvaro där avund, maktmissbruk och storhetsvansinne råder.
Men det finns hopp ändå..trädet skjuter nya skott från stubbarna och är numera en ganska så stor buske även om det aldrig mer kommer bli lika ståtlig och stort så gror det och växer för fullt. Trädets rötter finns där inunder och vill fortfarande leva ..det inger hopp i mig.
SES!
Vet vad jag vill
Posted on: 15 oktober, 2019
- In: Aftonbladetblogg | bra dagar | drömmar | galenskap | klokord | Minnen | sorg | Vardagliga ting
- 2 Comments
Vakat ut efter 3 nätter och är trött som attan. Men när jag vakar ut så gör jag inget speciellt så tröttheten går över när man varit uppe ett tag.
Man kan säkert tänka sig in i hur det är att jaga sömntimmar hela tiden och varför i hela fridens namn utsätta sig för detta tröttande tillstånd?
Jo för att nattjobbet ändå uppväger all trötthet..jag klarar av nattjobbet bättre än dagtidens vakna timmar. Jobbade ju på köpcentret som butikssäljare i 14 år och butikstiderna passade mig ypperligt började halv 10 eller vid 14 så jag hann skicka iväg barnen till skolan och själv ta det lugnt innan jag själv skulle till jobbet.
Så man kan väl säga att jag redan där hade lite förskjuten dygnsrytm. Jobbade innan dess på sjukhuset och fick då gå upp redan vid 05 på morgonen för att hinna lämna barnen till dagmamman och hinna med bussen som gick vid 06 tiden. Började ju 06 :45 så jag fick springa från bussen till jobbet för att hinna byta om och vara klar i tid. Jobbade heltid, var ensamstående mamma och det blev långa dagar utan barnen som fick sova hos dagmamman om jag jobbade kvällar. Vissa nätter kom min mamma och sov hos mig och barnen så de fick sova i sina sängar. När de sov hos dagmamman slapp de gå upp i ottan. Jobbade så i ett år och insåg att de arbetstiderna varken gynnade mig eller barnen.
Butikstiderna passade oss mycket bättre.
När jag åter bestämde mig för att byta inriktning så satsade jag på jobbet som undersköterska igen och hade då siktet inriktat på att jobba natt.
Det tog mig 6 år att få en fast natt tjänst och under de 6 åren jobbade jag som vikarie både dag och natt. Så jag vet vad dagjobbet kräver och vice versa. Jag är en nattjobbare och jag mår bäst av att jobba natt. Jag är vuxen och har prövat på olika arbetsplatser och nu har jag landat där jag vill vara tills jag går i pension.
Då efter 12 år som natt känner jag att jag tvekar ..varför? Ja.. jag tvekar inte på om jag valt rätt eller om jag inte orkar jobba natt mer ..utan jag tvekar över om jag ska fortsätta i en organisation som inte lyssnar på sina anställda ..de lyssnar inte på anställda som är de som gjort att verksamheten gått runt i många många år. Som ställt upp i alla väder trots att man varit sjuk, pluggat för att få mer kunskap och för att kunna tillföra än mer i sitt yrke. Kompetens räcker inte nu ..nu behövs inte kunskap längre så vad är det för sjukt som håller på att hända på arbetsplatser runt om i landet?
Vill man medvetet få bort de som har kunskap och erfarenhet? Jag får verkligen inte ihop det längre ..så därför är jag tveksam över om det verkligen är bäst för mig och många andra att stanna kvar.
Hm..det går inte att slå sig blodig för att försöka övertyga de som bestämmer och man kan inte stanna kvar och tro att det ska bli bättre snart det har vi trott i många år redan. Man pallar inte att stå på sig hur länge som helst. Snart är min övertygelse om en bättre välfärd helt krossad..att känna hopplöshet är inte bra för någon.
Nu låter det som jag helt tappat allt ..tron har jag fortfarande kvar om att det kan förändras till något bra ..och hopp har jag oxå men..när man är i en organisation som försämras hela tiden trots att det görs sk förbättringar så går det inte hur länge som helst. Man måste för sin egen skull sätta stopp om man överhuvudtaget ska ha någon värdighet kvar.
Kort sagt att vara i en organisation där man inget värde har längre tär på alla som jobbar där.
Så det är kanske välfärdens dödsryckningar vi nu upplever när man skurit ner så mycket att det inget längre finns något att skära i.
Då får man nog börja tänka om ..för sin egen skull..för hälsan är viktigare än att springa fortare och stressa så man snart går av helt.
Omöjliga scheman och möjligheten att inte kunna påverka något gör att man till slut ger upp. Det är säkert så de som bestämmer tänker ..de ger snart upp. Tryck ner lite till så ska ni se att det blir bra för budgetar och balansräkningar.
Alltså det finns ingen empati eller respekt kvar alls ..vi ska bara finna oss och ta emot och vara nöjda.
Om..tänk om de som bestämmer bara kunde lyssna och låta oss få lite inflytande över vår arbetsplats. Tänk..vad det skulle göra för arbetsmiljön och arbetsglädjen.
Vi vill bara ha arbetsro!
Jag vet att jag inte kommer orka jobba heltid..heltidsresan som pågår nu passar inte alla ..jag ska orka och hålla länge till och vill inte slita ut mig i förtid..kroppen min värker redan och jag vet min gräns. Det hjälper föga en sliten undersköterska att slita ut sig lite till och pensionen den blir inte mycket bättre för att jag jobbar heltid. Det är redan försent ..att få en bra pension. Vi kommer efter ett långt strävsamt och slitigt arbetsliv ändå hänvisas till en garantipension.
Så illa är det och det är kanske det som svider mest att man har ett av de viktigaste jobb man kan ha och inte värderas högre än så.
Jag kommer bli en fattig pensionär ..ändå har jag jobbat heltid nästan hela mitt arbetsföra liv ..men det tillgodoräknas inte i slutänden..den sista tiden där man sliten och trött inte orkar jobba 100 % längre.
Min framtid ser ändå ljus ut kan jag tycka ..jag får försöka att leva med guldkant på tillvaron medans jag förvärvsarbetar.
Sen får jag fånga varje dag och se det stora i det lilla.
Min nya lilla vrå 