Livets melodikryss

Posted by: Tant Otto on: 15 oktober, 2015

• In: Aftonbladetblogg | Bilder | drömmar | svammel | Vardagliga ting
• 4 Comments

Ja idag tog jag visst sovmorgon..fast inte så lång som jag först tänkt mig..vaknade av en mardröm igen..hualigen vad jag drömmer konstigt nu på sista tiden. Vet inte hur jag får ihop det..men det är säkert så att allt som händer nu påverkar mig även då jag vilar och samlar nya krafter till nästkommande dag.

Jag kan säga att det är nästan för mycket nu igen ..det påverkar en känslomässigt och undermedvetet så kanske det ligger och gror och liksom växer till sig. Fast man försöker se framåt, glömma vissa saker och bara gå vidare..så finns vissa ting kvar ..så är det nog för ibland så poppar minnen och händelser upp.

Inatt drömde jag att jag var på ett seminarium..och jag fick äran att prata först och någon hummade och himlade med ögonen åt det jag sa och jag fick ett fullständigt frispel och skrek rätt ut vad jag tyckte om allt och bara hävde ur mig allt jag aldrig vågat säga högt innan. Jisses det var befriande men sen blev det inget mer för det tog udden av hela meningen med att vi var där ..eller så vart det nog av det jag sa.

Konstiga drömmar ..men kanske betyder de något eller så ger de föraningar om hur det kan bli eller så har de ingen mening alls.

Jag är ganska så trött ändå..och påverkad av vad som sker och inte sker runt ikring mig. Så är det väl för alla tänker jag att man mer eller mindre störs av det som är runt i kring en.

Jag känner inte riktigt igen mig själv bara så jag hoppas att det snart sker en förändring så att jag blir så som jag vill vara igen. Det låter lite schizofrent men ibland så kamoflerar  man sig bakom sina känslor..för att man inte kan ta emot mer från omgivningen. Jag vet som tur är att det är försvarsmekanismer och att man skyddar  sig själv genom att ändra sitt sätt att agera och vara på.

En människa klarar av ganska så mycket innan det går åt skogen…för man har inget annat val än att fixa det. Men ibland kan det bara bli för mycket och man frågar sig då varför allt sker. Låter det kryptiskt? ..hm just nu känns det som om jag löser värsta krysset någonsin. Men det är inte meningen att jag själv ska lösa detta svåra kryss utan vi är fler som bör hjälpas åt för att om möjligt lösa lite tillsammans ..och hamna på rätt spår i några av de kluriga klurigheterna.

Annars kör man nog fast än mer i den kluriga snåriga skogen av frågetecken och meningsskiljaktigheter och vargstammen kan växa sig än starkare och större.

Ja ja jag skriver lite klurigt omkring mina känslor ..jag vet ändå vem jag är och vem jag vill vara mitt i allt detta..som tur är. Man får inte vara dumdristig ändå utan känna av när det är fullt tillräckligt och då får man vara lite egoistisk och sätta sig själv först för att man ska ha möjlighet att utvecklas dit man vill. Med ödmjukhet och empatiskt förhållningssätt så kan man komma långt..längre än man tror. Men det tror nog inte alla..de gör per automatik som de alltid gjort och vet nog inte alls vad de kan orsaka genom sitt beteende ..

När bägaren är överfull och flödar över är det nog dax att tänka till lite över vad och varför saker sker..man behöver rannsaka sig själv ibland för att kunna se klart eller klarare på tillvaron.

Vissa bara lever på i kulisserna som i ett skådespel..och de spelar sina roller ganska bra fast de ser ju inte hur det är i verkligheten… och de har fastnat i mönster de inte kan ta sig ur och inte kanske inte vill ta sig ur. Hur ska de kunna det då de inte ens  vet att de fastnat?

Ja detta kan jag inte lösa på en kvart..det tar säker längre tid kanske går det aldrig att lösa..men jag är hoppfull om att det borde finnas något man kan göra ändå för att det ska bli lite lite lite lättare. Jag inser att det nästan är en omöjlighet…för är man för länge på ett sjunkande skepp och har försökt pumpa läns länge utan att få bukt på läckan så kan det kanske vara lika bra att lämna skutan och hoppa av och simma iland någon annanstans.

Det låter dramatiskt men det behöver inte vara så himla dramatiskt att lämna dramat bakom sig.

Jag är inte särskilt rädd för förändringar jag ser dem som utvecklande och bra för att kunna gå vidare med det som är tänkt man ska göra. Jag är nog så klok att jag inser då det är dax att ge sig..för inte kan man slåss mot väderkvarnar ..det går bara inte.

Jag är  hoppfull även om jag är lite pessimistisk ibland ..jag är en hoppfull pessimistisk optimist kanske för att om det inte blir som man tänkt så är man mer förberedd och kan klara av svårigheterna lite bättre..man blir inte lika nedslagen av bakslag då inbillar jag mig. För bakslag blir det då och då..ibland oftare än man vill.

SES!

Etiketter: kryptiskt kulisser skådespeleri empati ödmjukhet hoppfull optimist pessimist kryss förändring