Archive for the ‘Minnen’ Category
Vänt på dygnet
Posted on: 1 september, 2023
Ja det har jag gjort. Det tar några dagar att vända dygnet åt rätt håll .. rättare sagt tog det fyra dygn att komma i fas med omvärlden. Så nu har jag 5 dagar att leva i den rättvända världen där man vaknar tidigt om mornarna och går och lägger sig vid 22 om kvällarna. Jag har ändå fått en hel del gjort i min felvända tillvaro. Bakat 3 olika bakverk, citron grottor havrekakor i långpannan och en lite misslyckad tosca kaka. Hm denna gång var det tosca-glasyren som inte blev som den skulle. Men ska ändå ge bort dt jag bakat.
Ska till min mammas väninna Ragnhild i eftermiddag. Det går långt mellan dessa fika stunder nu. Innan sågs vi varje månad. Har ju ingen ork haft att göra någonting eller jag gör saker men orkar inte h för mycket inplanerat. Min ork orkar inte med för mycket inplanerade saker så orken styr lite min tillvaro. Tråkigt ja vet men jag får lyssna på min kropp och följa den lite. Men ibland måste jag bryta trötthetsmönstret och göra tvärtemot för tröttheten blir inte mindre trött då jag vilar och försöker återhämta mig hela tiden. Men men efteråt faller jag in i tröttheten igen. Så det är inte lätt.. hur ska jag förklara detta tillstånd då? Tänker ibland att mitt batteri är helt sönderladdat och behöver bytas ut.. för jag kan inte samla in energi längre. Det lilla jag samlar in sinar fortare än kvickt.
Återhämtning och vila de dagar jag är ledig räcker inte längre till. Så kanske en lite till åren kommen kropp fungerar.. vet inte men så tror jag att det är. Yngre människor har större sömnbehov och sover lättare igen förlorad sömn ..men de är jämnare tröttare under hela dygnet. Unga kroppar har liksom mera att ta av de blir inte lika slitna då de återhämtar sig snabbare än en kropp som jobbat på i flera år.
Jag har dock alltid haft perioder då jag sovit dåligt så det har slitit på mig såklart.. redan som tonåring hade jag vakennätter. Ingen trodde mig då jag sa att det var så. – Du som är så ung ska inte ha dessa besvär fick jag höra.
-Det är bara äldre personer som sover dåligt.
Men på den tiden sov jag igen förlorad tid lättare så det bekom mig inte såsom det gör nu om jag inte sover ordentligt.
Så är de.t idag är jag i alla fall utsövd efter ca 6 timmars sömn. Nu har jag 5 semesterdagar till framför mig att vara rättvänd.
Här är jag på Fårö på min 50-årdag. Hela denna dag tillbringades på denna fantastiska Ö. Ljuset där är perfekt och unikt då det reflekteras i de vita kalkstensvägarna. Fotonörd som jag är så blev det massor med bilder tagna denna dag för vackra motiv finns vart man än vänder sig.
Over and Out!
Allting rullar på
Posted on: 10 juni, 2023
- In: Aftonbladetblogg | Hoppfullhet | Minnen
- 2 Comments
Lördag… igen hur fort rullar det på. Känner att jag missar en massa då jag bara typ sover bort dagarna och är vaken om nätterna.
I morse vaknade jag vid 9 och tänkte vad ska jag nu fylla dagen med? Jobbar ju 2 nätter nu igen och solen skiner så jag går på en långpromenad. Har Håkan Hellström i öronen och njuter av hans låtar som lätt fastnar och jag nynnar med där i solsknet.
Tänker att snart snart ska jag få uppleva honom igen i juli kommer han till min lilla stad. Kul det har jag att se fram emot. Annars har jag inget planerat att göra på min semester i år. Det är skönt att bara kunna ta dan som den kommer… även om jag är en som vill planera in saker för att få lite struktur så tänker jag inget planera denna sommar.
Det som händer får hända.
Man tänker mycket då man är ute och går och jag kan gå både djupt och mörkt men även tänka stort och liten om allt och inget. Min hjärna rensar ut och sorterar på när tankarna far fritt.
Idag tänkte jag att hur många gånger har jag inte gått här där jag gått sedan barnsben. Minnen poppar upp om näcken i ån som vi inte fick gå till för då kunde vi ramla i och han tog oss. Hm… eller hur? Här ser den nu ganska sinande ån inget skrämmande ut men värre är det om våren då den svämmar över.
Allt ser nästan likadant ut men ändå inte… allt är föränderligt inget varar för evigt … eller?
Tänker att här går jag på som om tiden stått stilla på samma stigar vägar och trottoarer. Konstiga tankar kan jag tycka har jag inte kommit längre än så .. tillbaka till gå.
Jorden vi ärvde och marken den sköna kommer överleva länge.
Vart är vi på väg… benen och jag.. går vidare och tankarna far iväg igen till meningslöshetens bubbla och tänker att nu behöver jag inte tänka på det mer.
Nu väntar dammsugaren den som stått i hallen flera dygn på att få börja leta dammtussar i alla vrår.
Livet
Posted on: 15 maj, 2023
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | Hoppfullhet | kärlek | Minnen | sorg
- 5 Comments
Vaknar vid 13:30 denna måndag efter 3 jobbnätter.. sov lite knackigt men jag vakar ju ut så jag behöver ju inte sova som en stock just denna dag.
Ute är det lite dystert grått och det gör ju inget, oj åskan går visst i detta nu. Småregnat hit och dit sen igår bra för då lättar det att andas då pollen inte flyger runt i luften lika lätt. Regn behövs för växtligheten och jorden behöver det då det är torrt som fnöske.
Jag tvättar i kväll så som jag brukar boka då jag går av jobbnätter för då är man lite seg i kroppen och kan behöva röra på sig som man gör då man springer upp och ner till tvättstugan.
Åskan går för fullt i detta nu, väderomslag månne?
3 nätter i kroppen och tid för eftertanke har givits dessa nätter. Saknaden är stor efter en för sin ålder pigg liten gummas bortgång på hemmet förra veckan. 103 år ung och klar i huvudet in i det sista det är beundransvärt och nästintill obegripligt att man blir så gammal. Som hon själv sa – att jag blivit så gammal är inget jag kunnat tro. Att jag skulle bli sist kvar av alla syskon ..jag som var så sjuk då jag var liten i mässlingen att de fick skicka efter doktorn då min höga feber inte ville ge med sig. De trodde inte jag skulle klara mig men se det gjorde jag. Kanske härdade sjukdomen mig?
Nu på sitt yttersta frågade hon mig – är jag mycket sjuk nu? Svarade ärlig att hon försämrats sedan sist vi sågs. Hon sa då att hon träffat många av sina närmaste och att hon även fått träffa sin yngsta barnbarnsbarn 7 mån gammal. Hon var så glad för det och trots svårigheter att prata berättade hon att den lille var så pigg och med. Han lekte med min blus sa hon hon log.
Jag blir lite rörd då jag tänker på det hon berättade och så många historier vi fått höra under åren som hon bott hos oss. Man skapar starka band med dem man är där för och man får i förtroende höra mångas innersta tankar om liv och död. Jag är tacksam över att få detta förtroende. För några dagar sedan så hon jag är nöjd med mitt liv och ja det ska hon vara så mycket hon fått uppleva i sitt liv.
Bland det sista hon sa var – ni är så omtänksamma och snälla. Hon sa att det var bra att jag var där och att jag skulle titta till henne hela natten. Hon var trygg med det.
Hon sov lugnt hela natten och tog sitt sista andetag kl 09 på morgonen.
Nu blir det tomt…aldrig mer får vi pyssla om dig och hjälpa dig genom svårigheter, som sorg, livet och även döden. Vattna dina blommor, dina älskade orchideer och sitta ner en stund och lyssna på hur din dag varit.
Så i natt har jag skrivit ett kondoleans brev till hela hennes familj. Kunde inte i ord få med allt som jag känner men skrev ner några ord om saknad efter en fantastisk mor, farmor, mormor, gammelfarmor/mormor.
Allt har sin tid.
Vissa man vårdar glömmer man aldrig. Att de är till åren komna, har krämpor och man vet att de kommer att dö då tiden är inne gör det inte lättare precis. Men att få veta att de är nöjda med sitt liv ger ju en liten tröst ändå och att de är redo att dö då de känner att de är klara med jordelivet gör det lite lättare ändå.
Att man vet att man kanske ha bidragit lite med att finnas där då de har det svårt och att man får trösta och stötta i svåra stunder.. gör att man orkar fortsätta med jobbet man har även om det är tung när de går bort.. så känns det bra att veta att man gjort något för personens välbefinnande.
Nu finns det tid för att sörja. Men man jobbar vidare och fortsätter göra sitt allra bästa för de som finns kvar. Kan säga att vi nu får stötta andra på boendet som också som vi sörjer. De blir ju som en familj och kommer också nära varandra.
Trösten behöver vi alla.
Fick trösta en till 103 åring i natt som trodde hon skulle gå först. Två 103 åringar som känt varandra i många många år. Det är väl ändå märkligt att de hamnade på samma boende? Vilket fint sammanträffande.
Nu ska jag göra mig redo för tvättstugan.. sysslor man fortsätter göra vad som än händer i världen. Jag gör som den 103åring sa i natt som jag tröstade – Jag tar en dag i sänder.
Håller i
Posted on: 11 augusti, 2022
- In: Aftonbladetblogg | barnen mina | Bilder | cykelturer | Hoppfullhet | mamma | Minnen | Pappa
- 3 Comments
What inlägget jag just skrev kom bort??
Här lever jag på som jag brukar.. trotsar bihåls värken och gör lite av varje ändå cyklar solar badar och går till gymmet då och då. För man kan ju inte bara sitta inne och tycka synd om sig själv.
Blåklockorna fann jag på en cykeltur vid Vätterns kant ja jag fotograferar lite fortfarande försöker att använda systemkameran men tycker den är klumpig och tung att ta med.. så oftast fotar jag med mobilen som här på blåklockorna.
Igår var det iskallt i Vätterns vatten så jag tog bara ett snabbdopp. Försöker ju att behålla min solbränna fast jag vet att solen och värmen är jobbig för inflammerade bihålor så trotsar jag dem för älskar ju solkysst hud och solens värmande strålar.
Tog sen med dottern, hennes fru och deras amerikanska väninna på en roadtrip till min favoritsjö Noen.
Här är det gudagott att vara ..tyst vackert och oftast ljummet vatten om man nu jämför med Vättern. Här kan man ligga i länge. Ville visa väninnan lite av Sveriges natursköna natur.. det tar en stund att åka hit men det är värt det jag lovar. Vägen hit är hisnande vacker och slingrar sig genom bygden på smal nu asfalterad väg. Sjön är min barndoms sjö… vi hade stuga i närheten så vi badade alltid här. Då fanns ingen brygga och inget utedass men det gick bra ändå. Omklädningsrummen fanns dock.
Pappa hade en roddbåt här och vi rodde ofta ut och fiskade och njöt av lugnet. Pappa bodde som liten här i bygden farmor och farfar var statare i Degla ett herresäte där de arbetade och slet åt herrefolket. Så historiskt sett är stället förknippat med min familj. Min Farmor växte även upp där på gården.
Så är det med den historien så inte så konstigt att vi hyrde en stuga där.
Ha de!
SES!
Long time noo see
Posted on: 18 januari, 2022
- In: Aftonbladetblogg | Bakglädje | Bilder | Hoppfullhet | längtan | Minnen | Vardagliga ting | vetenskap
- 4 Comments
Länge sen man var här inne så länge sen är det så jag glömt hur man skriver här.
Som tur är sitter mitt inlogg i ryggmärgen. Ja ja vad gör jag här inne nu då har ju haft det lite hektiskt i tillvaron men det känns lite bättre nu. Var ju helt sönderstressad ett bra tag. Så jag fann ingen ro i att skriva ej heller läsa. För att koppla bort all stress har jag bara lyssnat på poddar, gå på promenader och träna då det nu har gått i dessa virustider. Bakade inte ens då det var som värst jag som tycker bakning är det mest rogivande som finns. En deg kan man knåda och få ur sig det man behöver få ur sig utan att den protesterar och man kan släppa allt annat då man läser recept och tar fram ingredienser. Fotografering är ju oxå ett stort intresse jag har och med fotograferandet går det trögare. Fotar mest med mobilen numera vilket jag kan tycka är lite tråkigt.
Fotograferade dotterns bröllop i oktober och inser att jag tappat det helt. Inte många bilder jag vart nöjd med. Men kritisk och petig i överkant har jag alltid varit till kvaliten på bilderna jag fotar. Dottern är likadan men några fina bilder blev det allt ändå. Framkallade en del och ja de var inte så pjåkiga ändå. Skickade med dem bilder till Sams föräldrar i Kalifornien då de for dit för att fira jul och de blev uppskattade. Svårt är det i dessa tider med stora händelser i livet då virus härjar. Vi hade definitivt haft ett större bröllop om det hade funkat där alla hade kunnat vara med. Minnen för livet gav jag dem där i bildform det var de så glada för.
Ja ja inget resande har det heller blivit men nu var vi tvungna att beställa resan som vi fick ställa in 2020 annars hade pengarna brunnit inne. Det är lite taskigt kan jag tycka att man inte får hela sin inbetalade summa utbetald. Nu får vi se om det går att resa i september eller om läget fortfarande är som det är nu. 3 sprutor har jag tagit och fler lär det väl bli för de verkar ju inte ge så värst mycket skydd. Jag har dessutom haft biverkningar av spruta 2 och 3 med en enorm trötthet som påverkar tillvaron vilket det gör när man ständigt är trött. Där orken inte orkar försvinner kreativiteten och allt rinner liksom ur en bara man gör en enda liten syssla. Pandemin i sig gör ju att man tappar stinget vem hade orkat hålla i och ut om man vetat att det skulle hålla på så här länge? Tur man inte visste det då hade nog många fler tappat sugen snabbare.
Min dammsugare tappade sugen förra veckan och la av. Inhandlade en ny igår på Net on net. En lite dyrare och en tystare modell trodde jag. Den tjöt som bara den då jag startade den.. den blev dock tyst då jag satte i slangen från den gamla den som tappat suget. Så idag har jag fått lägga massa energi på att reklamera slangen .. har gjort det på datan och hallo jag är inte så himla teknisk men fixade det till slut. 2 mail blev det för fick inte in bilderna på kvittot och produkten som de ville i samma mail som formuläret.
Nu blir det en promenad och så ska jag inget särskilt mer göra idag. Jo jag ska upp till barnbarnet och lämna nyakade grötfrallor som jag bakade igår. Han sitter i karantän för hans pappa och sambo har insjuknat i omicron. Jobbigt läge så nu får vi se om några andra i familjen oxå blir tagna av detta virus. Inte lätt med familjer där föräldrarna skiljt sig och de har 2 hem som de far emellan. Nu är det bara att vänta och se ..troligtvis blir väl några till smittade i familjen. Jag har dock inte varit i kontakt med dem.
SES!
Nu så!
Posted on: 8 november, 2021
- In: Aftonbladetblogg | Barnbarnen | barnen mina | Bilder | Hästarna | kärlek | Minnen
- Kommentera
Äntligen en ny laptop!
Nu får jag lära känna den och hitta i windows 10..det kommer nog gå bra efter ett teg men liiiiite ovant är det allt.
Har legat hemma sjuk i en vecka nu ..börjar jobba igen inatt rivstartar därmed med en 5 nättersvecka. Suck! Inte konstigt det tar emot varannan vecka har vi ju denna helvetesvecka.
Har haft en dunderförkylning och fick gå och testa mig mot corona men negativt som tur var. Det hjälper ju föga då man inte får gå med minsta lilla symptom till jobbet. Nu var jag ju rejält förskyld så det var ingen tvekan alls över att stanna hemma.
Dock kvarstår tröttheten och trycket i bihålorna så inte konstigt om folk tror man är inbillningssjuk. Ingen kan ju se min smärta och de symtom jag har är ju osynliga för andra.
Det är som det är när det blev som det blev eller vad man nu säger.
Ska ialla fall gå en stund till gymmet idag med mitt barnbarn. Han är 16 år och vill träna med mormor inte illa och när barnbarnen frågar så ka man ju inte säga nej. Vi har ett särskilt band jag och L.. han har ju en diagnos i autismspektrum 1. Den lindrigaste formen av autism. Förut benämndes det som Achbergers.
Han går i gymnasiet nu och har haft det kämpigt i skolan minst sagt. Skolan tyckte att han skulle utredas för att få rätt hjälp. Visst han fick en stämpel på sig och sen gjordes inget mer. Jag menar verkligen att INGET gjordes.
Jag har varit en av hans stora stöttepelare genom livet. Vi har ett särskilt band kan man nog säga. Nu hoppas jag att han får in träningen som rutin och kan ta sig dit själv så småningom. Rutiner är viktigt och att man har människor runt sig som sätter gränser speciellt när man har en diagnos.
Stöttning kan vem som helst behöva så som mellan dottern nu då hon brutit armen då hon trillade av hästen. Så kan det gå och det hände ju även mig 2005 så jag vet. itt nyckelben rök då och min höft hoppade ur led. Tog ett halvår att komma tillbaka helt. Dottern ska gå med gips i 8 v bara. Får väl hjälpa även henne lite i denna situation. Hon hjälpte ju mig då min olycka hände,
Nu ska jag fixa lite här hemma inför natten.
Pompe och Zlatan
SES!
Ledig
Posted on: 19 oktober, 2021
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | drömmar | längtan | Minnen | träning
- Kommentera
Här sitter jag i min soffa och slappar. Vakade ut igår och sov till 14:30. Drack kaffe och åt en knäckemacka och gjorde mig sen redo för ett gympass. Måndagarna har numera blivit gympass .. behöver lyfta lite skrot och träna styrka som omväxling till all konditionsträning som jag mestadels sysslat med under pandemin.
Det börjar kännas i kroppen vilket tungt jobb man har och nu när vi dessutom är oftare på jobbet pga kortare arbetspass så sliter det ju än mer.
En glädjande nyhet är ändå att vi fått en ny chef som tänker ge tillbaka oss en halvtimme varje natt vi jobbar och det genererar i en till natt ledigt på ett 6 veckor. Alltid något.
Efter 3 år med skitscheman är glädjen stor för en förändring även om det är en liten. Nu ska vi bara få till ett bra schema oxå. Inte lätt att täcka alla månadens nätter på 4 personer. Jag är så glad över att jag inte antog erbjudandet om 100% det hade jag aldrig orkat. Så nu tänker jag att det kommer bli lite mer återhämtning äntligen.
Idag känner jag mig inte riktigt kry..den känslan har jag haft länge nu det är inte konstigt då man går på kroppens reserver hela tiden. Om ni bara visste vad många anställda det är som är slutkörda. Många slutar och många sjukskriver sig då man ej orkar. En pandemi på det och det eskalerar än mer. Så mycket sjukskrivningar vi haft under pandemin..har vi då aldrig förr varit med om. Tur de tog bort karensdagen under den värsta tiden men nu är den tillbaka igen katastrofalt.
Jag kämpar på ändå tränar lite försiktig även om jag är trött..för utan träningen tror jag att jag faller ihop totalt..träningen gör att jag orkar lite till inbillar jag mig. För jag får energi av träning. Men jag tränar aldrig då jag är sjuk.
Imon ska bilen besiktas hoppas att den går igenom. Det är alltid lite nervöst..undrar om jag får någon kommentar om mina nya däck..de jag fixade i Finland i somras då mina dåvarande däck vart helt slut efter den långa färden dit. Det är Öststats däck inte så vanliga här hemma men men Michelin köpte upp dem så de kanske blir vanligare även här i Sverige snart.
Snart ska vinterdäcken på och ryssdäcken får gå i ide över vintern. Jag har friktionsdäck odubbade vinterdäck..de är ganska nya Michelin däck inköpta för 2 år sedan. Så de kommer hålla ett bra tag till förhoppningsvis.
Annars så boar jag mig här inför den mörka årstiden..köpte en ny ljusslinga idag till balkongen som nu ska få lysa upp min tillvaro jag som vill ha ljuset får anpassa mig till mörkret. En ljusslinga gör sitt för att tillfredställa mitt ljusbehov.
Jag får vänta med saltstänkta bad och sol ett tag till. Här en bild från Västkusten då vi var på Orust en sommar och var på spa Nösund. Helt fantastiskt ställe. Där var oxå Stina Wollter och buben liten parantes i det hela.
Hit får jag åka igen!
En puss station fanns även där på bryggan för dem som har någon att pussa på.
Får leva lite på sommarminnen nu under den mörka årstiden och bilder det har jag massor att kolla på som tur är.
Nu lite tvtittande till sen väntar en nybäddad säng.
Go natt!
SES!
Hemma
Posted on: 27 september, 2021
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | cykelturer | Glädje | längtan | Minnen
- 3 Comments
Hemma idag..tagit ett covidtest… igen…suck!
Varit ledig i helgen och varit så oerhört trött..det är så typiskt när man ska vara ledig då bryter tröttheten ut som man har inom sig hela tiden. Man jobbar och kör på man känner efter och man trycker undan tröttheten och bara kör igen. Jobbar varannan helg och man vill göra så mycket den helgen man är ledig och då slappnar man av man är ju ledig och då kommer tröttheten fram. Så blev det även denna helg då kom även en envis förkylningen fram.
Har ändå fått gjort en del fixat i min trädgård rensat hallonbuskar och klippt hortensiabusken den stora klängiga. Fixat min balkong/altan tagit in min solstol klippt ner mina tomatplantor och rensat i min lilla rabatt. Planterat ljung på våran familjegrav och varit ute och cyklat. Så jag är nöjd.
Drack en alkoläsk i lördags med Gin Apelsin smak som jag köpte på båten då jag var över till Finland i augusti. Blev så oerhört trött och gick och la mig vid 24:00 och sov till 12:00 WHAT!!! 12 timmars sömn!!
Vaknade och var helt mossig i huvudet.. en förkylning som brutit ut då jag sovit typiskt ..kanske därför jag sov som en stock så länge. Jag pallar inte ..men känner att något är fel..jag vet inte riktigt vad jag ska tro..är jag utarbetad/utbränd eller vad står på? Psykologen jag gick till sa ju det..att jag är utmattad.
Men läkaren vill inte sjukskriva mig fattar inte varför för jag har ju det ändå på papper?
Så där är jag nu svävar i ovisshet om hur länge jag ska behöva ha det så här ..tänker att det går väl över av sig själv kanske men tror knappast det då jag får för lite återhämtning. Sover ju ändå helt ok bra men vill inte sova bort mina ledigheter.. det är tråkigtmen det är kanske så det får vara ett tag till nu.
Nu är jag ialla fall sjukskriven den kommande natten för jag tagit ett covidtest och måste vänta på svaret som kommer i morgon vid lunchtid. Smidigt ändå personal kan boka tid för provtagning och bara köra fram till dörren angiven tid och personal kommer ut och tar provet då man sitter i bilen.
Verkar vara högt tryck där vid provtagningen inte en enda parkering att uppbringa.
Nu öppnar Sverige upp för fullt igen och vad händer då? Det ökar ju redan ..så vart ska det sluta?
Orkar inte tänka på det!
Jag håller mig på min kant bär munskydd när jag handlar och skiter i att ingen annan har det och att jag blir uttittad. Jag vill kunna börja leva normalt igen så jag gör vad jag kan.
Igår då jag var nere vid kyrkogården och planterade fick jag lite feeling att fotografera igen ..såg mycket vackert som jag ville föreviga, måste börja fota mer igen för det är så kul att finna fina motiv. Har inte lagt in bilderna i datorn så jag kan inget visa idag..vet att jag kan blogga från mobilen men det är så yttepytte litet att skriva inlägg från mobilen så jag känner inte att jag vill blogga därifrån.
Så jag tar en gammal bild från vägen jag vandrade på i lördags. Helt fel årstid men utsikten är ändå den samma som jag upplevde igår. Vägen ner mot samhället tagen uppifrån stallet ..vägen som jag vandrat mången gång då jag tog mig upp till hästarna. Vi hade ju pollarna här i 10 år.. så nog såg jag denna utsikt varje dag men man blir då aldrig trött på att se denna vackra vy över min hembygd..
The place were I belong!
Möjligheter
Posted on: 4 september, 2021
- In: Aftonbladetblogg | Bilder | bra dagar | cykelturer | Glädje | Hoppfullhet | kärlek | längtan | Minnen | träning | Vardagliga ting
- 2 Comments
I svårigheter och utmaningar kan möjligheter gömma sig. Ser inte problem utan möjligheter. Det finns en möjlighet i varje utmaning gäller bara att finna den vägen.
Hm.. det underlättar väldigt att ha den inställningen och ja jag har alltid nästan haft den inställningen för det underlättar mitt i svårigheter att kunna ha detta tankesätt. Det är kanske inte alltid ändå det går som man vill men bara av att tänka positivt går saker och ting mycket lättare.
Igår fick jag en möjlighet fick en extra natt ledigt ..förberedde mig typ halva dan för en tre natts helg. Kom till jobbet och upptäckte då att jag var ledig. Många skulle kanske lacka ur och tänka va fan jag har tagit mig till jobbet i onödan.. men inte jag! Jag tar det med ett leende och en klackspark tänker om och cyklar glatt hemåt igen. En fredagskväll med mys i soffan blev det och en lååång sovmorgon på det.
Så idag behöver jag inte packa matsäcken den finnes redan på jobbet i kylskåpet och jag kan ta det lugnt hela dagen.
Röran på jobbet lämnar jag åt någon annan ..visst det är min sak att hålla reda på mitt egna schema men jag vet ju aldrig var min extra lediga natt hamnar, har ju en mindre natt att jobba än mina kollegor. Ser det positiva och tänker att värre vore det åt andra hållet om jag inte kom en natt jag skulle jobbat.
Så glad i hågen cyklade jag hemåt i september natten!
Tog ett stort glas vitt, en snus och åt en liten skål med ostkrokar som legat framme för att bli så där sega och goda.. och firade min frihet.. en frihet jag inte visste jag hade och som lurade precis runt hörnet.
Fick tänka om igår och en arbetsnatt blev till en fri natt.. så kan det gå i Tant Ottos värld.
Rörigt kan nog många tycka men i den röran kom något positivt ändå. Har ju inte långt hem så mig spelade det kvitta.
Att tänka om är mitt motto!
Sov till tjugo över 10 denna lördag och är nu utvilad till max. Jag sover mycket ja jag t.om har börjat vila mitt på dagen så vadan är detta? Mitt sömnbehov har blivit stort större än någonsin. Jag som aldrig har vilat mitt på dagen det är förunderligt men kanske har det med åldern att göra att man inte längre har samma driv i kroppen, vad vet jag.
Jag har sökt för min trötthet.. en trötthet som jag inte känner igen. Vet inte men efter andra sprutan vaccin intog tröttheten min arma kropp. Vet inte om den triggade igång något i min kropp. Ingen vet men kanske är det en bieffekt av sprutan. Jag vet bara att min kropp inte längre är den samma jag har inte samma ork inte samma uthållighet som förr. Jag som ändå tränat mig igenom hela mitt liv för att hålla lågan i min kropp brinnande.. Kanske räcker inte det att ha god kondition och att ta ut sig till max på träningspass det som alltid gett mig energi tillbaka och rensat mina tankar för att sen kunna fortsätta som innan.
Kanske får jag tänka om och se andra möjligheter nu ..det är svårare sagt än gjort.
Så nu ska jag ta tag i denna trötthet tvinga mig att rota i mitt inre för att hitta min nya väg tillbaka till mitt jag igen.
Kanske finner jag mig själv igen här på bryggan vid min barndoms strand..
Kanske finner jag mig själv igen då jag tar ett dopp i sjön Noen..nja så enkelt är det nog inte.. men jag önskar att det vore så.
Idag skiner solen på klarblå himmel och jag ska hitta på något som fyller min själ med sinnesro. Cyklandet har under pandemin varit min räddning ifrån isolering och avståndstagande. Min cykel och jag har tagit oss framåt och mot nya mål varje dag ..cyklandet har gjort mig lugn.
Vet att ensamheten blir mindre ensam då jag cyklar runt i naturen den sköna. Man kan då tänka att världen är en bra plats att vara på ändå.. glömma bort allt elände som virusspridning, restriktioner och växthus effekter som vi människor skapat. Min bil är jag oxå väldigt glad över att jag har trots att den kostar mig en hel del möda och pengar för att hålla rullande. Jag har en miljöbil som kan gå på både bensin och etanol. Valde bort etanolen ganska tidigt då min bil ej mådde bra av detta jetbränsle. Slangar tar stryk och motor gick så där så olja behövdes fyllas på oftare än jag någonsin varit med om förr. Så jag har kört på 95 oktan länge, men nu har jag fått byta till 98 oktan då de som bestämmer bestämt att blanda i etanol i den 95 oktania bensinen.
Märker att min bil mår bättre av 98 an.. den flyter fram och den axar bättre. Hur kan man tycka att etanol är så miljövänlig? den förstör ju motorer?
Nya däck införskaffades i Finland.. så nu rullar de mycket bättre ..min morbror fixade nya till ett hur bra pris som helst.. fick nya sulor till inköpspris!! Jo det är sant.. mina däck hade små bulor som gjorde hela bilen i obalans.. små bulor som kunde ha exploderat när som och han ville att vi, jag och min kusin skulle komma säkert hem igen!
Visst min semesterkassa minskade något men nya däck behövdes så så fick det bli.
Visst är det konstigt ändå att man ser till sina ägodelar bättre än man gör med sig själv och man ser det som en bra investering.
Nu behöver jag själv lite uppdatering för att kunna fortsätta köra på i samma takt eller i en helt annan takt.. får se var jag hittar för bränsle till min kropp. Behöver finna min boost..min energi vad den nu finnes någonstans?
För att vila hela tiden är inte mitt recept att vila hela tiden ger mig inte den energi jag behöver.. har vilat färdigt nu känns det som.
SES!
Im back on track again
Posted on: 27 augusti, 2021
- In: Minnen | Semester
- 6 Comments
1 veckas semester går så fort, nu har jag redan jobbat 1 vecka alltså tiden rullar på i en rasande fart.
Åkte till Finland 14 augusti med Viking Grace. Dagtur till Åbo och lagom med folk på båten. Inte många som använde munskydd trots att man uppmanades att hålla avstånd och använda just munskydd. Jag och min kusin Helena var några av dem som höll sig till reglerna ändå.
Grace är en fin stor båt.. inte tråkig som de andra gamla röda båtarna som man går över på en kvart.
Vi började vår resa med att äta en stor sjöfrukost. Här upplevde jag att det var ganska mycket folk nästan så man fick torgskräck. men allt var ändå väl ordnat och man fick bara sitta med sitt egna sällskap vis samma bord. Man fick ha en egen tång att ta sin mat med och lägga den i en skål då man var färdig.
Solen sken så vi gick en runda på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Mötte Viking Gabriella där bland kobbar och skär.
Gick sen och handlade i taxfree shoppen ..alkohol till morbror, choklad och lite annat godis att ge till släktingar där borta så som vi alltid gör. Har alltid med mig Svenskt kaffe för finskt kaffe är inte detsamma som vårat svenska. Vet inte vad det är med finskt kaffe men det smakar inte gott. Men man vänjer sig efter ett tag.
Köpte varsin alkoläsk som vi drack i hytten innan vi gick för att vila några timmar för bilfärden i Finland tar nästan 5 timmar. Så vila behövs.. vägarna är knepiga där borta smala och krokiga och så finns det kameror hela vägen så man får hålla sig till hastigheten som pendlar mellan 60 70 och 80 ända till Lahti. Dessutom så är det natt och mörkt så det gäller att vara allert och uppmärksam hela tiden.
Vi åt en god pizza till middag så vi stod oss nba med bara dryck där de dryga 40 milen som vi åkte genom natten. Fast vi stoppade i oss lite choklad oxå för att hålla oss vakna. Körde halva vägen var jag fick starta med att köra första sträckan till Lahti där vi bytte.
Det tog 30 minuter att ta sig ut från terminalen då de kontrollerade allas vaccinpass. En del fick köra åt sidan så de kanske inte fick åka in i landet. Jag gillar Finlands hårdare restriktioner det är så bra att de inte låter vem som helst bara åka in i landet.
Kom så fram vid halv 2 på natten..trötta och utmattade av den långa resan. Den långa resan som vi gjorde varje sommar då vi var små så mycket gnällande det var på oss barn då, det kan inte varit lätt för mamma och pappa med 4 kivandes barn i baksätet.
Vi bjöds på pizza där mitt i natten innan vi installerade oss i våra rum. Min morbror fick sin whiskey och sin Koskenkorva och hans sambo fick kaffet och en flaska bubbel.
Vi somnade nog inte före 3 denna natt och sov länge nästa dag. Upp vid 10 och dricka finskt blaskigt kaffe med finsk mörk efterungslimpa. Jag som inte äter frukost vanligtvis får denna vecka ändra mina vanor.
Det blir ingen ö denna söndag för det regnar så vi åkte till min morbror Lauris hus vid Saima kanal och tittade. Det är nu färdigrenoverat ett gammalt ruckel som varit affär en gång i tiden med ett bageri i. De sålde väl till folket på båtarna som for på kanalen kan jag tänka. De båtarna som fraktade varor till och från Ryssland.
Nu ska han hyra ut detta hus till sin förra sambo som flyttar hem igen efter att ha bott många år i ÅBO.
Ja så börjar min första dag i Finland.
Fortsättning följer…
Min nya lilla vrå 