Archive for the ‘barnen mina’ Category
- In: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | bra dagar | cykelturer | Glädje
- 2 Comments
På svamputflykt landade vi här för att ta en fika.. Ramsjön. Hade jag haft med mig badkläder så kanske jag hade hoppat i ..som jag saknat bad denna sommar. Inte så inbjudande att bada då det ösregnar så jag har inte badat.
Vädret har ju varit lite si och så och därför har jag avstått. Men så i helgen blev det plötsligt varmt och vattnet blev så inbjudande för ett dopp. I söndags kväll var det då dags för ett kvällsdopp… inte bara vi som längtat efter strandhäng..så stranden var full av badsugna människor. Vattnet var svalkande kan man väl säga 15 16 grader ändå i Vättern det får räknas som badvänlig temperatur. Ett dopp blev det.
Nästa dag måndag var det dags igen för flera dopp.. efter ett gympass och besök hos barnbarnet med en matkasse förnödenheter så bar det iväg till stranden. Sol sol sol älskade sol vad jag längtat efter dina värmande strålar. Lapade sol i 2 1/2 timmar. 3 Långa dopp blev det i något lite varmare bad temperatur denna måndag, uppskattningsvis 17 18 grader. Vättern låg typ blank knappt en krusning på ytan så det gick att ligga i länge i plurret. Så 3 härliga sensommardopp blev det och sol som gav min kropp lite välbehövlig sommarkänsla och värme.
Här är bästa stranden i sanden.
Vättern här i högsommarskrud för några år sedan då vi var i Gränna och tog ett dopp. Vilken fantastisk tillgång Vättern är. Om än lite kylig så är den bäst.
Min barndoms strand. Åkte hit på kvällsdopp med föräldrarna i pappas gråa coola Wauxhall. Med helt säte fram och vi fyra syskon där bak utan bälte. Men så det var det ingen som hade en tanke på då.
Nu har jag försökt införliva badtraditionen med både kvälls och mitt på dan dopp med mina barn och barnbarn.. så den traditionen lever kvar än idag.
Det är bara lite mer folk där nuförtiden och lite problem med att få plats med bilen..kommunen hatr gjort en ställplats för husbilar så parkeringar för oss sk urinvånare har minskat drastiskt. Men då parkerar vid småbåtshamnen istället och går en liten bit över bron och utloppet för att komma till bortre ändan av stranden. Eller så tar jag cykel ner själv och njuter av ljumma kvällar och solnedgångar.
Älskar denna badplats.
Håller i
Posted on: 11 augusti, 2022
- In: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | cykelturer | Hoppfullhet | mamma | Minnen | Pappa
- 3 Comments
What inlägget jag just skrev kom bort??
Här lever jag på som jag brukar.. trotsar bihåls värken och gör lite av varje ändå cyklar solar badar och går till gymmet då och då. För man kan ju inte bara sitta inne och tycka synd om sig själv.
Blåklockorna fann jag på en cykeltur vid Vätterns kant ja jag fotograferar lite fortfarande försöker att använda systemkameran men tycker den är klumpig och tung att ta med.. så oftast fotar jag med mobilen som här på blåklockorna.
Igår var det iskallt i Vätterns vatten så jag tog bara ett snabbdopp. Försöker ju att behålla min solbränna fast jag vet att solen och värmen är jobbig för inflammerade bihålor så trotsar jag dem för älskar ju solkysst hud och solens värmande strålar.
Tog sen med dottern, hennes fru och deras amerikanska väninna på en roadtrip till min favoritsjö Noen.
Här är det gudagott att vara ..tyst vackert och oftast ljummet vatten om man nu jämför med Vättern. Här kan man ligga i länge. Ville visa väninnan lite av Sveriges natursköna natur.. det tar en stund att åka hit men det är värt det jag lovar. Vägen hit är hisnande vacker och slingrar sig genom bygden på smal nu asfalterad väg. Sjön är min barndoms sjö… vi hade stuga i närheten så vi badade alltid här. Då fanns ingen brygga och inget utedass men det gick bra ändå. Omklädningsrummen fanns dock.
Pappa hade en roddbåt här och vi rodde ofta ut och fiskade och njöt av lugnet. Pappa bodde som liten här i bygden farmor och farfar var statare i Degla ett herresäte där de arbetade och slet åt herrefolket. Så historiskt sett är stället förknippat med min familj. Min Farmor växte även upp där på gården.
Så är det med den historien så inte så konstigt att vi hyrde en stuga där.
Ha de!
SES!
Nu så!
Posted on: 8 november, 2021
- In: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | Hästarna | kärlek | Minnen
- Kommentera
Äntligen en ny laptop!
Nu får jag lära känna den och hitta i windows 10..det kommer nog gå bra efter ett teg men liiiiite ovant är det allt.
Har legat hemma sjuk i en vecka nu ..börjar jobba igen inatt rivstartar därmed med en 5 nättersvecka. Suck! Inte konstigt det tar emot varannan vecka har vi ju denna helvetesvecka.
Har haft en dunderförkylning och fick gå och testa mig mot corona men negativt som tur var. Det hjälper ju föga då man inte får gå med minsta lilla symptom till jobbet. Nu var jag ju rejält förskyld så det var ingen tvekan alls över att stanna hemma.
Dock kvarstår tröttheten och trycket i bihålorna så inte konstigt om folk tror man är inbillningssjuk. Ingen kan ju se min smärta och de symtom jag har är ju osynliga för andra.
Det är som det är när det blev som det blev eller vad man nu säger.
Ska ialla fall gå en stund till gymmet idag med mitt barnbarn. Han är 16 år och vill träna med mormor inte illa och när barnbarnen frågar så ka man ju inte säga nej. Vi har ett särskilt band jag och L.. han har ju en diagnos i autismspektrum 1. Den lindrigaste formen av autism. Förut benämndes det som Achbergers.
Han går i gymnasiet nu och har haft det kämpigt i skolan minst sagt. Skolan tyckte att han skulle utredas för att få rätt hjälp. Visst han fick en stämpel på sig och sen gjordes inget mer. Jag menar verkligen att INGET gjordes.
Jag har varit en av hans stora stöttepelare genom livet. Vi har ett särskilt band kan man nog säga. Nu hoppas jag att han får in träningen som rutin och kan ta sig dit själv så småningom. Rutiner är viktigt och att man har människor runt sig som sätter gränser speciellt när man har en diagnos.
Stöttning kan vem som helst behöva så som mellan dottern nu då hon brutit armen då hon trillade av hästen. Så kan det gå och det hände ju även mig 2005 så jag vet. itt nyckelben rök då och min höft hoppade ur led. Tog ett halvår att komma tillbaka helt. Dottern ska gå med gips i 8 v bara. Får väl hjälpa även henne lite i denna situation. Hon hjälpte ju mig då min olycka hände,
Nu ska jag fixa lite här hemma inför natten.
Pompe och Zlatan
SES!
Vyer
Posted on: 16 juli, 2020
- In: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | bra dagar | drömmar | Glädje | längtan | Semester | sorg | Vardagliga ting | vetenskap
- Kommentera
Ibland måste man vidga sina vyer lite ..tänka om och ta en annan väg ..en omväg eller genväg för att det ska bli som man vill i livet.
Livet går i en stilla lunk numera..gör inte så mycket för att vidga vyerna det har varit så ganska länge nu i pandemins spår.
Jag har semester snart..3 nätter kvar att jobba sen kan jag äntligen vila och få återhämtning…som jag så väl behöver. Så mycket som hänt och som jag och många med mig fått utstå de senaste månaderna så behöver vi mer än väl ledigheten.
Kom ju inte iväg till Grekland i år..där i solens varma land kan man om något andas ut och njuta till fullo och bara vara ta det lugnt och sakta återhämta sig.
Så vad göra nu då man inte kan resa så långt bort? Det återstå att se ..något annorlunda får det väl ändå bli ..utan resesällskap denna gång. Om jag nu nödvändigtvis måste resa. Vet ej ..semestern är som en öppen tom oskriven bok.
Är lite beroende av hur vädret blir..så är det så man anpassar sig efter solen vad man ska ta sig för. Visste jag att solen och värmen kom åter så vore det lättare att planera.
Resa eller ej..något kommer man alltid på att göra..jag behöver ledigt och jag behöver återhämta mig efter ett hektisk halvår ..ja hur ska fortsättningen bli?
Ingen vet, min önskan vore att livet skulle återgå till det vanliga men tror det är ett önsketänkande.
Vi får nog alla ändra vårt levnadssätt och anpassa oss och vänja oss vid att det nog tar låååång tid att återgå till det vi är vana vid.
Vem kunde ana att ett virus skulle kunna ställa till det så?
Jag tar det som det kommer håller avstånd och håller ut..man vänjer sig vid ensamheten och att prata med sig själv. Visst träffar jag de mina men inte som förr med kramar och den närhet som vi brukar ha till varandra.
De tycker jag är lite överdriven som använder munskydd..låt dem tycka så..jag vill inte smitta eller bli smittad..jag jobbar ju dessutom med att ta hand om de äldre som är i riskzonen..så jag bryr mig inte om jag anses vara överdrivet livrädd för smitta.
Jag gör vad jag kan för att hålla viruset borta …det borde kanske fler göra i dessa dagar, månader och lång tid framöver.
Semester ja det blir skönt..har inte haft ork till några utsvävningar på länge så jag har tänkt vidga mina vyer lite snart..börjar väl med att vila …fixa till det i min lilla vrå och sen är jag fågelfri och kan börja fylla min bok med äventyrliga berättelser i pandemins spår.
Sommaren 2020 är inte lik någon sommar som någon har upplevt..det blir väl som en dagboks anteckning och väder, vind och lufttemperatur.
En dagbok för de i framtiden att ta fram och läsa om hur sommaren 2020 var mitt i en pandemi likt pesten och Spanska sjukan.
Hur roligt man kunde göra sig då ..kan kanske intressera någon några år senare.
Nu ska här dammas lite och så ska jag ut på Powerwalk..nu skiner solen och då vill man ut..hur många timmar har jag inte suttit på min balkong denna sommar ..slitit ut dynan totalt i solstolen så en utsvävning till Rusta kanske semestern börjar med för att köpa en ny dyna att nöta på. Sådana utsvävande shoppingrundor har inte gjorts på evigheter, och då är det inte ens en runda vi talar om. Nää det är bara in och köpa det man är ute efter och ut lika snabbt igen..med eller utan munskydd det avgör hur mycket människor där finnes som oxå svävat dit. Ibland är trängseln för påträngande att jag vänder min bil redan på parkeringen.. så kan det gå inget är så viktigt längre än att det inte kan vänta till en annan dag.
Ha de
SES!
- In: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | drömmar | galenskap | Glädje | kärlek | längtan | nonsens | svammel
- 2 Comments
Sover som en kratta…är i detta nu omvänd till nattdygnets timmar. Så jag ser knappt dagens ljus längre..kan bara inte sova normalt så ja jag får erkänna att jag är sömnrubbad. Tur är att jag lever ensam och ingen annan har att rätta mig efter..så jag sover när jag vill och jag kan.
Helt upp och ner.
Jag försöker och försöker att vända natt till dag..men se det är stört omöjligt mestadels…ibland går det ibland inte. Detta är facit av ett omöjligt schema ett schema som stör hela kroppens rytm..hur kan det vara möjligt att genomföra då det inte är hälsosamt? Är det ens tillåtet? Ja vem kan svara på det? De som beslutat är inga vana nattarbetare…och de som precis börjat jobba natt vet inte heller..så varför varför lyssnar man inte på de som har erfarenhet?
Så numera är jag en som sitter ensam vaken om natten då jag är ledig…och ensamheten känns än mer ensam under nattens mörka timmar. Så vad gör det med en? ..jo man blir en enstöring..en som ständigt är trött och orkeslös.
All arbetsglädje är som bortblåst av besparingsvindar som kommer med nymodigheter för att rädda en verksamhet som redan går på knäna. Enligt mig är det dömt att misslyckas ..rena katostrofen!
Jag måste vända detta själv och fatta beslut som kanske kommer att påverka hela min framtid..vem vet? Jag/vi står i ett vägskäl och kommer tvingas att bestämma mig/oss snart.
Jag vet hur jag kommer att tänka då tiden är kommen…jag kommer att ta beslut som gynnar mig ..ingen annan fast i slutändan gynnar det dem som står mig nära oxå..så beslutet är egentligen inte svårt att fatta, för det håller inte i längden att vara så rubbad.
Det är sorgligt det hela allt som görs förgör ju människorna..för inte är det för deras väl ..det som bestäms ..nej vi ska utnyttjas till max..vi har längre ingen speciell värdighet utan vi ses som brickor i ett politiskt spel..där vi är utbytbara och inget är värda..om vi inte springer fort fortare fortast. Vi ska hinna med så mycket som möjligt och vara så effektiva att vi knappast hinner andas..vi ska stå till tjänst 24-7 ..jo det är sant ..för när arbetspasset är slut kan de hända att man även får stanna kvar några timmar in på dagpasset. Vår lediga tid är längre inte vår..för vi ska kunna rycka in då verksamheten kräver även då vi är lediga.
I slutet på ett nattpass vill man inte att telefonen ska ringa utifrån…för om någon sjukskriver sig och man ingen får tag i så är det bara för någon att stanna kvar..inte konstigt att man lider av inre stress. En stress som förgör en inifrån.
Min gräns är nådd för länge sedan..tänk att en timmes dygns förskjutning kan rubba hela ens tillvaro. Att då man inte orkar får höra att man är egoistisk och lat..och att man då borde säga upp sig hjälper och tröstar föga.
Jaja detta var ett dystert inlägg i hälsoschema debatten..jag håller ut till nästa år sen får jag ta tag i min situation ..igen…och komma fram till någon bättre lösning ..där man både kan ha ett liv vid sidan av jobbet och kunna försörja sig så man kan leva ett så drägligt liv som möjligt.
Fler än jag har det så här..jag lovar ..många har redan dragit vidare mot nya mål i livet.. många är oxå som jag som kämpar på och tror på att förändringar snart kommer bli till det bättre ..för just nu är vi på ett sjunkande skepp..snart får vi lägga i livbåtarna och rädda så många vi bara kan. Det är den bistra verkligheten..det är facit på en organisation som kör med härskartekniker och söndrar en hel verksamhet. Jag lämnar inte skeppet förens jag vet att det är omöjligt att stanna kvar..då först ger jag upp.
Jag är ingen egoist som bara tänker på mig själv..men då ingen annan tänker på en så bör man nog tänka till lite och förstå att man är värd bättre än så..då sätter jag min hälsa i första rummet och räddar den.
Jag sätter inte min hälsa på spel..för för att rädda en ekonomi som egentligen inte går att rädda.
Som sagt jag jobbar nyårsafton och nyårsdagen sen ska jag fatta ett beslut ett beslut som jag egentligen inte vill fatta men jag lyssnar på min magkänsla och tänker att det blir nog bra med det..
Jag behöver sinnesro…vila och återhämtning..jag vill finnas här lite till och kunna njuta av livet och min familj är det för mycket begärt?
Ses nästa år!
Sinnesro
Posted on: 7 maj, 2019
- In: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | bra dagar | drömmar | Glädje | kärlek | längtan | mamma | Pappa | Semester | sorg | träning | Vardagliga ting
- 9 Comments
Jobba, äta, träna och sova..jobba. äta, träna och sova..så ser mitt liv ut just nu..det upprepar sig..och visst kan det vara bra att allt går på räls men jag tycker att det blir lite väl statiskt..nästan tråkigt att inte ha utrymme till att vara lite lite spontan.
Jag cyklar ändå en hel del när väder tillåter och det är verkligen fantastiskt för själen att bara cykla på rätt ut i naturen. Jag insuper allt det vackra och tömmer mig på onödigt som jag samlat på mig och gör plats för bra energier igen. Så är det jag kan bara vara i naturen och sitta och titta och tiden liksom stannar. Man hamnar som i ett tomrum ..där tid och rum är där du är just då.
Det är en härlig känsla..som infinner och då ser jag än starkare hur vackert allt är. Allt blir klarare med en skärpa som är knivskarp sådant som man annars bara hastar förbi och knappast hinner se.
Som detta träd som står borta på kyrkogården utanför vår lilla stad ..nedanför minneslunden. Det måste ha stått där i en evighet ..så stort och stolt det har hunnit växa upp under alla dessa år. Det har stått där och sugit åt sig näring och växt sig större och starkare är efter år. Nu ger det skugga åt de gravar som står i backen. När solen skiner igenom dess grenar gör det begravningsplatsen till en helt magisk nästan trolsk plats. Här stannar jag en stund för att sugas upp av det magiska bli ett med naturen ..och jag fotograferar och försöker att fånga det magiska som är större i verkligheten än det blir på bild.
En bit bort ligger kapellet där vi tagit farväl av både farfar, mor och far.
Så jag brukar cykla förbi här..då och då..även om de minas gravplats finns på en annan kyrkogård så är platsen betydelsefull för mig. Jag strosar omkring bland gravarna och finner en del namn som jag känner igen..jaha tänker jag det är här er plats är bort i backen nedanför minneslunden har ni er plats.
Dit där solstrålar letar sig fram om den skiner tills fram på eftermiddagstimmarna. En så vacker plats och jag förstår varför man valt att ha en begravningsplats just här.
Idag blir det ingen cykeltur ..nej jag laddar inför ett nattpass så jag degar runt här hemma i nattlinne. Imon blir det knappast någon sömn alls ..har tagit ledigt för att följa med dottern till Köpenhamn igen ..hennes flickvän kommer hit för att stanna i 3 veckor och dottern vill inte hämta henna ensam på Kastrup. Så jag tar ledigt sover 3 1/2 tim och så ger vi oss av.
Varför gör jag så här det sliter oerhört på kroppen min ? Jag gör det såklart för dotterns skull…och jag vet ju att snart är det semester för mig. 2 veckor i Grekland så jag känner att jag kommer få min återhämtning snart.
Fast nästa vecka kör det åter ihop sig på mina jobbpass..då jag går på ska jag på schemamöte 8:30..frisören 15:00 och ett fackmöte kl 18..sen direkt till jobbet..och på morgonen då jag går av direkt in till kommunhälsan för hälsoundersökning. Inte optimalt men hälsan ska undersökas prover ska tas för det är inte gjort nu på 5 år. Ojoj tänk va det kan köra ihop sig.
Jag tänker att jag kommer orka ändå..semestern hägrar och jag kommer få ha ledigt i 14 dagar där jag kan sova bada sola och ha det gott.
Men när man tänker efter så är det egentligen inte en rimlig agenda. Schemamötet är det bara jag som kan gå på..och det är viktigt för stora förändringar kommer ske och då behöver vi vara med och på..för att kunna om det nu är möjligt styra lite. Vi får se hur det blir med det..vi har en chef som inte verkar ha någon som helst insikt om hur ett bra hållbart schema ska se ut..hon ser bara till att göra det så dåligt som möjligt verkar det som.
Det schemat vi går på nu finnes ingen som helst tid för återhämtning..jag har ändå en hel ledig helg ..1 helg av 5. De andra 3 är inne varje helg antingen fre lör ..eller lör sön ..eller enkel söndag. Helgalet är vad det är …varannan helg ska vi nu få..det låter väl sisådär när man har i bakhuvudet att hon anser att söndagen inte tillhör helgen..så den börjar vi vår vecka med.
Orka. Tur att jag har kondition och att jag har pressat mig så att jag förbättrat min kondition..och orkar ligga mer nära min maxpuls då jag kör spinning på gymmet. Det är väl ändå lite lustigt ..att då jag känner mig trött och orkeslös så kör jag mina bästa gympass. Det sporrar mig väl att köra i motvind..för jobbiga pass är det men jag känner ändå att jag kan ge allt vad jag har.
Fackmötet jag ska på handlar om våra pensioner ..så det är jag oxå angelägen om att gå på..för att få lite info om vad som stundar på ålderns höst när det lider mot pension.
SES!
Nu är det jul igen
Posted on: 13 februari, 2019
- In: Aftonbladetblogg | Bakglädje | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | bra dagar | Glädje | kärlek | Minnen | Oförglömmliga händelser | Vardagliga ting
- 2 Comments
Jag la över mina bilder från min Nikon kamera igår och tänk att jag inte lagt över bilder sedan augusti!!! Ojoj jag tar mera bilder med mobilens kamera nuförtiden har blivit lite bekväm av mig på sistone..och tycker att systemkameran är för otymplig att bära med sig och glömmer då lätt bort att det är bilder däri.
Igår fick den följa med på solskens tur och det var väl på tiden. Mobilen har många fördelar lätt att ställa i ljuset i bilden med en touch på skärmen så blir allt ljusare och klarare.
Jag har lagt av med systemkameran helt och använder man inte grejer på länge så minns man inte hur man ska göra med alla rattar och knappar…man kommer av sig helt enkelt. Det trodde jag aldrig att jag skulle komma av mig med Nikon. Men så är det nu..det började med att sky-filtret fick en spricka och gick sönder och sen har det inte blivit av att jag köpt ett nytt och på den vägen är det. Nikon blev liggande i ett skåp i sin väska och blev nästan bortglömd. Mycket synd ..men nu ska den dammas av och ett nytt filter ska införskaffas inom det snaraste ..får väl läsa igenom instruktionsboken från pärm till pärm och lära mig den på nytt igen. Värre än så är det inte. Det är kul att fotografera med systemkameran…får ta med objektivet oxå när jag ska på fotosafari ..det kanske får mig att använda Nikon mera. Jaja den ska då inte in i skåpet igen.
Att finna bilder från det stora julbaket var en stor överraskning ..
Nu är julen ut dansad lite senare än vanligt pga influensan så hade jag julpyntet kvar till början av februari..julgranen fick lysa upp min eländiga tillvaro där jag låg som klubbad i soffan.
Dessa knutar är en ny variant vi prövade förra året blir det ju nu då vi redan är i februari 2019….snurror med en överraskning i mitten ..vi tryckte ner en center .. de är roligt att pröva lite nytt och de blev uppskattade kan jag lova.
Men jag har en hel del av julbaket kvar i min frys .. faktum är att jag har lussebullar kvar än fast inte de med centern i.
Vi bakar alltid pepparkakor varje jul och de små barnen får pimpa dem ..det finns fantasi så det förslår..men i år tyckte jag att de inte längre fann det lika roligt som förr om åren. Så vi får se om vi fortsätter med denna tradition…eller om vi hittar på något annat nästa jul. Allt har ju sin tid ..men vi har skapat minnen med det vi pysslar med och jag gillar att skapa minnen som barnen kan ta fram då de är större och glädjas åt.
På något vis vill man sätta spår i barnens liv..roliga minnen, tokiga minnen och glada upptåg att komma ihåg längre fram i livet.
Här är min favorit pepparkaka ..snögubben Olof från Disney filmen FROST. Alltså va bra fantasi barn har. Fantasin ska man uppmuntra och låta barnen vara kreativa..det är en bra egenskap att ha med i livet.
Nu är julen definitivt slut…allt ligger i lådor som står i hallen nästa steg är att få ner dem i förrådet.
Det ska bli roligt att se om jag får ner dem dit denna månad ..annars blir det rekord ..och julen varar kanske till PÅSKA i år.
SES!
Min nya lilla vrå 