Min nya lilla vrå

Archive for the ‘sorg’ Category

Va händer egentligen med oss människor och vad tar vi oss till med då världen inte längre är sig likt då ett smittsamt virus härjar?

Jo jag är mestadels för mig själv här hemma träffar nästan ingen..och det börjar så smått tära på en..man blir lite beteende störd..man är samma person men  har fått ändra sitt tankesätt och fått anpassa sig utefter rådande läge.

Jag sover bort halva dagarna som jag är ledig ..har blivit som en sengångare lite trögare och har svårare att sätta igång med saker ..trögare än  vanligt. Jag som redan är en prokrastinerare ..skjuter upp fler saker till morgondagen eller än längre fram.

Varje dag tänker jag ..för tankeverksamheten går för full maskin fortfarande. Vad ska jag göra idag då? Varje dag planerar jag in ett träningspass jag tar en powerwalk de dagar jag inte är mellan nätter. Går ut och går ca 1-2 timmar om vädret tillåter ..jag kan även ta cykeln och bege mig lite längre bort än mina ben bär mig på promenader.  Detta har blivit en rutin nu att jag måste ut från mina fyra väggar och röra på mig. Jag blir tokig annars.

Så en runda blir det idag oxå..sov ju till halv 12 så mina dagar är lite förskjutna men det gör inget dagarna blir oerhört långa om jag skulle gå upp tidigt varje dag.

Igår dammade jag här i min lilla vrå och putsade köksfönstret..hängde 2 tvättar och så idag får jag nog stryka lite.

Städade lite på min balkong och tänker fortsätta med att fixa där lite till..behöver lyfta mina golvplankor och sopa inunder ..där bor det en massa härliga spindlar som jag vill få bort. Tvättade ju insiktsskyddet igår så det ska upp igen..men jag gillar det gröna buskaget jag har i min rabatt bakom spaljen så kanske väntar jag med att få upp skynket lite till. Det är bara det att man kan se rätt in mellan bladverket och jag vill ha lite avskildhet där jag sitter i min sköna stol. Dessutom om jag ska vara en gnällig tant så är det ett tillhåll med små barn som bor i våra hus just utanför mitt. Så om jag kunde så skulle jag vilja ljudisolera bort dessa barnskrik. Usch ..fy då skrev jag just nu detta det låter som om jag vore folkilsken..men det är jag inte. Dessutom är jag hörselskadad och hör dåligt så ni kan förstå att de skriker högt. De bråkar med varandra gråter och skriker på varandra ..fattar inte att de måste vara så högljudda..LAVANIA, LILJA sluta du får inte LÅÅÅNA min cykel ..det har mamma sagt ..vi är rädda för corona.
De plockar stenar ur stensättningen och slänger på varandra och så låter de stenarna ligga där de hamnar.

Fy attan nu låter jag än mer som en gnällkärring. Men det är inte bara jag som gnäller..barnen har ju inget att göra på vår innergård, finns bara gräsmatta, stenplattor, rabatter med buskage och dessa stenar. Vaktmästaren får gå varje vecka när han klipper gräset och plocka stenar först så inte gräsklipparen går sönder.

Ja som ni förstår kan jag knappast sitta i lugn och ro på min balkong och läsa en spännande bok..njuta av tystnaden får jag göra någon annanstans.  Jag ska ändå göra det mysigt på min balkong..för det är där jag kommer var nu om kvällarna i sommar. Någon semester att tala om blir det nu inte..

Jag får drömma mig bort från min balkong och tänka att jag är någon annan stans.. vi människor behöver ju bort i bland från vardagen och tristessen..vi behöver miljöombyte för att ladda batterierna och för att orka med ett jobbår till. Just så här års är denna längtan större efter ett års jobbande så är det som befriande att veta att snart så är jag ledig och kan koppla bort jobbet helt.

Jag har sen semester och skulle just i detta nu varit i Grekland..så det svider lite och det är tråkigt att det inte blev så som vi planerat. 14 dagars avkoppling i värmen är putsväck.

Ja jag skulle haft 6 v ledigt denna sommar …2 i maj/juni och 4 i juli/ aug..nu blir det 4 v ..hoppas jag. För vi som jobbar i kommunen kan få inställa oss på jobb istället. Det beror på hur det utvecklingen kommer se ut med detta virus. Vi har inga konstaterade fall tack och lov.

Så framtiden är oviss. Ovisshet är inget att ha ..det gnager i en inifrån och ut.

Så man försöker koppla bort ovissheten då man är ledig och man slår den ifrån sig och försöker att leva på så normalt det nu går.

Man måste försöka behålla lite struktur i ensamheten..så jag har bestämt att jag måste göra saker varje dag ..inte bara sitta och kolla på tv serier och se på den dagliga pressträffen om corona läget ..det gör ju ingen särskilt glad och lycklig.

Jag städar och pysslar här hemma och planerar börja rita och måla igen..allt ligger framme på köksbordet ..än har inte den lusten pockat på..men allt ligger där..och jag vet oxå vad jag ska teckna för motiv..men man måste ha känslan där för att uträtta kreativa ting..än har den inte infunnit sig.

Kreativiteten liksom har slumrat till och vill sig inte riktigt ..jag väntar ut den..jag är redo för att vara kreativ ..men man måste känna för att fatta pennan innan man kan komma igång.

Fotograferar gör jag med min mobil..på mina promenader ser jag mycket vackert..så helt har inte min kreativa ådra sinat.

Oron i kroppen,ovissheten om framtiden gör att den kreativa sidan får stå tillbaka.

Ses!

 

Bättringsvägen är lång men nu kan jag ändå märka att jag börjar komma tillbaka igen.. när man är dålig så gör man inte så mycket annat än byter soffhörn då och då för att inte få skavsår i ändan

Åh det är så långtråkigt med långvariga förkylningar..jag har varit helt matt och orkeslös.

Nu har jag kommit in i host-fasen..hostar och hostar  och hostar.

Hostattacker from hell…äter starka halstabletter och fiser så fort jag hostar för halstabletterna gör att jag blir fisig..det får jag stå ut med bara för tabletterna hjälper. Problemet är ju när jag hostar då jag är i affären bland folk..då får jag lite diskret gå undan och hoppas att det inte märks. De luktar inte som tur är..pruttarna 🙂

Hur kom jag in på detta ämne ..hahaha ni ser även humorn är tillbaka så då måste jag väl ändå vara på bättringsvägen?

Ok ..var iväg med yngsta dottern idag ..hon skulle hälsa på en kompis på sjukhuset och då gjorde jag lite ärende under tiden. Snart är det jul det har nog inte undgått någon ..så jag åkte till shoppingcentret för att se om jag hittade något att ge bort i julklapp. jag tok köper inte klappar längre. Som ni kanske vet gillar jag inte julens hysteri.

Men idag ville jag finna något åt dottern att ta med över Atlanten till Kalifornien. Hon åker dit nu igen till sin stora kärlek och då vill jag att hon ger föräldrarna och kärleken några klappar.

Det är svårt med presenter till någon man inte känner men jag köpte en köks handduk med svenska motiv och landskapsnamn på. Det blir nog bra med det är ju tanken som räknas. Dottern skickar jag oxå med en liten klapp ..får se vad det blir. Hon kanske läser här inne så jag avslöjar inget.

Jag har ju varit sjukskriven och har därför sämre med pengar denna månad så jag kommer ha lite svårt med att köpa julklappar så jag får rätta mig efter det. Nu tog jag ut mina kvarvarande semester dagar för att slippa förlora för mycket pengar nästa löning. Suck ..det är vad det är hälsan går före ekonomin i detta läget.

Det ordnar sig jag kan ju om jag vill handla lite på mellandagsrean istället det har jag sagt varje år att jag ska köpa klappar då och ge på nyårsafton istället..så får det bli i år då jag jobbar i jul. Genialiskt! eller inte ..för det är nästan än värre i butikerna då rean startar!

När jag hämtar dottern efter  sjukhusbesöket ..kommer hennes väninna med ut på stapplande steg svag och blek ..hon har legat nedsövd i 2 veckor av anledningar jag inte tänker skriva här. Nu var hon på bättringsvägen igen ..och vi får hoppas att hon tillfrisknar fort.

Sen möter jag en bekant till ..andra gången på kort tid ..lite konstigt..hon var min mammas kontaktman på demenshemmet så vi känner varandra på det viset. Hon berättar att hon varit och opererat in en port..för hon har bröstcancer. Åh nej vad säger man jag gnäller över en långdragen förkylning…det går ju inte att jämföra. Vi pratar en stund och hon berättar att hon ska få behandling nu 2 ggr i veckan så hon får ingen rolig jul. Hon inser att hon inte kommer orka men så säger hon ..jag kan kanske åka till Ullared på annandagen och köpa julklappar då brukar det inte va så mycket folk ..de vet jag ett år åkte vi på denna dag och det var nästan tomt då de flesta är hemma och firar jul. Så stark gjort att vilja berätta för mig  om sin situation..för vi träffas ju inte så ofta längre ..efter att mamma dog. Hon var hoppfull om att bli frisk. Hopp..är bra att ha tappar man hoppet och tron så är det nog svårare att ta sig igenom svårigheter. Jag sa att jag lever i nuet och tar varje dag som den kommer och hon sa likadant för man vet ju aldrig när det tar slut.

Jag tänkte då jag åkte hem att  livet är så orättvist!

 

 

 

Ja det kan man undra ? Tur jag har en läkartid imon äntligen efter 3 misslyckade försök att komma till läkaren så får det bara funka nu imon.  Läkarbrist och sjukdom på min VC har gjort att mina tidigare försök strukits från listan.

Så jag har fått jobba hela helgen då jag inte var helt frisk eftersom arbetsgivaren kräver läkarintyg efter 1 v. Det var tröttsamt men jag genomförde ändå mina pass…så är på bättringsvägen..men så idag vaknar jag med diffus halsont..alltså tjock i halsen..va ska det sluta? Det är väl så att i min ålder så kommer krämporna och de ger sig inte av lika lätt som tidigare ..jag har ju ofta långdragna infektioner och såklart att då blir immunförsvaret nedsatt och har svårare att komma igen.

Det är bara att gilla läget man är inte purung längre även om jag i sinnet är det . Jag tappar inte hoppet om att bli som vanligt igen ..men jag tappar sugen när jag inte kan träna ..har ju inte varit på gymmet nu på snart 4 veckor!!!

Det stör mig oerhört ..jag behöver röra på mig annars liksom rostar jag ihop. Promenerat har jag gjort och gått på löparbandet här hemma ..det är det jag har orkat med ..trappat upp gåendet minut för minut och gått en stund var dag sedan jag började bli lite bättre..gå gör man ju normalt sett även om man är sjuk. Cyklat 1 ggr under dessa veckor ..jaja

Bilen har jag tagit till jobbet i helgen och det är inte av lathet utan det kommer sig av att jag varit orkeslös…matt och trött.

Så ni förstår att jag riktigt längtar efter att få komma vid en läkare nu.

Vet egentligen inte vad han ska kunna hjälpa mig med …kanske hjälper det bara att få tala om sina besvär..så kommer han komma med bot.

Hahaha ja man kan ju hoppas på det.

Annars så lunkar livet på..det gör det ju även om vägen är krokig och guppigare än brukligt..känner att jag skulle vilja ta TIME OUT! inte vara sjukskriven utan bara ta time out från jobbet ett tag. Jag får söka semester har 5 dagar kvar av årets semesterdagar ..så det är väl läge nu.

Tänkte lagt in dessa dagar i systemet nu i helgen då jag jobbade …men va händer då…de har inte tagit bort min sjukskrivning ur systemet så jag är sjuk hela året ut enligt schemat. Då ser man heller inte vilka dagar man ska jobba ja man ser inte sitt schema och det bör man ju göra för att kunna ta semester. Vi har dessutom nya 5 v perioder var gång så jag har ingen aning om hur det ser ut.

Eftersom vi måste söka semester 8 v innan så blir det än knivigare att få semester …söker du 1 dag försent så blir det avslag. Det har hänt både mig och flera kollegor. Om vi inte ser hur vi ska jobba om 8 v kan vi ju inte söka i tid.

Visst låter det som en omöjlighet. Förbättringar som görs gynnar inte oss anställda …nej nej det är vi som blir lurade i slutänden. Kommunen går dåligt och då blir det såklart försämringar …som de kallar förbättringar för det låter ju bättre så.

Vi är inga slavar som godtar vilka förändringar som helst. Därutav kom undersköterskeupproret till.

Just nu har jag tappat kämpar glöden lite …men inte helt..man pallar inte att köra på för fullt hela tiden ..man får rycka fram i etapper liksom. men jag kan säga att många har gett upp redan för det är som att slåss mot väderkvarnar.

Jag är inte så knasig att jag inser att vi är små mot dem som bestämmer ..även om vi är fler till antal än dem så har vi inte lika mycket att säga till om. Men om vi är enade och inte bara lägger oss/ ger oss i första taget så finns det hopp om att de tar oss på allvar.

Eller?

Vad är det som sker i vårt avlånga land? Varför händer allt just nu …varför går så många kommuner back och varför har vi inte längre råd att ge den välfärd som vi alla varit med och betalat in? Varför har det gått helt åt skogen ..varför sprängs det mest i hela Europa just hos oss? Varför vågar sig inte medborgare gå ut när mörkret faller…varför varför varför har det blivit så här?

Jo man kan lägga ihop ett och ett och det blir inte 20…pengarna räcker inte längre till alla. Sverige läcker ..Sverige håller på att kollapsa …Sverige har blivit ett land där man inte kan vara trygg längre och inte ens en anställning är säker längre. Vi är utbytbara även om det är brist på kompetens så är vi längre inte attraktiva. Varför? jo för vi anses vara högavlönade ..pyttsan hoppsan ..vi är lågavlönade ..så kan det gå då kommuner går back. Då finner man nya vägar.

Jaja så är det nu att vårt land svajar rejält..vi är i rejäl knipa minst sagt.

Det har nog alla förstått att vi har tappat kontrollen och då svajar det på även det som är vår grund. Grunden som vi alla har trott varit säker och som inget kunnat rubba är längre är ingen säkerhet längre.

Man kan bli mörkrädd för mindre…många ser och kan koppla ihop saker som sker på ett förnuftigt sätt..men varför gör man då inget???

Varje individ har ett ansvar och jag tar ansvar för det jag kan ..jag tar ansvar för min hälsa och den kommer före jobbet alla dar i veckan. Jag kan bara se till mitt jag kan inte rädda världen ..jag är ganska liten i det stora hela ..men jag vet att om man går ihop så blir man starkare..så nu är det dax att ena oss mot det vi vill ..vi  måste göra oss hörda och synas mer. Annars blir vi överkörda.

 

Ok …nu skrev jag av mig lite rakt från mitt hjärta…ett hjärta som även det är lite svajigt inte konstigt att hjärtan börja darra och slå ojämnt..inre stress gör inte gott mot hjärtan…inre stress gör människors kroppar ostabila och man får konstiga symtom som gör att hälsan tar stryk så var rädda om er där ute.

Livet är kort ..inget finns för evigt ..broccoliträdets tid är förbi …det var någon som tyckte att trädets tid var över ..det ståtliga trädet hade en egen FB sida och var känt vida över världen .. och det tåldes inte av någon/några..så det sågades sönder.. så sorgligt!! Ingen ingen går säker i en osäker tillvaro där avund, maktmissbruk  och storhetsvansinne råder.

Men det finns hopp ändå..trädet skjuter nya skott från stubbarna och är numera en ganska så stor buske även om det aldrig mer kommer bli lika ståtlig och stort så gror det och växer för fullt. Trädets rötter finns där inunder  och vill fortfarande leva  ..det inger hopp i mig.

SES!

 

Vakat ut efter 3 nätter och är trött som attan. Men när jag vakar ut så gör jag inget speciellt så tröttheten går över när man varit uppe ett tag.

Man kan säkert tänka sig in i hur det är att jaga sömntimmar hela tiden och  varför i hela fridens namn utsätta sig för detta  tröttande tillstånd?

Jo för att nattjobbet ändå uppväger all trötthet..jag klarar av nattjobbet bättre än dagtidens vakna timmar. Jobbade ju på köpcentret som butikssäljare i 14 år och butikstiderna passade mig ypperligt började halv 10 eller vid 14 så jag hann skicka iväg barnen till skolan och själv ta det lugnt innan jag själv skulle till jobbet.

Så man kan väl säga att jag redan där hade lite förskjuten dygnsrytm. Jobbade innan dess på sjukhuset och fick då gå upp redan vid 05 på morgonen för att hinna lämna barnen till dagmamman och hinna med bussen som gick vid 06 tiden. Började ju 06 :45 så jag fick  springa från bussen till jobbet för att hinna byta om och vara klar i tid.  Jobbade heltid, var ensamstående mamma  och det blev långa dagar utan barnen som fick sova hos dagmamman om jag jobbade kvällar. Vissa nätter kom min mamma och sov hos mig  och barnen så de fick sova i sina sängar. När de sov hos dagmamman slapp de gå upp i ottan. Jobbade så i ett år och insåg att de arbetstiderna varken gynnade mig eller barnen.

Butikstiderna passade oss mycket bättre.

När jag åter bestämde mig för att byta inriktning så satsade jag på jobbet som undersköterska igen och hade då siktet inriktat på att jobba natt.

Det tog mig 6 år att få en fast natt tjänst och under de 6 åren jobbade jag som vikarie både dag och natt. Så jag vet vad dagjobbet kräver och vice versa. Jag är en nattjobbare och jag mår bäst av att jobba natt. Jag är vuxen och har prövat på olika arbetsplatser och nu har jag landat där jag vill vara tills jag går i pension.

Då efter 12 år som natt känner jag att jag tvekar ..varför? Ja.. jag tvekar inte på om jag valt rätt eller om jag inte orkar jobba natt mer ..utan jag tvekar över om jag ska fortsätta i en organisation som inte lyssnar på sina anställda ..de lyssnar inte på anställda som är de som gjort att verksamheten gått runt i många många år. Som ställt upp i alla väder trots att man varit sjuk, pluggat för att få mer kunskap och för att kunna tillföra än mer i sitt yrke. Kompetens räcker inte nu ..nu behövs inte kunskap längre så vad är det för sjukt som håller på att hända på arbetsplatser runt om i landet?

Vill man medvetet få bort de som har kunskap och erfarenhet? Jag får verkligen inte ihop det längre ..så därför är jag tveksam över om det verkligen är bäst för mig och många andra att stanna kvar.

Hm..det går inte att slå sig blodig för att försöka övertyga de som bestämmer och man kan inte stanna kvar och tro att det ska bli bättre snart det har vi trott i många år redan. Man pallar inte att stå på sig hur länge som helst. Snart är min övertygelse om en bättre välfärd helt krossad..att känna hopplöshet  är inte bra för någon.

Nu låter det som jag helt tappat allt ..tron har jag fortfarande kvar om att det kan förändras till något bra ..och hopp  har jag oxå men..när man är i en organisation som försämras hela tiden trots att det görs sk förbättringar så går det inte hur länge som helst. Man måste för sin egen skull sätta stopp om man överhuvudtaget ska ha någon värdighet kvar.

Kort sagt att vara i en organisation där man inget värde har längre tär på alla som jobbar där.

Så det är kanske välfärdens dödsryckningar vi nu upplever när man skurit ner så mycket att det inget längre finns något att skära i.

Då får man nog börja tänka om ..för sin egen skull..för hälsan är viktigare än att springa fortare och stressa så man snart går av helt.

Omöjliga scheman och möjligheten att inte kunna påverka något gör att man till slut ger upp. Det är säkert så de som bestämmer tänker ..de ger snart upp. Tryck ner lite till så ska ni se att det blir bra för budgetar och balansräkningar.

Alltså det finns ingen empati eller respekt kvar alls ..vi ska bara finna oss och ta emot och vara nöjda.

Om..tänk om de som bestämmer bara kunde lyssna och låta oss få lite inflytande över vår arbetsplats. Tänk..vad det skulle göra för arbetsmiljön och arbetsglädjen.

Vi vill bara ha arbetsro!

Jag vet att jag inte kommer orka jobba heltid..heltidsresan som pågår nu passar inte alla ..jag ska orka och hålla länge till och vill inte slita ut mig i förtid..kroppen min värker redan och jag vet min gräns. Det hjälper föga en sliten undersköterska att slita ut sig lite till och pensionen den blir inte mycket bättre för att jag jobbar heltid. Det är redan försent ..att få en bra pension. Vi kommer efter ett långt strävsamt och slitigt arbetsliv ändå hänvisas till en garantipension.

Så illa är det och det är kanske det som svider mest att man har ett av de viktigaste jobb man kan ha och inte värderas högre än så.

Jag kommer bli en fattig pensionär ..ändå har jag jobbat heltid nästan hela mitt arbetsföra liv ..men det tillgodoräknas inte i slutänden..den sista tiden där man sliten och trött inte orkar jobba 100 % längre.

Min framtid ser ändå ljus ut kan jag tycka ..jag får försöka att leva med guldkant på tillvaron medans jag förvärvsarbetar.

Sen får jag fånga varje dag och se det stora i det lilla.

 

 

Sinnesro

Posted on: 7 maj, 2019

Jobba, äta, träna och sova..jobba. äta, träna och sova..så ser mitt liv ut just nu..det upprepar sig..och visst kan det vara bra att allt går på räls men jag tycker att det blir lite väl statiskt..nästan tråkigt att inte ha utrymme till att vara lite lite spontan.

Jag cyklar ändå en hel del när väder tillåter och det är verkligen fantastiskt för själen att bara cykla på rätt ut i naturen. Jag insuper allt det vackra och tömmer mig på onödigt som jag samlat på mig och gör plats för bra energier igen. Så är det jag kan bara vara i naturen och sitta och titta och tiden liksom stannar. Man hamnar som i ett tomrum ..där tid och rum är där du är just då.

Det är en härlig känsla..som infinner och då ser jag än starkare hur vackert allt är.  Allt blir klarare med en skärpa som är knivskarp sådant som man annars bara hastar förbi och knappast hinner se.

Som detta träd som står borta på kyrkogården utanför vår lilla stad ..nedanför minneslunden. Det måste ha stått där i en evighet ..så stort och stolt det har hunnit växa upp under alla dessa år. Det har stått där och sugit åt sig näring och växt sig större och starkare är efter år. Nu ger det skugga åt de gravar som står i backen. När solen  skiner igenom dess grenar  gör det begravningsplatsen till en helt magisk nästan trolsk plats. Här stannar jag en stund för att sugas upp av det magiska bli ett med naturen ..och jag fotograferar och försöker att fånga det magiska som är större i verkligheten än det blir på bild.

En bit bort ligger kapellet där vi tagit farväl av både farfar, mor och far.

Så jag brukar cykla förbi här..då och då..även om de minas gravplats finns på en annan kyrkogård så är platsen betydelsefull för mig. Jag strosar omkring bland gravarna och finner en del namn som jag känner igen..jaha tänker jag det är här er plats är bort i backen nedanför minneslunden har ni er plats.

Dit där solstrålar letar sig fram om den skiner tills fram på eftermiddagstimmarna. En så vacker plats och jag förstår varför man valt att ha en begravningsplats just här.

Idag blir det ingen cykeltur ..nej jag laddar inför ett nattpass så jag degar runt här hemma i nattlinne. Imon blir det knappast någon sömn alls ..har tagit ledigt för att följa med dottern till Köpenhamn igen ..hennes flickvän kommer hit för att stanna i 3 veckor och dottern vill inte hämta henna ensam på Kastrup. Så jag tar ledigt sover 3 1/2 tim och så ger vi oss av.

Varför gör jag så här det sliter oerhört på kroppen min ?  Jag gör det såklart för dotterns skull…och jag vet ju att snart är det semester för mig. 2 veckor i Grekland så jag känner att jag kommer få min återhämtning snart.

Fast  nästa vecka kör det åter ihop sig på mina jobbpass..då jag  går på ska jag på schemamöte 8:30..frisören 15:00 och ett fackmöte kl 18..sen direkt till jobbet..och på morgonen då jag går av direkt in till kommunhälsan för hälsoundersökning. Inte optimalt men hälsan ska undersökas prover ska tas för det är inte gjort nu på 5 år. Ojoj tänk va det kan köra ihop sig.

Jag tänker att jag kommer orka ändå..semestern hägrar och jag kommer få ha ledigt i 14 dagar där jag kan sova bada sola och ha det gott.

Men när man tänker efter så är det egentligen inte en rimlig agenda. Schemamötet är det bara jag som kan gå på..och det är viktigt för stora förändringar kommer ske och då behöver vi vara med och på..för att kunna om det nu är möjligt styra lite. Vi får se hur det blir med det..vi har en chef som inte verkar ha någon som helst insikt om hur ett bra hållbart schema ska se ut..hon ser bara till att göra det så dåligt som möjligt verkar det som.

Det schemat vi går på nu finnes ingen som helst tid för  återhämtning..jag har ändå en hel ledig helg ..1 helg av 5. De andra 3 är inne varje helg antingen fre lör ..eller lör sön ..eller enkel söndag. Helgalet är vad det är …varannan helg ska vi nu få..det låter väl sisådär när man har i bakhuvudet att hon anser att söndagen inte tillhör helgen..så den börjar vi vår vecka med.

Orka. Tur att jag har kondition och att jag har pressat mig så att jag förbättrat min kondition..och orkar ligga mer nära min maxpuls då jag kör spinning på gymmet. Det är väl ändå lite lustigt ..att då jag känner mig trött och orkeslös så kör jag mina bästa gympass. Det sporrar mig väl att köra i motvind..för jobbiga pass är det men jag känner ändå att jag kan ge allt vad jag har.

Fackmötet jag ska på handlar om våra pensioner ..så det är jag oxå angelägen  om att gå på..för att få lite info om vad som stundar på ålderns höst när det lider mot pension.

SES!

Startar min dag med 2  stora koppar kaffe innan jag kokar 2 ägg och inmundigar ett knäckebröd med ost och bregott, breäckligt som mina barn kallade detta goa bregottsmör för 🙂

Hm nu har jag grundat min kropp för lite träning ..ska strax ge mig av för ett gympass..så lite i magen behövdes jag som ingen frukostmänniska är får liksom trycka i mig något fast för att kunna ha energi att träna så här mitt på dan.

Igår deklarerade jag för första ggr på nätet..hoppas hoppas att den blev godkänd nu för första ggr man gör något är det inte så lätt. Deklarationer har jag alltid lämnat i brevlådan på skatteverket men se det går nu inte längre. Jag var ju god man åt mamma så därför lämnade jag både hennes och min i samma kuvert. För enkelhetens skull..men nu är det längre inte möjligt så då tvingas man in i något som många har hållt på med i åratal.

Jojo räkningarna är oxå betalda..lika frustrerande var gång då man ser att kontot som just fyllts på mer än halveras ..och liksom bara gör ett stort hål. Hålet blev än större denna gång då jag även slut betalade min resa …men det hålet kommer att fyllas med en 14 dagars upplevelse så det hålet kan jag leva med ..tills nästa lön kommer in igen. Då är jag på Skiatos och har det gott.

Men visst får man lite ångest varje gång man betalar in högen med räkningar och så tänker man på att när man blir pensionär så har man inte in ens till att betala denna hög. Det gör mig galen att tänka på..måste kanske öva på att leva på mindre pengar så att det inte blir så svårt då den dagen den sorgen kommer då man har mindre. Men jag lever nu och det är nu jag orkar göra saker och vill uppleva saker medans man är pigg och någorlunda allert. Jag lever i nuet och försöker njuta så mycket det går ..det är nu jag är fri att göra saker som kanske gör att det svider hårdare när man är pensionär. Jag sparar och gnetar jo det gör jag och jag ska spara än mer nu i 10 år framöver…minst! Om man nu kommer ha någon nytta av det man gnetat ihop vill säga. För ska man jobba längre helst till man är över 70 så kanske man är död innan man går hem. Men det är kanske uträknat så.

Hua så jag tänker men så tänker många i dag ..att hur ska vi orka jobba arbetslivet ut? Vi som redan innan 60 känner i våra kroppar att vi kanske inte borde jobba med det vi gör utan sitta någonstans istället på en stol på ett kontor. Men se det passar inte oss som valt att jobba i vården.

Nej nej ..vi har valt ett yrke som ger oss annat än rikedom i pengar mätt. Vi får tillbaka tacksamhet för det mesta i alla fall från de vi är där för att stötta i deras vardag och ge dem lite guldkant på tillvaron sista cm i deras långa ofta strävsamma liv. Så det är det som ger oss rikedomar som sätter sig i själen och som gör att vi orkar stanna kvar i ett yrke som är tungt både för psyke och kropp.

Ni förstår nog att det som håller på att ske med schemaändringar och i personalrekryterings svårigheters tid ..kommer att slå tillbaka på oss som nu är i skarven i förändringens framfart. Det är vi som föddes in i välfärdhetens Sverige och vi är ganska många ..det är vi som kommer få betala i detta sk pyramidspel med ofärd och otrygghet …för pengarna räcker inte till oss när det är vår tur att ta del av alla pengar/miljoner/miljarder vi har betalat in  i skatt.

Det som händer i vårt avlånga land nu är en riktig jävla käftsmälls kvinnofälla.

Så jag lever på och försöker njuta mens jag kan ..prokrastinerare som jag är så skjuter jag eländiga tråkigheter framför mig ..även om jag vet att det i slutändan kommer få ett icke lyckligt slut.

Jag kommer ändå inte vara en slagen kvinna när jag är där även om min kropp kanske kan visa på att den är trött och slutkörd så kommer jag ändå vara stolt över mina bedrifter genom livet. Ingen ingen kan säga att jag inte gjort mitt för att dra mitt strå till stacken ..

Tjoho..nu är min kropp reda för lite styrketräning..jag förbereder mig och vill bygga på min kropp så att jag har muskler att fixa resten av mitt liv.

Mitt liv är mitt och jag gör vad jag kan för att göra det så innehållsrikt som möjligt ..för är man rik på upplevelser så kan man leva på dem länge och minnas allt roligt man gjort..medans man kunde.

Jag har många roliga historier att tänka tillbaks på redan när jag tänker efter…så jag lever på och andas in nytt trots att jag tycker att Sverige går bakåt så går jag framåt ..men så har jag alltid gjort gått åt det håll jag själv vill ibland med strömmen för att det är enklaste valet då  men mestadels har jag gått motstöms..det har sporrat mig mer att gå dit jag själv vill.

Ja det var lite tankar om vad som rör sig i mitt huvud denna soliga april söndag.

Jag tänker på vad min pappa sa då vi skulle välja fonder i ett pensionssystem där man själv skulle ta ansvar mer för sin framtid och placera sina slantar väl ..Han sa …Vet du vad -det kvittar hur du väljer eller hur du gör för i slutänden så är det dig dom har lurat..de tar bara bort skulden från sig själva och lägger den på varje enskild person ..så det kvittar vad du väljer för det är du som får betala för dina val i framtiden ..och det är du som kommer känna skulden på dina axlar för att du inte visste bättre och  att du inte gjort mer för din framtid än du gjort.

Han var klok min pappa.

SES!

Vad är det som händer egentligen?  Det som händer i äldreomsorgen nu borde det skrivas mycket mer om så att det kommer ut. Det här med att vi ska behöva jobba mer för samma lön ..låter ju inte klokt när man hör det ..men det är just precis det som håller på att ske.

Det är mest kvinnor som jobbar i vårdyrket och oss tror dom att de kan köra över hur som helst..eller? Vi protesterar, manifesterar och gör oss hörda så gott vi kan ..men lyssnar någon? Inte då..

De höjer pensionsåldern och har de som beslutat detta  tappar förståndet helt då man tros ska orka jobba till 67 års ålder  i ett yrke som är tungt både psykiskt och fysiskt. Ja jag får inte ihop det alls ..för att kunna försörja sig och behålla samma ”lilla” lön, för vi  är sannerligen inte högavlönade, så krävs det att vi jobbar minst 2 arbetspass till. Hur man tänker då fattar jag inte ..vi ska inte ha lika mycket/lite ledighet som förr så de tänker väl att vi inte behöver återhämtning alls längre. Det är helt förkastligt. Vi har påtalat att vi inte godkänner en lönesänkning..men om detta system införs tvingas vi ju till att ta fler arbetspass för att bibehålla samma lön.

Budgeten ska hållas och det ska sparas för att det ska gå ihop.. och alla ska erbjudas heltid det låter så fint..men ingen orkar ju jobba heltid under dessa som jag ser det slav scheman. Så det kommer gå ett tag ..man kämpar på och så kommer det en dag då man inte orkar mer och då ökar sjukskrivningarna. Så vad är meningen med att driva igenom detta? ..då man vill få ner sjukskrivningar och få nöjd och välmående personal som orkar jobba ända till sin pension? Detta beslut kommer slå tillbaka hårt.

Det hela handlar om att man ska utnyttja den befintliga personalen till max för att få ihop bemanningskraven för det är ju faktiskt så att sjukvården har ofantliga rekryteringsbekymmer. På detta vis gör man då lite i panik för det finns knappast ingen som vill jobba under dessa förhållanden..man tar bort delade turer..lägger in mer kortare  pass för alla ..vilket leder till sämre scheman och mindre nöjd, tröttare personal…då vi knappt hinner återanpassa oss mellan arbetspassen.

Jag och många med mig protesterar och gör allt för att förhindra att detta sker..det tar oerhört på krafterna att inte veta hur ens framtida jobbliv ska se ut..hur man ska klara sig på sin futtiga pension ..om man ska bli fattigpensionär eller inte?  och många mår därför inte särskilt bra som ni säkert förstår.

Många älskar sitt jobb ..många har sitt drömjobb och lika många kommer inte att orka med bemanningskraven. Så vad är nyttan med dessa påfund? Jag känner att man vill utnyttja all befintlig personal till max. Om man inte går med på detta då? ja då får du sämre lön eftersom de förkortat arbetspassen.

Nu har jag snart ingen mer ork ..att jobba kvar i ett yrke jag valt med omsorg och som jag kompetensutvecklat mig i för att jag vill bli så bra undersköterska jag bara kan. Kompetens som var så viktigt att ha och som jag så gärna ville ha ..är nu inte värd något…eller är den det?

Men för mig och för dem jag hjälper och gör skillnad för ..är den guld värd det vet jag.

Så…vad ska man ta sig till när ingen lyssnar på oss som drar runt det hela på golvet? Vi är människor ..inga robotar..vi har känslor ..är inte känslokalla ..vi har empati och medkänsla..men orken den tar slut och vi får ont i våra kroppar av alla tunga lyft vi gör ..men vi går ändå troget till vårt jobb…för många av oss har sitt drömjobb..det vet de som bestämmer över våra huvuden om. Så de kör på för att rädda verksamheten och tror att vi går med på vad som helst.

Vad ska jag göra om jag inte längre orkar? Jag har valt vårdyrket för att jag har trivts så bra och för att jag vill och kan hjälpa dem som är i behov av hjälp. Jag har inte valt det för att det är ett högt betalt yrke ..nej nej jag har valt det för att det passar mig och för att jag får så mycket tillbaka av de jag är där för. Jag blir inte rik och förmögen i pengar mätt av mitt jobb ..men jag blir rik ändå för det jag får tillbaka av de jag hjälper berikar mig..hur konstigt det än låter så är inte allt som glimmar guld .. ändå är det just det det är ..för vi sätter guldkant på tillvaron för de som behöver oss.

Jag kan inte hålla tyst längre. Det handlar om allas framtid..och ärligt sagt så undrar jag hur framtiden ska se ut för våra äldre som inte längre klarar av att ta hand om sig själva. De märker oxå av alla förändringar.

Mer pengar behövs till vården..och dessa beslut ligger i politikernas händer.

 

Första april …idag betalar jag och min syster resan till Skiatos. 2 veckor i slutet av maj ger vi oss iväg på solsemester..jag behöver återhämtning och ledigt, samla mina tankar, släppa alla tankar och vila.

Det behöver alla ..släppa vardagen och bara vara göra det som faller en in.  Jag ser fram emot denna efterlängtade semester mer än någonsin av den enkla anledningen att jag behöver komma bort ett tag för att kunna börja om på nytt då jag kommer hem. Jag behöver hitta tillbaka till mig själv efter många år där jag funnits till för min mamma. Själsligt tunga år fyllda med sorg och oro över min mamma och hennes väl.. öde.

Jag har ju varit mamma till min mamma i många år..med allt vad det nu innebär. Det är verkligen ingen uppoffring jag gjort då jag sett till min mammas bästa. Nej nej det är något för mig självklart att hjälpa  mina nära och kära. I över 20 år har jag funnit där och även om man gör det av egen fri vilja så tär det på en.

Man kan väl säga som så att jag satt andra i första rummet väldigt länge och att jag inte tänkt nämnvärt på mina egna  behov.. och jag har blir någon som uppfyller andras behov ..och det blir till slut en självklarhet. Det har varit helt frivilligt så det är ingen klagan..men sen mamma dog för snart 2 år sedan ..så blev det ett stort tomrum i mig ..tänk i hela 7 år var jag hos henne minst 2 ggr i veckan. Det blev en helomvändning då hon dog..att gå till mamma var ju en av mina huvudsysselsättningar varje vecka så man kan väl säga att jag tappade kompassen lite i tillvaron.

Jag förstod först då vilken tid jag lagt på att stötta min mamma..när man är mitt i allt så ser man med andra ögon på det man gör ..och det bara flyter på. Nu idag tänker jag att hur hann jag med allt annat då  och nu  förstår jag varför jag var så trött hela tiden.  Så in i norden trött..själsligt trött.

Min semesterresa blir en hyllning till livet..det liv jag nu fortsättningsvis ska leva.

Min mamma och pappa  kommer alltid finnas i mina tankar.

Nu ska jag leva vidare ..leva mitt liv och det ska jag göra så bra jag bara kan. Efter så många år med sorg i kroppen så är jag nu redo att släppa det och gå vidare. Sorgen har mattats och saknaden den kommer alltid att finnas där  men den får jag leva med…jag har ju alla fina minnen kvar..så nu när sorgeåren är över får jag plocka fram dem och glädjas över allt som vi gjort tillsammans och jag vet att nu är det min tur..det hade både mamma och pappa unnat mig.

NU är det NU!

SES!

 

 

 

 

 

 

 

Vaknar utsövd av mig själv i barnbarnet sköna säng denna soliga morgon. Natten innan sov jag sämre så är det alltid då jag inte sover i min egna säng.

Jag är hus och kattvakt om nätterna denna veckan..dottern med familj är i Sälen och åker utför.

Så jag och yngsta dottern får turas om att vara här..katten är van att va ensam om dagarna så jag kan åka hem till mitt då och göra lite som behövs nu då jag är ledig. Jag jobbar onsdag torsdag denna veckan..så i helgen återkommer jag till huset.

En natt till blir jag kvar här ..det är i mina gamla hemtrakter så jag trivs här ändå..fast det inte är på min gata i stan..den ligger lite längre ner i samhället.

Solen skiner idag så jag tänker att jag ska bege mig ut på promenad..går väl backen upp mot stallet den backen som jag gått otaliga gånger upp till hästarna. Ja den ska jag idag vandra och gå förbi hagarna och gårdarna uppe på höjden.

Jag tar med mig Nikon..den använder jag knappt längre, sen jag skaffade min mobil som är betydligt enklare att bära med sig. Den tar fantastisk bra bilder dessutom så Nikon har blivit lite överflödig. Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka ..men så är det med mobilen är det enklare att justera ljuset och skärpan än det är med systemkameran.

Det jag har svårt med är att få över bilderna hit in till datorn ..så därför visar jag inte lika mycket bilder här i bloggen längre. Det är lite synd kan jag tycka men jag lägger ut nästan varje dag på Insta. Ja så har det blivit.

Funderar på om jag ska skaffa mig en padda ..för att avlasta mobilen lite ..hahaha så hade jag heller inte tänkt för något år sedan att jag nästan aldrig skulle använda min dator alls.

Ja utvecklingen går framåt då även en tant som jag börjar tänka i banor man inte tänkt sig 😉

Nu har jag fått i mig mitt livselexir KAFFET och då är jag strax redo för lite utevistelse..men något mer måste i magen innan jag beger mig ut. Men vet ni vad jag har  ingen känsla alls av hunger då jag vaknar inte det minsta lilla kurr kommer från magen. Så ibland nöjer jag mig med bara kaffet och glömmer bort att äta frukost för är jag inte hungrig så mättar faktiskt kaffet förträffligt bra.

Det är lite dumt bara när man ger sig iväg på något och kommer på att man bara ätit ett kokt ägg den dagen..hm inte konstigt att man känner sig lite vimsigare än vanligt..det händer inte så ofta som tur är att magen är helt tom.

Jag tänker så här att varför äta om man inte är hungrig? Jag går på magkänslan..kan man väl säga men jag brukar ändå försöka att stoppa i mig något litet till morgonkaffet 1 eller 2 skorpor med smör och ost brukar min frukost bestå av och eventuellt ett kokt ägg…om jag kommer ihåg!

Nu känner jag mig redo för denna dag…ska se om jag kan fotografera denna vy när jag är ute ..har fotograferat här uppe vid stallet otaliga gånger..en vy som man inte kan se sig mätt på. Varje dag var jag som i ett vykort dagligen ..undrar hur det påverkar en att alltid vara i en vacker miljö? Inte negativt  ialla fall..men när man har allt det där vackra framför sig så blir det en vana och man tänker nämnvärt på att det är så vidunderligt vackert då man slänger ut mockad skit från gödselstacken

Här stod jag med Zlatan då lokala tidningen ville att jag skulle vara en profil på min bemärkelsedag..just de måste minsann leta fram det reportaget..det var roligt  att få vara profil för en dag. Men Zlatan var den som vart vackrast på bild.

Här är mannen myten legenden i sommarhagen.

SES!

 

 

 

Nu kan jag samla ihop mina tankar på vad som hänt…jag förstår att upplevelser i livet formar en och gör en till något man inte hade blivit om man inte upplevt det man gjort. Jag vill inte vara någon annan även om mitt liv inte varit som man önskat så är jag ändå tacksam över det jag fått vara med om…även om jag ibland önskat slippa vissa saker så fattar jag att man inte kan välja bort sådant man tycker är svårt. Nej det är inte möjligt ..men ibland har jag försökt undvika vissa ting i livet ..men efter ett tag  så kommer det ändå ifatt en. Så det är ingen bra strategi..även om det i stunden kan kännas befriande och som en enklare väg att gå.

Nu är jag här ..och kan se tillbaka på massor som hänt mig och kan till viss del summera ihop allt ..och förstå hur allt hänger ihop.

Jag kunde inte gjort annorlunda för jag har alltid försökt göra mitt bästa och har verkligen trott att jag gjort det som varit bäst. Ändå går det fel ibland så är livet.

Jag är den jag är och kan inte ändra på det.

Jag är föräldralös..inget konstigt med det det blir alla tillslut…det är sorgligt  och så definitivt när någon dör. för man kommer ju aldrig mer att kunna krama den personen och dela glädje och sorg i  livet som man alltid gjort ända sedan barndomen..saknaden efter mina älskade föräldrar blir inte mindre snarare större ju mer tiden går. Jag förstår att man får lära sig leva med saknaden och det har jag väl gjort..på sätt och vis.

Jag bearbetar fortfarande deras död…går förbi graven nästan varje vecka och det ger mig lite tröst ändå att kunna gå förbi där..att ha en plats att gå till är för mig viktigt..även om jag vet att de nu fått frid och är tillsammans och att de är med mig överallt så är graven en plats jag går till när jag behöver. Jag kan vara glad, ledsen,  lycklig…. ingen sinnesstämning utesluta den andra att ta vägen förbi familjegraven. Det ger mig tröst och styrka i alla mina känslouttryck att stanna till där en stund.

Alltså när jag tänker efter så har mina föräldrar stöttat mig i allt jag föresatt mig..och att jag hjälpte dem när de hade det som värst var för mig en självklarhet.

Stöttade min mamma och pappa i många många år..min mamma var ju hjärnskadad efter en misslyckad operation så den oro jag känt över hennes situation genom alla år har liksom blivit en normalkänsla. Så när mamma dog…blev det tomt…vad ska jag nu göra ..minst 2 ggr i veckan var jag hos henne..vi tog långa promenader och jag vet att hon litade på mig att jag alltid fanns där när hon behövde mig. Nu har snart 1  1/2 år gått..och jag har försökt att forma om mitt liv till ett liv utan föräldrar ..jag fattar inte hur jag fick tiden att räcka när mamma levde..för jag känner inte att  jag har mer tid nu än vad jag hade då. Det är väl konstigt.. tid är relativ..vill man så tar man den tid man behöver..

Den tid jag trodde mig få över har liksom försvunnit ..eller flutit in i allt annat och inte gett mig mer space att röra mig på utan fördelat sig över dygnets alla timmar och trollats bort.

Jag är tacksam att jag nu kan samla ihop mig och gå vidare i livet…ser positivt på framtiden och är fortfarande nyfiken på livet. Fast jag är  inte lika förväntansfull och upprymd  som då man var yngre utan ser mer med tillförsikt på vad livet har att erbjuda.

Jag har inte lika höga förväntningar nu som då..jag är mer nöjd med livet nu och behöver inte söka lyckan lika aktivt som förr..för jag förstår att lycka är något man själv har inom sig. Lycka kan vara att få vara delaktig i barn och barnbarns vardag…det är jag nöjd med och det gör mig lycklig.

SES!

 


juli 2020
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Arkiv

Kategorier

Allena ensam semester trivs mask tankar barnbarn barnbarn barn barn barnbarn rödlök fika jordgubbar saft tvätt packning Mallis Rhodos berget blommor spinning promenad hemmakväll böcker film tvättrace rhodos Mallis blå anemon bär jordgubbar bigarråer hallon semlor vit choklad krusbär rödavinbär trädgård balkong tomater bärkräm havregrynsgröt regn räkningar mamma egentid förhållanden carpe diem funderingar semester kaffe sol promenad hästar zlatan cykel kondition tempo puls spinning maxpuls krafter tabata intervallträning nattjobb delaktig sammanhang dörrar vägar digital fotoram bilder födelsedagspresent 2012 nu grönskar det efterlyst gofika solnedgång barnbarn flagga bröllop diadem tiara barnbarn sovmorgon Fototriss 208 Hårt svårt börja om Fototriss 209 gemenskap fototriss 225 M frestelser begär karaktär frukost kalas lördag funderar födelsedag fira årsräkning retrougn ambrosia sabrina lönekuvär spargris kontantlös fågelskrämmor A frukost tvätt kråka blomlåda sola födelsedagskalas glass glass salt lakrits chutney surt allsång skansen sommar regn Mallis helg jobb svacka roligt tråkigt hälsa sjukdom diagnos symtom bot vetenskap synsätt välbifinnande hippokrates helheten läkare specialister medkänsla vinterkräksjuka is mjölk träning Mallis vin fest party jobb möte skor prokastinera brev mamma promenad danspass boxning lejonet arbetsprov jordgubbar kalas flädersaft drinkar bubblor maräng mascarponegrädde gla kolfilter torkarblad mat kylskåp toscakaka hollywood Beverly Hill lejonet brumbrum lycka pengar välbehag framgång rik fattig mamma mamma blommor prästkragar lupiner rödklöver kyrkogården paraply regn åska Mallorca halsont grabbarna grus palma nova mamma rullstol möte behov egentid semester kick off midsommar mat överflöd salta grodor sommarhagarna promenad musik balans lagom light extrovert introvert känslighet energi musik Lana del Rey musik P1 sommarpratare Maja Ivarsson nationaldagen ullared barnbarn mamma rabarber och jordgubbspaj vaniljsås solsken promenad natt görtrött grannar kaffe sommarpratare nätter fokus häl dottern söndag paket Justin Bierbermonster high pengar tårta student ekonomi kaffe spinning ryggpass solsken bikini picklad rödlök rabarberchutney james bond tid för hämnd playa Rhodos frappe seg cortison silver god man årsräkning kopior gröt räkningar pappa mamma semester semester turkiet Rhodos Mallis midsommarafton tvätt semla keso hallon yoggi pizza jobbmöte träning mål vikt kilo fläsk sjuk feber halsont ingefära te honung födelsedag tårta blommor mamma sjuk kaffe koffein smitta kräk hosta halsont beroende karensdag kompledigt kurera valnötter äpple Lena Andersson sol bad sommar tingeling barnbarn leverpastej gurka havregrynsgröt äventyr sol himmel räkningar molnen skingrade nudlar nyttigt halsont hes tvättrace sol promenad mamma vård digital fotoram bibblan träning maska tidsbrist personal sol sovmorgon vaken natt sommar semester fantasier natur vik båt sjöbris hamn ankare sorg spinnaker segel vind HSP berg och dalbana specialbegåvning spinning polis bråk skrik borrande tak hål sova student 2013 student tårar respekt fixat sårad ledsen känslor ytan swedish Hose Maffia sylt saft konserveringsmedel minne glömska tankar drömmar sömn drömmar curling plan flygfärdig kärlek omsorg lycklig verklighet val möjligheter teflonpanna glad bara en bild tema utmaning fantasi trögtänkt nasonex kaffe promenad minusgrader Tro hopp bakslag lejon träning hantlar vikt spinning euro sjusovare klocka Eclipse Tvättstuga spysjukan semesgter jobbmöte k-special tvätt svett nys popcorn film utsövd dammsugare kaffebryggare ensam sällskap varg älg rådjur hästar får ronja birk natur fotosafari usb minne nikon minolta zlatan midsommarafton jordubbar vit choklad ösregn änder ostbågemössa mys fredag sol