Upplevelser som stärker och tröstar

Posted by: Tant Otto on: 24 maj, 2017

• In: Aftonbladetblogg | bra dagar | drömmar | Glädje | kärlek | klokord | mat | Oförglömmliga händelser | Semester | sorg
• Kommentera

Oops det gick att somna igår ändå trots obehag i det  hål i överkäken där min kindtand haft sin plats i många herrans år. Men hua idag är jag öm..nästan ömmare än igår. Men då bedövningen släppte igår var det inte skönt kan jag meddela. Ätit Alvedon och ipren enligt ordination hela dagen igår.. idag är en annan dag och kanske klarar jag mig utan tabletter och bara med att skölja munnen med koksaltlösningen jag fixade igår. Får se..

Det lär bli lättuggat några dar till det är ett som är säkert. Planerar att fixa Lill-babs ryska fattigmanssoppa idag ..behöver dock ta mig till affären och inhandla några ingredienser som fattas till den fattiga soppan som jag inte tycker smakar fattigt utan är en riktigt mastig och tjock soppa som mättar mer än någon annan sopa jag ätit. Den mättar mer än gulachsoppan..och den är mastig så jag vet inte varför Lill-babs mamma kallade soppan för fattigmans soppa. Det är bla  kyckling i den och potatis, morötter, purjo, palsternacka och skånsk senap i. Så nog är det en mustig mastig soppa.

Yoggi och keso är också bra föda ..då man inte kan tugga som vanligt.. så det ska inhandlas idag.

Först ska jag cykla ner till mamma en stund och vi går nog ut i solen. Hem igen och om jag hinner så tar jag bilen ner och handlar det nödvändiga ..det är lite svårt att storhandla då man cyklar.

Hoppas att jag hinner laga soppan innan mötet på jobbet idag.. annars får jag äta senare ..jag måste få in mammas besök denna dag. Men kanske kan jag kasta om dagen och handla först och åka till mamma efter mötet istället. Så gör jag nog det är skönt att ta en promenad i kvällssolen och då slipper jag stressa ner nu på förmiddagen. Ibland kan man tänka om och det kan bli mycket bättre än det man först tänk. Planering och prioriteringar tillhör min vardag ..både vad det gäller jobbet och lediga dagar.

Nu är kaffet urdrucket och keso med yoggi och havrekuddar intages nu medans jag skriver. har lite svårt att gapa pga ingreppet i munnen så jag tar det försiktigt med små teskedar i taget. Tänker på mamma som fick dra ut många tänder för några år sedan ..hur ont hon måste ha haft i sin mun ..men det var nödvändigt för hennes tänder var så trasiga och det måste ha gjort ont då hon tuggade på dem så hon fick dra ut 4-5 tänder i 2 omgångar. Fy attan säger jag bara men det blir nog lätt så då man inte kan sköta dem själv och inte heller medverkar då de som ska sköta dem försöker.

Hur många är det inte som får problem med sina tänder och munhygien då de själva är oförmögna att hålla efter sina tänder tror ni? Många misstänker jag har dåliga tänder och det är en fara för hälsan att gå med dåliga tänder.

Det är ett stort problem faktiskt ..ett fattigmans dilemma kan man nog kalla det för  då många inte har råd att gå till tandläkaren. Jag blir förgrymmad över att inte tänderna anses tillhöra kroppen/ sjukvård utan anses vara något okroppsligt som man själv ska ta kostnaderna för. Jag ska nu fixa mina tänder och har tom okt på mig sen går min försäkringsperiod ut.. och jag får betala fullpris igen. För nästan 7 år sedan nu gjordes detsamma en stor renovering av mina tänder fixades ..precis då min pappa hade dött.

Det är märkligt men där hos den underbara tandläkaren fann jag tröst på något underligt vis då hon borrade och lagade om mina tänder. En tröst som jag inte kunde få av någon annan just då.. dessa tandläkarbesök var magiska på ett sätt även om behandlingarna gjorde ont så gav det mig mer tröst än jag kunnat ana.

Jag tror att jag byggde upp en slags mur av sorg och tillät inte den få utlopp för jag behövde vara stark och hjälpa mamma med att fixa begravningen och allt som hör därtill. Så jag la på mig en mask..och visade mig stark utåt. Hemma bröt jag ihop i min ensamhet, för jag kände mig verkligen som ensammast i hela världen..  varje dag i 3 månader.. så jag sörjde tills tårarna tog slut kan man lugnt säga. Tandläkaren med sina mjuka händer som brydde sig om mig och klappade min kind då hon la bedövningar .. blev lite av min räddning ..hon visste inget om min sorg och ändå så var hon den tröstade mig mest då jag behövde det som mest. Jag ville inte ha medlidande och att någon tyckte synd om mig .. tandläkaren gjorde bara sitt jobb och det var för mig precis det jag behövde. Jag skulle vilja tacka henne för det hon gjorde helt omedvetet ..men hon gick i pension kort efter att hon hjälpt mig. Kanske så såg hon på mig att mina ögon sörjde inte vet jag men för mig blev hon mitt största stöd där mitt i sorgen.

Det är kanske inte så konstigt att man greppar tag i små strån då man är i en stor livskris.. det som är märkligt är att man kan få tröst från ett så oväntat håll.

Som jag sagt många gånger förut så längtade jag till dessa tandläkarbesök.. för att bli ompysslad och tröstad från någon som inget visste. Ingen annan kunde ge mig styrka och tröst som denna fantastiska tandläkare. Hon la på mig filtar, stoppade om mig och  la kuddar så att jag skulle ligga bekvämt där i tandläkarstolen. Första besöket blev nästan andligt ..så mäktigt att jag kunde känna pappas närvaro där.. han som visste att jag gruvade mig så för att gå dit och han som stöttade mig mest… han skulle hjälpa mig ekonomiskt så att jag hade råd med att rätta till allt i min mun. Han dog 18 december och mitt tandläkarbesök var inbokat 27 december. Så han höll verkligen vad han lovade ..då han var där med mig.

Tycker ni att det låter konstigt? Hm…jag tyckte också  att det var märkligt då det hände ..jag blev som upplyft där i stolen fast jag vet att jag satt i stolen för tandläkaren höll på i min mun. Men  det kändes som jag var svävande och omsluten av min pappa helt. I stor sorg är man sårbar och öppen så jag tillät allt komma till mig .. jag kan inte förklara det på något annat bättre  sätt och jag vet vad jag upplevde det räcker för mig.

Nu har det gått många år sedan detta besök hos tandläkaren och jag har upplevt magiska stunder efter det ja det har jag men aldrig så intensivt som den gången. Man kan inte framkalla sådana upplevelser hur gärna man skulle vilja så går det inte.

Jag glömmer aldrig och kan fortfarande känna av hur det kändes och det räcker för mig. Min pappa var med och hjälpte mig och tröstade mig där hos tandläkaren.

Jag ryser då jag tänker på det.

Ha en bra solig skön dag alla i bloggbyn ❤

SES!

 

 

 

 

Etiketter: värk svullen fattigmanssoppa Lill-babs tänder tandläkare besök sorg tröst mamma pappa pengar