Archive for oktober 30th, 2015
Otrygghet
Posted by: Tant Otto on: 30 oktober, 2015
Vaknar denna morgon med huvudvärk…inget roligt alls och inte kan man somna om med dunkande skalle..så det var bara att kliva upp sätta på kaffepannan och inta alvedon brus och en iprem. Än har värken inte släppt..men jag hoppas att den gör det snart.
Ska ner till banken idag för att försöka få hjälp med ekonomin..den går runt men jag behöver som låna pengar för att kunna underhålla min lägenhet. Förstår att jag inte kan låna några stora summor ..men det blir en hel del ändå om jag ”bara” ska byta ut vitvarorna så kommer jag upp i en stor summa större än jag egentligen har råd med så jag inser att jag inte kommer att kunna göra allt som jag skulle vilja. Nya golv, måla, köpa säng, ny garderob, toalettstol och handfat. Får nog vänta lite..vitvarorna är det som jag behöver allra mest ändå..och så skulle jag vilja ha en egen tvättmaskin men det får jag se mig om efter i stjärnorna..för det är så avlägset att det finns inte ens med i beräkningarna.
Jag vill bara ha det lite mer bekvämt ja jag vill göra livet lite enklare..men inser att jag kommer få nöja mig med mindre..
Det är verkligen inte så att jag behöver hög standard..inte alls..jag har fått vänja mig så sakteligen med att ha det som jag har det. Det finns andra ting som oroar mig mer..jag har tak över huvudet ändå..fast jag bor inte där jag vill bo hela livet ut..det är ett som är säkert..men just nu så är det inte möjligt att flytta någon annanstans ..hyran här är låg och själva lägenheten är helt ok.
Välfärdsproblem kan man tycka ..men jag oroar mig mer för flyktingkrisen här i världen..än min egna situation. Man vågar knappt yttra sig om att man är orolig för vad som ska hända i framtiden, hur vi ska klara av att hjälpa så många människor som flyr från sina hemland för att få en tryggare tillvaro någon annanstans och för att man ska anses vara rasist för att man yttrar sig om läget. Jag är rädd för att det ska bli en ohållbar situation..nu har jag sagt det..jag vågar knappt tänka på hur det ska bli här..så jag tänker inte så mycket på det ..jag kan inte påverka framtiden ändå..det blir som det blir. Men jag inser ändå att Sverige inte kommer att ha råd i slutänden och att vi alla kommer att drabbas på något sätt..
Det kommer att behövas sparas pengar, för på något vis måste vi ha råd att fortsätta..hoppas bara inte att det är det är äldreomsorgen och skolorna som drabbas ..man vill väl inte att någon verksamhet ska få det sämre men jag tror att det kommer att bli så..välfärden kommer inte att kunna hålla samma nivå som nu och den är inte särskilt hög ..enligt mig så jag fattar inte hur det ska bli..vi kan inte skära ner mer på personal ..för vi går redan precis runt so det är nu. På min arbetsplats är det redan skärvt..med sjukskrivningar och människor som inte orkar längre där är redan gränsen nådd kan jag tycka.
Det är tungt att jobba inom olika serviceyrken ..och ska vi orka hålla hög nivå på vården vi ger så måste det finnas personal nog.
Jag är orolig för att orka ..men jag har inget val än att fortsätta för sjukskriva mig är inget alternativ. Det har jag inte råd med..
Hualigen ..det finns sannerligen inga lätta lösningar ..och det är inte konstigt att många är oroliga och känner otrygghet..
Det är den bistra sanningen ..som vi kommer att få leva med länge länge..så lite huvudvärk får jag stå ut med ..det är väl ingenting om man tänker efter..och jämför med vad andra människor går igenom i dessa tider.
Att människor utrotar sig själva är för mig helt absurt ..vi borde alla få leva i en trygg värld..det är helt oförståeligt det som händer i världen just nu..vad tog de mänskliga rättigheterna vägen egentligen?
Jag vågar inte tänka på vart världen är på väg ..vad som kommer hända med mänskligheten..och hur grym verkligheten är..det går inte längre att blunda för vad som håller på att ske.
Jag är rädd för att det inte går att stoppa längre ..
Det var allt från mig denna dag…någonstans så måste vi alla agera och reagera på något vis ..för man ska inte behöva vara rädd i sitt egna land.